More Than This

Författare: Patrick Ness
Antal sidor: 480 st
Förlag: Walker Books
Serie: -
Utgiven år: 2013
Originalets titel: More Than This
Genre: Dystopi
Språk: Engelska

Seth dör.
    Vatten fyller hans lungor, han får ingen luft, han känner hur hans huvud slår i klipporna.
    Sedan vaknar han. Blåslagen, törstig och ensam, men vid liv.
    Hur kan han fortfarande leva? Ju mer Seth ser sig om, ju mer får han en känsla av att han varit där förut. Har han hamnat i något skruvat helvete, fast för alltid helt ensam på en plats han definitivt sett förut? Eller finns det mer till livet än det han lämnat bakom sig?
   

När det står ""Just read it" - John Green" på en bok måste man ju självklart plocka upp den, det är nästan lag. Dessutom hade jag inte läst något av Patrick Ness innan, så jag var verkligen intresserad av att läsa den här boken, trots att jag egentligen inte visste vad den handlade om.

Från första sidan kastas man in i berättelsen om Seth och hans annorlunda liv efter detta. Alla beskrivningar är så verkliga att den känns som om man är där med honom och känner precis det han känner. Det finns många böcker som får läsaren att känna så, men den här boken går verkligen ett steg längre - när man ser upp från boksidorna blir man förvånad över att se sitt eget rum, och när man tänker tillbaka på den är det som att tänka tillbaka på riktiga minnen.

Historien går framåt i precis lagom takt och trots att boken är nästan 500 sidor lång går det fort framåt. Man är lika nyfiken som Seth på vad det är som egentligen händer och sidorna bara flyger förbi. Dessutom blandas den intressanta berättelsen upp med fina tillbakablickar av Seths tidigare liv som blir mörare ju längre in i boken man kommer, och man kan inte lägga boken ifrån sig för man vill verkligen veta hur allt knyts ihop och varför Seth egentligen hamnat där han är.

Dessutom får man lära känna fler karaktärer - Tomasz, som man inte kan låta bli att älska, Regine, som skulle göra allt för honom, och Gudmund, som på något sätt startade hela berättelsen. Ingen av karaktärerna liknar någon annan man läst om och stannar kvar långt efter att man läst klart de sista sidorna.

Sedan, långt efter att boken tagit slut och man ställt tillbaka den på hyllan, kommer man fortfarande ihåg detaljer från den. Man kan se miljöer och viktiga foton framför sig,  kommer ihåg de sista fina meningarna och kommer till och med ihåg små ganska oviktiga meningar som karaktärerna sagt. Det är så man märker att boken verkligen gjort intryck på en.

Jag rekommenderar verkligen, verkligen den här boken. Den är otroligt vackert skriven och trots att det gått över en månad sedan jag läste den kan jag fortfarande inte sluta tänka på den. De allra bästa böckerna lämnar alltid kvar något hos en, och den här boken lämnar en känsla, eller snarare en fråga; finns det mer än det här?

Rekviem

Författare: Lauren Oliver
Antal sidor: 398 st
Förlag: Bonnier Carlsen
Serie: Delirium 3
Utgiven år: 2013
Originalets titel: Requiem
Genre: Dystopi

(Spoilervarning om man inte läst de första böckerna!)

Lena och de andra i motståndsrörelsen har räddat Julian och flyr efter det ut i vildmarken. Men plötsligt står hela landet för ett stort uppror - inte ens regimen kan förneka det längre - och Lena är mitt i händelsernas centrum. 

    Samtidigt lever Hana, Lenas före detta bästa vän, ett skyddat liv bakom murarna i Portland. Hon har fullt upp med att planera inför bröllopet med den blivande borgmästaren tills något händer som förändrar allt.

    Lena och Hana lever i helt skilda världar - tills deras vägar korsas igen.

____________________________________________________________________________

När man läser den här boken är det verkligen omöjligt att inte märka hur otroligt duktig Lauren Oliver är på att skriva. Man kan se alla miljöer och karaktärer otroligt tydligt framför sig och det är något med berättelsen som gör att man är fast från första sidan.

Jag har väntat med att läsa den här boken så länge för att jag ville läsa den på engelska - men när jag väl såg den på biblioteket kunde jag inte låta bli att låna den. Det är jag både glad och inte glad över - jag är glad över att ha läst den, men önskar verkligen att jag hade läst den på originalspråk. Språket är vackert, men det är så mycket bättre på engelska - tror jag i alla fall. Antingen har översättaren inte gjort ett jättebra jobb eller så var språket helt enkelt inte lika fint i den här boken som i de två första. Det låter inte alls lika poetiskt och vackert, och det finns saker jag irriterar mig på med översättningen. 

Berättelsen är som sagt väldigt spännande, och även om jag inte är jätteförtjust i triangeldramat så tycker jag det funkade rätt bra i den här boken. Jag gillar både Lenas och Hanas kapitel men Lenas var allra mest spännande. Det är nästan omöjligt att lägga ifrån sig boken, särskilt när man fick läsa ur två karaktärers synvinklar, och när man väl läst klart den är det svårt att sluta tänka på den.

Jag gillar fortfarande karaktärerna: Alex är min absoluta favorit och jag skulle gärna läst mycket mer om honom, jag gillade verkligen att man fick läsa mer om Hana och Lena är lika bra som alltid. Som sagt är författaren otroligt bra på att beskriva karaktärer!

Slutet kändes ganska kort, men jag gillade det. Det var ganska öppet och jag brukar ofta irritera mig på det, men i den här boken var det verkligen perfekt. Dessutom slutade det precis som jag ville, haha. :)

Egentligen är översättningen det enda jag har att klaga på med den här boken, men det är väl mitt eget fel för att jag inte läste den på originalspråk... ;) Lauren Oliver är verkligen en av mina favoritförfattare och jag rekommenderar verkligen den här serien!

Scarlet

Författare: Marissa Meyer
Antal sidor: 457 st
Förlag: Mix förlag
Serie: The Lunar Chronicles 2
Utgiven år: 2013
Originalets titel: Scarlet
Genre: Dystopi, Fairytale retelling

(Spoilervarning om man inte läst "Cinder"!)

Cinder är fortfarande kvar i fängelset. Hon får hjälp av doktorn att rymma och får ofrivilligt Kapten Thorne på halsen. Han är inte särskilt smart - men han äger en rymdraket. Tillsammans blir Cinder och Thorne världens mest efterlysta brottslingar och måste hålla sig undan omvärlden samtidigt som Cinder forskar om sitt förflutna.

    Forskningarna leder Cinder till Paris, där piloten Scarlet Benoit letar efter sin försvunna farmor. Polisen vill inte hjälpa till, men Scarlet är övertygad över att hennes farmor är kidnappad. Men så hittar hon en som verkar vara villig att hjälpa henne: Wolf är en före detta gängmedlem och slagskämpe som verkar veta mer om Scarlets farmors försvinnande än han vill berätta. Men kan Scarlet verkligen lita på honom?

__________________________________________________________________________

Första delen i serien, "Cinder", överraskade mig verkligen trots att den kanske inte är en av de bästa böckerna jag läst. Tyvärr var inte "Scarlet" lika bra, men jag gillar den fortfarande.

Cinders delar var verkligen mycket mer intressanta att läsa om än Scarlets, och jag skulle velat att boken handlade mer om henne och Kai, hehe. Boken började ganska segt och trots att jag ville fortsätta läsa la jag ifrån mig den ett ganska långt tag - den var inte intressant nog. Men den är snabbläst och blev bättre och bättre ju längre in i den man kom.

Eftersom det här är en fairytale retelling var slutet ganska förutsägbart, och vissa saker var lite för konstiga för att boken skulle vara lika bra som ettan. Men det finns många detaljer jag verkligen gillar och vissa delar av boken är lika spännande som "Cinder". Boken är väldigt intressant och det känns verkligen att författaren tänkt igenom berättelsen innan hon skrivit den. 

Trots att jag låtit lite kritisk till boken gillade jag den verkligen. Trots att det är en retelling av en saga som funnits hur längre som helst känns handlingen originell och även om början av boken inte riktigt fick en att vilja fortsätta läsa blev det verkligen bara bättre och bättre. Jag älskade som sagt Cinders delar och ser verkligen fram emot att läsa de andra delarna i serien, både för att få läsa mer om henne och för att se hur det ska gå!

    

Utvald

Författare: Ally Condie
Antal sidor: 492 st
Förlag: Rabén & Sjögren
Serie: Matched 3
Utgiven år: 2013
Originalets titel: Reached
Genre: Dystopi, kärlek

Cassia, Ky och Xander jobbar allihop för både Revolten fast på olika ställen - Ky som pilot, Cassia som sorterare och Xander som läkare. Planen är att pesten ska sprida sig i Samfundet igen och Revolten, med Lotsen i spetsen, ska komma med botmedlet. Men när Samfundet är störtat och alla tror att de äntligen klarat det händer något som inte ens Revolten kan fixa - och kaoset bryter ut på nytt.
    Vilken sida ska de stå på egentligen? Cassia, Ky och Xander måste göra sitt bästa för att rädda sina nära innan det är för sent - och pesten utrotar Samfundet en gång för alla.

__________________________________________________________________________

Jag gillar verkligen att tempot i den här serien inte är som i alla andra dystopier - snabbt och actionfyllt - utan faktiskt ganska lugnt. Trots att inte handlingen går jättesnabbt framåt vill man aldrig sluta läsa och det är omöjligt att förutse vad som ska hända.

Språket är väldigt vackert, precis som i de tidigare delarna i serien. Författaren beskriver miljöer, tankar och känslor på ett så bra sätt att man nästan ryser när man läser det. Man får läsa ur både Cassias, Kys och Xanders perspektiv och även om berättarrösterna är ganska lika hade jag aldrig något problem med att hålla isär dem. Jag gillar fortfarande Ky och Cassia mest men började också gilla Xander mer i den här boken - hans personlighet växte verkligen när man fick läsa mer om honom!

Handlingen var verkligen inte förutsägbar och man visste inte riktigt vad som var rätt och vad som var fel. Det gjorde att man ville fortsätta läsa för att se vilka som faktiskt ville samhället väl och vilka som bara ville ha makt - vilket man inte riktigt kunde vara säker på förrän man läst till slutet. Det märks hur mycket författaren tänkt igenom världen och berättelsen för att få det så trovärdigt som möjligt.

Enligt mig kunde inte slutet på den här trilogin varit bättre. Alla tre böckerna passar bra ihop och det fortsatte vara originellt och spännande till slutet. Även om den här serien inte är den bästa jag läst gillar jag den verkligen och det är någonting med böckerna som jag inte riktigt kan sluta tänka på.

Jag rekommenderar den här serien till de som vill läsa en annorlunda och väldigt bra dystopiserie som inte är actionfylld men fortfarande spännande. Även om jag inte tror den passar alla tror jag definitivt att den passar dem som uppskattar vackert språk, jättebra beskrivningar och en väldigt intressant och genomtänkt berättelse!

Prodigy

Författare: Marie Lu
Antal sidor: 338 st
Förlag: Modernista
Serie: Legend 2
Utgiven år: 2013
Originalets titel: Prodigy
Genre: Dystopi, kärlek

Det har gått en vecka sedan June och Day flydde från Kolonierna. De har sökt upp Patrioterna i Las Vegas och lyckas göra ett avtal med dem - de fixar Days skadade ben och hjälper dem att hitta hans lillebror Eden på ett villkor: Day och June hjälper dem att döda den nye elektorn.
    June är den som skickas iväg för att göra sin del av avtalet, men väl där ångrar hon sig. Den nye elektorn är inte alls som sin pappa och June märker att hon inte vill se honom död - att Patrioterna kanske inte har rätt ändå. Men Day är kvar hos Patrioterna, helt omedveten om att June bestämt sig för att inte hjälpa dem. Hur ska hon kunna få Day att förstå att elektorn inte kan dö?
__________________________________________________________________________

Den här boken är, precis som den första, svår att sluta läsa i. När man väl börjat vill man bara fortsätta för att se hur det ska gå och det blir aldrig tråkigt. Den största anledningen till att boken är så spännande är nog att man inte vet vem som har rätt - när man får läsa ur både Junes och Days perspektiv vet man inte vilken sida det egentligen är som har rätt, vad som egentligen stämmer.

Jag gillar fortfarande karaktärerna, särskilt June och Day, men trots att man vet så mycket om dem känns det inte riktigt som att man känner dem ordentligt. Jag ser fram emot att läsa mer om dem i nästa bok! Man blir också väldigt spänd på att se vilka som faktiskt har rätt och vill lära känna även de mindre viktiga figurerna bättre.

När jag läst ut den första boken i serien var jag egentligen inte så sugen på att läsa fortsättningen - inte för att jag inte ville veta vad som skulle hända, utan för att slutet inte var spännande nog. Men i den här boken, däremot, är slutet otroligt spännande och jag ser verkligen framemot till när den sista boken släpps på svenska!

Det här är verkligen en bra serie - men det känns som att det är någon stor detalj som saknas. Jag kan inte sätta fingret på vad, men man får inte riktigt en helhetsbild av böckerna på något sätt. De är väldigt spännande, svåra att sluta läsa i och jag gillar karaktärerna - och trots att inte miljöbeskrivningarna är de bästa tror jag inte att det är de som gör att det känns som någon saknas. Men, trots det är det här en väldigt bra och spännande serie som jag verkligen rekommenderar!

Cinder

Författare: Marissa Meyer
Antal sidor: 397 st
Förlag: Mix förlag
Serie: The Lunar Chronicles #1
Utgiven år: 2012
Originalets titel: Cinder
Genre: Dystopi, science fiction, fairytale retelling, kärlek

Cinder är den bästa mekanikern i staden - och en cyborg, en blandning mellan en robot och en människa, i hemlighet. En dag ber prinsen henne att laga hans android, och när Cinder och hennes syster Peony letar efter nya delar drabbas Peony av pesten. Trots att Cinder inte visar några tecken på att själv ha drabbats av sjukdomen skyller hennes styvmamma allting på henne och anmäler Cinder som försöksperson till att försöka hitta ett botemedel mot pesten.
    Samtidigt är hela Jorden hotad av något ovanifrån - lunarerna, månfolket, bara väntar på att hitta en anledning till att starta krig mot Jorden. Men vad har Cinder med det att göra?
__________________________________________________________________________

Jag hade egentligen inte så höga förväntningar på den här boken, utan ville läsa den för att jag hört ganska mycket bra om den inte läst många fairytale retellings innan. Jag blev verkligen positivt överraskad, för när man väl börjat läsa kunde man inte sluta och berättelsen var mycket bättre än jag kunnat hoppas.

Som de flesta antagligen gissat är det här en retelling av Askungen, och jag gillar verkligen hur författaren skrivit om sagan på sitt eget sätt. Kopplingarna till originalberättelsen var smart och bra skrivna. "Cinder" följer inte Askungen tillräckligt mycket för att man ska bli uttråkad för att man redan vet vad som ska hända, utan snarare tillräckligt mycket för att man vill veta hur författaren skrivit just den delen av sagan.

Jag tycker mycket om karaktärerna - både Cinder och Kai är originella och roliga att läsa om. Jag gillar Cinder för att hon känns väldigt trovärdig och man kan relatera till hennes tankar och jag ser fram emot att läsa mer om Kai, eftersom han är en väldigt intressant karaktär. Alla karaktärer är väldigt bra beskrivna, och man gillar vissa av dem och ogillar vissa av dem väldigt starkt. Författaren har också lyckats bra med att beskriva miljöerna, för trots att det var ett tag sedan jag läste den här boken nu kan jag fortfarande se allting väldigt bra framför mig.

Själva dystopivärlden är originell och ganska trovärdig. Det enda som kändes lite konstigt var månfolket, men jag antar att man får läsa mer om dem i kommande böcker - kanske känns de lite mer trovärdiga då.

Jag skulle nog inte säga att det här är en av de bästa böckerna jag läst, men jag var fast från första sidan och ville inte sluta läsa, trots att man kunde gissa ganska bra vad som skulle hända - både det som har med Askungen-sagan att göra och det som författaren kommit på själv. Jag ser fram emot att läsa de fortsättande delarna!

Minnesvärt citat:

Jag hittade inget speciellt.

Bokens första mening:

Skruven i Cinders fotled hade rostat och krysset var inte mer än ett ojämnt hål.

Favoritkaraktär/er:

Cinder och Kai

Allegiant

Författare: Veronica Roth
Antal sidor: 526 st
Förlag: Katherine Tegen Books
Serie: Divergent 3
Utgiven år: 2013
Originalets titel: Allegiant
Genre: Dystopi, science fiction, kärlek

(Spoilervarning om man inte läst de första delarna i serien!)

Tris värld har fallit i spillror - staden hon levt i i hela sitt liv har bara varit ett experiment och utanför murarna finns en helt ny verklighet. Människorna har delats upp i två grupper - de som vill leva i ett falanglöst samhälle och inte bryr sig om omvärlden och Allegiant, de som vill veta vad som finns där ute. Tris och Tobias ansluter sig till Allegiant - kanske kan de starta ett nytt liv utanför murarna, ett liv utan alla smärtsamma minnen.
    Men allting blir svårare än de kunnat tänka sig - deras världar vänds uppochner ännu en gång och de måste ta svårare beslut än någonsin förr.
___________________________________________________________________________

Eftersom mina förväntningar på "Insurgent var skyhöga kan ni ju gissa hur höga förväntningar jag hade på den här boken. Och ja, Veronica Roth är antagligen en av de bästa författarna någonsin eftersom boken lyckades överträffa dem, men jag kommer aldrig förlåta henne.

Jag älskar att man fick läsa ur både Tris och Tobias perspektiv. Eftersom en så stor del av boken handlar om vad som är rätt och fel och vilken sida man ska stå på behövdes det - man behöver kunna se saker ur två perspektiv för att kunna bestämma sig för vad som är rätt. Man höll med och irriterade sig på både Tobias och Tris, men jag tycker fortfarande lika mycket om dem efter att ha läst den här boken - om inte mer. Man fick även läsa ganska mycket om Uriah och Christina, som är mina andra två favoritkaraktärer. Karaktärerna i den här serien är verkligen otroligt bra beskrivna och det känns så himla sorgligt att det är slut, att det inte kommer någon mer bok där man kan få läsa om dem.

Boken är kanske inte den mest spännande i serien men absolut den mest intressanta. Allting man fick veta om det dystopiska samhället var verkligen otroligt smart uttänkt - kanske en av de smartaste idéerna jag läst om. Hade verkligen aldrig trott att det var så allt hängde ihop, men när man läste om det kändes väldigt troligt. Man fick svar på alla frågor från de första böckerna och det finns ingenting författaren missade att skriva om.

(Jättestor spoilervarning! Läs verkligen inte det här om du inte läst boken!) Tris... Dog!? Trodde verkligen aldrig att det skulle hända och kunde nog inte ha blivit mer överraskad - eller förkrossad. Förnekade det hela tiden och trodde att det bara var något slags missförstånd tills man fick läsa om två och ett halvt år senare och hon fortfarande var död. Tris fick ju inte dö! Och Uriah, gillade honom nästan lika mycket som jag gillar Tobias... Det finns inte ord för hur mycket det där slutet överraskade och krossade mig. Så sorgligt att det inte finns ord för det. (Slut på spoiler.)

Trots det jag skrev där uppe passar slutet in på serien och författaren har verkligen lyckats med att överraska läsaren. Epilogen är otroligt fint skriven och otroligt sorglig, och man kan nog säga att jag känner någon slags hat-kärlek till slutet.

Som de flesta antagligen redan vet är det här en av de bästa serierna jag någonsin läst. Jag rekommenderar den verkligen till alla, men hoppa över slutet - eller skriv ett eget där alla överlever. För ert eget bästa.

Minnesvärt citat:

“I fell in love with him. But I don't just stay with him by default as if there's no one else available to me. I stay with him because I choose to, every day that I wake up, every day that we fight or lie to each other or disappoint each other. I choose him over and over again, and he chooses me.” 

“I wonder if fears ever really go away, or if they just lose their power over us.” 

“There are so many ways to be brave in this world. Sometimes bravery involves laying down your life for something bigger than yourself, or for someone else. Sometimes it involves giving up everything you have ever known, or everyone you have ever loved, for the sake of something greater.

But sometimes it doesn't.

Sometimes it is nothing more than gritting your teeth through pain, and the work of every day, the slow walk toward a better life. 

That is the sort of bravery I must have now.”

Bokens första mening: 

I pace in our cell in Eurudite headquarters, her words echoing in my mind: my name will be Edith Prior, and there is much I am happy to forget.

Favoritkaraktär/er:

Tris, Tobias, Uriah och Christina

Legend

Författare: Marie Lu
Antal sidor: 291
Förlag: Modernista (tack för boken!)
Serie: Legend 1
Utgiven år: 2013
Originalets titel: Legend
Genre: Dystopi

Det som en gång var USA:s västkust kallas nu Republiken, och ligger i krig med sin granne i väster. I Republiken bor June - hon kommer från en väldigt rik familj och räknas som ett militärt underbarn. På prövningen alla genomför vid 10 års ålder fick hon 1500 poäng av 1500 möjliga.
    Day kommer också från Republiken, men han har växt upp i slummen och blev underkänd på prövningen. Han är Republikens mest eftersökta brottsling och nästan hela hans familj tror att han är död, men han hjälper dem så gott han kan från skuggorna.
    En dag dödas Junes storebror och Day blir huvudmisstänkt. June bestämmer sig för att hämnas och ger sig ut och letar efter honom. Men när deras vägar korsas blir ingenting som de tänkt sig.
_____________________________________________________________________________

Jag fick hem den här boken från Modernista utan att ha en aning om vad den handlade om. Jag kände till den och visste att många gillade den, men det enda jag visste om den var att den var en dystopi. Jag läste handlingen och blev lite intresserad men inte helt såld, så jag började läsa utan några som helst förväntningar - vilket nog var bra.

Man kunde verkligen inte sluta läsa när man väl börjat. Man var fast från första sidan och ville inte sluta läsa - man ville veta hur allt hängde ihop och hur det skulle sluta. Jag läste ut boken på en dag och kunde inte sluta tänka på den när jag var tvungen att lägga den ifrån mig. Det är inte ofta man läser böcker som är så spännande, och det är kanske det allra bästa med "Legend".

Jag gillar verkligen June och Day! Day är kanske min absoluta favoritkaraktär - hans berättelse är den som är allra mest intressant, och jag längtade lite efter att få läsa ur hans perspektiv igen när hans kapitel tog slut. Men jag gillar June nästan lika mycket - hon är en stark och smart karaktär och de är båda två väldigt intressanta att läsa om. Deras berättarröster var skrivna i olika typsnitt, vilket verkligen var smart och gjorde det lite lättare att hålla isär dem.

Jag gillar även dystopivärlden, även om jag har läst om världar som är intressantare. Den är bra beskriven och jag tror den kan bli mer intressant när man läst fortsättningarna. Så världen var intressant, men kanske inte den bästa någonsin. Men jag kan fortfarande se allting väldigt tydligt framför mig, så jag måste säga att författaren är väldigt duktig på att beskriva!

Ska jag klaga på något är det nog att boken var lite förutsägbar och att jag inte känner mig jättesugen på att läsa fortsättningen. Man kunde ganska lätt lista ut vad som skulle hända, och även om boken var hur spännande som helst står inte fortsättningen högst upp på min önskelista. Jag kommer definitivt läsa den, men det skulle kunna bli en sådan där typisk bok som får stå i bokhyllan alldeles för länge trots att den visar sig vara jättebra när man väl läser den. Jag kan inte riktigt förklara varför, men kanske beror det på att slutet var ganska förutsägbart?

Jag rekommenderar den här boken till alla som vill ha något väldigt spännande med starka huvudpersoner!

Minnesvärt citat:

Jag hittade inget speciellt.

Bokens första mening:

Min mamma tror att jag är död.

Favoritkaraktär/er:

Day och June

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att den är så himla spännande.

• Karaktärerna, särskilt Day och June!

Insurgent

Författare: Veronica Roth
Antal sidor: 382 st
Förlag: Modernista
Serie: Divergent 2
Utgiven år: 2012
Originalets titel: Insurgent
Genre: Dystopi, science fiction

För ett tag sedan fick jag "Insurgent" som recensionsex av Modernista, tack så jättemycket! Jag har redan läst och recenserat den engelska utgåvan, så tryck här för att få reda på handling och sådant.

Min första tanke när jag fick den här boken var att det skulle bli så himla kul att få läsa om Tris och de andra igen, men att det när jag läst ut den skulle bli ännu svårare att vänta tills "Allegiant" släpps. Och jag hade verkligen alldeles rätt.

Jag tycker väldigt mycket om översättningen - jag fick ungefär samma känsla när jag började läsa som när jag läste den på originalspråket, och även om den inte slår originalet (har aldrig varit med om att en översättning varit bättre faktiskt) så är den väldigt bra. Jag störde mig inte på något och ibland glömde jag till och med bort vilket språk jag läste på, då berättelsen var så himla fångande.

En annan bra sak med att läsa den på svenska var att man verkligen förstår allt, varenda litet ord, som står i boken. Trots att engelskan inte är krånglig i originalet så känns det ändå som man har lite mer grepp om berättelsen nu. Eller så var det bara för att jag läste om den - jag kanske skulle känt likadant om jag läst om den på engelska med, inte vet jag. Men som sagt gillar jag verkligen den svenska översättningen - det enda jag tänkte på var att "De Tappra" inte lät lika bra som Dauntless, och samma sak med alla andra falangers (factions) namn.

Man drogs in i boken lika mycket som första gången man läste den, och trots att man visste vad som skulle hända var det nästan lika spännande som när man inte hade en aning om vad som skulle hända. Jag håller fast vid att Tris, Tobias, Uriah och fler är några av de bästa karaktärerna någonsin, och jag håller också fast vid att Veronica Roth är en av de bästa författarna någonsin. Det är inte ofta man läser en sådan spännande, fartfylld, häftig och helt fantastisk bok som den här!

Asunder

Författare: Jodi Meadows
Antal sidor: 406 st
Förlag: Katherine Tegen Books
Serie: Newsoul 2
Utgiven år: 2013
Originalets titel: Asunder
Genre: Dystopi, science fiction
Språk: Engelska

(Spoilervarning om man inte läst "Incarnate"!)

En del av människorna i Heart ger Ana skulden för att "newsouls" föds istället för att någon återföds. Ana har alltid varit ensam, den enda nya, och nu när det kommer fler som hon känner hon att hon måste beskydda dem - rädda dem från alla de som vill dem illa.

    När Sylph beter sig annorlunda mot Ana än mot andra börjar fler och fler människor bli aggressiva och Ana måste stå upp för sig själv samtidigt som hon måste ta reda på sanningen om återuppståndelsen - och skyddar alla nya själar från människornas ilska och rädsla. 

_____________________________________________________________________

Då jag blev väldigt positivt överraskad av "Incarnate", som jag inte hade några förväntningar på men älskade, var mina förväntningar rätt höga när jag äntligen började läsa "Asunder". Den var inte riktigt lika bra som "Incarnate", men bra var den absolut!

Jag älskar verkligen dystopivärlden i den här serien, idén med att alla återföds är fantastisk. Man kan inte låta bli att fundera över hur det skulle vara om det faktiskt var så - hur skulle vår tidsuppfattning vara då? Det som vi tycker är länge måste ju vara jättekort tid för dem som levt hur länge som helst. Författaren ger verkligen läsaren en lite hissnande känsla när man läser om hur länge de flesta karaktärerna levt och känt varandra - hon beskriver det verkligen bra. Det är väldigt intressant att läsa om hur Ana känner sig bland folk som känt varandra så länge. Just hur alla reagerar mot "newsouls" känns också väldigt trovärdigt, särskilt när man läst den här boken i serien. 

Tempot är rätt långsamt i början och det var anledningen till att "Incarnate" var lite bättre än den här boken. Men precis som i ettan händer det en massa saker i slutet - och då är det omöjligt att sluta läsa och sidorna bara flyger fram. Jag blev verkligen förvånad vid flera tillfällen och älskade att få svar på en del frågor. Nu vet jag inte hur jag ska kunna överleva att vänta på fortsättningen...

I min recension av "Incarnate" skrev jag att jag verkligen gillade Ana som karaktär, och att en av anledningarna till att jag gjorde det var att hon var precis lagom smart - hon förstod inte saker femtio sidor efter läsaren men inte heller alldeles för snabbt. Jag älskar att man verkligen fick se hur hon utvecklades till en ännu bättre och starkare karaktär och att det kändes så himla realistiskt. Man fick också läsa mer om Ana och Sams relation och det var en perfekt blandning med alla andra frågor och mysterium. Det kom med en ny karaktär i boken också, Cris, som jag verkligen tyckte om. Hans roll i berättelsen var väldigt intressant, både det som hänt innan "Asunder" utspelades och hans roll i själva boken.

Precis som i första boken fick man en annorlunda och väldigt mystisk känsla när man läste som gjorde att man inte ville sluta läsa utan bara stanna kvar i Jodi Meadows värld för alltid. Man kan se allting så tydligt framför sig och man vill bara veta mer och mer. Idén med den här boken är så bra att man nästan blir avundsjuk. Meadows är verkligen en väldigt skicklig författare!

Älskar att musik har en stor del i boken. För de som gillar och särskilt för de som spelar musik gör det att boken blir lite extra bra. Sedan hade inte Sam varit en så intressant karaktär utan musiken, om han inte varit kompositör och musiker hade han varit ganska platt som karaktär.

Sedan måste jag bara säga att omslaget är otroligt fint. Jag brukar inte gilla omslag med människor på särskilt ofta, och särskilt inte närbilder, men det är något med det här omslaget som är så himla... Fångande. Det passar in på boken på något sätt och färgerna är helt underbara.

Så - jag rekommenderar verkligen den här boken. Den var snäppet sämre än ettan men fortfarande väldigt bra! :D

Minnesvärt citat:

"I couldn't feel the same pain he did. That didn't make me care any less, though."

"Sometimes good things come from unexpected places."

Bokens första mening:

My life was a mistake.

Favoritkaraktär/er: 

Ana, Sam och Cris

Saker från boken som inspirerar mig:

• Handlingen, jag fattar inte att man kan komma på något så bra.

• Anas karaktärsutveckling!

• Att den handlar så mycket om musik - jag älskar nästan alltid böcker som handlar om antingen böcker eller musik.

• Framsidan... XD

Across the Universe

Författare: Beth Revis
Antal sidor: 398 st
Förlag: Penguin Books Ltd
Serie: Across the Universe 1
Utgiven år: 2010
Originalets titel: Across the Universe
Genre: Science fiction, dystopi, kärlek, deckare
Språk: Engelska

They're so close,

but still so far away...

Amy bestämde sig för att lämna livet hon älskar för att frysas ner i 300 år och komma till en ny planet med bland annat hennes föräldrar. Hon avskyr livet som nerfryst, tanken på att det skulle kunna gått två hundra år eller kanske bara tre minuter. Därför är hon glad över att vakna upp, även om själva uppvaknandet är hemskt - men hon blir inte lika glad när hon får reda på att hon blivit uppväckt av någon som egentligen inte hade lov att väcka henne - och att det fortfarande är femtio år tills skeppet ska landa på den nya planeten.

    Men det finns någon på skeppet som väntar på henne, som vill beskydda henne - Elder, nästa ledare över skeppet Godspeed. Han är alldeles fascinerad av av hennes röda hår och ljusa hy.

    Men det finns en mördare på skeppet - någon som väcker de nerfrysta människorna i förväg. Kan Elder och Amy tillsammans stoppa honom innan allt för många - kanske Amy's föräldrar - dör?

________________________________________________________________________

Så, nu har jag alltså läst boken döpt efter en Beatles-låt som stått oläst i min bokhylla alldeles för länge.

Jag har alltid älskat böcker om rymden, och det var först och främst därför jag ville läsa den här boken (sedan är ju omslaget jättesnyggt också). Och det allra bästa med den här boken är nog att den utspelar sig i rymden, och att vetskapen om att man är så nära men ändå så långt borta från en alldeles outforskad planet finns i bakgrunden genom hela boken.

Boken är verkligen mystisk och inte alls förutsägbar - vissa saker förvånade mig verkligen i slutet, men kändes verkligen rätt på något sätt. Det märks att författaren tänkt igenom boken noga. Både mysteriet med mördaren och alla andra mysterier är otroligt genomtänkta och smarta. Boken har kanske inte världens snabbaste tempo och jag kände mig aldrig jättefångad i berättelsen tyvärr, och det var antagligen det som gjorde att den inte riktigt blev en ny favorit. Men den är verkligen bra!

Amy och Elder blev aldrig några favoritkaraktärer. Jag gillar dem, men jag älskar dem inte. Jag vet inte riktigt varför. En karaktär jag däremot älskade var Harley - och självklart (spolier!) dog han - för det gör alla mina favoritkaraktärer, av någon anledning (slut på spolier). Han var den som kändes mest äkta och jag gillade honom verkligen av någon anledning.

Idén med att man måste flytta ifrån jorden och att man fryser ner människor för att förflytta dem 300 år iväg är alldeles underbar. Jag kan verkligen förstå Amy när hon vaknar och är alldeles panikslagen för att det kommer dröja ytterligare femtio år innan hennes föräldrar vaknar upp. Författaren har också beskrivit skillnaden mellan Amy och de människor som lever på skeppet väldigt bra och tänkt på alla detaljer, som dialekter, utseende och beteende. Det gör att det känns väldigt verklighetstroget - hela boken känns verklighetstrogen faktiskt, och det gör den lite småläskig - tänk om man var fast på ett skepp mitt ute i rymden och inte skulle ha en chans till att få andas frisk luft..?

Sammanfattningsvis är det här en bok jag verkligen gillar - konceptet är otroligt, boken är väldigt genomtänkt och känns väldigt verklighetstrogen. Ska jag klaga på något så är det nog att den aldrig fångade mig riktigt som favoritböcker gör och att citatet "Will you stay with me?" I whisper. "Always." känns som en blandning mellan två väldigt kända Harry Potter-citat, haha ;) Jag rekommenderar den verkligen!

Minnesvärt citat:

"... because dreams are like that - they go in and out of memories and scenes, but they're never real. They're never real, and I hate them because they aren't."

"And just for a moment, I envy Mr. William Robertson, number 100, who is floating in a sea of stars."

"They're so close.

And so, so far away."

"And that's when I realize the most important truth of life on this ship.

There is nowhere to run."

Bokens första mening:

Daddy said, "Let mom go first."

Favoritkaraktär/er:

Harley

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att den utspelar sig i rymden!

• Att författaren har lyckats göra allting så oförutsägbart och beskrivit skillnaden mellan Amy och de på skeppet så bra.

Insurgent

Författare: Veronica Roth
Antal sidor: 525 st
Förlag: Katherine Tegen Books
Serie: Divergent 2
Utgiven år: 2012
Originalets titel: Insurgent
Genre: Dystopi, science fiction
Språk: Engelska

One choice can destroy you

Tris, Four och de andra som överlevt har tagit sin tillflykt till Amity, den fridfulla falangen. Men allting är inte särskilt fridfullt - Erudite-ledaren Jeanine, hennes falang och förrädarna från Dauntless är inte på sitt mest fridfulla humör. Tris och Four kan inte stanna hos Amity - de måste fly någon annanstans.
    Tris får veta att hennes föräldrar dog för att skydda en hemlighet från att hamna i Erudites händer. Men vem kan hon lita på? I krigstider kan vem som helst vara en fiende, till och med de hon minst anar. Och vad ska hon göra för att stoppa människor i hennes närhet från att dö? Och det viktigaste av allt - vilken sida står Tris på när det väl gäller?
__________________________________________________________________________

Det är inte ofta jag har så höga förväntningar på en bok som jag hade på den här boken, och ändå lyckades den överträffa dem.

Man kastades in i handlingen från första sidan och det är spännande hela tiden. Det händer saker på varje sida men handlingen går ändå inte för fort fram. Det var omöjligt att sluta läsa när man väl börjat och jag läste boken på några få dagar fast den är längre än 500 sidor. Handlingen är intressant och hela konflikten mellan falangerna är så genialt skriven av författaren men så himla läskig att läsa om - just för att den är så trovärdig. Boken var aldrig förutsägbar och jag blev väldigt förvånad vid många tillfällen. Dessutom är den så himla sorglig, för det dör folk nästan hela tiden, men till och med alla dödsfall känns trovärdiga. Sedan måste jag också nämna att jag älskar språket och alla otroliga citat!

Jag tycker fortfarande otroligt mycket om Tris som karaktär - hon är alldeles lagom självsäker och står för det hon tycker. Hennes och Tobias relation känns också mer äkta i den här boken när det händer saker som gör det svårare för dem att hålla ihop. Visst, de går bakom ryggen på varandra men jag kan förstå dem lite ändå - och i krig finns verkligen inga regler, det kan få folk att göra vad som helst. Självklart irriterar jag mig på Tris när hon inte pratar med Tobias men jag kan ändå förstå henne med tanke på allt som hänt. Sedan älskar jag att läsa om till exempel Christina och Uriah med! Älskar de karaktärerna!

Dystopivärlden författaren byggt upp är fortfarande lika fantastisk. Jag älskar att läsa om de olika falangerna och är fascinerad av dem även när de ligger i krig med varandra. Själva hemligheten som Tris kommer över gör boken så himla mycket mer intressant och jag kan inte vänta på att få läsa om hur det går i sista boken!

En av alla saker jag älskar med boken är hur titeln vävs in i berättelsen. Bara en sådan liten detalj kan göra att man älskar boken ännu mer. Och hur alla Divergent vävs in - wow! Så himla bra!

Nu undrar jag bara hur jag ska kunna vänta tills nästa bok släpps. Cliffhangern i slutet... Gaah. Sådana cliffhangers borde inte vara lagliga. Jag brukar alltid vara efter med att läsa böcker så jag brukar inte behöva vänta på att fortsättningar ska släppas så särskilt ofta, men så är inte fallet just nu... Hjälp, jag tror inte jag riktigt fattat att tredje boken inte släppts och att jag måste vänta hur länge som helst på att få veta hur det går!

Minnesvärt citat:

“Cruelty does not make a person dishonest, the same way bravery does not make a person kind.” 

“Got that gun?” Peter says to Tobias. “No,” says Tobias, “I figured I would shoot the bullets out of my nostrils, so I left it upstairs.” 

“Sleep,” he says. “I'll fight the bad dreams off if they come to get you.” “With what?” “My bare hands, obviously.” 

“It reminds me why I chose Dauntless in the first place: not because they are perfect, but because they are alive. Because they are free.” 

“No matter how long you train someone to be brave, you never know if they are or not until something real happens.” 

“We're all right, you know,' he says quietly. 'You and me. Okay?' My chest aches, and I nod. 'Nothing else is all right.' His whisper tickles my cheek. 'But we are.” 

“What’s this about flashing underwear?” says Uriah, sidestepping a bunk. “Whatever it is, I’m in.”

Bokens första mening:

I wake with his name in my mouth.

Favoritkaraktär/er:

Tris, Tobias, Christina och Uriah

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att den är spännande från första sidan och omöjlig att sluta läsa i!

• Alla underbara karaktärer.

• Hela framtidsvärlden författaren byggt upp.

• Alla otroliga citat!

• Att boken är så fin, spännande, intressant, sorglig, rolig och bäst på samma gång.

Pandemonium

Författare: Lauren Oliver
Antal sidor: 375 st
Förlag: Harper Teen
Serie: Delirium 2
Utgiven år: 2012
Originalets titel: Pandemonium
Genre: Dystopi, science fiction, kärlek
Språk: Engelska

(Spoilervarning om man inte läst "Delirium"!)

The old life is dead.
But the old Lena is dead too.
I buried her.
I left her beyond a fence,
behind a wall of smoke and flame.

Then: Lena har lyckats ta sig över stängslet och ut i vildmarken, men Alex är borta. Död. Hon lägger sig ner på marken för att dö men blir hittad av vildmarkskvinnan Raven som tar med henne till sin grupp av vildmarksmänniskor och räddar henne. Lena får lära sig hur det är att leva (och överleva) i vildmarken.

Now: Lena är tillbaka i staden med en ny identitet för att samla information från DFA och särskilt för att hålla koll på Julian Fineman, grundaren av DFA:s son. Något hon definitivt inte anade var att hon skulle bli tillfångatagen och bli satt i samma cell som ingen annan än Julian - och att han inte alls var den hon trodde han var.

______________________________________________________________________

Varför i hela världen väntade jag så himla länge med att läsa den här boken? Av någon anledning trodde jag tydligen inte att jag skulle tycka så mycket om den och lät bli att beställa hem den nästan ett helt år, men nu har jag alltså äntligen läst den. Och det ångrar jag inte det minsta.

För det första älskar jag sättet den är skriven på. Författaren har verkligen lyckats få en förstå allting fast berättelsen hoppar mellan dåtid och nutid. Vartannat kapitel får man följa Lena när hon precis kommit till vildmarken, och det är så spännande att få läsa om hur det egentligen är där - hur folk lever och sådant. I de andra kapitlen får man läsa om när Lena är tillbaka i staden med en annan identitet, och hur hon träffar och lär känna Julian. Det är minst lika spännande. Jag längtade aldrig efter några speciella kapitel utan älskade båda! Det händer saker hela tiden och det blir aldrig tråkigt att läsa.

Lena har verkligen växt som karaktär. Jag gillade henne redan i första boken men tyckte att hon var lite jobbig, men nu har hon växt något otroligt. Hon känns äkta och det är svårt att inte tycka om henne. Jag gillar Julian väldigt mycket också - och det är verkligen otroligt synd om honom! Men jag tycker väldigt mycket om Alex också - även fast han var så perfekt, haha. Tycker mycket om båda två. Raven tyckte jag också om även om jag irriterade mig på henne ibland. Det var synd om henne också. 

Språket är så himla vackert. Trots att det är väldigt enkelt, kanske den enklaste engelska jag läst i en ungdomsbok till och med, är det så vackert och poetiskt. Det ger boken en lite speciell stämning, och är så fint och beskrivande så man kan se allting perfekt framför sig.

Jag älskar verkligen världen Lauren Oliver byggt upp. "Delirium" var en av de första dystopierna jag läste men även nu, när jag läst rätt många, tycker jag idén med att kärlek är förbjudet och att man opereras för att sluta älska är fantastisk. Och hemsk förstås. Men fantastisk att läsa om. 

Slutet. Herregud. Den sista sidan. Det sista ordet. Så avslutar man verkligen inte en bok! Gaah! Måste läsa fortsättningen snart för att få veta hur det går!

Som ni nog förstått älskar jag verkligen den här boken. Den var snabbläst och man fastnade från första sidan, karaktärerna är otroliga, språket är vackert och hela boken är helt enkelt underbar. Ett jättebra uppföljare som definitivt överträffade alla mina förväntningar!

Minnesvärt citat:

“Sometimes I feel like if you just watch things, just sit still and let the world exist in front of you - sometimes I swear that just for a second time freezes and the world pauses in its tilt. Just for a second. And if you somehow found a way to live in that second, then you would live forever.”

“The flip side of freedom is this: When you're completely free, you're also completely on your own.” 

"Not bad," Sarah says when she turns around to face me again. "You look almost human."

"Thanks."

"I said almost." She giggles again.

"Well, then, almost thanks."

"I guess there are some things you never get used to."

“But...books are so much more. Some of them are webs; you can feel your way along their threads, but just barely, into strange and dark corners. Some of them are balloons bobbing up through the sky: totally self-contained, and unreachable, but beautiful to watch.
And some of them―the best ones―are doors.” 

Bokens första mening:

Alex and I are lying together on a blanket in the backyard of 37 Brooks.

Favoritkaraktär/er:

Lena, Alex och Julian

Saker från boken som inspirerar mig:

• Den otroliga dystopivärlden!

• Karaktärerna!

• Det otroligt vackra språket.

• Slutet! Gaah!

Korsad

Författare: Ally Condie
Antal sidor: 365 st
Förlag: Rabén & Sjögren (tack för boken!)
Serie: Matchad 2
Utgiven år: 2011
Originalets titel: Crossed
Genre: Dystopi, kärlek

(Spoilervarning om man inte läst "Matchad"!)

Cassia jobbar på ett arbetsläger men har inte gett upp hoppet om att ge sig ut i vildmarken för att hitta Ky. Så när Samfundets vakter kommer för att hämta alla avvikelser och ta ut dem till vildmarken för att lämna dem att dö bestämmer sig Cassia för att smita med.

    Hon kommer till Yttre provinserna och får veta att Ky har varit där - men att han, tillsammans med två andra pojkar, flytt till Kanjonen. Hon bestämmer sig för att ta upp jakten på honom - hon kan inte förlora honom och ge upp nu när han är så nära. 

    Cassia kommer mer och mer i kontakt med Revolten och kan inte låta bli att lockas av den. Samtidigt får hon veta att Xander har en hemlighet - kan den förändra hennes relation till Ky?

_______________________________________________________________________

Jag tyckte mycket om Matchad - till skillnad från många tyckte jag inte att den var seg utan gillade det lugna tempot. Det hände inte stora saker precis hela tiden, utan boken kändes verklighetstrogen och allting gick lagom snabbt framåt - det blev inte segt men inte heller orealistiskt. Så, vad tyckte jag om "Korsad" då? Den gjorde mig inte besviken. 

Jag gillar tempot lika mycket i den här boken. Den är inte fylld med action men är inte heller seg. Man får veta mer och mer saker och den är svår att sluta läsa i. Jag tycker handlingen går alldeles lagom fort fram, helt enkelt. Tempot passar in på boken och ger den en lite speciell stämning. Miljöbeskrivningarna är alldeles fantastiska, jag kan se allting så tydligt i huvudet så det nästan är läskigt! Dessutom är boken snabbläst, och eftersom man verkligen fastnar i den och inte kan sluta läsa läste jag ut den på två dagar.

Språket är verkligen otroligt vackert. Boken är full med fina citat och eftersom den handlar mycket om dikter, berättelser och ord finns det många fina dikter också. Man får läsa ur både Cassia's och Ky's perspektiv och jag hade inga problem med att hålla isär deras berättarröster. Ky's var mer poetisk än Cassia's men båda var otroligt fina. Jag gillar både Cassia och Ky som karaktärer och kan förstå hur båda två tänker - men undrar lite över varför Ky valde som han gjorde i slutet bara för att Cassia ville det. Hon tvingade ju inte honom till det eller så, men hon ville själv göra det, och så gjorde han det bara för att vara med henne. Hmm... Ska bli spännande att se hur det blir i sista delen! Jag är också väldigt nyfiken på Xander nu när man fått veta lite mer om honom.

Jag tycker fortfarande väldigt mycket om idén med Samfundet, även om den är hemsk (man vill ju inte direkt leva så). Jag tycker det verkar som om Ally Condie har tänkt igenom hela världen väldigt bra och ser fram emot att läsa ännu mer om den i sista boken. Det är bara en sak jag undrar - hur ska allting hinna hända? Det känns som om det är en massa saker kvar som borde hända i sista boken men har ingen aning om hur allting ska hinna hända. Men vi får se hur det blir, helt enkelt :) Ser fram emot att läsa sista boken i alla fall!

Jag gillar den här boken väldigt mycket - tempot är lagom, karaktärerna är intressanta, språket är vackert och miljöbeskrivningarna är fantastiska. Jag rekommenderar den verkligen! :)

Minnesvärt citat:

”Jag klättrar in i mörkret för dig
Väntar du bland stjärnorna på mig?”

"Men, mindes jag, det är inte du som är borta. Det är jag."

Bokens första mening:

Jag står i en flod.

Favoritkaraktär/er:

Cassia, Ky och Xander

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att man fastnar i den och inte kan sluta läsa.

• Dystopi-världen!

• Karaktärerna, de är väldigt intressanta och jag vill veta mer om dem.

• Språket, det är så otroligt vackert!

Divergent

Författare: Veronica Roth
Antal sidor: 487 st (sedan är det 72 sidor extramaterial)
Förlag: Katherine Tegen Books
Serie: Divergent 1
Utgiven år: 2011
Originalets titel: Divergent
Genre: Dystopi
Språk: Engelska

Beatrice Prior lever i ett dystopiskt Chicago. Det är uppdelat i fem "factions", grupperingar - Abnegation (för de osjälviska), Amity (för de fridfulla), Candor (för de ärliga), Dauntless (för de modiga) och Erudite (för de intelligenta).
    På sin sextonårsdag måste alla ungdomar göra ett val som förändrar deras liv - de måste välja vilken "faction" de vill tillhöra. Beatrice måste välja om hon ska stanna kvar hos sin familj i Abnegation eller följa sitt hjärta och bli den hon egentligen är - och hon gör ett val som förvånar alla.
    Hon börjar ett nytt liv som Tris. Valet hon gjort gör att hon träffar på uppgifter hon aldrig trodde hon skulle klara, nya vänner och först och främst Four - hennes instruktör som hon inte kan låta bli att falla för.
    Men Tris har en hemlighet, en hemlighet som hon inte kan berätta för någon för då skulle den leda till döden. Men när hela samhället hotas av en konflikt inser hon att hon kan använda den för att kämpa för de hon älskar.
________________________________________________________________________

Så, nu har jag också läst boken alla älskar. Och jag förstår dem. Den här boken tog andan ur mig och höll mig fast från första meningen. Jag älskar allt med den och tycker bara mer och mer om den för varje sekund som går. Det går inte att sluta tänka på den - den kommer stanna i mitt huvud länge.

Först och främst så älskar jag samhället författaren har byggt upp. Det är definitivt en av de intressantaste dystopivärldarna jag läst om - samhället är uppdelat i grupperingar för att alla ska må så bra som möjligt, men hur bra fungerar det egentligen? Åh, det är så bra. Tänk att komma på något sådant. När jag började läsa boken visste jag inte riktigt vad den handlade om, jag visste bara att det var en dystopi om ett samhälle som var uppdelat i grupper och att alla älskade den. Jag köpte hem den för ett rätt bra tag sedan men vågade inte riktigt börja läsa då jag inte ville bli besviken - och hjälp vad glad jag är att jag äntligen läst den. Dystopivärlden är så otroligt häftig att läsa om och den känns väldigt verklighetstrogen och genomtänkt!

Och till karaktärerna, då. Jag älskar Tris. Det är alldeles fantastiskt att läsa om hur hon hittar sig själv mer och mer. Hon är stark och tuff men snäll och godhjärtad. Hon gör vad som helst för de hon älskar. Hon är också smart och inte sådär trög som många tjejkaraktärer är i dagens ungdomsböcker. Och Four är verkligen underbar, så hård först men när man väl får lära känna honom är han så gullig och underbar.

Sedan älskar jag att boken är så otroligt spännande. Allting går framåt i lagom takt men varje kapitel slutar ändå med en cliffhanger så man bara måste läsa vidare. Språket är väldigt beskrivande och jag kan verkligen se allt framför mig i minsta detalj. Sedan måste jag bara nämna hur otroligt bra framsidan passar in på boken! Och sedan är den ju otroligt snygg i övrigt också, alldeles glansig och ändrar färg när man vrider på den lite. Sedan kom jag också att tänka på att det andra omslaget passar otroligt bra in på boken det med! (Ni som läst boken förstår vad jag menar.)

Jag älskar verkligen språket, och är så glad att jag läste boken på originalspråk! Alla namn låter mycket... plattare på svenska eller vad man ska säga och inte alls lika intressanta. Inte för att jag vet om boken är bra eller dålig på svenska, men jag börjar gilla att läsa böcker på sitt originalspråk mer och mer. Det känns mycket mer rätt på något sätt (och nu menar jag då engelska böcker, inte typ kinesiska). Och mer om språket då - det flyter på otroligt bra och jag gillar verkligen Tris’ berättarröst. Dessutom är boken riktigt rolig ibland - kolla bara citaten nedan! Det är sådana man sitter och ler åt när man läser dem i efterhand.

Som de flesta nog förstått så måste alla läsa den här boken. Den är så otroligt bra så jag seriöst tror jag måste läsa om den typ tre gånger till inom en nära framtid. Definitivt en ny favoritbok <3 Men herregud! Jag måste ha "Insurgent" nu! I det fantastiska extramaterialet som fanns i slutet av boken fick man provläsa lite från den och hjälp... Måste. Ha. Den. Nu.

Minnesvärt citat:

“Peter would probably throw a party if I stopped breathing."
"Well," he says, "I would only go if there was cake.” 

”Becoming fearless isn't the point. That's impossible. It's learning how to control your fear, and how to be free from it.”

“Sometimes crying or laughing are the only options left, and laughing feels better right now.” 

“I have something I need to tell you," he says. I run my fingers along the tendons in his hands and look back at him. "I might be in love with you." He smiles a little. "I'm waiting until I'm sure to tell you,  although."
"That's sensible of you," I say, smiling too. "We should find some paper so you can make a list or a chart or something."
I feel his laughter against my side, his nose sliding along my jaw, his lips pressing my ear.
"Maybe I'm already sure," he says, "and I just don't want to frighten you."
I laugh a little. "Then you should know better."
"Fine," he says. "Then I love you.”

“Why do people want to pretend that death is sleep? It isn't. It isn't.” 

“Sometimes, the best way to help someone is just to be near them.” 

“I think we've made a mistake," he says softly. "We've all started to put down virtues of the other faction in the process of bolstering our own. I don't want to do that. I want to be brave, and selfless, and smart, and kind, and honest." He clears his throat. "I continually struggle with kindness.” 

Bokens första mening:

There is one mirror in my house.

Favoritkaraktär/er:

Tris och Four

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att den aldrig slutar vara spännande och är omöjlig att sluta läsa i.

• Dystopisamhället, det är så sjukt intressant!

• Karaktärerna, både Tris och Four är nya favoriter.

• I princip allt som har med den att göra!

Incarnate

Författare: Jodi Meadows

Antal sidor: 374 st

Förlag: Katherine Tegen Books

Serie: Newsoul 1

Utgiven år: 2012

Originalets titel: Incarnate

Genre: Science fiction, dystopi

Språk: Engelska

Ana är den enda nyfödda i en värld där alla människor föds om på nytt hela tiden fast i en ny kropp. Hon är den enda som inte vet hur det var för femtusen år sedan. Och ingen hon vet om gillar henne, för när hon föddes tog hon någon annans plats. Någon som var deras vän. Någon som skulle fortsätta leva och återfördas för alltid - men som dog på grund av Ana.

    Ana har bott hos sin mamma i hela sitt liv, och inte ens hon tycker om Ana. En dag bestämmer sig Ana för att ge sig iväg och ta reda på sanningen om vem hon är, varför hon existerar och om hon kommer att återfödas. På den resan träffar hon Sam, och han är den enda som faktiskt visar henne lite vänlighet. Men hur ska hon kunna umgås med en femtusen år äldre tonåring som känner alla? Tänk om hon gör så det går dåligt för honom på något sätt, folk verkar ju inte precis gilla henne..?

_______________________________________________________________________

Jag kan helt ärligt säga att jag i princip inte hade någon som helst aning om vad den här boken handlade om när jag började läsa, jag var bara helt förälskad i omslaget. Det var kanske en av anledningarna till att jag älskar den här boken så mycket. Så fort jag började läsa visste jag att den skulle bli en ny favorit! 

Det första jag la märke till var stämningen. Den var mysig, annorlunda och häftig och gjorde så man ville stanna kvar i bokens värld och aldrig försvinna därifrån. 

Idén med boken är verkligen unik. Jag har aldrig stött på något liknande förr. Jag älskar att människor återföds i nya kroppar, och just det att Ana är en "Newsoul" är alldeles fantastiskt. Boken handlar mest om kärlekshistorien mellan Ana och Sam, men det är ingen vanlig kärlekshistoria. Den är... fin, speciell och något utöver det vanliga. Boken handlar som sagt mest om det och om när Ana försöker få reda på vem och vad hon egentligen är och det gör ju inte direkt boken till en actionbok, och det är en av sakerna jag älskar med boken. Boken är spännande och omöjlig att släppa trots att den har rätt så lugnt tempo.

Jag älskar karaktärerna! Det mest speciella med Ana är att hon är smart. Många huvudpersoner i böcker är antingen väldigt trögtänkta och fattar allting femtio sidor efter läsaren, eller så är de otroligt smarta och listar ut saker när det inte borde vara möjligt för dem att lista ut dem. Ana är precis lagom smart - hon kommer på saker när det är logiskt att komma på dem, hon tänker som en människa, hon är inte jobbig och hon känns väldigt realistisk! Hon reagerar som jag skulle gjort om jag var i hennes situation.

Jag älskar allt med den här boken. Slutet, som är så spännande så man verkligen inte kan sluta läsa. Karaktärerna, som är så bra att man vill krama dem. Handlingen, som är så smart att man knappt tror det är sant att någon faktiskt kommit på något så bra. Layouten, för att hela boken är så otroligt fin. Den här boken innehåller precis det jag vill läsa och jag rekommenderar den till alla! :D Eller okej - jag befaller alla att läsa den. Absolut en ny favorit!

Minnesvärt citat:

Jag hann inte tänka på citat när boken var så spännande...

Bokens första mening:

I wasn't reborn.

Favoritkaraktär/er:

Ana och Sam

Saker från boken som inspirerar mig:

• Karaktärerna!

• Bokens handling. Den är så bra att det inte finns ord för det.

• Framsidan, haha!