Sammanfattning av 2013

Nu har det gått ett helt år sedan jag skrev ett sådant här inlägg senast. Det känns verkligen som att tiden går snabbare och snabbare - det var ju nyss nyår förra gången? I alla fall - jag har haft ett bra år på många sätt, och även om jag inte har haft jättemycket tid till läsning och bloggning är jag ändå väldigt nöjd!

               Lite bokrelaterade saker som hänt under året:

• Alba kom och hälsade på mig i tre dagar i somras! Det är verkligen hur kul som helst att träffa andra som älskar böcker lika mycket som jag, och Alba och jag har alltid lika roligt ihop <3
• Bokmässan 2013 förstås! Jag köpte en massa böcker och träffade andra bokbloggare och hade det minst lika kul som förra året.
• Jag skrev 50.000 ord under bara en månad - jag deltog alltså i NaNoWriMo. Det är det allra bästa jag gjort någonsin när det gäller skrivande, och trots att det tog mycket tid ångrar jag det verkligen inte. Det är verkligen häftigt att ha skrivit så mycket och kunna se tillbaka på det sedan, och jag vill definitivt vara med nästa år igen!
• Jag har köpt en massa böcker, hehe. Men jag har faktiskt också lyckats väldigt bra med att inte låna för många böcker utan istället läst mina egna (trots att jag nu har ungefär 30 stycken olästa i bokhyllan…) :)
• Jag såg midnattspremiären av Catching Fire! En av de bästa nätterna någonsin <3
• Jag har läst exakt 100 böcker! Inte jättemånga för att vara jag, men med tanke på hur mycket tid jag har varit tvungen att lägga på skolan är jag väldigt nöjd.

                               En bokenkät om årets läsande:

Årets sorgligaste bok: "Morgon i Jenin" av Susan Abulhawa, "Edward Tulanes fantastiska resa" av Kate DiCamillo, "Och bergen svarade" av Khaled Hosseini, "Allegiant" av Veronica Roth och "Låt vargarna komma" av Carol Rifka Brunt har varit de absolut sorgligaste böckerna jag läst i år.

Årets roligaste bok: "City of Bones" och "City of Ashes", för Cassandra Clare är verkligen bra på att skriva roligt!

Årets mest tänkvärda bok: "Låt vargarna komma" av Carol Rifka Brunt. Det finns inte ord för den boken.

Årets mest spännande bok: "Divergent" och "Insurgent" var verkligen helt omöjliga att sluta läsa i!

Årets läskigaste bok: "Fågelbarn" av Christin Ljungqvist var faktisk ganska läskig. Annars har jag inte läst så läskiga böcker i år.

Årets mest romantiska bok: "Lola and the Boy Next Door"… Stephanie Perkins skiver så bra, roligt och hennes böcker är både tänkvärda och romantiska på samma gång.

Årets bästa klassiker: "Wuthering Heights" - en sådan där bok alla borde läsa som verkligen inte gjorde mig besviken.

Årets överraskning: "Divergent". Den boken förändrade mitt liv och jag hade ingen aning om det när jag började läsa.

Årets besvikelse: "Beautiful Creatures" av Kami Garcia och Margaret Stohl och "Across the Universe" av Beth Revis var båda bra böcker, men jag hoppades att de skulle vara bättre och hade nog lite för höga förväntningar.

Årets bästa serie: "Divergent". Den serien har som sagt förändrat och förstört mitt liv. <3

Årets bästa uppföljare: "Insurgent" var minst lika bra och spännande som "Divergent"!

Årets bästa ensamstående bok: "Låt vargarna komma" av Carol Rifka Brunt, som är något av det bästa och vackraste jag läst.

Årets bästa avslut på en serie: "Bitterblue" - jag gillade slutet, men jag hoppas verkligen Kristin Cashore skriver minst en bok till - de finns så mycket mer jag vill veta!

Årets bästa omläsning: Vampire Academy-serien av Richelle Mead, "Sagan om konungens återkomst" av J.R.R. Tolkien, "Jellicoe Road" av Melina Marchetta, "Himlen börjar här" av Jandy Nelson och "Ibland bara måste man" av David Levithan , "Tankeläsaren" och "Monstrets dotter" av Kristin Cashore, "Jokern" av Markus Zusak… Jag har läst om rätt många av mina favoritböcker i år :)

Årets bästa författare: Definitivt Veronica Roth!

Årets bästa debut: "Divergent". (Jag läste den i år ;))

Årets finaste omslag: 

Årets favoritkaraktär: Tris, Tobias, Uriah, Christina, Toby, Finn, Bitterblue, Po, Katsa... 

Årets mest minnesvärda bok: "Låt vargarna komma". <3

Årets sämsta bok: "Glashuset" av Rachel Caine och "Det borde finnas regler" av Lina Arvidsson var verkligen inte bra…

Och så var det ju det här med nyårslöften...

• Läsa 50 böcker [✔] 

• Läsa 20 böcker på engelska [✔]

• Recensera alla böcker jag läser [✔] (Har inte riktigt recenserat alla än, men de kommer upp på bloggen inom kort!)

• Skriva upp alla böcker jag läser [✔] (Har dem på goodreads och på bloggen.)

• Läsa så många av mina olästa böcker som möjligt [✔] (Har faktiskt försökt läsa först och främst mina egna böcker i år och det har gått väldigt bra, så trots att jag har ganska många är jag nöjd!)

Och i år ska jag…

• Läsa minst 50 böcker. (Sätter mål jag vet att jag kan klara nu när skolan tar så mycket tid så man slipper känna någon press.)

• Läsa 20 böcker på engelska.

• Recensera alla böcker jag läser på bloggen.

• Avsluta första utkastet av boken jag skrev under NaNoWriMo.

Gott nytt år!

Bokrelaterade julklappar 2013

Trots att det finns hur många böcker som helst som jag vill läsa önskade jag mig inte jättemånga böcker i år, eftersom jag har runt trettio stycken olästa i bokhyllan jag verkligen vill ha tid att läsa. Men självklart fick jag några bokrelaterade julklappar i alla fall! :D

Fick en bok om mitt favoritband, "Allegiant" (en av de mest efterlängtade julklapparna i år, äntligen!) samt otroligt fina kort med Jane Austen-citat på (som jag tror jag sätter upp på väggen istället för att skicka till folk, hehe). Fick även pengar, och man kan ju gissa vad jag helst lägger dem på… Så de kan man ju nästan räkna till bokrelaterade julklappar. Har i alla fall haft en underbar jul och fått jättefina julklappar, så tack för dem (inte bara de bokrelaterade) och tack för alla julhälsningar! :)

JULAFTON!

God jul allihop! ♡

Nikkis dagbok #1: berättelser från ett (inte så) fantastiskt liv

Författare: Rachel Renée Russell
Antal sidor: 304 st
Förlag: Modernista (tack för boken!)
Serie: Nikkis dagbok #1
Utgiven år: 2013
Originalets titel: Dork Diaries: Tales From a Not-So-Fabulous Life
Genre: Vänskap, kärlek

Nikki ska börja åttan på en ny, snobbig skola - och istället för en iPhone får hon en dagbok av sin mamma. I dagboken skriver hon om hur det är att ha skåpet bredvid den populäraste (och elakaste) tjejen på hela skolan, McKenzie, och hur hon verkar göra sitt bästa för att skämma ut Nikki så mycket som möjligt. Konst och teckning är Nikkis stora passion i livet och när McKenzie till och med anmäler sig till skolans konsttävling avskyr Nikki henne ännu mer.
    Hon skriver också om sina två nya kompisar från biblioteket och den snygga fotografen Brandon som säkert aldrig kommer lägga märke till henne. Så nej, Nikki lyckas inte direkt komma in i det populära gänget på skolan - och kommer McKenzie någonsin sluta göra livet surt för Nikki?
___________________________________________________________________________

Om jag ska vara ärlig hade jag ingen aning om att den här boken existerade innan Modernista skickade hem den till mig. Jag gissade att den här boken skulle vara en lite tjejigare variant av Dagbok för alla mina fans, men nja, det stämde inte riktigt. Dagbok för alla mina fans är mycket, mycket roligare och skriven så man skrattar åt huvudpersonen istället för att irritera sig på den.

Det känns som att jag hört berättelsen hundra gånger förut - huvudpersonen börjar på en ny skola där det självklart finns en populär tjej som försöker förstöra så mycket som möjligt för huvudpersonen. Sedan finns det ju självklart en snygg kille som faktiskt inte faller för den populära tjejen utan för huvudpersonen istället. Bara jag som tycker det låter bekant? Nej, handlingen var verkligen inte originell, och väldigt förutsägbar.

Nikki måste vara en av de mest irriterande huvudpersonerna jag någonsin läst om. Okej, kanske inte, men väldigt irriterande i alla fall. Hon gör inget annat än att klaga och tycka synd om sig själv, och hennes största dröm verkar vara att bli populär. Hon är en väldigt platt och väldigt jobbig karaktär. Alla karaktärer är väldigt platta om jag ska vara ärlig, och det känns som om jag läst om dem en massa gånger förut.

Boken var aldrig så dålig att jag ville sluta läsa, och den var väldigt snabbläst. Men att säga att den är bra skulle vara att gå till överdrift. Den var inte långtråkig men väldigt förutsägbar, och jag gillade inte en enda av karaktärerna. Så nej, jag skulle inte rekommendera den här boken - för man kan lista ut vad som kommer hända i den genom att läsa handlingen. En ganska okej bok men inte mycket mer än så!

Minnesvärt citat:

Svårt att hitta i en bok med så mycket illustrationer!

Bokens första mening:

 Ibland undrar jag om min mamma är HJÄRNDÖD.

Favoritkaraktär/er:

Ingen om jag ska vara ärlig…

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att den går snabbt och enkelt att läsa.

Vad min flickvän inte vet

Författare: Sonya Sones
Antal sidor: 364 st
Förlag: Bonnier Carlsen
Serie: Vad mina vänner inte vet 2
Utgiven år: 2007
Originalets titel: What my Girlfriend doesn't Know
Genre: Kärlek

Livet ser ljusare ut för Robin Murphy - han är inte längre bara en nörd, utan också Sophies pojkvän. Men när hela skolan får veta blir Sophie helt utfryst av alla sina kompisar och folk börjar ogilla henne lika mycket som de ogillar Robin. Han får dåligt samvete och vill att Sophie ska sluta träffa honom så alla ska sluta frysa ut henne, men hon vägrar.
    Men så frågar Robins bildlärare om han vill gå till en konstklass på universitetet. Han tackar ja, och i konstklassen är han inte en tönt - utan en väldigt begåvad konstelev. För första gången känner sig Robin inte utanför, utan de andra verkar gilla honom för den han är. Några av tjejerna verkar till och med gilla honom. Men vad händer nu med honom och Sophie?
_________________________________________________________________________

Jag läste den första boken, "Vad mina vänner inte vet", för något år sedan och tyckte väl inte berättelsen eller karaktärerna var särskilt originella, men jag gillade verkligen sättet den var skriven på. Det är väldigt kul att läsa böcker skrivna på vers ibland, de går snabbt att läsa och är (oftast) väldigt fint skrivna. Men jag blev lite besviken på den här boken.

För det första känns det som att författaren överdrivit lite när hon försökt skriva ur en killes perspektiv. Det gör också att språket inte blir särskilt fint, och det är helt enkelt bara som en vanlig bok skriven på vers utan något speciellt vackert språk.

Berättelsen kändes ganska mycket mer intressant i den första boken. Den är helt okej nu med, och jag ville aldrig sluta läsa boken helt och hållet men skulle inte dött om jag var tvungen att lämna tillbaka boken till biblioteket när jag bara kommit halvvägs. Man kände sig ändå hyfsat säker på hur det skulle sluta.

 Vissa saker känns lite fåniga eller överdrivna, men det finns definitivt bra saker också. Jag gillar slutet och början mest, men som sagt kände jag mig aldrig uttråkad när jag läste boken även om den kanske inte är den mest spännande boken jag läst. Jag kan definitivt säga att ettan är bättre - språket är finare och den kändes lite mindre fånig på något sätt.

Det här är en helt okej bok. Det finns många bra saker med den, men kanske nästan lika många mindre bra. Det är en ganska bra fortsättning på första boken, även om jag lätt kan säga att ettan var mycket bättre. På Goodreads gav jag den tre av fem stjärnor - bra, men kanske inte direkt bland det bästa jag läst!

Minnesvärt citat:

Språket var inte riktigt lika fint som i första boken, så tyvärr hittade jag inget speciellt citat!

Bokens första mening:

Ett gott råd från dig till mig:

Favoritkaraktär/er:

Sophie

Saker från boken som inspirerar mig:

• Början och slutet.

23:e december

22:a december

21:a december

20:e december

19:e december

18:e december

17:e december

16:e december

Legend

Författare: Marie Lu
Antal sidor: 291
Förlag: Modernista (tack för boken!)
Serie: Legend 1
Utgiven år: 2013
Originalets titel: Legend
Genre: Dystopi

Det som en gång var USA:s västkust kallas nu Republiken, och ligger i krig med sin granne i väster. I Republiken bor June - hon kommer från en väldigt rik familj och räknas som ett militärt underbarn. På prövningen alla genomför vid 10 års ålder fick hon 1500 poäng av 1500 möjliga.
    Day kommer också från Republiken, men han har växt upp i slummen och blev underkänd på prövningen. Han är Republikens mest eftersökta brottsling och nästan hela hans familj tror att han är död, men han hjälper dem så gott han kan från skuggorna.
    En dag dödas Junes storebror och Day blir huvudmisstänkt. June bestämmer sig för att hämnas och ger sig ut och letar efter honom. Men när deras vägar korsas blir ingenting som de tänkt sig.
_____________________________________________________________________________

Jag fick hem den här boken från Modernista utan att ha en aning om vad den handlade om. Jag kände till den och visste att många gillade den, men det enda jag visste om den var att den var en dystopi. Jag läste handlingen och blev lite intresserad men inte helt såld, så jag började läsa utan några som helst förväntningar - vilket nog var bra.

Man kunde verkligen inte sluta läsa när man väl börjat. Man var fast från första sidan och ville inte sluta läsa - man ville veta hur allt hängde ihop och hur det skulle sluta. Jag läste ut boken på en dag och kunde inte sluta tänka på den när jag var tvungen att lägga den ifrån mig. Det är inte ofta man läser böcker som är så spännande, och det är kanske det allra bästa med "Legend".

Jag gillar verkligen June och Day! Day är kanske min absoluta favoritkaraktär - hans berättelse är den som är allra mest intressant, och jag längtade lite efter att få läsa ur hans perspektiv igen när hans kapitel tog slut. Men jag gillar June nästan lika mycket - hon är en stark och smart karaktär och de är båda två väldigt intressanta att läsa om. Deras berättarröster var skrivna i olika typsnitt, vilket verkligen var smart och gjorde det lite lättare att hålla isär dem.

Jag gillar även dystopivärlden, även om jag har läst om världar som är intressantare. Den är bra beskriven och jag tror den kan bli mer intressant när man läst fortsättningarna. Så världen var intressant, men kanske inte den bästa någonsin. Men jag kan fortfarande se allting väldigt tydligt framför mig, så jag måste säga att författaren är väldigt duktig på att beskriva!

Ska jag klaga på något är det nog att boken var lite förutsägbar och att jag inte känner mig jättesugen på att läsa fortsättningen. Man kunde ganska lätt lista ut vad som skulle hända, och även om boken var hur spännande som helst står inte fortsättningen högst upp på min önskelista. Jag kommer definitivt läsa den, men det skulle kunna bli en sådan där typisk bok som får stå i bokhyllan alldeles för länge trots att den visar sig vara jättebra när man väl läser den. Jag kan inte riktigt förklara varför, men kanske beror det på att slutet var ganska förutsägbart?

Jag rekommenderar den här boken till alla som vill ha något väldigt spännande med starka huvudpersoner!

Minnesvärt citat:

Jag hittade inget speciellt.

Bokens första mening:

Min mamma tror att jag är död.

Favoritkaraktär/er:

Day och June

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att den är så himla spännande.

• Karaktärerna, särskilt Day och June!

15:e december

14:e december

13:e december

Glad Lucia allihop!

12:e december

11:e december

10:e december

9:e december

Catching Fire

Jag har ju redan skrivit lite om Catching Fire här, men jag har fortfarande inte skrivit någon ordentlig recension. Så här kommer en lite utförligare beskrivning av vad jag tyckte om filmen (skriven när jag lugnat ner mig och inte riktigt var lika trött)!

Jag hade helt enkelt tänkt skriva ner de mest minnesvärda sakerna med filmen, för att det här inlägget inte ska bli alltför långt. 

• Början är väldigt lik boken och helt perfekt. Det var som en snabbare version av boken, allt det viktiga var med. Bonnie och Twill var inte med, och inte heller att Katniss ramlade ner från trädet när de satt på strömmen i stängslet igen, men det gjorde egentligen inte så mycket. Jag reagerade verkligen på att det var likt boken i början, och det var verkligen bra.

• The Victory tour… Herregud. Så himla bra. Scenen när Katniss och Peeta var i distrikt 11 var helt perfekt och så otroligt sorglig. 

• Haymitch var verkligen rolig i filmen! Hela filmen var rolig, och de hade verkligen blandat humorn och de seriösa och tänkvärda delarna perfekt. Det fanns flera ställen när hela biosalongen skrattade högt, som när Haymitch, Peeta, Katniss och Johanna åkte i hissen eller Haymitch sa något roligt, men det fanns lika många ställen där i alla fall många satt som på nålar.

• Atlas! De spelade Atlas i slutet och dessutom var det med lite piano från den i mitten. 

• Finnick! Åh, vad jag hade längtat efter att äntligen få se honom "på riktigt". Först tyckte jag verkligen inte att Sam Claflin såg ut som jag hade tänkt mig Finnick, och nej, det gjorde han kanske inte heller - men han gjorde ändå ett otroligt bra jobb och Finnick i filmen var helt perfekt. Alla Finnick-scener var nog nästan mina favoritscener, hehe. Hans relation till Mags, när hon dog, hans intervju, inne på arenan… 

• Johanna Mason. Åh, vad bra hon var. Tycker faktiskt mer om henne i filmen än i boken - hon kändes inte riktigt lika taskig mot Katniss i filmen och det märktes verkligen hur arg hon var på president Snow. Älskade scenerna med hennes intervju och inne på arenan. Make him pay for it.

• Arenan var så himla bra gjord. Såg ut nästan precis som jag hade tänkt mig den, bara att det borde vara mycket mer sand och mer strand. 

• Kaoset i slutet när Katniss klippte av tråden. Remember who the real enemy is… Allting var så bra gjort och man fick precis samma känsla som när man läste det i boken. Så himla maffigt att se det på film.

• Slutet. Kunde verkligen inte tänkt mig ett bättre slut. Katniss blick sa verkligen allt.

Överlag är Catching Fire en av de absolut bästa filmerna jag sett. Jag älskade hela filmen och det är den kanske allra bästa filmen som gjorts på en bok någonsin. De hade med det viktigaste, den var otroligt bra gjord, man fick samma känsla som när man läst boken och skådespelarna var fantastiska. Jag kan bara komma på två saker jag skulle vilja ändra på - jag skulle verkligen velat se när Haymitch var med i spelen, som Katniss och Peeta tittar på innan de ska vara med igen, och i slutet borde Gale bara sagt There is no district 12 innan man fick se Katniss blick. Det var det enda jag kunde komma på som de skulle haft med/tagit bort.

    Var inte rädd för att se den här filmen, för den är helt obeskrivligt bra!

8:e december

7:e december

6:e december

5:e december

Fjärde december

Tredje december

2:a december

Månadssammanfattning: november 2013

Lästa böcker:

• Hungerspelen - Suzanne Collins (omläsning)
• Fatta eld - Suzanne Collins (omläsning)
• Vad min flickvän inte vet - Sonya Sones (recension kommer)
• Nikkis dagbok #1 - berättelser från ett (inte så) fantastiskt liv - Rachel Renée Russell (recension kommer)

Antal böcker: 4 st
Böcker på svenska: 4 st
Böcker på engelska: 0 st
Omläsningar: 2 st

Kan faktiskt inte riktigt svara på bästa eller sämsta bok den här månaden. "Hungerspelen" och "Fatta eld" var förstås lika underbara som vanligt, men de räknas inte eftersom jag läst dem förut. Tyckte inte särskilt mycket om varken "Vad min flickvän inte vet" eller "Nikkis dagbok #1", även om "Vad min flickvän inte vet kanske var snäppet bättre. I alla fall - jag har inte läst några särskilt bra "nya" böcker den här månaden.

Kommentar: Jag har bara läst fyra böcker den här månaden, men jag har skrivit 50.000 ord vilket väger upp det hela. NaNoWriMo har tagit den mesta av min fritid, så jag har inte haft så värst mycket tid att läsa. Är väldigt nöjd med den här månaden trots att jag inte läst så mycket, har haft en massa i skolan och skrivit mycket mer än jag trodde jag skulle hinna. Dessutom har bristen på lästid gjort att jag är otroligt sugen på att läsa nu, och förhoppningsvis har jag mer tid åt det i december! :)

Vad som eventuellt händer i december: Jag ska läsa mina olästa böcker, helt enkelt. Och kanske läsa om "Revolt", om jag står ut med hur ont det gör att läsa slutet… Jag har inte riktigt bestämt mig för det ännu. 

1:a december

Nu är det äntligen december och dags för julkalender på bloggen igen! I år kommer jag skriva ett citat från någon av mina favoritböcker varje dag fram till julafton. :)

NaNoWriMo 2013

Det här året bestämde jag mig för att för första gången vara med i NaNoWriMo - alltså försöka skriva 50000 ord under november månad. Och tidigare idag klarade jag det faktiskt. Trodde knappt att jag skulle hinna med allt skolarbete, men jag har faktiskt haft tid att skriva varje dag förutom en (när jag var på Catching Fire-premiären). Det har verkligen varit hur kul som helst!

Är så himla glad att jag skrivit en berättelse jag knappt tvivlade på över huvud taget. Jag har haft den i huvudet i några år nu, fast i lite olika former, och nu har det verkligen känts rätt. Jag gjorde en kapitelplanering några dagar innan det började och jag kände mig sugen på att skriva varenda kapitel, så det var inga problem att känna sig inspirerad. Jag har också en spellista som passar min berättelse perfekt, och det hjälpte också en hel del. När jag skriver något kommer jag ofta en bit innan jag kommer på att berättelsen kanske inte var så speciell ändå, och kanske inte ens något värt att fortsätta med. Men den här berättelsen har bara växt mer och mer för varje gång jag tänker på den, och det är verkligen häftigt att något som började med en idé (eller med musik för min del) kan bli så stort.

Men boken är inte slut än - det är fortfarande två ganska stora händelser kvar och jag är bara halvvägs enligt min kapitelplanering. Är väldigt sugen på att fortsätta skriva, och jag har aldrig blivit så… fäst vid en egen berättelse förut. Och jag har verkligen fattat tycke för mina karaktärer, så jag måste skriva vidare bara för att se vad som händer med dem, även om jag har det ganska klart för mig.

Så - det är anledningen till att uppdateringen sett ut som den gjort i november. Har inte haft så mycket tid till att läsa, men nu känns mina olästa böcker mer lockande än någonsin. NaNoWriMo har verkligen inte varit negativt på något sätt! :)

The Hunger Games Night (eller JAG HAR SETT CATCHING FIRE!)

 Tja, ni kan ju gissa vad jag gjorde igår (eller snarare idag)? Såg midnattspremiären av Catching Fire förstås! Jag gick med några kompisar, de flesta av dem är lika galna i The Hunger Games som jag så man kan verkligen säga att vi var uppspelta. När vi kom till biosalongen runt i åtta var det ungefär en halvtimme kvar tills det hela började, vilket var en av de kortaste och längsta halvtimmarna i mitt liv, helt seriöst. Tänk hur länge vi hade räknat ner till just den där stunden… Jag lovar, det var precis lika dramatiskt som det låter.
   
När vi väl fick gå in i biosalongen fick vi popcorn och en cola och på varenda plats låg en liten påse innehållande en bok, nämligen "Divergent" på svenska (som jag i och för sig har på engelska, men har "Insurgent" på både svenska och engelska så blev bara glad) och en Catching Fire-nyckelring. Jag vet inte vilka man kunde få på dem, jag fick i alla fall Katniss och jag vet någon som fick Peeta. Vi hade perfekta platser längst bak (vi var faktiskt de andra som bokade i hela salongen för att vi verkligen ville få de bästa platserna) och tog nog upp nästan en halv rad, hehe. Biosalongen var, såg det i alla fall ut som, fullsatt och som tur var var inga särskilt störiga.
   
"The Hunger Games" var lika bra som vanligt, och den nästan en timmes långa pausen mellan den och Catching Fire var så otroligt seg. Hur överlevde vi ens? När filmen väl började satt vi och nästan hyperventilerade, så spända var vi. Jag var helt överväldigad genom hela filmen och ville knappt blinka, för jag ville inte missa en endaste sekund av den.

Det hela var slut runt halv tre och då kunde ingen av oss sova. Efter att vi babblat om filmen i ungefär en timme somnade vi äntligen, och då var det bara runt fyra timmar kvar tills vi skulle börja skolan… Fast det var definitivt värt det. Jag har haft den nog absolut bästa bioupplevelsen någonsin och den bästa natten på länge - då kan man stå ut med att vara lite trött.
   
Så, vad tyckte jag om själva filmen då? Otrolig. Så himla bra. Trots att jag saknade vissa scener var den verkligen fantastisk. En filmrecension kommer inom kort! För tillfället kan jag bara säga att jag är helt överväldigad, den var faktiskt bättre än jag hade hoppats till och med, och att definitivt alla borde se den.

Vi är inte sådana som i slutet får varandra

Författare: Katarina Sandberg
Antal sidor: 254 st
Förlag: Gilla böcker
Serie: -
Utgiven år: 2013
Originalets titel: Vi är inte sådana som i slutet får varandra
Genre: Kärlek

Cassiopeja Svensson har precis flyttat till Stockholm för att läsa juridik. Hon är inte säker på var hon egentligen hör hemma här i världen - hon skriver brev till Christer Fuglesang och frågar honom hur han kunde vara så säker på att det var i rymden han skulle vara. Hon vill också vara säker.
    Cassiopeja är helt övertygad om att kärlek är onödigt, en konstruktion för att Hollywood ska kunna tjäna pengar. Att hon själv är skapad ur den största klyschan av alla - hennes mamma träffade hennes pappa under Eiffeltornet och såg honom aldrig igen - gör inte det hela bättre.
    Men så ser hon en lapp på anslagstavlan i hennes hus om att han som bor precis över henne tydligen ger pianolektioner. Cassiopeja bestämmer sig för att gå dit - och där träffar hon Casper, och trots alla tankar om att kärleken är en klyscha kan hon inte låta bli att falla.
___________________________________________________________________________

Ska jag vara ärlig var titeln den enda anledningen till att jag köpte boken. "Vi är inte sådana som i slutet får varandra" kommer från en låt av Håkan Hellström, som är en av mina absoluta favoritartister. Eftersom hans låttexter (och låtar) är något av det vackraste som finns kunde jag inte låta bli att köpa den här boken med, och det ångrar jag verkligen inte! (Älskar att vissa meningar verkligen fick en att tänka på Håkan Hellströms låtar, det var faktiskt en av de bästa sakerna med boken.)

Den här boken verkar inte särskilt originell - Cassiopeja bestämmer sig för att ta pianolektioner och självklart blir hon förälskad i pianoläraren - men den här boken är allt annat än vanlig. Språket är otroligt vackert, beskrivningarna är otroligt bra och författarens sätt att skriva gör att man inte vill lägga ifrån sig boken.

Den här boken är ingen vanlig kärlekshistoria. Jag kan inte säga mer än så utan att spoila en massa, men den slutade verkligen inte som böcker "brukar" sluta och det var verkligen kul att läsa en ungdomsbok som faktiskt inte följer den vanliga "mallen".

Cassiopeja är nog min favoritkaraktär - mest på grund av hennes berättarröst. Den är helt underbar. Trots att jag inte håller med henne om allt hon tycker är den så originell, äkta, rolig och lite melankolisk på samma gång och det blir så himla perfekt ihop. Jag gillar Agnes med, hon är så... färgstark och passar verkligen in i berättelsen. Och Casper då? Tja, författaren har verkligen lyckats få läsaren att ändra sig när det gäller honom. Tänker inte berätta mer än så.

Så, som en sammanfattning: det här är en otroligt bra debutroman som jag verkligen rekommenderar till alla som vill läsa något som inte liknar all annan ungdomslitteratur. Otroligt bra!

Minnesvärt citat:

(Vill helst skriva ner hela boken, men vi tar ett exempel istället...)

"Men orden går inte att ta tillbaka, ord går aldrig att ta tillbaka. Särskilt inte om de är skrivna."

Bokens första mening:

Jag är en enda natt.

Favoritkaraktär/er:

Cassiopeja och Agnes

Saker från boken som inspirerar mig:

• Titeln! :)

• Språket, det är så otroligt vackert.

• Att den inte liknar något annat jag läst.

Fransesca

Författare: Melina Marchetta
Antal sidor: 273 st
Förlag: X Publishing
Serie: -
Utgiven år: 2003
Originalets titel: Saving Fransesca
Genre: Vänskap, kärlek, livsöde

Fransesca börjar på den före detta pojkskolan St. Sebastian, där det knappt finns några andra tjejer och de som finns verkar, precis som hon, ha blivit över. Pojkarna verkar inte vara överlyckliga över att ha tjejerna där och Fransesca saknar tjejerna från sin gamla skola, där hon var en i gänget och passade in. Nu är det inte någon som passar in längre.
    Dessutom har Fransescas mamma slutat spela musik på morgnarna. Innan gjorde hon det varje dag, var den som alltid gjorde allting och hade det största ansvaret i familjen, men nu har hon fått ett sammanbrott och går knappt upp ur sängen. Hela ansvaret för familjen ligger plötsligt på Fransescas axlar och hon känner sig så himla ensam. Men kanske finns stödet där hon minst anar det..?
_________________________________________________________________________

Melina Marchetta är verkligen en av mina absoluta favoritförfattare. Även om Fransesca inte var lika bra som "Jellicoe Road" och inte riktigt en ny favorit kan man definitivt inte säga att den inte är bra. Karaktärerna och deras utveckling, beskrivningarna, handlingen och att allting känns så verklighetstroget gör den här boken jättebra.

Fransesca utvecklas så himla mycket som karaktär. I början är hon ganska opersonlig men allting som händer i boken gör att hon blir mer och mer en egen karaktär, och författaren gör det så himla skickligt! Karaktärer som Thomas gör att boken känns verklighetstrogen och originell. Will gillar jag väldigt mycket men skulle vilja läsa mer om honom. Tjejerna som börjar på skolan samtidigt som Fransesca är alldeles underbara, och relationen mellan Fransesca och hennes bror är så fin (kan känna igen mig lite i den). Karaktärerna påminner en hel del om "Jellicoe Road" faktiskt, men inte på något negativt sätt. Det som får en att tänka på den boken är den oväntade vänskapen och kärleksintresset.

Handlingen är inte jätteunik men Melina Marchetta skriver så bra att den här boken inte liknar någonting annat man läst. Hennes språk blandat med hennes berörande sätt att skriva gör att man är helt fast och inte kan sluta läsa. Man känner som Fransesca och förstår henne verkligen som karaktär, och jag älskar detaljen med att hon glider ifrån sina kompisar när hon byter skola och sättet det beskrivs på. Det är ett väldigt bra exempel så att man förstår Fransesca och känner som hon.

Jag är inte direkt förtjust i omslaget... Det passar in på boken (hur fattar man när man läst den, men det har något med huvudpersonens karaktärsutveckling att göra), men jag blir alldeles yr av färgen och prickarna! Det passar på ryggen, och trots att det är coolt att framsidan och baksidan har samma mönster blir det lite för mycket. Kan knappt titta på det, tyvärr.

Det enda jag skulle kunna klaga lite på är att den känns lite för kort. Jag skulle vilja läsa mer om till exempel Will, och även om de andra karaktärerna. Boken hade liksom blivit som bäst när den slutade. Den hade gärna fått fortsätta vara bäst ett litet tag till.

Jag rekommenderar den här boken till de som vill läsa en annorlunda bok om en tjej som börjar på en ny skola med underbara karaktärer. Den är inte lika bra som "Jellicoe Road", men den är väldigt bra. Rekommenderar den verkligen i alla fall!

Minnesvärt citat:

"Jag vill vara ett adjektiv igen.

Men jag är ett substantiv.

En nobody. Ett ingenting. En nolla."

"Rädsla är bra. Det gör saker och ting intressanta."

Bokens första mening:

I morse gick mamma aldrig upp ur sängen.

Favoritkaraktär/er:

Fransesca, Thomas, Siobhan, Tara, Justine, Will och Luca

Saker från boken som inspirerar mig:

• Karaktärerna och karaktärsutvecklingen!

• Att det är omöjligt att sluta läsa när man väl börjat.

Fem frågor

1. Vem inspirerade dig/uppmuntrade dig att börja blogga?
För länge sedan nu skickade pappa ett mail till mig med en länk till Matildas läshörna, och det var den första bokbloggen jag någonsin läste. När jag sedan läst den då och då ett ganska långt tag bestämde jag mig för att starta en egen blogg, och eftersom jag älskar böcker och tyckte bokbloggande verkade så kul bestämde jag mig för att starta just en bokblogg.
2. Hur väljer du ämnen att blogga om?
Tja, jag bloggar ju mest om böcker, och då först och främst recensioner, nya böcker, taggar och lite annat allmänt bokrelaterat. Sedan skriver jag ju även lite om musik och annat jag gillar, så man kan ju säga att jag skriver om mina intressen helt enkelt. :)
3. Vad vet de flesta inte om dig?
Jag är väl kanske inte direkt blyg, men jag är inte särskilt bra på att vara social. Det märks nog inte på mig, men jag tycker inte så värst mycket om att behöva prata/umgås med folk jag inte känner och är då väldigt tyst och pratar så lite jag kan. Däremot älskar jag att vara med de jag faktiskt känner och tycker om, och då är jag verkligen inte tyst eller blyg.
    Jag älskar popcorn, äventyr, musik, Studio Ghibli, choklad, youtubers och att umgås med mina syskon och kusiner lite för mycket och är faktiskt mer galen än jag verkar. Säg inte att jag inte har varnat er.

4. Vilka tre ord beskriver din stil bäst?
Bokstil eller? Och bara tre? Fantasy, YA, berörande. Älskar böcker som berör, trots att sorgliga böcker får mig att gå sönder. Gillar även spänning, skräck och kärlek. Så svårt att bara använda sig av tre ord! 

5. Vad tycker du om att göra när du inte bloggar?
Läsa, lyssna på och spela musik, umgås med familjen, släkten och kompisar, skriva och göra det mesta som är spännande och lite äventyrligt. Jag gillar också djur, att vara ute, fantisera och att vara kreativ :)

Aomanjuskogen vol. 1-3

Författare: Hisae Iwaoka

Antal sidor: 206, 206 & 213 st

Förlag: Ordbilder

Serie: De 3 första delarna av Aomanjuskogen

Utgiven år: 2011, 2012 & 2013

Originalets titel: Hoshigahara Aomanjyu no mori Vol. 1, 2 & 3

Genre: Manga, livsöde

I Hoshigahara finns en skog där inga barn vågar gå in på grund av alla berättelser de hört om att det finns spöken och andra väsen där. 

Skogen kallas Aomanjuskogen och i den finns ett litet hus där en pojke, Soichi, bor med skogsandarna. Den här serien handlar om skogen och dess invånare, nya djur och andar som kommer dit och varför Soichi egentligen valt att bosätta sig i skogen med andarna.

________________________________________________________________________

Jag måste börja med att säga att den här mangan är hur fint illustrerad som helst. Särskilt omslagen, då de är i färg. Både karaktärerna och omgivningarna är så gulligt och fint tecknade. Älskar dem!

Den här serien är väldigt karaktärsdriven och handlar om många olika invånare i skogen. Kanske först och främst Soichi, som man får veta mycket mer om först och främst i tredje boken, men också Lilje som egentligen är en liljekonvalj, tuppen Gulis, dörrandarna och många fler. Man får läsa om deras öden, vad som hänt dem innan de kom till skogen och vad som händer sedan.

På Goodreads står det "Hisae Iwaokas manga är en hjärtvärmande och lite melankolisk fantasy fylld med andar, vindgudar och andra märkliga väsen" och just det där med hjärtvärmande och melankolisk passar verkligen perfekt. I början kanske den mest verkar gullig och mysig men ju mer man läser märker man att den faktiskt är sorglig också.

När man läst ut en bok och plockar upp nästa börjar börjar berättelsen nästan direkt där föregående bok slutade. Som jag sagt förut - jag älskar verkligen att plocka upp nästa del i en serie direkt efter jag läst första! Jag vet faktiskt inte vilken bok jag tyckte mest om av de här tre, men jag tror nog ettan eller trean. Ettan för att man liksom fick lära känna skogen då och trean för att serien började bli riktigt djup då.

Det bästa med de här böckerna är nog karaktärerna, tecknarstilen och att den handlar om och utspelar sig i en magisk skog. Ser fram emot att läsa mer om den i fortsättande delar (som tyvärr inte släppts än)!

Det här är en gullig men melankolisk manga som är lättläst och som man definitivt kan läsa om man inte läst så mycket manga innan (och självklart om man har det också). Berättelsen är kanske inte den mest spännande någonsin, men karaktärerna är underbara och hela mangan är helt enkelt melankolisk och hjärtvärmande. Jag gillar den verkligen!

Day 11: Something you hate about the series

Åh… Det var ju svårt. Att den tar slut? Att Finnick dör? Att Prim dör? Eftersom Hunger Games är en av de absolut bästa serierna någonsin finns det ju inte direkt jättemycket jag hatar, men ska jag nämna något så är det väl det. Finnick dog innan han fick träffa sin son, och bara det att han dog hatar jag otroligt mycket. Som alla vet var är han min favoritkaraktär någonsin, så ja… Jag kan erkänna att jag verkligen hatade Suzanne Collins när hon dödade honom. Katniss gjorde allt för att skydda Prim, och i sista boken dör hon. Åh, hon skulle ju verkligen inte dö! Inte Prim! :( Det är nog det som jag hatar med serien - snälla författare som skriver böcker med underbara karaktärer, döda dem inte. Det förstör läsare helt och hållet.

Day 10: Peeta or Gale

…Nej, men om jag ska välja Peeta eller Gale blir det helt klart Peeta. Första gången jag läste serien tyckte jag mest om Gale, men när jag läste slutet av trean ändrades min uppfattning av honom helt och hållet. Så andra gången jag läste serien kunde jag inte tänka på Gale på samma sätt längre, utan började se hur mycket bättre Peeta var... Och nu fattar jag inte hur jag kunde vara så dum så jag inte förstod att Peeta var bäst redan från början. ;)

Day 9: Your favorite quote

Här kommer tre stycken jag verkligen älskar:

“It takes ten times as long to put yourself back together as it does to fall apart.” 

“I wish I could freeze this moment, right here, right now and live in it forever.” 

"May the odds be ever in your favor.”

Lola and the Boy Next Door

Författare: Sephanie Perkins
Antal sidor: 338 st
Förlag: Speak
Serie: - (companion novel till "Anna and the French Kiss")
Utgiven år: 2011
Originalets titel: Lola and the Boy Next Door
Genre: Kärlek
Språk: Engelska

Lola älskar kläder - bara de inte ser allt för vanliga ut - och bär aldrig samma outfit två gånger. Hon älskar sådant som glittrar, peruker och klänningar. Hennes tre största drömmar är att komma till vinterbalen klädd som Marie Antoinette, att hennes föräldrar ska acceptera hennes pojkvän och att aldrig behöva se tvillingarna Cricket och Calliope Bell igen.
    Men när just familjen Bell återigen flyttar in i grannhuset vänds Lolas värld uppochner. En gång i tiden var de väldigt bra vänner, men Calliope började bete sig kaxigt och taskigt mot Lola och Cricket krossade hennes hjärta. Och nu måste Lola en gång för alla komma över sina känslor för honom.
_____________________________________________________________________

Åh, vad jag älskar Stephanie Perkins sätt att skriva. Det är omöjligt att sluta läsa och man är fast från första sidan. Jag sträckläste den på några få dagar (det hade blivit mycket kortare om det inte var för skolan och skolarbete som tar alldeles för mycket tid) och när jag var tvungen att lägga ifrån mig den kunde jag inte sluta tänka på den.

Jag tycker väldigt mycket om karaktärerna. Cricket är alldeles underbar och min absoluta favorit i hela boken - han är charmig, rolig och liknar ingen annan karaktär jag läst om. Han beskrivs på ett så otroligt bra sätt och det är omöjligt att inte falla för honom. Varför finns han inte i verkligheten? D: Lola är också en väldigt bra karaktär, jag gillar henne jättemycket men hon är inte lika underbar som Cricket. Bäst är nog ändå Anna och St. Clair (särskilt St. Clair), älskade varenda del i boken när de var med! De är verkligen två av de absolut bästa karaktärerna någonsin (Lola och Cricket kommer bara en liten bit efter). Har saknat dem så himla mycket, måste läsa om "Anna and the French Kiss" snart!

Precis som i "Anna and the French Kiss" är stämningen i boken så himla härlig. Boken är inte bara mysig och fin, utan det faktum att Lola har två pappor och en lite problematisk riktig mamma gör att den dessutom är djup. Ibland är sådana här böcker - perfekta böcker - precis vad man behöver. "Lola and the Boy Next Door" är rolig, kärlekshistorien är kanske inte den mest originella jag läst men det fina språket och de speciella detaljerna gör att den ändå inte liknar något annat jag läst.

Känslan i den här boken är verkligen glad och mysig, och det är precis sådan man känner sig när man tänker tillbaka på den. Ska jag klaga på något är det att de bytt omslag - älskar verkligen det här omslaget med, men det andra var mycket finare, passade mer in på boken och först och främst passade det ihop med min version av "Anna and the French Kiss". Så himla irriterande att de byter omslag mitt i en serie! Konstigt att de aldrig lyssnar på oss bokbloggare när det gäller det?

Trots att jag verkligen älskar den här boken måste jag nog säga att "Anna and the French Kiss" är bättre. Jag älskar karaktärerna och stämningen ännu mer i den boken. Längtar efter att få läsa "Isla and the Happily Ever After" och hoppas att få läsa om både Anna och St. Clair samt Lola och Cricket i den!

Så: den här boken är fin, rolig, detaljerad, mysig, svår att släppa och snabbläst. Gillade ni "Anna and the French Kiss" ska ni absolut läsa den här! Det här är absolut en ny favorit (jag älskar den så otroligt mycket att jag inte vet var jag ska ta vägen) och Stephanie Perkins är definitivt en av de bästa på att skriva bra kärleksböcker.

Minnesvärt citat:

“I know you aren't perfect. But it's a person's imperfections that make them perfect for someone else.” 

“So do you believe in second chances?" I bite my lip.
"Second, third, fourth. Whatever it takes. However long it takes. If the person is right," he adds.
"If the person is... Lola?"
This time, he holds my gaze. "Only if the other person is Cricket.” 

“It's easy to talk about things we hate, but sometimes it's hard to explain exactly why we like something.” 

“Nathan nods. "Have a good time. Don't do anything I wouldn't do." I hear Andy as I'm walking out the front door. "Honey, that threat doesn't work when you're gay.” 

Bokens första mening:

I have three simple wishes.

Favoritkaraktär/er:

Anna, St. Clair, Lola och Cricket

Saker från boken som inspirerar mig:

• Karaktärerna!

• Att den är så mysig, fin, djup och härlig på samma gång.

• Att den är bäst.

• Allt!

Day 8: The character you are most like

Hmm… Kanske en blandning av flera karaktärer? Jag skulle göra vad som helst för de jag tycker om, som Katniss, men är inte lika hårdhudad som hon utan då snarare mer snäll som Peeta. Jag gjorde också ett quiz som sa att jag var mest lik Rue, och tja… Jag är ganska tyst och brukar inte direkt briljera med det jag kan men är ändå rätt smart, så det kan nog stämma ganska bra. 

Day 7: A scene that made you cry

Det finns bara en scen i hela serien som får mig att gråta även om alla tre böckerna är väldigt sorgliga, och jag tror nog alla kan gissa vilken scen det är - självklart den när Finnick dör. Första gången jag läste det var jag helt i chock, läste om det flera gånger och trodde först att det var en missuppfattning och att han snart skulle komma tillbaka, men när jag fattade att han inte skulle göra det… Som sagt gråter jag inte ofta till böcker, men det är helt omöjligt att inte gråta när man läser det. Och andra gången jag läste det var det definitivt inte mindre sorgligt. Nej, jag vill inte ens tänka på det. Att scenen utöver att den handlar om när min favoritkaraktär dör dessutom är väldigt välskriven och fin gör inte det hela bättre. 

Reading Habits Tag

Har blivit taggad av bästa Alba att göra den här taggen :D

1. Har du en speciell plats hemma där du brukar läsa?
Jag brukar nog oftast läsa i någon av våra soffor, men jag gillar att läsa i sängen också.

2. Bokmärke eller random pappersbitar?
Jag föredrar bokmärken, men tyvärr blir det oftast random pappersbitar... Har jättemånga fina bokmärken och älskar att få/köpa nya, men tar oftast bara närmsta sak som passar som bokmärke. Kan använda det mesta som bokmärke, men skulle aldrig göra hundöron. 

3. Kan du sluta läsa när som helst eller måste du sluta efter ett kapitel eller efter ett visst antal sidor?
Jag gillar verkligen inte att sluta mitt i, vill helst läsa klart kapitlet eller läsa klart stycket. Kan sluta mitt i, men det är väldigt jobbigt... Och att sluta läsa mitt i en mening är riktigt plågsamt.

4. Äter du eller dricker du någonting när du läser?
Oftast inte, för jag läser mycket oftare än jag äter, men älskar att göra det (äter gärna godis eller dricker varm choklad/te, det är nog det bästa att äta/dricka när man läser enligt mig.)

5. Brukar du lyssna på musik eller ha på TV:n medan du läser?
Jag kan läsa till musik - men eftersom läsa och lyssna på musik är något det bästa jag vet kan det vara lite svårt att göra det samtidigt då jag ofta blir helt inne i en låt och får svårt att koncentrera mig på boken. Men det fungerar ibland, det beror lite på vilket humör man är på. Och om jag ska läsa på något ställe där det låter mycket lyssnar jag gärna på musik samtidigt. Att ha TV:n på är däremot jättesvårt - försöker läsa när mina syskon sitter och tittar på någon film jag inte är så intresserad av, men det slutar nästan alltid med att jag tittar ändå. Jag vill helst höra till exempel familjen prata eller lyssna på musik en liten bit bort eller vad man ska säga, ha lite ljud i bakgrunden, när jag läser.

6. En bok i taget eller flera samtidigt?
En bok i taget! Jag gillar inte att läsa två böcker i taget och gör det bara om jag måste (för att min svenska/engelskalärare blir sur om jag läser på fel språk, hehe). Jag vill ge en bok hela min uppmärksamhet, och om jag börjar på två slutar det ändå bara med att den ena blir liggande tills jag läst ut den andra.

7. Läsa hemma eller överallt?
Helst hemma, men jag kan läsa överallt. Trots det jag skrev där uppe är jag faktiskt ganska bra på att stänga av alla ljud och bara koncentrera mig på boken. De enda ställena jag verkligen inte kan läsa på är i bussen och bilen (vilket är synd, eftersom jag spenderar minst en timme i bussen/bilen varje dag när jag tar mig till skolan, ibland nästan två). Men det är absolut bäst att läsa hemma.

8. Läsa högt eller tyst i huvudet?
Gillar inte att läsa högt så mycket (det går ju så himla långsamt, avskydde när läraren läste högt och man fick hänga med i boken för jag var alltid klar med uppslaget när hon/han läst halva första sidan). Läsa tyst såklart!

9. Hoppar du fram i boken eller hoppar du över stycken?
Det händer väldigt sällan att jag hoppar över stycken - det är bara om boken är riktigt, riktigt usel. Man vill ju inte missa något!

10. Bryta rygg eller inte?
Aldrig i livet! Brukar alltid se jättekonstig ut när jag läser pocketböcker för att jag öppnar dem minimalt så jag får vrida på huvudet för att se vad som står längst in på sidan, haha. Men man kan ju inte bryta sina kompisars ryggar, så varför skulle man göra det på böcker? De finns ju där för en hela tiden, så varför skulle man behandla dem sämre? ;)

11. Skriver du i böcker?
Har aldrig gjort det, och kommer nog aldrig göra det heller. Det känns så fel på något sätt.

12. Vilka taggar du?
Alla som har lust att göra enkäten, för det känns som de flesta redan blivit taggade ;)