Cinder

Författare: Marissa Meyer
Antal sidor: 397 st
Förlag: Mix förlag
Serie: The Lunar Chronicles #1
Utgiven år: 2012
Originalets titel: Cinder
Genre: Dystopi, science fiction, fairytale retelling, kärlek

Cinder är den bästa mekanikern i staden - och en cyborg, en blandning mellan en robot och en människa, i hemlighet. En dag ber prinsen henne att laga hans android, och när Cinder och hennes syster Peony letar efter nya delar drabbas Peony av pesten. Trots att Cinder inte visar några tecken på att själv ha drabbats av sjukdomen skyller hennes styvmamma allting på henne och anmäler Cinder som försöksperson till att försöka hitta ett botemedel mot pesten.
    Samtidigt är hela Jorden hotad av något ovanifrån - lunarerna, månfolket, bara väntar på att hitta en anledning till att starta krig mot Jorden. Men vad har Cinder med det att göra?
__________________________________________________________________________

Jag hade egentligen inte så höga förväntningar på den här boken, utan ville läsa den för att jag hört ganska mycket bra om den inte läst många fairytale retellings innan. Jag blev verkligen positivt överraskad, för när man väl börjat läsa kunde man inte sluta och berättelsen var mycket bättre än jag kunnat hoppas.

Som de flesta antagligen gissat är det här en retelling av Askungen, och jag gillar verkligen hur författaren skrivit om sagan på sitt eget sätt. Kopplingarna till originalberättelsen var smart och bra skrivna. "Cinder" följer inte Askungen tillräckligt mycket för att man ska bli uttråkad för att man redan vet vad som ska hända, utan snarare tillräckligt mycket för att man vill veta hur författaren skrivit just den delen av sagan.

Jag tycker mycket om karaktärerna - både Cinder och Kai är originella och roliga att läsa om. Jag gillar Cinder för att hon känns väldigt trovärdig och man kan relatera till hennes tankar och jag ser fram emot att läsa mer om Kai, eftersom han är en väldigt intressant karaktär. Alla karaktärer är väldigt bra beskrivna, och man gillar vissa av dem och ogillar vissa av dem väldigt starkt. Författaren har också lyckats bra med att beskriva miljöerna, för trots att det var ett tag sedan jag läste den här boken nu kan jag fortfarande se allting väldigt bra framför mig.

Själva dystopivärlden är originell och ganska trovärdig. Det enda som kändes lite konstigt var månfolket, men jag antar att man får läsa mer om dem i kommande böcker - kanske känns de lite mer trovärdiga då.

Jag skulle nog inte säga att det här är en av de bästa böckerna jag läst, men jag var fast från första sidan och ville inte sluta läsa, trots att man kunde gissa ganska bra vad som skulle hända - både det som har med Askungen-sagan att göra och det som författaren kommit på själv. Jag ser fram emot att läsa de fortsättande delarna!

Minnesvärt citat:

Jag hittade inget speciellt.

Bokens första mening:

Skruven i Cinders fotled hade rostat och krysset var inte mer än ett ojämnt hål.

Favoritkaraktär/er:

Cinder och Kai