Tistelblomman

Författare: Amanda Hellberg
Antal sidor: 299 st
Förlag: Månpocket
Serie: Maja Grå 3 (fristående)
Utgiven år: 2012
Originalets titel: Tistelblomman
Genre: Skräck, deckare, kärlek, fantasy

Enda sedan hon var liten har Maja varit annorlunda - hon har alltid kunnat se och känna av det övernaturliga bättre än de flesta. Så när hon och Jack flyttar in i huset Tistelblomman mitt ute på skotska höglandet känner Maja av husets dragningskraft direkt. Först avfärdar hon det bara och försöker att bara ha trevligt tillsammans med Jack i deras nya hus men känslan av att något inte riktigt står rätt till växer sig bara starkare och starkare. Att grannarna viskar om huset men vägrar berätta något om det gör det inte bättre...
    När Jack åker på jobbresa blir Maja ensam i huset med sina tvivel och känslor. Då tappar hon fokus på Tistelblommans gåta - och det visar sig vara ett förskräckligt misstag...
________________________________________________________________________

Jag brukar inte läsa deckare så ofta men blev verkligen sugen på den här boken då den verkade vara en blandning mellan deckare och skräck-bok. Tyvärr tyckte jag inte den var så värst läskig, men jag tyckte mycket om den ändå!

Jag tycker författaren beskrivit allting väldigt bra! Hon lägger till små detaljer som gör att man kan se allting väldigt bra framför sig - både karaktärer och miljöer. Hon har också lyckats väldigt bra med att skriva en fristående bok, man hängde med väldigt bra fast man inte läst de första delarna. Men nu när jag läst den här blir jag sugen på att läsa de böcker som utspelar sig före och efter den här med!

Jag vet inte varför, men av någon anledning verkar jag inte tycka Amanda Hellbergs böcker är så läskiga som många säger att de är. Jag fick aldrig den här obehagliga känslan jag får av riktigt läskiga böcker, tyvärr. Jag älskar att få den känslan, så det är lite synd. Så jag skulle inte rekommendera den till någon som vill läsa något läskigt, men eftersom så många verkar tycka författarens böcker är i alla fall lite läskiga så kan man nog tycka den är läskig ändå, haha.

Jag gillade att man drogs in i boken direkt - när man väl börjat läsa var det svårt att sluta. Boken var också väldigt snabb och lätt-läst. Något jag däremot inte gillade var slutet - det kändes lite hastigt, lite ofärdigt, precis som i boken "Jag väntar under mossan" av samma författare. Det förstörde boken lite, för jag tyckte det var lite för konstigt och... Jag gillade det inte riktigt, helt enkelt. Det var inte så trovärdigt.

Jag tycker om själva berättelsen, den är kanske inte så jättespeciell men tycker idén med ett mystiskt hus är bra. Amanda Hellberg har också skrivit den på ett bra och hyfsat originellt sätt. Jag gillar också att hon blandat in lite relationsproblem i boken, de tillsammans med själva deckargåtan gör att boken aldrig blir tråkig. Sedan måste jag bara nämna att omslaget är hur snyggt sin helst!

Så - en bok som är bra, men kanske inte fantastisk. Jag rekommenderar den i alla fall! :)

Minnesvärt citat:

Hittade tyvärr inget ;)

Bokens första mening:

Pojken heter Kaleb och idag är den sista dagen av hans barndom.

Favoritkaraktär/er:

Maja

Saker från boken som inspirerar mig:

• Beskrivningarna!

• Omslaget... ;)

Jag väntar under mossan

Författare: Amanda Hellberg
Antal sidor: 218 st
Förlag: Bonnier Carlsen
Serie: -
Utgiven år: 2012
Originalets titel: Jag väntar under mossan
Genre: Fantasy

Om solen lyst, om huset varit omskött och bebott, då hade det kunnat vara mysigt som ett pepparkakshus.

Men här, i det bleka spökskenet från en dold måne, fick stugans flagnande sneda väggar och blinda fönster mig att darra.

Tilda är ensam hos sin morfar i den lilla stugan i Sverige medan hennes föräldrar är på semester i Norge när det mystiska börjar hända. Bland bottenlösa näckrosdammar, mystiska öar och sagoväsen söker Tilda sanningen - var är hennes försvunna mormor? Och vem är Tilda själv?
_____________________________________________________________________

Jag älskar idén med den här boken, för jag älskar nästan alla slags sagoväsen. Språket är helt otroligt fint, väldigt poetiskt och beskrivande. Boken är alltså väldigt bra. Det finns bara ett problem. Och det är längden på boken.

För allvarligt, den är alldeles för kort. Kärlek uppstår på två dagar. Man hinner aldrig riktigt lära känna karaktärerna, och "killen" i den här boken hann man inte falla för. Det går lite för fort för att vara läskigt eller riktigt spännande. Så boken är alltså alldeles för kort! Visst, 218 sidor låter inte så lite men texten är jättestor så det går racerfort att läsa. Jag tror att boken hade varit tre gånger bättre om den var tre gånger så lång, tyvärr. Hade författaren spunnit vidare på berättelsen, skruvat upp spänningen några snäpp och låtit boken handla lite mer om karaktärerna, kärleken och själva mysteriet hade den varit perfekt. Den är verkligen bra, även om jag låter negativ, men den hade kunnat vara bättre!

En annan sak jag inte riktigt gillar är att man får läsa ur skurkens synvinkel. Det kan vara jättebra, som i "The Body Finder", men i den här boken gör det att man listar ut mysteriet jättefort och dessutom kommer på vem skurken är direkt. Det kanske är meningen, men jag föredrar hemligheter och mystik ;)

Så, jag gillar den här boken, den har några riktigt bra saker som språket, sagoväsnen, idén och beskrivningarna, men hade den bara varit lite längre hade den varit ännu bättre! Sedan måste jag verkligen tacka Iktoro för boken, för som sagt - även om jag kanske lät negativ så är jag inte det, jag gillade den verkligen! :D

Minnesvärt citat:

Det jag fastnade för allra mest är det som står i början av recensionen :)

Bokens första mening:

Kan du höra mig?

Favoritkarakrär/er:

Hmm... Jag vet faktiskt inte, skulle vilja lära känna karaktärerna lite mer innan jag kan välja ;)

Saker från boken som inspirerar mig:

• Språket, det är väldigt fint och beskrivande.

• Sagoväsnen, jag älskar att läsa om dem som sagt!