tisdag 22 april 2014

Torsdagsbarn

Författare: Sonya Hartnett
Antal sidor: 247 st
Förlag: Atrium
Serie: -
Utgiven år: 2000
Originalets titel: Thursday's Child
Genre: Livsöde, familjeproblem

Boken utspelar sig i Australien på 1930-talet. Harper är yngsta systern i en fattig familj som bor i ett ruckel långt från staden. En dag när hon och hennes lillebror Tin går ner till floden försvinner han ner i den och Harper tror att han är död - men han har lyckats gräva sig till ett ställe och överlevt. Det var så Tins grävande började - och när han inte längre är yngsta barnet börjar han gräva tunnlar under familjens hus. Han kommer upp mer och mer sällan och tillslut kan det dröja månader innan familjen ser honom igen…
___________________________________________________________________________

Jag har verkligen inte läst någonting som liknar den här boken förut. Jag tyckte handlingen lät lite konstig innan jag började läsa men när jag väl börjat var jag helst fast. Boken är sorglig, spännande, vackert skriven och väldigt annorlunda.

Det här är en ganska sorglig, vacker och tänkvärd bok. Trots att ett barn som gräver tunnlar och i princip aldrig träffar sin familj inte är så verklighetstroget är boken ganska metaforiskt skriven och det gör att den känns väldigt verklighetstrogen ändå. Den innehåller väldigt mycket och är mycket sorgligare än jag trodde den skulle vara när jag började läsa. Boken har en ganska sorglig stämning och det gör att det är svårt att sluta tänka på den. Det är en sådan där tänkvärd bok man vill läsa om för att verkligen ta in allt.

Karaktärerna i den här boken är väldigt intressanta, färgstarka och verklighetstrogna. Man är inte riktigt säker på om man gillar vissa av dem eller inte men det gör bara boken mer trovärdig. Det känns verkligen som att de är en riktig familj och att man får en inblick av deras liv helt enkelt - inte som att det bara är något författaren kommit på och skrivit ner.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga för att ge den här boken rättvisa. Jag kan verkligen förstå varför Sonya Hartnett är en sådan uppmärksammad författare - sättet hon skriver för barn och ungdomar på ä så vuxet men ändå för barn och vartenda ord i boken är tänkvärt på något sätt. Det här är verkligen en bok många fler borde läsa!

Minnesvärt citat:
Jag skulle kunna skriva ner hela boken här...

Bokens första mening: 
Nu skulle jag vilja berätta för er om min bror, Tin.

Favoritkaraktär/er:
Harper

torsdag 17 april 2014

TBR-jar

Jag har velat göra en TBR-jar väldigt länge och i söndags bestämde jag mig för att faktiskt göra en. Jag har velat göra en både för att få alla olästa böcker lästa och för att bli ännu mer sugen på att läsa ut böcker för att få reda på vilken jag ska läsa sedan. Jag har inga speciella regler - får jag en som är till exempel del två i en serie jag inte läst ettan i lägger jag bara tillbaka den och jag måste inte läsa boken om jag verkligen inte vill. Jag kan också välja att läsa en bok utan att dra en lapp, det kan bara vara kul att göra det ibland så jag får fler böcker lästa än jag skulle om jag bara tog dem jag var riktigt sugen på! :)



lördag 12 april 2014

Desires of the Dead

Författare: Kimberly Derting
Antal sidor: 355 st
Förlag: Headline
Serie: The Body Finder 2
Utgiven år: 2011
Originalets titel: Desires of the dead
Genre: Fantasy, kärlek, deckare
Språk: engelska
Violet Ambrose är inte som alla andra - hon kan höra ekon från de döda. När hon hör ekot från något inlåst i en container kan hon inte låta bli att ringa polisen. Efter ett tag förstår Violet vilket misstag hon gjort - hon sa att hon hört någon i containern men den lilla pojken polisen hittar där inne har varit död i flera dagar. Violet börjar få samtal från någon Sarah från FBI som märkt att det är något speciellt med henne. Violet blir plötsligt väldigt tveksam - ska hon fortsätta hålla sin speciella gåva hemlig eller ska hon använda den för att hjälpa andra? Samtidigt som Violet måste tänka på det börjar hennes förhållande med sin bästa vän Jay bli mer och mer ostadigt och någon verkar lämna läskiga meddelande till henne…
_______________________________________________________________________

Den här boken är precis som den första boken i serien otroligt spännande. Man vill inte sluta läsa och det gör att boken blir väldigt snabbläst. Även om slutet var mer förutsägbart än i första boken kunde man inte riktigt lista ut hur det egentligen låg till så man ville aldrig sluta läsa. Att författaren blandat mysterium med kärlek gör att boken aldrig blir tråkig utan snarare blir mer spännande - själva spänningen på liv och död blandas med vardagsspänningen och man vill läsa vidare för att se hur det ska gå med båda.

Vissa tjejkaraktärer blir väldigt lätt irriterande men det blir aldrig Violet, huvudpersonen i den här serien. Hon är smart och modig och det är väldigt lätt att relatera till hennes tankar, känslor och hur hon beter sig i vissa situationer. Hon är inte för överdriven och inte heller för tråkig utan känns helt enkelt väldigt trovärdig - kanske en av de mest trovärdigaste huvudpersonerna jag läst om när jag tänker efter.

Jag tycker även mycket om de andra karaktärerna - Jay gör så boken blir lite roligare, Mike och Megan gör så den blir mer intressant, Sarah och Rafe är man inte helt säker på var de står eller vad som kommer hända med dem så de gör också boken intressant och en bra detalj är att Violets familj och morbror är så viktiga. Det gör att boken blir ännu lättare att relatera till.

Jag älskar verkligen omslagen till den här serien. "The Body Finder" är kanske den serie som har snyggast omslag någonsin. När man tänker efter passar de faktiskt in lite på serien och är också otroligt snygga ihop - så även om jag inte skulle gillat den här boken hade jag antagligen fortsatt läsa serien bara för att få köpa hem de andra böckerna och samla på omslagen!

Jag hade verkligen höga förväntningar på den här boken och den nådde absolut upp till dem. Den kanske inte är riktigt lika bra som ettan men fortfarande en av de bästa fortsättningar på böcker jag läst. Jag ser otroligt mycket fram emot att läsa den tredje boken!

Minnesvärt citat:
“He was the last person in the world she wanted to get away from.”

Bokens första mening:
Violet leaned forward on her hands and knees over the frozen landscape.

Favoritkaraktär/er:
Violet och Jay

söndag 6 april 2014

Eleanor & Park

Författare: Rainbow Rowell
Antal sidor: 329 st
Förlag: Berghs förlag
Serie: -
Utgiven år: 2013
Originalets titel: Eleanor & Park
Genre: Kärlek, livsöde

Eleanor har flyttat hem till sin mamma och hennes nya man och är ny i staden. Det är första skoldagen och Eleanor känner från sekunden hon kliver på bussen att hon inte hör hemma där. Hon tvingas sätta sig bredvid Park, den tystlåtne asiatiske killen med svarta kläder, hörlurar och näsan i en serietidning. Efter några veckor börjar de läsa Parks serietidningar tillsammans och delar på hans hörlurar påväg till skolan. Efter att Park från början tyckte Eleanor såg dum ut med sitt stora röda hår och konstiga kläder tycker Park att Eleanor är den vackraste som finns och Eleanor vill anförtro Park alla sina mörkaste hemligheter. Men kommer Eleanor kunna fortsätta gå i samma skola som Park eller kommer hennes mammas nya man slänga ut henne som förra gången, eller kanske gå ännu längre?
___________________________________________________________________________

Jag hade ganska höga förväntningar på den här boken eftersom jag hört så mycket gott om den, och trots det lyckades den slå dem. Den var inte riktigt som jag tänkt mig utan mycket, mycket bättre.

Eleanors och Parks relation växer fram väldigt realistiskt och det känns som att man känner dem när man läser om dem. Man märker verkligen hur Park går från att tycka Eleanor är konstig till att tycka att hon är det bästa som hänt honom och allting börjar den där dagen när Eleanor tvingas sitta bredvid Park på bussen. Anledningen till att Eleanor och Park tycker så mycket om varandra är att de båda är ganska osäkra människor men att de lyckas se goda egenskaper hos den andra som den inte själv kan se.

Boken utspelar sig 1986-1987. Det märks verkligen att den inte utspelar sig i nutid och det känns nästan som att man befinner sig i 80-talet när man läser, trots att man inte levde då. Det finns inga datorer eller mobiler, tjejerna beskrivs ha typiska åttiotalsfrisyrer och de lyssnar på musik i bandspelare. Men trots att boken utspelar sig för nästan trettio år sedan känns den lika lätt att leva sig in i och lika berörande som om den hade utspelat sig igår.

Språket är väldigt vackert men inte för poetiskt. Det passar in väldigt bra på berättelsen men är såpass vackert att man tänker på det när man läser - man läser om extra fina citat eller bra stycken. Som sagt är Eleanors och Parks berättarröster olika och de är lätta att hålla isär. Man kan verkligen se alla miljöer och karaktärer tydligt framför sig men boken innehåller inte så mycket beskrivningar att det blir jobbigt eller tjatigt att läsa - de finns där, men de märks knappt.

Det här är en väldigt annorlunda kärlekshistoria. Den är otroligt unik och jag har inte läst något som liknar den här boken innan. Det är också en bok om två väldigt annorlunda livsöden som knyts ihop och det är så vackert och verklighetstroget att läsa om. Jag tror att författaren ville skriva en vacker och annorlunda kärlekshistoria om två väldigt annorlunda personer, och att hon också ville säga att man inte ska döma människor. Parks första intryck av Eleanor var inte särskilt positivt och det var inte heller Eleanors första intryck av Park, men deras bild av varandra förändrades så fort de lärde känna varandra.


Den här boken är verkligen otroligt bra - en av de bästa kärlekshistorier jag någonsin läst. Den är också väldigt sorglig och trots att boken innehåller så många lyckliga stunder har den en slags vemodig känsla över sig. Den känslan tillsammans med språket, berättelserna och karaktärerna gör att boken har en speciell stämning man faller in i så fort man tänker på den. Det är väldigt svårt att sluta läsa och jag ville aldrig lägga boken ifrån mig. ”Eleanor & Park” är unik, verklighetstrogen, vacker och jag tycker alla som vill läsa om kärlek borde läsa den!

Bokens första mening:
Han hade slutat försöka få fram henne igen.

Minnesvärt citat:
Egentligen är hela boken ett enda långt fint citat så det är helt omöjligt att välja bara några få att skriva här.

Favoritkaraktär/er:
Eleanor och Park

lördag 5 april 2014

Filmrecension: Divergent


I torsdags kväll var jag och några kompisar och såg smygpremiären av Divergent på bio. Jag och min kompis som är ett nästan lika stort fan av serien som jag (hehe) hade inte så värst höga förväntningar - vi trodde det skulle vara alldeles för mycket action och alldeles för lite av allt annat, men oj vad fel vi hade!

Det började med bilden av staden som man kan se högst upp i inlägget. Början var helt perfekt och staden såg så läskigt mycket ut som jag hade tänkt mig att jag blev helt chockad. Sedan blev allting bara bättre och bättre.

Trots att inte särskilt många av skådespelarna såg ut som jag hade tänkt mig dem växte de verkligen mer och mer och det gjorde inte så mycket att de inte passade rent utseendemässigt eftersom de var så otroligt duktiga. Särskilt Shailene Woodley och Theo James, även om jag själv tycker att mina bilder av Tris och Four är bäst hade jag inte kunnat tänka mig några skådespelare som hade gjort ett bättre jobb! Hade lite svårt att inte tänka på Gus när jag såg Caleb - det var lättare att inte tänka på Hazel när man såg Tris eftersom Shailene har helt olika frisyr i de båda filmerna medan Ansel Elgort ser ungefär likadan ut i båda filmerna (men det gjorde ingenting det heller eftersom han är så duktig han med). Tori och Tris föräldrar såg nästan precis ut som jag hade tänkt mig dem och ingen av karaktärerna var helt fel och i princip alla skådespelare var duktiga.

Andra saker som såg precis ut som jag hade tänkt mig dem var ingången till Dauntless och hur det såg ut vid toppen av linbanan. Alla miljöer var väldigt häftigt gjorda och det finns egentligen ingenting att klaga på där heller.

De hade tagit med allt det viktigaste i filmen och det var varken för lite eller för mycket action. Jag tror det var hyfsat enkelt att hänga med även om man inte läst boken och ännu bättre för oss som läst den. Nu när jag sett filmen känns det till och med som att jag älskar boken ännu mer, om det nu är möjligt. Det betyder verkligen att filmen är bra!

Egentligen finns det bara två detaljer att klaga på - Tris verkade ganska dålig när de tränade och sedan var hon plötsligt jättebra, och Four var inte riktigt lika rolig som i boken. Men allting annat med filmen var i princip perfekt. Kanske beror det på att mina förväntningar var så låga men jag älskade den verkligen. Scener som när Tris åkte linbana och varje gång Four sa be brave, Tris fick mig nästan att gråta (varför var trean tvungen att sluta så otroligt sorgligt?) och jag längtar otroligt mycket tills tvåan och trean också kommer som film!

Som en sammanfattning överträffade den här filmen mina förväntningar helt och hållet och istället för att vara en film som förstörde alla mina bilder av boken (Twilight) så gjorde den bara boken ännu bättre (The Hunger Games) och trots att jag bara sett den en gång tror jag absolut att den kommer bli en av mina favoritfilmer. Ser fram emot att se den igen! :)