Divergent

Författare: Veronica Roth
Antal sidor: 487 st (sedan är det 72 sidor extramaterial)
Förlag: Katherine Tegen Books
Serie: Divergent 1
Utgiven år: 2011
Originalets titel: Divergent
Genre: Dystopi
Språk: Engelska

Beatrice Prior lever i ett dystopiskt Chicago. Det är uppdelat i fem "factions", grupperingar - Abnegation (för de osjälviska), Amity (för de fridfulla), Candor (för de ärliga), Dauntless (för de modiga) och Erudite (för de intelligenta).
    På sin sextonårsdag måste alla ungdomar göra ett val som förändrar deras liv - de måste välja vilken "faction" de vill tillhöra. Beatrice måste välja om hon ska stanna kvar hos sin familj i Abnegation eller följa sitt hjärta och bli den hon egentligen är - och hon gör ett val som förvånar alla.
    Hon börjar ett nytt liv som Tris. Valet hon gjort gör att hon träffar på uppgifter hon aldrig trodde hon skulle klara, nya vänner och först och främst Four - hennes instruktör som hon inte kan låta bli att falla för.
    Men Tris har en hemlighet, en hemlighet som hon inte kan berätta för någon för då skulle den leda till döden. Men när hela samhället hotas av en konflikt inser hon att hon kan använda den för att kämpa för de hon älskar.
________________________________________________________________________

Så, nu har jag också läst boken alla älskar. Och jag förstår dem. Den här boken tog andan ur mig och höll mig fast från första meningen. Jag älskar allt med den och tycker bara mer och mer om den för varje sekund som går. Det går inte att sluta tänka på den - den kommer stanna i mitt huvud länge.

Först och främst så älskar jag samhället författaren har byggt upp. Det är definitivt en av de intressantaste dystopivärldarna jag läst om - samhället är uppdelat i grupperingar för att alla ska må så bra som möjligt, men hur bra fungerar det egentligen? Åh, det är så bra. Tänk att komma på något sådant. När jag började läsa boken visste jag inte riktigt vad den handlade om, jag visste bara att det var en dystopi om ett samhälle som var uppdelat i grupper och att alla älskade den. Jag köpte hem den för ett rätt bra tag sedan men vågade inte riktigt börja läsa då jag inte ville bli besviken - och hjälp vad glad jag är att jag äntligen läst den. Dystopivärlden är så otroligt häftig att läsa om och den känns väldigt verklighetstrogen och genomtänkt!

Och till karaktärerna, då. Jag älskar Tris. Det är alldeles fantastiskt att läsa om hur hon hittar sig själv mer och mer. Hon är stark och tuff men snäll och godhjärtad. Hon gör vad som helst för de hon älskar. Hon är också smart och inte sådär trög som många tjejkaraktärer är i dagens ungdomsböcker. Och Four är verkligen underbar, så hård först men när man väl får lära känna honom är han så gullig och underbar.

Sedan älskar jag att boken är så otroligt spännande. Allting går framåt i lagom takt men varje kapitel slutar ändå med en cliffhanger så man bara måste läsa vidare. Språket är väldigt beskrivande och jag kan verkligen se allt framför mig i minsta detalj. Sedan måste jag bara nämna hur otroligt bra framsidan passar in på boken! Och sedan är den ju otroligt snygg i övrigt också, alldeles glansig och ändrar färg när man vrider på den lite. Sedan kom jag också att tänka på att det andra omslaget passar otroligt bra in på boken det med! (Ni som läst boken förstår vad jag menar.)

Jag älskar verkligen språket, och är så glad att jag läste boken på originalspråk! Alla namn låter mycket... plattare på svenska eller vad man ska säga och inte alls lika intressanta. Inte för att jag vet om boken är bra eller dålig på svenska, men jag börjar gilla att läsa böcker på sitt originalspråk mer och mer. Det känns mycket mer rätt på något sätt (och nu menar jag då engelska böcker, inte typ kinesiska). Och mer om språket då - det flyter på otroligt bra och jag gillar verkligen Tris’ berättarröst. Dessutom är boken riktigt rolig ibland - kolla bara citaten nedan! Det är sådana man sitter och ler åt när man läser dem i efterhand.

Som de flesta nog förstått så måste alla läsa den här boken. Den är så otroligt bra så jag seriöst tror jag måste läsa om den typ tre gånger till inom en nära framtid. Definitivt en ny favoritbok <3 Men herregud! Jag måste ha "Insurgent" nu! I det fantastiska extramaterialet som fanns i slutet av boken fick man provläsa lite från den och hjälp... Måste. Ha. Den. Nu.

Minnesvärt citat:

“Peter would probably throw a party if I stopped breathing."
"Well," he says, "I would only go if there was cake.” 

”Becoming fearless isn't the point. That's impossible. It's learning how to control your fear, and how to be free from it.”

“Sometimes crying or laughing are the only options left, and laughing feels better right now.” 

“I have something I need to tell you," he says. I run my fingers along the tendons in his hands and look back at him. "I might be in love with you." He smiles a little. "I'm waiting until I'm sure to tell you,  although."
"That's sensible of you," I say, smiling too. "We should find some paper so you can make a list or a chart or something."
I feel his laughter against my side, his nose sliding along my jaw, his lips pressing my ear.
"Maybe I'm already sure," he says, "and I just don't want to frighten you."
I laugh a little. "Then you should know better."
"Fine," he says. "Then I love you.”

“Why do people want to pretend that death is sleep? It isn't. It isn't.” 

“Sometimes, the best way to help someone is just to be near them.” 

“I think we've made a mistake," he says softly. "We've all started to put down virtues of the other faction in the process of bolstering our own. I don't want to do that. I want to be brave, and selfless, and smart, and kind, and honest." He clears his throat. "I continually struggle with kindness.” 

Bokens första mening:

There is one mirror in my house.

Favoritkaraktär/er:

Tris och Four

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att den aldrig slutar vara spännande och är omöjlig att sluta läsa i.

• Dystopisamhället, det är så sjukt intressant!

• Karaktärerna, både Tris och Four är nya favoriter.

• I princip allt som har med den att göra!