Desires of the Dead

Författare: Kimberly Derting
Antal sidor: 355 st
Förlag: Headline
Serie: The Body Finder 2
Utgiven år: 2011
Originalets titel: Desires of the dead
Genre: Fantasy, kärlek, deckare
Språk: engelska

Violet Ambrose är inte som alla andra - hon kan höra ekon från de döda. När hon hör ekot från något inlåst i en container kan hon inte låta bli att ringa polisen. Efter ett tag förstår Violet vilket misstag hon gjort - hon sa att hon hört någon i containern men den lilla pojken polisen hittar där inne har varit död i flera dagar. Violet börjar få samtal från någon Sarah från FBI som märkt att det är något speciellt med henne. Violet blir plötsligt väldigt tveksam - ska hon fortsätta hålla sin speciella gåva hemlig eller ska hon använda den för att hjälpa andra? Samtidigt som Violet måste tänka på det börjar hennes förhållande med sin bästa vän Jay bli mer och mer ostadigt och någon verkar lämna läskiga meddelande till henne…

_______________________________________________________________________

Den här boken är precis som den första boken i serien otroligt spännande. Man vill inte sluta läsa och det gör att boken blir väldigt snabbläst. Även om slutet var mer förutsägbart än i första boken kunde man inte riktigt lista ut hur det egentligen låg till så man ville aldrig sluta läsa. Att författaren blandat mysterium med kärlek gör att boken aldrig blir tråkig utan snarare blir mer spännande - själva spänningen på liv och död blandas med vardagsspänningen och man vill läsa vidare för att se hur det ska gå med båda.

Vissa tjejkaraktärer blir väldigt lätt irriterande men det blir aldrig Violet, huvudpersonen i den här serien. Hon är smart och modig och det är väldigt lätt att relatera till hennes tankar, känslor och hur hon beter sig i vissa situationer. Hon är inte för överdriven och inte heller för tråkig utan känns helt enkelt väldigt trovärdig - kanske en av de mest trovärdigaste huvudpersonerna jag läst om när jag tänker efter.

Jag tycker även mycket om de andra karaktärerna - Jay gör så boken blir lite roligare, Mike och Megan gör så den blir mer intressant, Sarah och Rafe är man inte helt säker på var de står eller vad som kommer hända med dem så de gör också boken intressant och en bra detalj är att Violets familj och morbror är så viktiga. Det gör att boken blir ännu lättare att relatera till.

Jag älskar verkligen omslagen till den här serien. "The Body Finder" är kanske den serie som har snyggast omslag någonsin. När man tänker efter passar de faktiskt in lite på serien och är också otroligt snygga ihop - så även om jag inte skulle gillat den här boken hade jag antagligen fortsatt läsa serien bara för att få köpa hem de andra böckerna och samla på omslagen!

Jag hade verkligen höga förväntningar på den här boken och den nådde absolut upp till dem. Den kanske inte är riktigt lika bra som ettan men fortfarande en av de bästa fortsättningar på böcker jag läst. Jag ser otroligt mycket fram emot att läsa den tredje boken!

Minnesvärt citat:

“He was the last person in the world she wanted to get away from.”

Bokens första mening:

Violet leaned forward on her hands and knees over the frozen landscape.

Favoritkaraktär/er:

Violet och Jay

Ängelns lek

Författare: Carlos Ruiz Zafón
Antal sidor: 587 st
Förlag: Albert Bonniers förlag
Serie: The Cemetery of Forgotten Books 2
Utgiven år: 2008
Originalets titel: El juego del Ángel
Genre: Fantasy, livsöde, deckare

David Martín, en fattig sjuttonåring, får en chans att skriva berättelser i tidningen han jobbar på. Han börjar skriva gotiska berättelser som läsarna älskar och håller på att slå igenom som bestsellerförfattare. Men så blir han bunden till ett slavkontrakt och tvingas skriva i någon annans namn och hans liv blir allt mörkare.

    Så en dag möter David en mystisk man som kallar sig förläggare. Han ger David ett erbjudande - för en stor summa pengar ska han skriva en bok vars like ingen någonsin läst. Men är det en ängel eller självaste djävulen David ingått avtal med? Snart är han vilse i en gåtfull och mardrömslik labyrint han inte kan ta sig ut från.

___________________________________________________________________________

Då jag tyckte väldigt mycket om första boken, "Vindens skugga", kunde jag inte vänta särskilt länge på att börja läsa tvåan, som jag som tur var hade i bokhyllan. Den utspelar sig innan första boken och jag hoppades att författaren hade skrivit en minst lika mystisk och fångande bok till - och det visade det sig att han verkligen hade.

Jag är helt tagen av hur bra författaren fått berättelsen att utvecklas. Särskilt huvudpersonen förändras väldigt mycket men inte onaturligt mycket. Det märks inte jättemycket när man läser, för det känns så naturligt, men när man tänker tillbaka på hur han var i början och jämför det med hur han var i slutet har han verkligen förändrats otroligt mycket. Det är också otroligt häftigt att läsa om hur en händelse leder till en annan och hur det får karaktärerna att utvecklas.

Man kan inte direkt slöläsa en sådan här bok, utan man måste ha hjärnan med sig hela tiden för att hänga med. Det är spännande från första till sista sidan och det är näst intill omöjligt att sluta läsa. Det händer saker hela tiden och man vill verkligen veta hur allt hänger ihop i slutet. För precis som i första boken får man lite Jellicoe Road-känsla - man vill läsa om boken bara för att se om man missade några detaljer man skulle lägga märke till nu när man vet hur allt hänger ihop, och om det känns annorlunda att läsa den en andra gång.

Det som var nästan allra bäst i boken var hur den hängde ihop med den första delen i serien. Det tog lite tid innan man förstod, men så fort man gjorde det kände man att det var helt rätt. Jag trodde inte det skulle hänga ihop så, men älskade att det gjorde det. Det kändes som att man fick lära känna huvudpersonen i första boken lite bättre genom den kopplingen.

Precis som första boken handlar den här boken också om böcker, och ännu mer om skrivande - två saker jag älskar. Jag kan inte riktigt känna igen mig i huvudpersonens sätt att skriva och förstår inte hur han kan skriva så mycket på så kort tid, men jag kan känna igen mig i några av hans tankar om sitt skrivande.

Jag gillar huvudpersonen, även om han gör en del hemska saker, och tycker otroligt synd om honom. Allting går ju i princip dåligt för honom i livet. Min absoluta favoritkaraktär är nog hans assistent Isabella, för hon är lagom självsäker och inte alls så som andra tjejer i hans böcker. Hon var nog lite rebellisk för sin tid ;) Jag gillar också att läsa alla karaktärers konversationer med varandra, och särskilt Davids och Isabellas.

Slutet... Det är lite sorgligt, lite creepy och jag vet inte riktigt vad jag tycker om det (är det sorgligt eller lyckligt för huvudpersonen?) men något jag är helt säker på är att det passar perfekt in på boken. Det knyter ihop den perfekt, men lämnar några trådar lösa utan att det känns alltför hemskt (jag brukar verkligen avsky sådant), och det har precis samma känsla som resten av boken. Ett perfekt avslut på en mycket bra bok helt enkelt.

Jag rekommenderar verkligen den här serien till de som vill ha annorlunda och väldigt mystiska deckare! Det är bäst att läsa första boken först, man lägger märke till saker man inte skulle tänkt på annars i tvåan då, men tvåan är ändå hyfsat fristående. Absolut en favoritserie!

Minnesvärt citat:

"Alla pengar är smutsiga. Om de vore rena skulle ingen vilja ha dem."

"- Jag höjde rösten och hotade med att sätta henne i kloster.

- Ett säkert argument att tala en sjuttonåring till rätta med, sa jag."

"Tiden läker allt, tänkte jag, utom sanningen."

"- Det är ni som är författare. Det enda jag begär är att ni berättar sanningen.

- Jag vet inte vad sanningen är.

- Sanningen är det som gör ont."

Bokens första mening:

En författare glömmer aldrig första gången han tog emot pengar eller några lovord för en historia han skrivit.

Favoritkaraktär/er:

David och Isabella

Saker från boken som inspirerar mig:

• Hur allting hänger ihop i slutet!

• Hur berättelsen utvecklas så otroligt mycket men att det ändå känns så naturligt.

• Att den är spännande från första till sista sidan.

Tistelblomman

Författare: Amanda Hellberg
Antal sidor: 299 st
Förlag: Månpocket
Serie: Maja Grå 3 (fristående)
Utgiven år: 2012
Originalets titel: Tistelblomman
Genre: Skräck, deckare, kärlek, fantasy

Enda sedan hon var liten har Maja varit annorlunda - hon har alltid kunnat se och känna av det övernaturliga bättre än de flesta. Så när hon och Jack flyttar in i huset Tistelblomman mitt ute på skotska höglandet känner Maja av husets dragningskraft direkt. Först avfärdar hon det bara och försöker att bara ha trevligt tillsammans med Jack i deras nya hus men känslan av att något inte riktigt står rätt till växer sig bara starkare och starkare. Att grannarna viskar om huset men vägrar berätta något om det gör det inte bättre...
    När Jack åker på jobbresa blir Maja ensam i huset med sina tvivel och känslor. Då tappar hon fokus på Tistelblommans gåta - och det visar sig vara ett förskräckligt misstag...
________________________________________________________________________

Jag brukar inte läsa deckare så ofta men blev verkligen sugen på den här boken då den verkade vara en blandning mellan deckare och skräck-bok. Tyvärr tyckte jag inte den var så värst läskig, men jag tyckte mycket om den ändå!

Jag tycker författaren beskrivit allting väldigt bra! Hon lägger till små detaljer som gör att man kan se allting väldigt bra framför sig - både karaktärer och miljöer. Hon har också lyckats väldigt bra med att skriva en fristående bok, man hängde med väldigt bra fast man inte läst de första delarna. Men nu när jag läst den här blir jag sugen på att läsa de böcker som utspelar sig före och efter den här med!

Jag vet inte varför, men av någon anledning verkar jag inte tycka Amanda Hellbergs böcker är så läskiga som många säger att de är. Jag fick aldrig den här obehagliga känslan jag får av riktigt läskiga böcker, tyvärr. Jag älskar att få den känslan, så det är lite synd. Så jag skulle inte rekommendera den till någon som vill läsa något läskigt, men eftersom så många verkar tycka författarens böcker är i alla fall lite läskiga så kan man nog tycka den är läskig ändå, haha.

Jag gillade att man drogs in i boken direkt - när man väl börjat läsa var det svårt att sluta. Boken var också väldigt snabb och lätt-läst. Något jag däremot inte gillade var slutet - det kändes lite hastigt, lite ofärdigt, precis som i boken "Jag väntar under mossan" av samma författare. Det förstörde boken lite, för jag tyckte det var lite för konstigt och... Jag gillade det inte riktigt, helt enkelt. Det var inte så trovärdigt.

Jag tycker om själva berättelsen, den är kanske inte så jättespeciell men tycker idén med ett mystiskt hus är bra. Amanda Hellberg har också skrivit den på ett bra och hyfsat originellt sätt. Jag gillar också att hon blandat in lite relationsproblem i boken, de tillsammans med själva deckargåtan gör att boken aldrig blir tråkig. Sedan måste jag bara nämna att omslaget är hur snyggt sin helst!

Så - en bok som är bra, men kanske inte fantastisk. Jag rekommenderar den i alla fall! :)

Minnesvärt citat:

Hittade tyvärr inget ;)

Bokens första mening:

Pojken heter Kaleb och idag är den sista dagen av hans barndom.

Favoritkaraktär/er:

Maja

Saker från boken som inspirerar mig:

• Beskrivningarna!

• Omslaget... ;)

Across the Universe

Författare: Beth Revis
Antal sidor: 398 st
Förlag: Penguin Books Ltd
Serie: Across the Universe 1
Utgiven år: 2010
Originalets titel: Across the Universe
Genre: Science fiction, dystopi, kärlek, deckare
Språk: Engelska

They're so close,

but still so far away...

Amy bestämde sig för att lämna livet hon älskar för att frysas ner i 300 år och komma till en ny planet med bland annat hennes föräldrar. Hon avskyr livet som nerfryst, tanken på att det skulle kunna gått två hundra år eller kanske bara tre minuter. Därför är hon glad över att vakna upp, även om själva uppvaknandet är hemskt - men hon blir inte lika glad när hon får reda på att hon blivit uppväckt av någon som egentligen inte hade lov att väcka henne - och att det fortfarande är femtio år tills skeppet ska landa på den nya planeten.

    Men det finns någon på skeppet som väntar på henne, som vill beskydda henne - Elder, nästa ledare över skeppet Godspeed. Han är alldeles fascinerad av av hennes röda hår och ljusa hy.

    Men det finns en mördare på skeppet - någon som väcker de nerfrysta människorna i förväg. Kan Elder och Amy tillsammans stoppa honom innan allt för många - kanske Amy's föräldrar - dör?

________________________________________________________________________

Så, nu har jag alltså läst boken döpt efter en Beatles-låt som stått oläst i min bokhylla alldeles för länge.

Jag har alltid älskat böcker om rymden, och det var först och främst därför jag ville läsa den här boken (sedan är ju omslaget jättesnyggt också). Och det allra bästa med den här boken är nog att den utspelar sig i rymden, och att vetskapen om att man är så nära men ändå så långt borta från en alldeles outforskad planet finns i bakgrunden genom hela boken.

Boken är verkligen mystisk och inte alls förutsägbar - vissa saker förvånade mig verkligen i slutet, men kändes verkligen rätt på något sätt. Det märks att författaren tänkt igenom boken noga. Både mysteriet med mördaren och alla andra mysterier är otroligt genomtänkta och smarta. Boken har kanske inte världens snabbaste tempo och jag kände mig aldrig jättefångad i berättelsen tyvärr, och det var antagligen det som gjorde att den inte riktigt blev en ny favorit. Men den är verkligen bra!

Amy och Elder blev aldrig några favoritkaraktärer. Jag gillar dem, men jag älskar dem inte. Jag vet inte riktigt varför. En karaktär jag däremot älskade var Harley - och självklart (spolier!) dog han - för det gör alla mina favoritkaraktärer, av någon anledning (slut på spolier). Han var den som kändes mest äkta och jag gillade honom verkligen av någon anledning.

Idén med att man måste flytta ifrån jorden och att man fryser ner människor för att förflytta dem 300 år iväg är alldeles underbar. Jag kan verkligen förstå Amy när hon vaknar och är alldeles panikslagen för att det kommer dröja ytterligare femtio år innan hennes föräldrar vaknar upp. Författaren har också beskrivit skillnaden mellan Amy och de människor som lever på skeppet väldigt bra och tänkt på alla detaljer, som dialekter, utseende och beteende. Det gör att det känns väldigt verklighetstroget - hela boken känns verklighetstrogen faktiskt, och det gör den lite småläskig - tänk om man var fast på ett skepp mitt ute i rymden och inte skulle ha en chans till att få andas frisk luft..?

Sammanfattningsvis är det här en bok jag verkligen gillar - konceptet är otroligt, boken är väldigt genomtänkt och känns väldigt verklighetstrogen. Ska jag klaga på något så är det nog att den aldrig fångade mig riktigt som favoritböcker gör och att citatet "Will you stay with me?" I whisper. "Always." känns som en blandning mellan två väldigt kända Harry Potter-citat, haha ;) Jag rekommenderar den verkligen!

Minnesvärt citat:

"... because dreams are like that - they go in and out of memories and scenes, but they're never real. They're never real, and I hate them because they aren't."

"And just for a moment, I envy Mr. William Robertson, number 100, who is floating in a sea of stars."

"They're so close.

And so, so far away."

"And that's when I realize the most important truth of life on this ship.

There is nowhere to run."

Bokens första mening:

Daddy said, "Let mom go first."

Favoritkaraktär/er:

Harley

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att den utspelar sig i rymden!

• Att författaren har lyckats göra allting så oförutsägbart och beskrivit skillnaden mellan Amy och de på skeppet så bra.

Kaninhjärta

Författare: Christin Ljungqvist
Antal sidor: 274 st
Förlag: Gilla böcker
Serie: -
Utgiven år: 2012
Originalets titel: Kaninhjärta
Genre: Vänskap, skräck, deckare

Mary och Anne är tvillingar och sjutton år gamla. Deras föräldrar har precis skilt sig och pappan har flyttat ifrån (enligt Mary "hålan") Vallda och flyttat ihop med sin nya (och unga) tjej i Göteborg. Deras mamma är ledsen och gråter och det berättar Mary gärna för pappa för hon älskar att knäcka folk. Den enda hon inte knäcker är Anne, för de behöver varandra.
    Tillsammans utgör Mary och Anne ett medium. Anne kan se spökena, Mary lånar ut sin röst åt dem och Anne lyssnar på vad de har att säga. En dag kommer det ett spöke som säger att Mary kommer ta sitt liv om de väljer fel väg i livet och när Mary bestämmer att de ska åka till pappas lägenhet i Göteborg och bo där medan han är i Thailand med sin tjej undrar Anne om det är det som är "fel väg"... Hon bestämmer sig för att inte säga något till Mary (Mary är helt borta när spökena lånar hennes röst så hon minns inget), hon vill inte ge henne idén. Men kanske skulle hon övertalat Mary att inte åka till Göteborg i alla fall, för den resan förändrar allt.
____________________________________________________________________________

Jag gillar verkligen den här boken! Det allra bästa är att läsa om hur det som händer påverkar Mary och Anne, både deras relation till varandra och dem som personer. Det är nog faktiskt det bästa med hela boken - Marys och Annes relation.

Jag gillar verkligen karaktärerna, man får verkligen lära känna dem! Anne gillar jag, Mary är hur elak och självisk som helst men jag kan inte  låta bli att tycka synd om henne - det är svårt att inte göra det när man får veta att hon har velat dö sedan hon var elva år. En annan karaktär jag gillar är Hanna, som kommer in senare i boken, hon är verkligen stark och säger det hon tycker. Emilia, som också kommer in senare, avskydde jag från första början! Men jag gillar verkligen att man får lära känna karaktärerna så väl, det känns som om man träffat dem och pratat med dem.

Språket är otroligt fint! Det är poetiskt, enkelt och beskrivande på samma gång. Det var det som fick mig fast i boken från första sidan, och jag tycker det är häftigt att boken inte är skriven i jagform men ändå ur Annes perspektiv.

Jag gillar att boken handlar om spöken och medium men ändå är så verklighetstrogen och trovärdig, och att boken är sorglig - det gav boken lite mer djup än vad den hade haft annars. Så - jag rekommenderar verkligen den här boken, den var mycket bättre än jag trodde! :)

Minnesvärt citat:

"Kärleken kan inte ta slut, den kan bara förändras, allting förändras och det vet väl alla så varför lämnade han dem?"

Bokens första mening:

Mary betyder Maria, som betyder, man vet inte riktigt, men det kan betyda upprorisk eller bitter eller motspänstig och det stämmer för precis sådan var Mary.

Favoritkaraktär/er:

Anne och Hanna

Saker från boken som inspirerar mig:

• Det fina språket.

• Att man får lära känna karaktärerna så bra.

Chanslös

Författare: Gail Carriger
Antal sidor: 376 st
Förlag: Styxx Fantasy (tack för boken!)
Serie: Parasollprotektoratet 2
Utgiven år: 2010
Originalets titel: Changeless
Genre: Fantasy, deckare, kärlek

(Spoilervarning om man inte läst "Själlös"!)

Alexia Maccon trivs som Conall Maccons, Londonvarulvarnas alfa, fru. Men så kommer varulvsregementet från utlandet och flyttar in i tält på hennes gräsmatta, Conall åker till Skottland utan att tala om varför och en skrämmande farsot drar in över London och gör alla övernaturliga mänskliga igen.
    Så Alexia ger sig av, efter sin make, mot Skottland i ett luftskepp tillsammans med sin otroligt jobbiga syster Felicity, inte så smarta väninna Ivy och Ivys största beundrare och hennes makes tjänare, Tunstell och en mystisk kvinna klädd i manskläder. Men vid slutdestinationen finns saker inte ens en kopp te kan rädda.
__________________________________________________________________________

Äntligen har jag läst fortsättningen på Själlös! Och ja, den var bra. Mycket bra.

Jag älskar Gail Carrigers sätt att skriva - spännande och roligt. Den här boken är en av de charmigaste böcker jag någonsin läst, och det är först och främst karaktärernas förtjänst. De har så udda, speciella och färgstarka karaktärer allihop och tillsammans blir det helt perfekt. Språket är också bra, gammalt men enkelt.

Handlingen är som sagt spännande. Jag älskar idéerna och allting är väldigt bra beskrivet, jag kan verkligen se allt framför mig! Boken är aldrig seg och man fastnar vid första sidan. Det som är allra mest spännande är slutet, jag kunde verkligen inte sluta läsa! En annan sak jag gillar med handlingen är att den verkligen är originell - en helt egen värld som utspelar sig i London fast med varulvar, vampyrer och en hel del andra saker. Jag har aldrig läst något liknande (förutom i "Själlös" förstås).

Sedan är det ju det här med den snygga designen. Jag älskar de blå färgerna och det är verkligen otroligt snyggt med svarta sidkanter!

Ja, den här serien har verkligen blivit en favorit. Jag älskar den och alla borde läsa den. Helst typ nu.

Minnesvärt citat:

"Hon älskade visserligen sina systrar, men hon tyckte inte om dem särskilt mycket."

"Ivy viftade med näsduken som för att säga det finns inte ord för hur bottenlöst olycklig jag är. Sedan sa hon, eftersom hon aldrig nöjt sig med talande gester när man kunde uttrycka sig så mycket mer med ord: "Det finns inte ord för hur bottenlöst olycklig jag är."

"Hon såg stridslysten och istadig ut, ungefär som en mycket sträng guvernant. Den här kvinnan var av sorten som drack sitt te svart, rökte cigarr efter midnatt, var skicklig på att spela kort och höll sig med en  skock odrägliga småhundar.

Alexia gillade henne genast.

Kvinnan hängde vant av sig geväret och riktade det mot lord Maccon.

Alexia gillade henne lite mindre."

"Lord Maccon suckade.

"Det var en viktig familjeangelägenhet."

"Och vad är jag, en tillfällig bekantskap?""

Bokens första mening:

"Det är vad, sa du?"

Favoritkaraktär/er:

Alexia

Saker från boken som inspirerar mig:

• Karaktärerna!

• Handlingen, den är så rolig och spännande.

• Utseendet. Jag vet att det är insidan som räknas men ändå... Boken är sjukt snygg!

• Allt... :D

Yttersta offret

Författare: Richelle Mead
Antal sidor: 647 st
Förlag: Bonnier Carlsen
Serie: Vampire Academy 6
Utgiven år: 2010
Originalets titel: Last Sacrifice
Genre: Kärlek, fantasy, vampyrer, deckare

(Spoilervarning om man inte läst de fem andra böckerna i serien!)

När Rose får veta att hon kan vara död om två veckor blir hon riktigt, riktigt rädd.
    Hon är nämligen fängslad för att ha mördat drottningen. Självklart är det inte Rose som har gjort det, men för den som mördat en drottning är straffet döden och de flesta tror att hon är mördaren.
    Men Rose vill inte dö på det sättet - hon vill dö i strid när hon skyddar de hon älskar. Så när hon får hjälp att fly blir hon överlycklig - men kan hon leva hela sitt liv i flykt?
    Abe, Lissa, Eddie, Christian och Adrian behöver tid för att hinna få fram bevis för att Rose är oskyldig innan beskyddarna hittar henne och dödar henne. Men hur?
    Och så är det det här med Dimitri. Han sa att han inte kunde älska någon efter att han varit strigoi, och Rose har gjort sitt bästa för att släppa honom och gå vidare tillsammans med Adrian. Men har hon verkligen lyckats?
_________________________________________________________________________

Så, då har jag läst hela serien då. Och vad tycker jag? Den är helt fantastisk.

Rose och Dimitri har verkligen blivit två av mina favoritkaraktärer genom alla tider (tillsammans med bland annat Finnick Odair och Sirius Black, så ni fattar att de är bra). Jag älskar dem! Roses tankar och kommentarer och Dimitri... Han är han helt enkelt. Helt underbar. Jag kommer verkligen sakna dem!

Författarens språk blir bara bättre och bättre för varje bok. Som ni ser på alla citat jag hittade så är det verkligen underbart! Jag har bara skrivit ner de allra bästa citaten, det fanns fler, men om jag skulle skriva ner alla skulle jag i princip skriva ner hela boken.

Vad är det som är så speciellt med den här serien, då? Vad ska jag skriva för att hela världen ska läsa de här böckerna? Det jag gillar allra mest är som sagt karaktärerna - de passar så bra ihop, de är roliga, de är underbara (Dimitri)... Författarens sätt att skriva på är också fantastiskt - hon skriver roligt och så det blir omöjligt att sluta läsa. Jag läste en bok på 647 sidor på tre dagar, och ändå var jag i Göteborg och på bokmässan... Så alltså - ni som inte har läst den här boken: läs den. Ni som har läst den: läs den igen. Den är helt obeskrivligt bra.

En annan underbar sak är att den inte är förutsägbar! Jag hade ingen aning om vad som skulle hända i slutet förrän det hände. Och när man fick reda på hur det var tänkte man "ahaa, men det är klart? Varför tänkte jag inte på det?" ;)

Jag vet att endel är besvikna på slutet, men det är inte jag! Jag tycker det var ett perfekt slut på en perfekt serie. Men vad händer nu när jag har läst alla böckerna då..? Jag måste verkligen äga de här böckerna - något att önska sig i julklapp kanske? Dessutom skulle det vara kul att läsa om ettan nu när man vet hur det kommer sluta.

Nej, nu får jag nog sluta skriva. Jag kommer ändå bara tjata om hur underbar den här serien är. Så jag slutar med att säga att den har blivit en av mina absoluta favoritserier - LÄS DEN!

Minnesvärt citat:

"Jag bara babblade, och jag var själv medveten om att jag lät hysterisk och desperat. Det kunde förstås bero på att jag var hysterisk och desperat."

""Boken är alltid bättre än filmen.""

"Jag tittade mig omkring.

"Svårt val. Lämna allt det här för elektricitet och fungerande avloppssystem?"

Nu flinade Sydney. "Och gå miste om fler frierier."

"Dessutom måste vi antagligen slåss mot strigoi", tillade Dimitri.

Jag kom raskt på fötter.

"Hur fort kan vi ge oss iväg?""

""...Det var hennes idé och... den var bra." Jag gillade inte riktigt att det kom som en överraskning för honom."

""Just nu räcker det." Jag gav honom en kyss på pannan och hjälpte honom att resa sig. "Det gör det just nu.""

""Toppen", sa jag. "Ett konferenssamtal till. Jag måste verkligen blockera ert nummer."

""Ett hushåll med två bilar", mumlade han. "Jag hoppades på det."

"Eller så är de ute och promenerar och är precis på hemväg när de lägger märke till en insatsstyrka som lurar i buskarna", viskar jag.

Bokens första mening:

Jag gillar inte burar.

Favoritkaraktär/er:

Dimitri och Rose!

Saker från boken som inspirerar mig:

• Karaktärerna, för de är bäst.

• Handlingen, för den är bäst.

• Humorn, för den är bäst.

• Att man inte kan sluta läsa, för det är bäst.

• Slutet, för det är bäst.

• Att den inte är förutsägbar, för det är bäst.

The Body Finder

Författare: Kimberly Derting
Antal sidor: 327 st
Förlag: Harper
Serie: The Body Finder 1
Utgiven år: 2010
Originalets titel: The Body Finder
Genre: Fantasy, kärlek, deckare
Språk: Engelska

Violet Ambrose är inte som alla andra. Hon kan nämligen känna ekon från döda, eller mördade, människor, och märka på folk om de någonsin har mördat någon.
    Violet har aldrig tänkt på sin förmåga att känna ekon från mördade människor och djur som en gåva, men när en mördare börjar döda unga flickor i hennes stad förstår hon att hon är den enda som kan stoppa honom från att mörda fler.
    Hennes bästa vän sedan barndomen, Jay, är den enda förutom Violets mamma, pappa, farbror och faster som vet om Violets förmåga, och han bestämmer sig för att hjälpa Violet att hitta mördaren. Violet hoppas att han inte bara gör det vänskapligt - hennes känslor för honom har nämligen förändrats över sommaren...
    Men lyckas Violet hitta mördaren, eller blir hon hans nästa offer?
__________________________________________________________________________

När jag läste vad den här boken handlar om tänkte jag åh, det här kan bli riktigt, riktigt bra. Och så började jag läsa, och fastnade vid första sidan. Jag glömde helt bort att jag läste på engelska, och sidorna bara flög fram. Det var spännande, romantiskt och alldeles fantastiskt.

Jag älskar verkligen karaktärerna! Violet är verkligen inte svag och fjantig som endel tjejkaraktärer är, hon är stark och säger vad hon tycker. Och Jay är rolig, snäll och precis sådan som jag tycker killkaraktärer ska vara! Jag gillar andra karaktärer i boken också, men Jay och Violet är mina favoriter.

Som sagt, det var verkligen otroligt spännande! Jag kunde inte sluta läsa. Både kärlekshistorien och deckarhistorien var otroligt intressanta, och blandningen var alldeles perfekt. Hade det bara varit kärlekshistorien eller bara deckarhistorien hade det inte varit lika bra, men tillsammans blev det underbart!

Miljöbeskrivningarna är verkligen otroligt bra. Jag kunde se allting framför mig hur bra som helst -  skogen, huset, skolan, allt..! Personerna var också otroligt lätta att se framför sig.

Detta är lätt en ny favoritbok, för jag älskar allting med den och kan inte komma på något som jag inte gillar. Läs den!

Minnesvärt citat:

Jag var alldeles för inne i boken för att märka om jag läste något bra citat ;)

Bokens första mening:

Violet Ambrose wandered away from the safety of her father as she listened to the harmony of sounds weawing delicately around her.

Favoritkaraktär/er:

Jay och Violet

Saker från boken som inspirerar mig:

• Miljöbeskrivningarna, de är otroligt bra.

• Karaktärerna!

• Att den är så spännande och... Bra!

Allt...

Afrodite och ödet

Författare: Ritta Jacobsson
Antal sidor: 224 st
Förlag: B. Wahlströms
Serie: Afrodite 6
Genre: Deckare

Afrodite är den enda tjejen i skolans innebandylag. Fast hon är bättre än flera av killarna är det en del som tycker att hon inte borde få vara med.
    När Anton kommer till klassen blir allting värre. Han är snygg, charmig och bra på innebandy.
    Anton blir snabbt populär bland alla killarna, och det pratas om att han borde ta Afrodites plats i laget. Det börjar med prat, fortsätter med en Facebook-grupp till stöd för Anton och mot Afrodite och sedan blir mobbningen och trakasserierna bara värre.
    Den nya och unga tränaren Ted gör sitt bästa för att stötta Afrodite, men han har egna problem. Han är skyldig fel människor femtio tusen på grund av sitt spelmissbruk, och han måste lämna tillbaka pengarna snabbt om han inte vill att det ska hända hans blinda lillasyster Tea något. Och samtidigt ger killarna i innebandylaget sig på Ted för att få honom att byta ut Afrodite mot Anton.
    Afrodite dras in i Teds privata problem, och samtidigt har hon egna - hon blir mobbad av lagkamraterna, hennes pojkvän ljuger för henne, hennes bästa kompis verkar hellre vilja vara med andra och vad är det egentligen som hänt med Afrodites hund?

Alla andra Afrodite-böcker jag läst har varit otroligt spännande och svåra att släppa, och det var denna också. Personerna är verklighetstrogna och språket enkelt.
    Detta är del sex i Afrodite-serien, och jag har läst alla de andra utom en. Man måste inte läsa alla i rätt ordning, men man fattar ju mer när man gör det. Fast man förstår även om man skulle börja med trean till exempel.
    Min favoritperson (förutom Afrodite och hennes hund) är nog Tea. Hon är så stark och duktig fast hon har en sjukdom som gjort henne blind. Annars vet jag inte varför jag gillar henne, men det gör jag i alla fall.
    Framsidan är inte fin - Tea (som springer i bakgrunden med röd-lockigt hår) ser ut att vara typ fem år fast hon är mellan femton och tjugo. Så framsidan är inte så lockande, jag hade inte lånat boken om det inte var en Afrodite-bok.
    Detta är en obehaglig och spännande bok som jag rekommenderar!

Bokens första mening:

Ted Borgsten rycktes bryskt ur sin sömn av en hård knuff.

Saker som inspirerar mig från boken:

Tea! Jag tycker att det finns alldeles för få handikappade personer i böcker som inte handlar bara om handikappade. Tea är en underbar person tycker jag, sådana som hon borde finnas i fler böcker!

Betyg: 7 av 10

Fotoalbumet

Författare: Laura Trenter (med bilder av Katrin Jakobsen)
Antal sidor: 227 st
Genre: Deckare

Gilbert hittar ett konstigt fotoalbum på vinden. Det visar olika bilder varje gång han tittar i det... Kan den konstiga katten som dyker upp på konstiga ställen och visade Gilbert var albumet fanns ha något med Gilberts döda pappa och göra? Och Greta, som verkar kunna läsa Gilberts tankar, vem är hon? Och varför dog egentligen Gilberts pappa, var det verkligen bara en olyckshändelse?

Denna boken är väldigt lättläst (tycker jag) och går snabbt att läsa. Men det betyder inte alls att den är dålig! Den är väldigt spännande, och man kan själv vara med och försöka lösa mysteriet med hjälp av de konstiga bilderna som finns i boken. Sådant tycker jag är roligt, när man får tänka själv också, så det var ju ett stort plus! I en del deckare löser man ju mysteriet efter typ halva boken, men det gjorde man absolut inte i den här.
    Det finns fler böcker, både om Gilbert och av Laura Trenter, och de är läsvärda allihop som jag läst i alla fall!!