torsdag 12 april 2012

Extra - En morgon stod hon bara där

Författare: Per Nilsson
Antal sidor: 176 st
Förlag: Alfabeta
Genre: Fantasy, vänskap

- Hej Pim-Pim, sa hon.
Jag nickade och blev glad. Hon kom ihåg mitt namn.
- Vad heter du? frågade jag.
Hon tvekade. som om hennes namn var hemligt. Eller som om hon glömt vad hon hette. Hon tvekade och såg över min axel.
- Ex ... tra, sa hon till slut.
Hon slickade sig om läpparna, liksom smakade på sitt namn. Som om det var en ny smak för henne. Sedan sa hon:
- Extra.
Funderade, smakade igen. Nickade. Nu hade hon bestämt sig.
- Extra, sa hon igen och såg nöjd ut. Jag heter Extra.


Den andra dagen efter jullovet var det hon kom. Först bara stod hon där och tittade på Pim-Pim och hans kompisar på fotbollsplanen. Sedan började hon i deras klass.
    Det är något som inte stämmer med Extra. Som till exempel att hon först var hemma hos Pim-Pim och åt pizza och sedan sov i hans säng för att hon blev så trött. Sedan kom Pim-Pims mamma och hennes kille hem och då var hon plötsligt borta. Helt borta.
    Och till exempel att hon säger att hon är vegetarian, fast hon åt pizza hemma hos Pim-Pim. Varför hittar hon på? Och varför pratar hon inte med Pim-Pim helt plötsligt fast hon går i hans klass? Fast ändå verkar Extra vilja Pim-Pim något, men vad? Vem är hon egentligen?

Detta var en okej bok, tycker jag. Inte så jättespeciell, men ändå okej.
    Jag har ingen aning om hur gammal Pim-Pim är. Det kanske står i boken, men jag la inte det på minnet i alla fall, och sådant brukar jag komma ihåg...
    Om jag skulle beskriva huvudpersonen skulle jag säga: En kille som heter Pim-Pim. Det är ungefär det man får veta.
    Extra får man veta mer om. Pim-Pim beskriver henne som en rädd fågelunge i början, som sedan förändras. Och så luktar hon äpplen.
    Handlingen är inte jättespeciell. Inte för att den är kopierad av någon annan bok, men den känns inte så speciell ändå. Jag vet inte varför egentligen...
    Platserna beskrivs okej, personerna med. Men inte fantastiskt. Vissa beskrivs mer, andra mindre.
    Det fanns med en sådan där person som jag alltid stör mig på - en populär, snygg tjej som alla vill vara med. Hon är en sådan som det först gick rykten om och sedan blev klassens drottning. Hon växte ifrån de andra säger Pim-Pim i boken, hon var alltid den första att göra saker som sminka sig och bli tillsammans med äldre killar. Och så verkar det som om hon rökte, och det är det värsta jag vet (i alla fall en av de värsta). Och Pim-Pim är kär i henne. När man fick reda på det slutade jag nästa tycka om honom över huvud taget. Liksom, han kände henne inte ens, han hade pratat med henne ungefär tre gånger och var kär i henne bara för att hon var snygg. Snygg och populär, är det alltid det viktigaste? Spelar inte insidan någon som helst roll, eller? Nej, hon borde inte vara med i boken alls för hon förstörde verkligen. (Hon är inte med så mycket men i alla fall!)
    Boken är väldigt snabbläst, jag läste den i går kväll (efter Bläckhjärta). Texten är också väldigt stor.
    Nu blev detta en väldigt negativ recension men så dålig var inte boken. Den var okej, som sagt. Jag rekommenderar den inte jättestarkt men det är inget jag hindrar någon från att läsa, direkt! :)

Betyg: 6 av 10

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Kul att du vill lämna en kommentar ☺