The Maze Runner

Författare: James Dashner
Antal sidor: 372 st
Förlag: Delacorte Press Books
Serie: The Maze Runner 1
Utgiven år: 2009
Originalets titel: The Maze Runner
Genre: Science fiction, dystopi
Språk: Engelska

Thomas vaknar upp i en hiss, och det enda han kommer ihåg av sitt liv är sitt förnamn.
    Hissen leder till en glänta där det bor en massa andra pojkar. Ingen av dem vet hur de kom dit och det enda de kommer ihåg är sitt förnamn, precis som Thomas.
    Thomas får reda på att gläntan är omringad av en labyrint. De killarna som har varit i gläntan längst har varit där i två år, och de har fortfarande inte hittat någon väg ut ut labyrinten.
     Thomas känner sig väldigt dragen till den mystiska labyrinten av någon anledning. Varje dag ger sig "The Runners" ut i labyrinten för att försöka hitta en väg ut, och Thomas känner att han verkligen vill bli en "Runner". Han tycker nämligen det känns som om han har varit i labyrinten förut...
_________________________________________________________________________

Om jag ska säga tre ord om den här boken så får det bli: Jag vet inte.

Första halvan av boken var verkligen inte bra. Jag gillar hela idén med att pojkar som har fått sina minnen utsuddade kommer till en glänta som är omringad av en mystisk labyrint, men i början tycker jag det är något som fattas... Man får läsa om hur Thomas försöker få reda på saker, för de i gläntan vill inte berätta något för honom. Jag gillade inte Thomas i början, för jag kunde verkligen inte känna igen mig i honom... Hade jag kommit till ett alldeles nytt ställe hade jag inte tagit lika mycket plats som han gör. Men vem vet, det kanske är ett pojkaktigt drag eller något..? Jag tyckte i alla fall boken var väldigt seg, det hände inte saker tillräckligt ofta och det gick otroligt långsamt att läsa.

Men andra halvan: wow! Superbra! Äntligen blir det så där mystiskt som jag hört att det skulle bli. Man får veta mer och mer om den mystiska labyrinten, lära känna karaktärerna bättre och saker händer i ett snabbare tempo och plötsligt flyger sidorna fram.

Min favoritkaraktär var lätt Chuck, och jag trycker Thomas är lite taskig mot honom ibland... Thomas vet jag inte vad jag tycker om, och inte till exempel Minho eller Newt heller. Men (spoiler) varför dör alltid mina favoritkaraktärer?! (slut på spoiler) 

Jag vet som sagt inte vad jag tycker om boken. Första halvan var riktigt dålig, medan andra halvan är superbra... Så ingen ny favoritbok, men en bok som jag verkligen gillade ändå och som jag rekommenderar till den som kan tänka sig att läsa en bok som börjar segt men slutar superbra! Jag vill absolut läsa fortsättningarna!

Minnesvärt citat: 

"It was'nt a smile, exactly. Not quite a happy expression. But almost.

And for now, almost was good enough."

Bokens första mening:

He began his new life standing up, surrounded by cold darkness and stale, dusty air.

Favoritkaraktär/er:

Chuck

Saker från boken som inspirerar mig:

• Själva idén, den är så himla bra och mystisk, man vill verkligen läsa vidare för att få veta mer om till exempel labyrinten!