Persikosommar

Författare: Jodi Lynn Anderson
Antal sidor: 247 st
Förlag: Ponto pocket
Serie: Första delen i en trilogi
Utgiven år: 2005, på svenska 2007
Originalets titel: Peaches
Genre: Vänskap

Tre tjejer med helt olika liv. Det enda de har gemensamt är en längtan efter något annat än det de har.
    Birdie bor på sin pappas persikoodling och jobbar för att de inte ska behöva sälja den. Det finns nämligen många konkurrenter som har större odlingar och populärare persikor. Birdie är blyg och ensam, hon känner i princip inga jämnåriga.
    Hennes kusin Leeda däremot är snygg och populär. Hennes familj är rik och hon är väldigt bortskämd, men hennes mamma tycker mer om hennes storasyster och Leeda känner sig därför misslyckad. Hon kommer till persikoodlingen för att hennes föräldrar inte vill att hon ska träffa sin pojkvän.
    Murphy är smart men rastlös och hamnar ofta i trubbel. Efter en stöld får hon komma och arbeta på persikoodlingen som straff om hon inte hellre vill bli anmäld, vilket hon inte vill.
    De lär motvilligt känna varandra och när sommaren är slut vet de vad sann vänskap innebär och de har knutit starka och oväntade band till varandra.
____________________________________________________________________

Jag har hört mycket positivt om den här boken, men jag tyckte faktiskt inte den var så bra. Jag gillade ingen av karaktärerna så mycket och tyckte handlingen var rätt seg. På baksidan stod det att alla som gillar "Systrar i jeans"-serien skulle gilla den här, men jag älskar "Systrar i jeans" men tyckte inte jättemycket om den här... Den var inte jättedålig, absolut inte, men efter allt bra jag hört om den så hade jag rätt höga förväntningar och det skulle jag nog inte haft.

Som sagt gillade jag inte karaktärerna så mycket. Leeda var bortskämd och borde ha sagt ifrån till sin mamma, och hon säger att hon inte gillar hundar. Murphy är verkligen elak, även om hon blir lite bättre i slutet. Birdie gillar inte att läsa (vad då,  bra karaktärer får inte låtsas läsa böcker! Skärp dig, Birdie!) men hon gillar i alla fall hundar. Nej, inga höjdarkaraktärer direkt.

Jag tyckte det dröjde lite för länge innan det hände något i vissa delar av boken. Det blev lite drygt, men ibland hände det saker och då var det rätt kul att läsa men det var lite för få sådana delar.

Detta var absolut ingen urusel bok, och inte jättedålig. Vänskapen mellan tjejerna var fin, det var bara det att jag inte gillade tjejerna som blev vänner... En sådär-bok helt enkelt!

Minnesvärt citat:

Jag hittade inget...

Bokens första mening:

Den sommaren, när chaufförerna Saddle Tramp och Mad Dog, kom ut för att sova i sin långtradare efter att ha druckit länge och grundligt en kväll på en bar i Mertie Creek, medan de lyssnade på Kenny Chesney på jukeboxen, hittade de trosor - ett par tanga, ett par varje-dag-i-veckan (söndag) och ett par med ett apansikte mitt fram - på vindrutan.

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att tre väldigt olika tjejer blir vänner.