En annan

Författare: David Levithan

Antal sidor: 340 st

Förlag: Gilla Böcker

Serie: Hänger ihop med "Jag, En" av samma författare

Utgiven år: 2015

Originalets titel: Another Day

Genre: Kärlek

I "Jag, En" av David Levithan får man möta En som vaknar upp i olika kroppar varje dag. Han har aldrig riktigt hittat något som verkligen fått honom att vilja ta sig tillbaka till någon av de människorna han varit - förrän han träffar Rihannon.

    I "En annan" får man läsa Rihannons version av berättelsen. Hon vet att varken hennes familj eller vänner gillar hennes pojkvän Justin, men hon vet att han är den rätte för henne. Hon blir bara mer säker efter de delar en perfekt dag på stranden ihop.

    Men några dagar senare blir hon uppsökt av an främling som påstår att det inte var Justin hon spenderade den där dagen på stranden med, utan någon annan. Vad ska Rihannon tro nu?

Jag har alltid gillat David Levithans böcker. De är lätta att komma in i, och när man väl börjat läsa dem vill man helst inte sluta. Precis så var det även med "En annan", trots att man redan vet hur berättelsen ska sluta.

Nu var det några år sedan jag läste "Jag, En", vilket gjorde att jag inte kom ihåg berättelsen helt, men det gjorde också att det verkligen aldrig blev tråkigt. Men efter att jag läst klart den här boken kom jag på mig själv med att bläddra igenom "Jag, En" för att påminnas om Ens del av berättelsen, så jag kan ändå rekommendera att läsa de här böckerna med lite kortare mellanrum.

Något som var väldigt intressant att läsa om var Rihannons och Justins relation. I "Jag, En" får man mest bara se Justins negativa sidor, eftersom En verkligen inte gillar honom, men i den här boken får man se andra sidor av honom vilket gör att man förstår Rihannon bättre. Man får också en mycket bättre bild av Rihannon som karaktär, vilket gör att hon känns mer äkta och man gillar henne ännu mer.

Eftersom man får läsa om hur Rihannon tänker blir den här boken nästan djupare. Hon vill vara med En, men vet att de aldrig kommer kunna ha ett liv ihop, och man förstår verkligen hennes känslor och tankegångar. Hennes reaktioner på de olika kropparna En befinner sig i är också väldigt naturligare och gör henne till en djupare karaktär på många sätt.

Jag kan inte riktigt svara på vilken av böckerna jag gillar mest, men jag rekommenderar verkligen att man läser båda. Jag tror man kan uppskatta dem mest om man läser "Jag, En" först, men det behöver nog egentligen inte spela så stor roll. Jag rekommenderar dem båda till de som vill läsa en väldigt annorlunda och vacker kärlekshistoria där känslorna känns så äkta att man nästan kan ta på dem.

Min recension av "Jag, En" finns här.

En liten parlör för älskande

Författare: David Levithan
Antal sidor: 213 st
Förlag: X Publishing
Serie: -
Utgiven år: 2011
Originalets titel: The Lover's Dictionary
Genre: Kärlek

Det här är en väldigt annorlunda skriven bok om ett kärlekspar och dess upp- och nergångar. Berättelsen kommer inte i tidsordning utan David Levithan har valt ut några ord som passar till kärleken, skrivit dem i bokstavsordning och skrivit något om just det här kärleksparet till varje ord.

Idén om att skriva en bok på det här sättet är väldigt bra. Varje ord och berättelsen till ordet passar perfekt och det är verkligen tur att de inte försökt hitta en översättning på varje ord som börjar på rätt bokstav utan behållit ordet på originalspråk. Jag har aldrig läst något liknande och det gör att den här boken blir väldigt unik.

Hela boken är väldigt tänkvärd. Den berör verkligen och allting känns så sant på något sätt. Att boken inte är skriven i tidsordning gör att man inte kan se själva helheten förrän man läst ut boken och det är då man förstår hur bra den är. När man väl läst den är det nästan omöjligt att sluta tänka på den, för det är något med alla orden och sättet den är skriven på som stannar kvar på något sätt.

Jag visste redan hur bra David Levithan är på att skriva, men språket i den här boken är finare än i någon annan av hans böcker - och det är säkert ännu finare på engelska. Som sagt är ordet på engelska bäst och ofta lättare att förstå än det svenska ordet, så jag skulle verkligen vilja läsa den här boken på engelska någon gång för att riktigt veta hur fin den är!

Trots att den här boken är ganska kort och snabbläst innehåller den mycket mer än många andra kärlekshistorier. Jag rekommenderar den verkligen!

Omläsning av "Ibland bara måste man" och "Jellicoe Road"

Då var första skolveckan avklarad... Även om jag var hemma sjuk idag, haha. Har verkligen inte saknat skolan alls. Man hinner ju inte läsa alla böcker man vill! Men snart är det ju Bokmässa i alla fall :D

I början på Augusti bestämde jag mig för att läsa om två av mina absoluta favoritböcker - "Ibland bara måste man" av David Levithan och "Jellicoe Road" av Melina Marchetta. Jag har redan recenserat dem (länkar finns längre ner) men jag bara måste få skriva ner lite tankar om dessa underbara böcker! Om man inte läst böckerna borde man nog sluta läsa nu, för båda styckena kommer innehålla spoilers.

"Ibland bara måste man" av David Levithan

Det här är verkligen en av de finaste och mysigaste böckerna jag läst. Jag fullkomligt ÄLSKAR karaktärerna - särskilt Paul, Noah och Tony - och språket är minst lika bra. Det flyter på och är så fint och roligt på samma gång. Skulle verkligen vilja läsa den på engelska någon gång!

   Visst, handlingen är kanske inte så värst trovärdig. Jag vet inte om man skulle vara så accepterad som homosexuell eller (egentligen manlig) fotbollsspelare i kjol och högklackade skor, tyvärr. Hoppas verkligen att det blir så en dag - är så trött på alla fördomar. 

   Det är något med boken som gör att man verkligen fastnar vid första meningen och sedan inte kan sluta läsa, trots att man vet precis vad som ska hända. Vid många tillfällen sitter man bara och ler eller skrattar för att det är så fint eller bra - vilket kanske ser lite roligt ut när man sitter på ett tåg, men det är definitivt inget man tänker på då - man är helt inne i boken!

    Slutet är så fyndigt, bra och otroligt fint. Paul är så charmig och hur han försöker få Noah att gilla honom igen är så perfekt och en av de största anledningarna till att jag gillar honom så mycket!

    De där tre orden jag använde här ovanför - fyndig, fin, bra - beskriver verkligen den här boken perfekt. 

Recension finns här.

"Jellicoe Road" av Melina Marchetta

Och då kommer vi till den kanske allra bästa fristående bok jag någonsin läst. Den här boken är så unik, fin, sorglig och underbar att jag inte vet hur jag ska kunna skriva om det. Men jag ska försöka i alla fall.

    Jag älskar Taylor och Jonah - särskilt Jonah, hehe - och en av mina favoritscener i hela boken är när Jonah berättar varför han egentligen var på tågstationen den där gången. Herregud. Har nog en lite för stor crush på Jonah. Måste säga att jag älskar Raf och Chaz också! 

    Den här boken är så fin och sorglig så det gör ont. Den kursiva delen, den om Fitz, Narnie, Tate, Webb och Jude är bland det sorgligaste jag någonsin läst. Bara det första kapitlet får mig att gråta, och den delen när Fitz kastar sig ner från trädet gång på gång och man får veta vad som egentligen hände med Webb... Herregud. Så otroligt sorgligt. Som sagt är hela den kursiva delen sorglig, och jag älskar att de ändå har varandra... Och sedan händer allt det sorgliga som får en att gråta gång på gång.

    Jag älskar hur man får veta lite i taget och hur de två berättelserna vävs in i varandra - även andra gången jag läser den här boken. Älskade verkligen att läsa om den och veta hur det hängde ihop, även om jag skulle göra ungefär vad som helst för att få läsa den för första gången igen - som med alla mina favoritböcker.

    Jellicoe Road är verkligen en bok man inte kan sluta tänka på - och inte vill sluta tänka på för den delen. Känslan man får av den boken är verkligen något utöver det vanliga. 

    Det finns så otroligt mycket jag vill säga - vill skriva en roman om hur mycket jag älskar scenen när Taylor träffar Översten och vet vem han är, att Jessa är Fitz dotter och att Taylor får reda på det genom tunneln (och att Jessas och Fitz personligheter liknar varandra - Melina Marchetta är verkligen otroligt skicklig) och kanske först och främst den underbara epilogen som jag inte förstår hur man skulle kunna läsa utan att gråta - den är så otroligt sorglig och perfekt, man skulle verkligen inte kunna avsluta boken på ett bättre sätt. Jag skulle kunna fortsätta för evigt, men slutar med att säga att de skulle bygga ett hus där de alla hörde hemma. Ett hem vid Jellicoe Road.

Recension finns här.

Omläsning av "Will Grayson, Will Grayson"

Då jag verkligen gillade "Den andre Will Grayson" av John Green och David Levithan bestämde jag mig för att läsa om den - på engelska den här gången. Vissa böcker kan vara väldigt bra när de är översatta med, men det är något med John Greens böcker som gör att de blir så himla mycket bättre på originalspråket - de är finare och mycket, mycket roligare. Så kanske var det därför jag tyckte så otroligt mycket mer om den här boken nu än förra gången jag läste den?

Karaktärerna är så underbara att man inte kan beskriva dem och jag älskar att författarna skriver så annorlunda så de får så olika personligheter. Både Will Grayson och Will Grayson har fantastiska berättarröster och jag älskar att läsa ur bådas perspektiv!

Storyn är ju helt underbar - två killar med samma namn träffas under en misslyckad kväll och det förändrar deras liv för alltid. Jag har aldrig läst något liknande (förutom när jag läste samma bok för första gången, då)!

Slutet är något av det bästa som någonsin skrivits. Det är så genialiskt och så himla fint! Har läst det flera gånger och kommer läsa det många gånger till.

Så, som en liten sammanfattning... Den här boken är väldigt rolig, charmig, annorlunda och alldeles underbar. John Green och David Levithan är några av mina favoritförfattare och de skriver otroligt bra ihop!

För att läsa min "riktiga" recension av boken, klicka här.

Jag, En

Författare: David Levithan
Antal sidor: 336
Förlag: X Publishing (tusen tack för boken!)
Serie: -
Utgiven år: 2012
Originalets titel: Every Day
Genre: Kärlek

Varje dag en ny kropp

Varje dag ett nytt liv

varje dag kär i samma tjej

Tänk att vakna upp i någon annans kropp varenda dag.

    Så har En det. Varje dag vaknar En upp i någon annans kropp, lånar någons liv för en dag. För det mesta gör En det så prydligt och försiktigt som möjligt - tar kontakt med personens minne så En vet hur personen uppför sig, var dess saker finns, vad den ska göra under dagen och allt annat En behöver veta och gör det till en enkel dag utan att förstöra för någon.

    Men en dag vaknar han upp i sextonåriga Justins kropp och lär känna hans flickvän Rihannon. Och då är En bara sig själv. 

    Men det får konsekvenser ingen av dem kunnat vänta sig - och kan kärleken verkligen övervinna allt?

_______________________________________________________________________

(Först, omslaget. Det är verkligen otroligt snyggt. Jag älskar danska band, ryggen böjs inte så lätt, och jag älskar hur omslaget är likadant i ryggen som på fram och bak-sidan. Och bilden är otroligt snygg, älskar hur den passar in på berättelsen på sitt egna sätt!)

Jag hade rätt höga förväntningar på den här boken då jag älskar David Levithan's böcker, och den gjorde mig verkligen inte besviken. Den liknar ingen av hans andra böcker (av de jag läst i alla fall), och ingen annan bok jag läst heller. Idén är verkligen originell och kanske är det det jag gillar så mycket. Idén med att man vaknar upp i andra personers kroppar varje dag är så otroligt bra. Jag älskar att man får lära känna andra personer genom En, och en av sakerna som gör att man vill läsa vidare är att man vill veta vem En ska bli nästa gång. David Levithan har dessutom beskrivit det på ett sätt så man inte tvivlar en sekund på att det är sant när man läser. En's berättelse är dessutom så otroligt fin och sorglig, för jag kan verkligen förstå hur hemskt det måste vara att inte ha någon egen kropp eller familj utan bara få låna andras.

Trots att det är kärlek vid första ögonkastet känns det trovärdigt, för eftersom En inte är en vanlig människa känns det annorlunda på något sätt. Även om En varken är kille eller tjej känns En mest som en kille enligt mig, kanske för att jag känner igen författarens skrivsätt och han brukar skriva om killar. Skrivsättet, ja. Jag älskar språket. Det är alldeles lagom poetiskt och något av det allra bästa med boken.

Slutet var verkligen sorgligt, men jag (som brukar avsky sorgliga slut) gillar det verkligen. Det passade in på den sorgliga tonen i boken och kändes verkligen helt rätt. Hela boken kändes rätt, på något vis, för den fångade mig direkt och jag kunde inte släppa den. Jag älskar konceptet med att En byter kropp men fortfarande är sig själv innerst inne, och det är en väldigt djup idé när man tänker efter. Boken är så mycket mer än en vanlig kärlekshistoria - visst, det är en kärleksberättelse, men den innehåller så mycket mer.

När jag tänker på boken nu i efterhand skulle jag nog beskriva den som fin. Jag kan inte komma på en enda sak att klaga på. Den är verkligen otroligt bra och jag rekommenderar den till alla!

Minnesvärt citat:

"Det kommer alltid finnas fler frågor. 

Det enda sättet att överleva är att släppa några av dem."

Bokens första mening:

Jag vaknar.

Favoritkaraktär/er:

En

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att En vaknar upp i olika kroppar varje dag och lånar andra människors liv.

• Att den är så originell, den liknar ingen annan kärleksberättelse jag någonsin läst!

Ibland bara måste man

Författare: David Levithan
Antal sidor: 245 st
Förlag: X Publishing
Serie: -
Utgiven år: 2003
Originalets titel: Boy Meets Boy
Genre: Kärlek, vänskap

Pauls liv är i en enda röra. Det är inte bara det att hans bästa vän Joni har slutat umgås med honom och deras andra bästa vän Tony och istället blivit tillsammans med tönten Chuck - han har dessutom hittat världens finaste och bästa kille, Noah, som kanske kan vara den rätta. Men så råkade han kyssa sitt ex Kyle i en städskrubb och Noah vill inte se honom mer. Och Pauls bästa vän Tony måste göra något - hans föräldrar är otroligt religiösa och tycker det är hemskt att deras son är gay och förbjuder honom därför alla möjliga saker. Tony behöver någon som står vid hans sida, alltså Paul. Han måste också få Joni att förstå att Chuck är en tönt och få Noah att förstå att han älskar honom. Samtidigt måste han förbereda Glada änkans fest med dödentema...
__________________________________________________________________________

Föst - omslaget! Det är helt underbart! Älskar både framsidan, ryggen och baksidan. En av de finaste böckerna jag äger. Dessutom passar det otroligt bra in på boken.

Okej, till själva boken då. Jag hade höga förväntningar på den då jag älskar David Levithans språk och karaktärer - och jag blev verkligen inte besviken! Enligt mig är det här det bästa han någonsin skrivit (av det jag läst då). Berättelsen är mysig och man är fast från första sidan.

Jag blev verkligen inte besviken på karaktärerna. Jag gillar verkligen Paul och älskar hans berättarröst, den är rolig och tillsammans med David Levithans språk (okej, det är han som skapat Paul också, men i alla fall) blir han min absoluta favoritkaraktär i boken. Han är glad, omtänksam, rolig och jag älskar att läsa ur hans perspektiv! Man förstår direkt vad han tycker om saker när man läser, och sättet han beskriver saker han gillar/ogillar är så fantastiskt. Jag gillar många fler karaktärer (och ogillar med) men Paul är min absoluta favorit.

Och språket, då. Det flyter på perfekt och det är roligt, ungdomligt och alldeles fantastiskt! Utan det hade boken inte varit alls så bra som den är. Jag tycker den som översatt boken har gjort ett riktigt bra jobb, för en del saker är inte översatt och hade de varit det hade det bara blivit fånigt, som en låt till exempel. Det skulle vara kul att läsa något av David Levithan på engelska för att se om språket är ännu underbarare då.

Boken är både lätt och snabbläst - jag läste halva igår kväll och resten i förmiddags. Det är först och främst språket som gör att man kan läsa den så snabbt. Det flyter som sagt på bra och passar in på berättelsen. Och sedan är det ju det där speciella som David Levithans böcker har som gör att man inte kan sluta läsa dem...

Jag älskar själva berättelsen, den är så fin så det inte finns ord för det. Särskilt slutet. Men också början. Och mitten. Allting med den är fint - sättet den är skriven på, karaktärerna, alla relationer, alla smarta ord... Hela boken är fin, inklusive omslaget. Jag älskar den verkligen och rekommenderar den till alla!

Minnesvärt citat:

"För oss är nog den här lyckokänslan den närmaste Gud vi någonsin kan komma, så vi räknar med att Tonys föräldrar skulle förstå allting om de bara inte var så inställda på att missförstå allting."

Bokens första mening:

Klockan nio en lördagskväll i november.

Favoritkaraktär/er:

Paul

Saker från boken som inspirerar mig:

• Det fantastiska språket.

• Humorn som gör att man sitter och småler nästan hela tiden när man läser!

• Karaktärerna, de är så färgstarka att det lyser om dem och alla har en egen personlighet.

• Framsidan! :D

• Berättelsen, den är så fin och det är omöjligt att sluta läsa - man vill ju se hur det går!

Dash och Lilys utmaningsbok

Författare: Rachel Cohn & David Levithan

Antal sidor: 305 st

Förlag: X publishing

Serie: -

Utgiven år: 2010

Originalets titel: Dash & Lily's Book of Dares

Genre: Kärlek

Jag har några ledtrådar till dig.

Vänd blad om du vill se dem.

Var snäll och ställ tillbaka boken om du inte vill se dem.

Lily's bror tycker hon behöver ha en pojkvän nu när han har en så hon inte är ensam. För att hitta den perfekta pojkvännen kommer han på idén att skriva ner några utmaningar i en liten röd bok och ställa den i Lily's favoritbokhandel. Om en tonårskille hittar den boken och klarar av uppgifterna måste han vara den perfekta killen för Lily.

    Dash hittar den boken. Och han gör precis vad den säger åt honom att göra.

___________________________________________________________________________

Det allra bästa med den här boken måste vara idén med en utmaningsbok. Jag älskar den! Det verkar inte bara otroligt kul att hitta en sådan bok, utan det är också väldigt kul att läsa om. Rachel Cohn och David Levithan jobbar väldigt bra ihop, och jag gillar bådas kapitel även om jag nog föredrar David Levithans (alltså de där Dash är jag:et). 

Det enda egentligen dåliga med boken är nog att den är himla förutsägbar - den slutar precis så som man tror att den ska sluta. Det gör inte så jättemycket, för det är ett bra slut, men det skulle ändå vara kul om den slutade på ett helt annat sätt och verkligen överraskade läsaren, det skulle nog vara svårare att glömma den då. 

Något jag gillar är karaktärerna. De har verkligen personligheter och man får lära känna dem väldigt väl. Dash är min favoritkaraktär, han känns djupast eller vad man ska säga. Lily gillar jag inte jättemycket - vet inte varför faktiskt, det kanske mest är det att hon inte känns riktigt så speciell som Dash (trots att hon verkligen inte är som alla andra). Dash känns som sagt som en djupare karaktär, men jag har alltid älskat David Levithan's karaktärer så det kanske bara är det att Lily känns lite blek i jämförelse med Dash eller något. Boomer, Dash kompis, gillar jag verkligen mycket också! 

Man får verkligen julkänsla när man läser boken, eftersom den utspelar sig över julen. Jag älskar böcker med julkänsla, och att läsa den här fick mig att längta till julen :D Jag skulle verkligen vilja läsa om boken någon gång vid jul (inte det här året men kanske nästa?), för jag gillar att läsa böcker vid den årstid/högtid som den utspelar sig i/vid.

Det här är en bok som jag verkligen rekommenderar, ingen ny favorit men väldigt bra! Det bästa är helt klart den lilla röda anteckningsboken och det är otroligt intressant att läsa om hur den förändrar två människors liv. 

Minnesvärt citat:

"Kanske, tänker jag, är det inte avståndet som är problemet utan hur man hanterar det."

Bokens första mening:

Tänk dig följande:

Favoritkaraktär/er:

Dash

Saker från boken som inspirerar mig:

• Den lilla röda anteckningsboken, helt klart.

Den andre Will Grayson

Författare: John Green & David Levithan
Antal sidor: 315 st
Förlag: Rabén & Sjögren
Serie: -
Utgiven år: 2010
Originalets titel: Will Grayson, Will Grayson
Genre: Vänskap, kärlek

Will Grayson's bästa vän Tiny Cooper har skrivit en musikal som han ska sätta upp på skolan. Will känner sig utanför och undrar om Tiny verkligen tycker om honom egentligen, eller bara är med honom för att det alltid har varit så. När Will ska gå på en konsert tillsammans med Tiny och några andra har den som gjort Will's falska pass skrivit fel, så Will kommer inte in. Ändå går de andra in på konserten och lämnar honom ensam utanför.

Will Grayson har träffat en kille på internet, men det blir inte riktigt som det ska när de ska träffas i verkligheten. Will blir helt förkrossad och väldigt förbannad.

Just då, på den kvällen, möts de båda sextonåriga killarna med samma namn. Den ena Will Grayson är ledsen över att hans internetdejt blev så misslyckad, den andre Will Grayson känner sig övergiven och osäker på kärleken. När de träffats blir ingenting som förr.
____________________________________________________________________________

Jag tycker verkligen om den här boken. Den är annorlunda, rolig och tänkvärd. Åt vissa saker skrattade jag medan vissa saker var väldigt "allvarliga". Författarna har gjort ett väldigt bra jobb med att få till en stämning i boken tycker jag!

John Green och David Levithan har skrivit vartannat kapitel. Den ena Will Grayson's kapitel innehåller inga stora bokstäver, inte efter en punkt och i början av namn. Jag tyckte det var jobbigt i början, men kom in i det efter ett tag. (Ibland används det stora bokstäver, men då typ om någon skriker eller något.) Jag gillade att läsa ur bådas synvinkel, jag längtade inte förbi någons kapitel för att få läsa om den andra och det var bra!

Jag älskar karaktärerna i boken. De är så färgstarka, levande och realistiska. Det är väldigt svårt att förklara dem, men jag gillar dem väldigt mycket i alla fall. Både huvudpersonerna och de som inte är med riktigt lika mycket. Alla karaktärer kändes genomtänkta och det fanns inte med någon "onödig" eller vad man ska säga. Till och med de som var väldigt irriterande och jobbiga fyllde en funktion, det var inte så att man önskade att de inte hade varit med över huvud taget när boken var slut. Karaktärerna tar verkligen berättelsen till nya höjder!

Måste få skriva att jag ÄLSKAR slutet! Jag hade ingen aning om hur det skulle sluta i början på det sista kapitlet, men när jag läst ut boken kunde jag inte tänka mig ett bättre sätt att avsluta boken på. Jag har läst om det flera gånger för det är så finurligt och det passar verkligen in med boken! Boken får en 8:a i betyg, för jag gillar den verkligen!

Minnesvärt citat:

Jag hade kunnat skriva ner en massa bra citat, men det skulle avslöja för mycket. Och dessutom hittade jag inte så många kortare citat, utan jag gillade många delar i boken och de kan jag inte skriva ner för det skulle ta väldigt lång tid...

Bokens första mening:

När jag var liten brukade pappa säga: "Will, du kan peta dina vänner från din kompislista, och du kan peta dig själv i näsan. Men peta aldrig dina vänner i näsan."

Saker från boken som inspirerar mig:

• De fantastiska karaktärerna!

• Stämningen i boken.

• Slutet - det är så himla, himla bra!

Naomi & Elys kyssförbudslista

Författare: Rachel Cohn och David Levithan
Antal sidor: 252 st
Genre: Kärlek, vänskap

Naomi & Ely, Ely & Naomi. Så har det alltid varit.
    Naomi och Ely har bott i samma hus under hela sin uppväxt och de har varit oskiljaktiga sedan de föddes. Naomi älskar (och är förälskad i) Ely och Ely älskar Naomi (men föredrar killar).
     För att ingenting ska komma i mellan dem gör Naomi och Ely en kyssförbudslista, där de bestämt vem som de får kyssa eller inte kyssa. Men Naomis pojkvän Bruce, han är ju så tråkig att han inte behöver vara med på listan. Eller?
    Naomi och Ely är helt säkra på att de kommer att älska varandra för alltid. När de var små pratade de om att gifta sig, men även om det inte kommer att bli så så kommer deras vänskap alltid att vara det viktigaste.
    Allting går jättebra, tills ett litet tuggummi är på fel plats vid fel tillfälle och förstör hela deras vänskap.

Jag gillade verkligen den här boken, man fastnade direkt i den. Lika bra som "Nick & Norahs oändliga låtlista", som är skriven av samma författare.
    Boken var jättebra skriven, en rolig detalj var att det var med olika tecken i den. Till exempel som: Jag ♥ att ✍. Nu var ju inte just det med, men i alla fall. Det tyckte jag var en rolig idé!
    Språket passade huvudpersonerna perfekt, alla karaktärerna kändes väldigt levande. Det var flera personer som berättade i boken, inte bara Naomi och Ely. Det gjorde så att man förstod allt mycket bättre.
    I boken berättas det att vänskap kan vara lika svår, underbar och viktig som kärlek, för vänskap är ju faktiskt kärlek. Läs den här boken, den är jättebra och tänkvärd!

Nick & Norahs oändliga låtlista

Författare: Rachel Cohn & David Levithan
Antal sidor: 198 st
Genre: Kärlek

Nick: "Jag vet precis vad som kommer att hända och jag vet att jag måste göra någonting - vad som helst - för att förhindra det. Så jag vänder mig till tjejen i flanell som jag inte ens känner och säger: "Jag fattar att det här kommer att låta konstigt, men skulle du ha någonting emot att vara min flickvän de närmaste fem minuterna?""

Norah: "Hon kommer rakt emot mig. Herregud, jag gör vad som helst för att hon inte ska känna igen mig och börja prata med mig."

Under en enda natt, som känns oändlig, korsas Nick och Norahs vägar flera gånger.

Rachel Cohn och David Levithan skriver varannat kapitel. Alltså är Norah "jaget" vartannat kapitel, och Nick "jaget" vartannat kapitel. Denna boken är en bra bok som i alla fall jag fastnade i direkt!

(Om någon undrar var musiken är i denna boken så är de på klubbar och lyssnar på band samt pratar om den och lyssnar på skivor. Musiken finns där hela tiden.)