Across the Universe

Författare: Beth Revis
Antal sidor: 398 st
Förlag: Penguin Books Ltd
Serie: Across the Universe 1
Utgiven år: 2010
Originalets titel: Across the Universe
Genre: Science fiction, dystopi, kärlek, deckare
Språk: Engelska

They're so close,

but still so far away...

Amy bestämde sig för att lämna livet hon älskar för att frysas ner i 300 år och komma till en ny planet med bland annat hennes föräldrar. Hon avskyr livet som nerfryst, tanken på att det skulle kunna gått två hundra år eller kanske bara tre minuter. Därför är hon glad över att vakna upp, även om själva uppvaknandet är hemskt - men hon blir inte lika glad när hon får reda på att hon blivit uppväckt av någon som egentligen inte hade lov att väcka henne - och att det fortfarande är femtio år tills skeppet ska landa på den nya planeten.

    Men det finns någon på skeppet som väntar på henne, som vill beskydda henne - Elder, nästa ledare över skeppet Godspeed. Han är alldeles fascinerad av av hennes röda hår och ljusa hy.

    Men det finns en mördare på skeppet - någon som väcker de nerfrysta människorna i förväg. Kan Elder och Amy tillsammans stoppa honom innan allt för många - kanske Amy's föräldrar - dör?

________________________________________________________________________

Så, nu har jag alltså läst boken döpt efter en Beatles-låt som stått oläst i min bokhylla alldeles för länge.

Jag har alltid älskat böcker om rymden, och det var först och främst därför jag ville läsa den här boken (sedan är ju omslaget jättesnyggt också). Och det allra bästa med den här boken är nog att den utspelar sig i rymden, och att vetskapen om att man är så nära men ändå så långt borta från en alldeles outforskad planet finns i bakgrunden genom hela boken.

Boken är verkligen mystisk och inte alls förutsägbar - vissa saker förvånade mig verkligen i slutet, men kändes verkligen rätt på något sätt. Det märks att författaren tänkt igenom boken noga. Både mysteriet med mördaren och alla andra mysterier är otroligt genomtänkta och smarta. Boken har kanske inte världens snabbaste tempo och jag kände mig aldrig jättefångad i berättelsen tyvärr, och det var antagligen det som gjorde att den inte riktigt blev en ny favorit. Men den är verkligen bra!

Amy och Elder blev aldrig några favoritkaraktärer. Jag gillar dem, men jag älskar dem inte. Jag vet inte riktigt varför. En karaktär jag däremot älskade var Harley - och självklart (spolier!) dog han - för det gör alla mina favoritkaraktärer, av någon anledning (slut på spolier). Han var den som kändes mest äkta och jag gillade honom verkligen av någon anledning.

Idén med att man måste flytta ifrån jorden och att man fryser ner människor för att förflytta dem 300 år iväg är alldeles underbar. Jag kan verkligen förstå Amy när hon vaknar och är alldeles panikslagen för att det kommer dröja ytterligare femtio år innan hennes föräldrar vaknar upp. Författaren har också beskrivit skillnaden mellan Amy och de människor som lever på skeppet väldigt bra och tänkt på alla detaljer, som dialekter, utseende och beteende. Det gör att det känns väldigt verklighetstroget - hela boken känns verklighetstrogen faktiskt, och det gör den lite småläskig - tänk om man var fast på ett skepp mitt ute i rymden och inte skulle ha en chans till att få andas frisk luft..?

Sammanfattningsvis är det här en bok jag verkligen gillar - konceptet är otroligt, boken är väldigt genomtänkt och känns väldigt verklighetstrogen. Ska jag klaga på något så är det nog att den aldrig fångade mig riktigt som favoritböcker gör och att citatet "Will you stay with me?" I whisper. "Always." känns som en blandning mellan två väldigt kända Harry Potter-citat, haha ;) Jag rekommenderar den verkligen!

Minnesvärt citat:

"... because dreams are like that - they go in and out of memories and scenes, but they're never real. They're never real, and I hate them because they aren't."

"And just for a moment, I envy Mr. William Robertson, number 100, who is floating in a sea of stars."

"They're so close.

And so, so far away."

"And that's when I realize the most important truth of life on this ship.

There is nowhere to run."

Bokens första mening:

Daddy said, "Let mom go first."

Favoritkaraktär/er:

Harley

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att den utspelar sig i rymden!

• Att författaren har lyckats göra allting så oförutsägbart och beskrivit skillnaden mellan Amy och de på skeppet så bra.