Allegiant

Författare: Veronica Roth
Antal sidor: 526 st
Förlag: Katherine Tegen Books
Serie: Divergent 3
Utgiven år: 2013
Originalets titel: Allegiant
Genre: Dystopi, science fiction, kärlek

(Spoilervarning om man inte läst de första delarna i serien!)

Tris värld har fallit i spillror - staden hon levt i i hela sitt liv har bara varit ett experiment och utanför murarna finns en helt ny verklighet. Människorna har delats upp i två grupper - de som vill leva i ett falanglöst samhälle och inte bryr sig om omvärlden och Allegiant, de som vill veta vad som finns där ute. Tris och Tobias ansluter sig till Allegiant - kanske kan de starta ett nytt liv utanför murarna, ett liv utan alla smärtsamma minnen.
    Men allting blir svårare än de kunnat tänka sig - deras världar vänds uppochner ännu en gång och de måste ta svårare beslut än någonsin förr.
___________________________________________________________________________

Eftersom mina förväntningar på "Insurgent var skyhöga kan ni ju gissa hur höga förväntningar jag hade på den här boken. Och ja, Veronica Roth är antagligen en av de bästa författarna någonsin eftersom boken lyckades överträffa dem, men jag kommer aldrig förlåta henne.

Jag älskar att man fick läsa ur både Tris och Tobias perspektiv. Eftersom en så stor del av boken handlar om vad som är rätt och fel och vilken sida man ska stå på behövdes det - man behöver kunna se saker ur två perspektiv för att kunna bestämma sig för vad som är rätt. Man höll med och irriterade sig på både Tobias och Tris, men jag tycker fortfarande lika mycket om dem efter att ha läst den här boken - om inte mer. Man fick även läsa ganska mycket om Uriah och Christina, som är mina andra två favoritkaraktärer. Karaktärerna i den här serien är verkligen otroligt bra beskrivna och det känns så himla sorgligt att det är slut, att det inte kommer någon mer bok där man kan få läsa om dem.

Boken är kanske inte den mest spännande i serien men absolut den mest intressanta. Allting man fick veta om det dystopiska samhället var verkligen otroligt smart uttänkt - kanske en av de smartaste idéerna jag läst om. Hade verkligen aldrig trott att det var så allt hängde ihop, men när man läste om det kändes väldigt troligt. Man fick svar på alla frågor från de första böckerna och det finns ingenting författaren missade att skriva om.

(Jättestor spoilervarning! Läs verkligen inte det här om du inte läst boken!) Tris... Dog!? Trodde verkligen aldrig att det skulle hända och kunde nog inte ha blivit mer överraskad - eller förkrossad. Förnekade det hela tiden och trodde att det bara var något slags missförstånd tills man fick läsa om två och ett halvt år senare och hon fortfarande var död. Tris fick ju inte dö! Och Uriah, gillade honom nästan lika mycket som jag gillar Tobias... Det finns inte ord för hur mycket det där slutet överraskade och krossade mig. Så sorgligt att det inte finns ord för det. (Slut på spoiler.)

Trots det jag skrev där uppe passar slutet in på serien och författaren har verkligen lyckats med att överraska läsaren. Epilogen är otroligt fint skriven och otroligt sorglig, och man kan nog säga att jag känner någon slags hat-kärlek till slutet.

Som de flesta antagligen redan vet är det här en av de bästa serierna jag någonsin läst. Jag rekommenderar den verkligen till alla, men hoppa över slutet - eller skriv ett eget där alla överlever. För ert eget bästa.

Minnesvärt citat:

“I fell in love with him. But I don't just stay with him by default as if there's no one else available to me. I stay with him because I choose to, every day that I wake up, every day that we fight or lie to each other or disappoint each other. I choose him over and over again, and he chooses me.” 

“I wonder if fears ever really go away, or if they just lose their power over us.” 

“There are so many ways to be brave in this world. Sometimes bravery involves laying down your life for something bigger than yourself, or for someone else. Sometimes it involves giving up everything you have ever known, or everyone you have ever loved, for the sake of something greater.

But sometimes it doesn't.

Sometimes it is nothing more than gritting your teeth through pain, and the work of every day, the slow walk toward a better life. 

That is the sort of bravery I must have now.”

Bokens första mening: 

I pace in our cell in Eurudite headquarters, her words echoing in my mind: my name will be Edith Prior, and there is much I am happy to forget.

Favoritkaraktär/er:

Tris, Tobias, Uriah och Christina