Allegiant

Författare: Veronica Roth
Antal sidor: 526 st
Förlag: Katherine Tegen Books
Serie: Divergent 3
Utgiven år: 2013
Originalets titel: Allegiant
Genre: Dystopi, science fiction, kärlek

(Spoilervarning om man inte läst de första delarna i serien!)

Tris värld har fallit i spillror - staden hon levt i i hela sitt liv har bara varit ett experiment och utanför murarna finns en helt ny verklighet. Människorna har delats upp i två grupper - de som vill leva i ett falanglöst samhälle och inte bryr sig om omvärlden och Allegiant, de som vill veta vad som finns där ute. Tris och Tobias ansluter sig till Allegiant - kanske kan de starta ett nytt liv utanför murarna, ett liv utan alla smärtsamma minnen.
    Men allting blir svårare än de kunnat tänka sig - deras världar vänds uppochner ännu en gång och de måste ta svårare beslut än någonsin förr.
___________________________________________________________________________

Eftersom mina förväntningar på "Insurgent var skyhöga kan ni ju gissa hur höga förväntningar jag hade på den här boken. Och ja, Veronica Roth är antagligen en av de bästa författarna någonsin eftersom boken lyckades överträffa dem, men jag kommer aldrig förlåta henne.

Jag älskar att man fick läsa ur både Tris och Tobias perspektiv. Eftersom en så stor del av boken handlar om vad som är rätt och fel och vilken sida man ska stå på behövdes det - man behöver kunna se saker ur två perspektiv för att kunna bestämma sig för vad som är rätt. Man höll med och irriterade sig på både Tobias och Tris, men jag tycker fortfarande lika mycket om dem efter att ha läst den här boken - om inte mer. Man fick även läsa ganska mycket om Uriah och Christina, som är mina andra två favoritkaraktärer. Karaktärerna i den här serien är verkligen otroligt bra beskrivna och det känns så himla sorgligt att det är slut, att det inte kommer någon mer bok där man kan få läsa om dem.

Boken är kanske inte den mest spännande i serien men absolut den mest intressanta. Allting man fick veta om det dystopiska samhället var verkligen otroligt smart uttänkt - kanske en av de smartaste idéerna jag läst om. Hade verkligen aldrig trott att det var så allt hängde ihop, men när man läste om det kändes väldigt troligt. Man fick svar på alla frågor från de första böckerna och det finns ingenting författaren missade att skriva om.

(Jättestor spoilervarning! Läs verkligen inte det här om du inte läst boken!) Tris... Dog!? Trodde verkligen aldrig att det skulle hända och kunde nog inte ha blivit mer överraskad - eller förkrossad. Förnekade det hela tiden och trodde att det bara var något slags missförstånd tills man fick läsa om två och ett halvt år senare och hon fortfarande var död. Tris fick ju inte dö! Och Uriah, gillade honom nästan lika mycket som jag gillar Tobias... Det finns inte ord för hur mycket det där slutet överraskade och krossade mig. Så sorgligt att det inte finns ord för det. (Slut på spoiler.)

Trots det jag skrev där uppe passar slutet in på serien och författaren har verkligen lyckats med att överraska läsaren. Epilogen är otroligt fint skriven och otroligt sorglig, och man kan nog säga att jag känner någon slags hat-kärlek till slutet.

Som de flesta antagligen redan vet är det här en av de bästa serierna jag någonsin läst. Jag rekommenderar den verkligen till alla, men hoppa över slutet - eller skriv ett eget där alla överlever. För ert eget bästa.

Minnesvärt citat:

“I fell in love with him. But I don't just stay with him by default as if there's no one else available to me. I stay with him because I choose to, every day that I wake up, every day that we fight or lie to each other or disappoint each other. I choose him over and over again, and he chooses me.” 

“I wonder if fears ever really go away, or if they just lose their power over us.” 

“There are so many ways to be brave in this world. Sometimes bravery involves laying down your life for something bigger than yourself, or for someone else. Sometimes it involves giving up everything you have ever known, or everyone you have ever loved, for the sake of something greater.

But sometimes it doesn't.

Sometimes it is nothing more than gritting your teeth through pain, and the work of every day, the slow walk toward a better life. 

That is the sort of bravery I must have now.”

Bokens första mening: 

I pace in our cell in Eurudite headquarters, her words echoing in my mind: my name will be Edith Prior, and there is much I am happy to forget.

Favoritkaraktär/er:

Tris, Tobias, Uriah och Christina

Insurgent

Författare: Veronica Roth
Antal sidor: 382 st
Förlag: Modernista
Serie: Divergent 2
Utgiven år: 2012
Originalets titel: Insurgent
Genre: Dystopi, science fiction

För ett tag sedan fick jag "Insurgent" som recensionsex av Modernista, tack så jättemycket! Jag har redan läst och recenserat den engelska utgåvan, så tryck här för att få reda på handling och sådant.

Min första tanke när jag fick den här boken var att det skulle bli så himla kul att få läsa om Tris och de andra igen, men att det när jag läst ut den skulle bli ännu svårare att vänta tills "Allegiant" släpps. Och jag hade verkligen alldeles rätt.

Jag tycker väldigt mycket om översättningen - jag fick ungefär samma känsla när jag började läsa som när jag läste den på originalspråket, och även om den inte slår originalet (har aldrig varit med om att en översättning varit bättre faktiskt) så är den väldigt bra. Jag störde mig inte på något och ibland glömde jag till och med bort vilket språk jag läste på, då berättelsen var så himla fångande.

En annan bra sak med att läsa den på svenska var att man verkligen förstår allt, varenda litet ord, som står i boken. Trots att engelskan inte är krånglig i originalet så känns det ändå som man har lite mer grepp om berättelsen nu. Eller så var det bara för att jag läste om den - jag kanske skulle känt likadant om jag läst om den på engelska med, inte vet jag. Men som sagt gillar jag verkligen den svenska översättningen - det enda jag tänkte på var att "De Tappra" inte lät lika bra som Dauntless, och samma sak med alla andra falangers (factions) namn.

Man drogs in i boken lika mycket som första gången man läste den, och trots att man visste vad som skulle hända var det nästan lika spännande som när man inte hade en aning om vad som skulle hända. Jag håller fast vid att Tris, Tobias, Uriah och fler är några av de bästa karaktärerna någonsin, och jag håller också fast vid att Veronica Roth är en av de bästa författarna någonsin. Det är inte ofta man läser en sådan spännande, fartfylld, häftig och helt fantastisk bok som den här!

Insurgent

Författare: Veronica Roth
Antal sidor: 525 st
Förlag: Katherine Tegen Books
Serie: Divergent 2
Utgiven år: 2012
Originalets titel: Insurgent
Genre: Dystopi, science fiction
Språk: Engelska

One choice can destroy you

Tris, Four och de andra som överlevt har tagit sin tillflykt till Amity, den fridfulla falangen. Men allting är inte särskilt fridfullt - Erudite-ledaren Jeanine, hennes falang och förrädarna från Dauntless är inte på sitt mest fridfulla humör. Tris och Four kan inte stanna hos Amity - de måste fly någon annanstans.
    Tris får veta att hennes föräldrar dog för att skydda en hemlighet från att hamna i Erudites händer. Men vem kan hon lita på? I krigstider kan vem som helst vara en fiende, till och med de hon minst anar. Och vad ska hon göra för att stoppa människor i hennes närhet från att dö? Och det viktigaste av allt - vilken sida står Tris på när det väl gäller?
__________________________________________________________________________

Det är inte ofta jag har så höga förväntningar på en bok som jag hade på den här boken, och ändå lyckades den överträffa dem.

Man kastades in i handlingen från första sidan och det är spännande hela tiden. Det händer saker på varje sida men handlingen går ändå inte för fort fram. Det var omöjligt att sluta läsa när man väl börjat och jag läste boken på några få dagar fast den är längre än 500 sidor. Handlingen är intressant och hela konflikten mellan falangerna är så genialt skriven av författaren men så himla läskig att läsa om - just för att den är så trovärdig. Boken var aldrig förutsägbar och jag blev väldigt förvånad vid många tillfällen. Dessutom är den så himla sorglig, för det dör folk nästan hela tiden, men till och med alla dödsfall känns trovärdiga. Sedan måste jag också nämna att jag älskar språket och alla otroliga citat!

Jag tycker fortfarande otroligt mycket om Tris som karaktär - hon är alldeles lagom självsäker och står för det hon tycker. Hennes och Tobias relation känns också mer äkta i den här boken när det händer saker som gör det svårare för dem att hålla ihop. Visst, de går bakom ryggen på varandra men jag kan förstå dem lite ändå - och i krig finns verkligen inga regler, det kan få folk att göra vad som helst. Självklart irriterar jag mig på Tris när hon inte pratar med Tobias men jag kan ändå förstå henne med tanke på allt som hänt. Sedan älskar jag att läsa om till exempel Christina och Uriah med! Älskar de karaktärerna!

Dystopivärlden författaren byggt upp är fortfarande lika fantastisk. Jag älskar att läsa om de olika falangerna och är fascinerad av dem även när de ligger i krig med varandra. Själva hemligheten som Tris kommer över gör boken så himla mycket mer intressant och jag kan inte vänta på att få läsa om hur det går i sista boken!

En av alla saker jag älskar med boken är hur titeln vävs in i berättelsen. Bara en sådan liten detalj kan göra att man älskar boken ännu mer. Och hur alla Divergent vävs in - wow! Så himla bra!

Nu undrar jag bara hur jag ska kunna vänta tills nästa bok släpps. Cliffhangern i slutet... Gaah. Sådana cliffhangers borde inte vara lagliga. Jag brukar alltid vara efter med att läsa böcker så jag brukar inte behöva vänta på att fortsättningar ska släppas så särskilt ofta, men så är inte fallet just nu... Hjälp, jag tror inte jag riktigt fattat att tredje boken inte släppts och att jag måste vänta hur länge som helst på att få veta hur det går!

Minnesvärt citat:

“Cruelty does not make a person dishonest, the same way bravery does not make a person kind.” 

“Got that gun?” Peter says to Tobias. “No,” says Tobias, “I figured I would shoot the bullets out of my nostrils, so I left it upstairs.” 

“Sleep,” he says. “I'll fight the bad dreams off if they come to get you.” “With what?” “My bare hands, obviously.” 

“It reminds me why I chose Dauntless in the first place: not because they are perfect, but because they are alive. Because they are free.” 

“No matter how long you train someone to be brave, you never know if they are or not until something real happens.” 

“We're all right, you know,' he says quietly. 'You and me. Okay?' My chest aches, and I nod. 'Nothing else is all right.' His whisper tickles my cheek. 'But we are.” 

“What’s this about flashing underwear?” says Uriah, sidestepping a bunk. “Whatever it is, I’m in.”

Bokens första mening:

I wake with his name in my mouth.

Favoritkaraktär/er:

Tris, Tobias, Christina och Uriah

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att den är spännande från första sidan och omöjlig att sluta läsa i!

• Alla underbara karaktärer.

• Hela framtidsvärlden författaren byggt upp.

• Alla otroliga citat!

• Att boken är så fin, spännande, intressant, sorglig, rolig och bäst på samma gång.

Divergent

Författare: Veronica Roth
Antal sidor: 487 st (sedan är det 72 sidor extramaterial)
Förlag: Katherine Tegen Books
Serie: Divergent 1
Utgiven år: 2011
Originalets titel: Divergent
Genre: Dystopi
Språk: Engelska

Beatrice Prior lever i ett dystopiskt Chicago. Det är uppdelat i fem "factions", grupperingar - Abnegation (för de osjälviska), Amity (för de fridfulla), Candor (för de ärliga), Dauntless (för de modiga) och Erudite (för de intelligenta).
    På sin sextonårsdag måste alla ungdomar göra ett val som förändrar deras liv - de måste välja vilken "faction" de vill tillhöra. Beatrice måste välja om hon ska stanna kvar hos sin familj i Abnegation eller följa sitt hjärta och bli den hon egentligen är - och hon gör ett val som förvånar alla.
    Hon börjar ett nytt liv som Tris. Valet hon gjort gör att hon träffar på uppgifter hon aldrig trodde hon skulle klara, nya vänner och först och främst Four - hennes instruktör som hon inte kan låta bli att falla för.
    Men Tris har en hemlighet, en hemlighet som hon inte kan berätta för någon för då skulle den leda till döden. Men när hela samhället hotas av en konflikt inser hon att hon kan använda den för att kämpa för de hon älskar.
________________________________________________________________________

Så, nu har jag också läst boken alla älskar. Och jag förstår dem. Den här boken tog andan ur mig och höll mig fast från första meningen. Jag älskar allt med den och tycker bara mer och mer om den för varje sekund som går. Det går inte att sluta tänka på den - den kommer stanna i mitt huvud länge.

Först och främst så älskar jag samhället författaren har byggt upp. Det är definitivt en av de intressantaste dystopivärldarna jag läst om - samhället är uppdelat i grupperingar för att alla ska må så bra som möjligt, men hur bra fungerar det egentligen? Åh, det är så bra. Tänk att komma på något sådant. När jag började läsa boken visste jag inte riktigt vad den handlade om, jag visste bara att det var en dystopi om ett samhälle som var uppdelat i grupper och att alla älskade den. Jag köpte hem den för ett rätt bra tag sedan men vågade inte riktigt börja läsa då jag inte ville bli besviken - och hjälp vad glad jag är att jag äntligen läst den. Dystopivärlden är så otroligt häftig att läsa om och den känns väldigt verklighetstrogen och genomtänkt!

Och till karaktärerna, då. Jag älskar Tris. Det är alldeles fantastiskt att läsa om hur hon hittar sig själv mer och mer. Hon är stark och tuff men snäll och godhjärtad. Hon gör vad som helst för de hon älskar. Hon är också smart och inte sådär trög som många tjejkaraktärer är i dagens ungdomsböcker. Och Four är verkligen underbar, så hård först men när man väl får lära känna honom är han så gullig och underbar.

Sedan älskar jag att boken är så otroligt spännande. Allting går framåt i lagom takt men varje kapitel slutar ändå med en cliffhanger så man bara måste läsa vidare. Språket är väldigt beskrivande och jag kan verkligen se allt framför mig i minsta detalj. Sedan måste jag bara nämna hur otroligt bra framsidan passar in på boken! Och sedan är den ju otroligt snygg i övrigt också, alldeles glansig och ändrar färg när man vrider på den lite. Sedan kom jag också att tänka på att det andra omslaget passar otroligt bra in på boken det med! (Ni som läst boken förstår vad jag menar.)

Jag älskar verkligen språket, och är så glad att jag läste boken på originalspråk! Alla namn låter mycket... plattare på svenska eller vad man ska säga och inte alls lika intressanta. Inte för att jag vet om boken är bra eller dålig på svenska, men jag börjar gilla att läsa böcker på sitt originalspråk mer och mer. Det känns mycket mer rätt på något sätt (och nu menar jag då engelska böcker, inte typ kinesiska). Och mer om språket då - det flyter på otroligt bra och jag gillar verkligen Tris’ berättarröst. Dessutom är boken riktigt rolig ibland - kolla bara citaten nedan! Det är sådana man sitter och ler åt när man läser dem i efterhand.

Som de flesta nog förstått så måste alla läsa den här boken. Den är så otroligt bra så jag seriöst tror jag måste läsa om den typ tre gånger till inom en nära framtid. Definitivt en ny favoritbok <3 Men herregud! Jag måste ha "Insurgent" nu! I det fantastiska extramaterialet som fanns i slutet av boken fick man provläsa lite från den och hjälp... Måste. Ha. Den. Nu.

Minnesvärt citat:

“Peter would probably throw a party if I stopped breathing."
"Well," he says, "I would only go if there was cake.” 

”Becoming fearless isn't the point. That's impossible. It's learning how to control your fear, and how to be free from it.”

“Sometimes crying or laughing are the only options left, and laughing feels better right now.” 

“I have something I need to tell you," he says. I run my fingers along the tendons in his hands and look back at him. "I might be in love with you." He smiles a little. "I'm waiting until I'm sure to tell you,  although."
"That's sensible of you," I say, smiling too. "We should find some paper so you can make a list or a chart or something."
I feel his laughter against my side, his nose sliding along my jaw, his lips pressing my ear.
"Maybe I'm already sure," he says, "and I just don't want to frighten you."
I laugh a little. "Then you should know better."
"Fine," he says. "Then I love you.”

“Why do people want to pretend that death is sleep? It isn't. It isn't.” 

“Sometimes, the best way to help someone is just to be near them.” 

“I think we've made a mistake," he says softly. "We've all started to put down virtues of the other faction in the process of bolstering our own. I don't want to do that. I want to be brave, and selfless, and smart, and kind, and honest." He clears his throat. "I continually struggle with kindness.” 

Bokens första mening:

There is one mirror in my house.

Favoritkaraktär/er:

Tris och Four

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att den aldrig slutar vara spännande och är omöjlig att sluta läsa i.

• Dystopisamhället, det är så sjukt intressant!

• Karaktärerna, både Tris och Four är nya favoriter.

• I princip allt som har med den att göra!