Pandemonium

Författare: Lauren Oliver
Antal sidor: 375 st
Förlag: Harper Teen
Serie: Delirium 2
Utgiven år: 2012
Originalets titel: Pandemonium
Genre: Dystopi, science fiction, kärlek
Språk: Engelska

(Spoilervarning om man inte läst "Delirium"!)

The old life is dead.
But the old Lena is dead too.
I buried her.
I left her beyond a fence,
behind a wall of smoke and flame.

Then: Lena har lyckats ta sig över stängslet och ut i vildmarken, men Alex är borta. Död. Hon lägger sig ner på marken för att dö men blir hittad av vildmarkskvinnan Raven som tar med henne till sin grupp av vildmarksmänniskor och räddar henne. Lena får lära sig hur det är att leva (och överleva) i vildmarken.

Now: Lena är tillbaka i staden med en ny identitet för att samla information från DFA och särskilt för att hålla koll på Julian Fineman, grundaren av DFA:s son. Något hon definitivt inte anade var att hon skulle bli tillfångatagen och bli satt i samma cell som ingen annan än Julian - och att han inte alls var den hon trodde han var.

______________________________________________________________________

Varför i hela världen väntade jag så himla länge med att läsa den här boken? Av någon anledning trodde jag tydligen inte att jag skulle tycka så mycket om den och lät bli att beställa hem den nästan ett helt år, men nu har jag alltså äntligen läst den. Och det ångrar jag inte det minsta.

För det första älskar jag sättet den är skriven på. Författaren har verkligen lyckats få en förstå allting fast berättelsen hoppar mellan dåtid och nutid. Vartannat kapitel får man följa Lena när hon precis kommit till vildmarken, och det är så spännande att få läsa om hur det egentligen är där - hur folk lever och sådant. I de andra kapitlen får man läsa om när Lena är tillbaka i staden med en annan identitet, och hur hon träffar och lär känna Julian. Det är minst lika spännande. Jag längtade aldrig efter några speciella kapitel utan älskade båda! Det händer saker hela tiden och det blir aldrig tråkigt att läsa.

Lena har verkligen växt som karaktär. Jag gillade henne redan i första boken men tyckte att hon var lite jobbig, men nu har hon växt något otroligt. Hon känns äkta och det är svårt att inte tycka om henne. Jag gillar Julian väldigt mycket också - och det är verkligen otroligt synd om honom! Men jag tycker väldigt mycket om Alex också - även fast han var så perfekt, haha. Tycker mycket om båda två. Raven tyckte jag också om även om jag irriterade mig på henne ibland. Det var synd om henne också. 

Språket är så himla vackert. Trots att det är väldigt enkelt, kanske den enklaste engelska jag läst i en ungdomsbok till och med, är det så vackert och poetiskt. Det ger boken en lite speciell stämning, och är så fint och beskrivande så man kan se allting perfekt framför sig.

Jag älskar verkligen världen Lauren Oliver byggt upp. "Delirium" var en av de första dystopierna jag läste men även nu, när jag läst rätt många, tycker jag idén med att kärlek är förbjudet och att man opereras för att sluta älska är fantastisk. Och hemsk förstås. Men fantastisk att läsa om. 

Slutet. Herregud. Den sista sidan. Det sista ordet. Så avslutar man verkligen inte en bok! Gaah! Måste läsa fortsättningen snart för att få veta hur det går!

Som ni nog förstått älskar jag verkligen den här boken. Den var snabbläst och man fastnade från första sidan, karaktärerna är otroliga, språket är vackert och hela boken är helt enkelt underbar. Ett jättebra uppföljare som definitivt överträffade alla mina förväntningar!

Minnesvärt citat:

“Sometimes I feel like if you just watch things, just sit still and let the world exist in front of you - sometimes I swear that just for a second time freezes and the world pauses in its tilt. Just for a second. And if you somehow found a way to live in that second, then you would live forever.”

“The flip side of freedom is this: When you're completely free, you're also completely on your own.” 

"Not bad," Sarah says when she turns around to face me again. "You look almost human."

"Thanks."

"I said almost." She giggles again.

"Well, then, almost thanks."

"I guess there are some things you never get used to."

“But...books are so much more. Some of them are webs; you can feel your way along their threads, but just barely, into strange and dark corners. Some of them are balloons bobbing up through the sky: totally self-contained, and unreachable, but beautiful to watch.
And some of them―the best ones―are doors.” 

Bokens första mening:

Alex and I are lying together on a blanket in the backyard of 37 Brooks.

Favoritkaraktär/er:

Lena, Alex och Julian

Saker från boken som inspirerar mig:

• Den otroliga dystopivärlden!

• Karaktärerna!

• Det otroligt vackra språket.

• Slutet! Gaah!