24 deltagare. Bara en överlever. Allt direktsänds.
Katniss bor med sin mamma och sin lillasyster Prim i distrikt 12. De är fattiga, och om inte Katniss hade vågat smita ut i skogen och jaga så skulle de inte ha någon mat alls. Innan var det deras pappa som jagade, men han dog i en gruvolycka när Katniss var elva år. Nu är hon sexton.
Hungerspelen hålls varje år. Reglerna är inte svåra. Det är 24 deltagare. Bara en kan överleva. Det är den som har vunnit. Den som vunnit får åka hem.
Alla måste titta på det på Tv. Allt direktsänds.
Det lottas ut vem som ska vara med. Det finns 12 distrikt om man inte räknar med distrikt tretton som har förstörts. Där bor ingen. Det ska vara två deltagare från varje distrikt (utom tretton då), en kille och en tjej. Man kan vara med från när man är tolv år. Då får man lägga i en lott. När man är tretton två, och så vidare upp till man är arton. När man är nitton kan man inte längre bli utvald.
Om man är fattig kan man lägga i fler lotter och då istället få mat. Det är väldigt orättvist, de rika har ju inte alls lika stor chans att komma med i spelen eftersom de inte behöver mer mat.
Detta året är det första året som Prim får vara med. Hon är tolv år och lägger bara i en lott. Men det värsta händer ändå. Prim blir den utvalda flickan från distrikt 12. Men det står inte Katniss ut med. Hon ställer upp istället för Prim.
Jag gillar att det var ganska mycket om det som hände innan spelet också, och inte bara om själva Hungerspelen. Jag tror att det var ganska lätt att fatta filmen även om man inte läst boken, fast en del saker fattar man ju inte förstås.
Jag tycker skådespelarna var helt fantastiska! Både Jennifer Lawrence och Josh Hutcherson var verkligen som gjorda för Katniss och Peeta. Liam Hemsworth som spelar Gale var också väldigt duktig, jag hade absolut inte föreställt mig Gale så men det gjorde ingenting. Peeta och Katniss däremot var nästan precis likadana som när jag tänkte mig dem, särskilt Peeta.
Men nu, nog om utseendet. Jag tycker inte att någon av skådespelarna var dåliga, faktiskt. Prim var verkligen duktig, hennes skrik när de förde bort Katniss var så otroligt äkta.
De i huvudstaden, tillexempel Effie, Cinna och Haymitch var också väldigt duktiga. Haymitch var lika hemsk i filmen som i boken men väldigt duktigt skådespeleri av Woody Harrelson måste jag säga. Varken Cinna eller Effie såg ut som jag hade tänkt mig dem men nu har jag glömt hur jag tänkte mig dem så det spelar ingen roll längre. Jag gillade verkligen Katniss och Peetas kläder som de hade på intervjuerna var väldigt coola, och det var även eldklädseln.
Min lilla favorit, Rue, var verkligen perfekt. Jag hade inte riktigt någon bild av henne när jag läste boken men när jag såg henne i filmen tänkte jag: Ja, det är ju så hon ser ut! Hon var med lite för lite bara, och det var ju så otroligt sorgligt när hon dog. Men blommorna som Katniss la runt henne var verkligen fina, och jag tycker verkligen om distrikt elvas reaktion på att Katniss var med Rue hennes sista tid.
De andra tävlande, då? Tja, de var duktiga precis som jag har sagt om alla de andra.
 |
| Denna biljett ska självklart sparas för all framtid. |
Sedan var det några saker jag tyckte särskilt mycket om i filmen, här kommer det i ingen ordning alls:
• När Katniss får Härmskrikebroschen av Prim, det var faktiskt bättre så än så som det var i boken.
• När Katniss mötte rävflickan i skogen och de lät varandra gå, det var inte med i boken och det var synd, för det var ett bra sätt att visa att Katniss hade respekt för rävflickan (och antagligen tvärtom).
• Att man fick se hur de styrde vad som hände i spelet. Inte för att jag tyckte om det, men det var ändå lite intressant att se.
• När Katniss minns att Peeta gav henne bröd. Okej, hon mindes det ju hela tiden, men när man ser att hon minns.
• Intervjuerna. Särskilt när Peeta förklarar sin kärlek till Katniss.
• När Katniss kommer in på sitt rum och ändrar utsikten till skog, går fram och tittar på den och sedan ändrar tillbaka tillbaka till stad. Det var så fint på något sätt.
• Okej, det är omöjligt att inte nämna denna: När Katniss skjuter äpplet ur grisens mun och säger "Tack för visad hänsyn".
• Åh, jag fullkomligt älskar när Peeta säger: "But i don't want to forget." Ville bara skrika då.
• Som sagt, scenen när Rue dör och Katniss lägger blommor runt henne och distrikt elvas reaktion på att Katniss var med Rue när hon dog. Och när Katniss sjunger för Rue.
• Målbålgetingboet. När Rue pekar på det och när det faller ner på karriäristerna.
• Slutet på de 74:e Hungerspelen.
• När Peeta och Katniss pratar natten innan Hungerspelen börjar.
Okej, jag kan fortsätta tills jag räknat upp alla scener i hela filmen, så det är bäst jag slutar nu ;)
Jag har inte mycket mer att säga om miljöerna än att de var perfekta! Arenan såg ut ungefär som jag tänkte mig, förutom ymnighetstornet som såg bättre ut i filmen, haha. Huvudstaden var väldigt skickligt gjord. Distrikt tolv såg inte ut som jag tänkte mig men det gjorde inget (har jag sagt det förut, eller?)
Även om filmen var bra, så var den väldigt obehaglig precis som boken. När man tänker efter på själva handlingen så är det ju så otroligt hemskt. (Detta gjorde inte filmen sämre.)
Som alla som orkat läsa allt jag skrivit antagligen förstår älskar jag verkligen denna filmen. Men jag måste bara få säga att jag ville slå pojkarna bredvid mig: De skrattade när Katniss skulle upp på arenan och de skrattade när Rue dog! Ååååh, vill slå dem!!!
Jag har fortfarande inte riktigt förstått att jag sett filmen, det kommer nog ta ett tag ;) Nu blir det svåra att vänta på nästa film...
Men att det är bra!! Jag längtar nåt hemskt till den kommer på DVD!
SvaraRaderaOch jag tycker precis som du, alla dom där scenerna älskade jag också, vi är ganska likasinnade ;-) Och Peeta var så fin genom hela filmen, berättar att han är kär i henne i tv och allt... helt perfekt!