I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig

Författare: Christina Wahldén
Antal sidor: 158 st
Förlag: Rabén & Sjögren
Serie: -
Utgiven år: 2010
Originalets titel: I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig
Genre: Livsöde

Ombeni har flytt från Kongo till Sverige alldeles ensam. Hennes mamma, pappa och bror är döda och hon vet inte om hennes systrar lever. Hon såg sin mamma, pappa och bror bli dödade, och hon vaknar fortfarande av deras skrik. Hon drömmer om dem varje natt.
    Ombeni har kommit till norra Sverige och vet att hon kommer få stanna. Hon fryser, hon är inte van vid snö. Hon bor i en egen lägenhet med sin hund Gösta och går på gymnasiet. Hon borde vara nöjd, men hon längtar hem.
    Ingen förstår Ombeni och vad hon har varit med om. Inte ens de som ska göra det, som handläggaren på Migrationsverket. Hennes lärare gör det inte, och inte hennes klasskompisar.

Så här ska en bok om att fly från ett annat land vara! Den här boken är så otroligt sorglig att man vill gråta och den får en att känna att man verkligen, verkligen, verkligen vill hjälpa till.
    Jag fick sluta läsa ibland, för att tänka igenom det jag läst. Allting är svårt att läsa, och det gjorde verkligen ont i mig att läsa om vad Ombeni varit med om.
    Språket är perfekt: poetiskt men lätt att förstå. Precis sådant språk borde det vara i alla böcker.
    Jag blir så ledsen av den här boken, och det är omöjligt att sluta tänka på den. Bilderna är läskigt tydliga.
    Alla borde läsa den här boken - den är otroligt sorglig, fantastisk, ännu mera sorglig, gripande och fantastisk!

Bokens första mening:

Mörkret är så stort.

Minnesvärt citat: 

"Tiden går väldigt fort i Sverige också. I Kongo går den långsamt, där har man mer tid. Tid är kanske det enda man har gott om där." (Så otroligt sorgligt!)

Saker från boken som inspirerar mig:

• Författarens sätt att få läsaren att känna så starka känslor.

• Det poetiska språket.

• Handlingen - boken handlar verkligen om något viktigt och tänkvärt.

Betyg 8.5 av 10