Sagan om konungens återkomst

Författare: J.R.R. Tolkien
Antal sidor: 359 st
Förlag: Norstedts
Serie: Härskarringen 3
Utgiven år: Första gången 1955
Originalets titel: The Return of the King
Genre: Fantasy, äventyr

(Spoiler-varning om man inte läst de två första böckerna i serien!)

Kampen mot Mordor, mot Sauron, fortsätter. Brödraskapet är splittrat och försöker på olika håll bekämpa Mordors ondska. Medan Sam och Frodo försöker ta sig till Domedagsberget för att förstöra ringen måste resten av brödraskapet slåss och försöker göra skenmanövrar som kanske kan rädda Sams och Frodos liv och ge dem en chans att komma fram till sitt mål.

    Men inga av uppgifterna är enkla - Mordors arméer är stora och starka och ringens kraft blir bara svårare att motstå. Kommer Frodo och Sam lyckas förgöra ringen en gång för alla och stoppa all ondska som drabbat världen?

________________________________________________________________________

Jag började läsa om den här boken för väldigt länge sedan men kom bara halvvägs (tror det var Bokmässans och alla nya fina böckers fel, hehe). Men nu för ett litet tag sedan såg jag The Hobbit (som var bättre än jag trodde men definitivt inte bättre än boken) och blev otroligt sugen på att ge mig in i Tolkiens värld igen, så bestämde mig för att läsa om den sista delen av den här boken också.

Som sagt är det inte första gången jag läser den här boken, och det blir verkligen bättre och bättre. Tolkien har byggt upp en helt underbar värld och alla platsbeskrivningar är otroliga. Jag kan se allting perfekt framför mig. Han har också tänkt igenom varenda liten plats och gett den en egen historia, precis som alla karaktärer har en egen bakgrund och släkthistoria. Som sagt, hela världen han byggt upp är otrolig.

Jag tycker inte, till skillnad från många andra, att den här serien är seg - den har snarare ett tempo som passar in på berättelsen, ett tempo som jag verkligen gillar. Att författaren beskriver så bra ger berättelsen liv och man hinner verkligen leva sig in i varenda liten situation, och det är det som gör att man fångas av berättelsen så bra. När man väl börjat läsa är man fast - man vill verkligen veta hur det ska gå och vad som ska hända, även om man läst boken förut.

 Även karaktärerna är underbara, och jag älskar Tolkiens sätt att beskriva dem - jag kan inte riktigt förklara hur han gör, men det är helt underbart i alla fall. De känns så äkta allihop och alla är otroligt genomtänkta - jag beundrar verkligen Tolkien för det.

Slutet... Herregud. Det är så otroligt sorgligt men jag älskar det ändå. Det är så vackert, samtidigt som man bara vill gråta för att vissa personer helt enkelt ska vara tillsammans livet ut. Men ändå - Tolkien kunde inte ha avslutat det på något mer passande eller vackrare sätt. Vet att det blir bra och som jag vill tillslut, haha. Författaren har verkligen fått mig att fästa mig vid och bry sig om hans karaktärer...

Det var verkligen ingen dålig idé att läsa om den här serien - för böcker är lite som låtar. Första gången man hör en låt får man ett intryck av den, men det är inte förrän man har hört den några gånger man verkligen älskar den. För mig är det lite samma sak med böcker, och det är därför jag älskar att läsa om mina favoriter - de allra bästa böckerna växer för varje gång man läser om dem. Man kan hitta fler detaljer, och helt enkelt bara njuta av att befinna sig i sin favoritvärld igen. Så när jag säger att jag älskade den här serien efter att ha läst den en gång kan ni ju bara gissa hur mycket jag avgudar den nu.

Tycker min Goodreads-recension av den här boken säger typ allt jag tycker om den: "Actually this book is worth 6 of 5 stars." För ja, det är den verkligen. Den här serien är verkligen något av det allra bästa som någonsin skrivit, och jag kan lova att det här inte var enda gången jag läste om den - för jag kan inte hålla mig borta från Tolkiens värld särskilt länge.

Minnesvärt citat:

"Är detta ett skämt, då är det alltför bistert för att skrattas åt."

"Jag är så glad att du är här samman med mig - här vid slutet av allt, Sam."

Bokens första mening:

Pippin tittade ut från sitt trygga gömställe under Gandalfs kappa.

Favoritkaraktär/er:

Frodo, Sam, Aragorn, Legolas, Gimli, Merry, Pippin, Bilbo, Gandalf

Saker från boken som inspirerar mig:

• Alla vackra beskrivningar av miljöer och karaktärer!

• Att allt, varenda liten plats och karaktär, är genomtänkt och att allt hänger ihop.

• Slutet, för trots att det är sorgligt får man verkligen leta (utan att lyckas) efter något vackrare.

Sagan om de två tornen

Författare: J.R.R. Tolkien
Antal sidor: 413 st
Förlag: Norstedts
Serie: Sagan om ringen (Härskarringen, Ringarnas herre) 2
Utgiven år: Ungefär 1953 (enligt wikipedia, det står inte i boken)
Originalets titel: The Two Towers
Genre: Fantasy, äventyr

(Spoilervarning om man inte läst "Sagan om ringen"!)

Brödraskapet har splittrats. Boromir är död, Aragorn, Legolas och Gimli ger sig av efter ett gäng orcher som tillfångatagit Merry och Pippin medan Sam och Frodo fortsätter sin resa mot domedagsklyftan.
    Samtidigt sprider sig mörkret över världen och Sauron blir allt starkare. Kommer Aragorn, Gimli, Legolas och alla som står på deras sida kunna stå emot Mörkrets Herres väldiga arméer och kommer Frodo och Sam lyckas förstöra ringen innan det är för sent?
_______________________________________________________________________

Först måste jag säga att jag verkligen, verkligen älskar världen Tolkien gjort. Trots att de inte springer runt med trollstavar eller flyger på kvastar i den här serien känns den så magisk. Jag kan se världen otroligt tydligt framför mig (och nej, det är inte filmen jag ser, för det var många år sedan jag såg den) och den är som sagt helt fantastisk!

Jag gillar den första boken lite mer än den här, även om jag älskar den här också. Jag tycker verkligen om första delen, den som handlar om Gimli, Aragorn och Legolas, men Frodo och Sams del tog det lite längre tid att läsa för mig. Egentligen var det nog mer mitt fel än bokens, men ändå. Jag kom aldrig riktigt in i den, även om den aldrig var dålig. Man får läsa om Gollum, och det är intressant, men jag hade velat ha liiite snabbare tempo... Men det var nog mest för att jag var sugen på något snabbt när jag läste det, skulle jag tro. Slutet på hela boken älskar jag verkligen, det är spännande, hemskt och bra helt enkelt.

Jag gillar fortfarande idén, karaktärerna, tempot (nästan hela tiden) och det mesta med boken. En av mina absoluta favoriter som jag rekommenderar till alla som gillar bra böcker och fantasy! Jag ska läsa trean i september och ja, jag längtar dit. :)

Minnesvärt citat:

Jag gillar verkligen språket, det är gammeldags och jättefint, men jag hittade inget speciellt citat ;)

Bokens första mening:

Aragorn skyndade upp för höjden.

Favoritkaraktär/er:

Frodo, Sam, Legolas, Aragorn, Gandalf

Saker från boken som inspirerar mig:

• Världen!

Sagan om ringen

Författare: J.R.R. Tolkien
Antal sidor: 482 st
Förlag: Norsteds
Serie: Sagan om ringen 1
Utgiven år: 1954, på svenska första gången 1959
Originalets titel: The Fellowship of the Ring
Genre: Fantasy, äventyr

Boken börjar i det lilla landet Fylke, där det bor ett väldigt småväxt folk vid namn hober.
    Det är hoben Bilbos 111:e födelsedag, och han har en stor fest. Men mitt under festen försvinner han - går upp i rök.
    Men han gick inte upp i rök, han satte bara en magisk ring på sitt finger, en ring som gör att man blir osynlig.
    Han har bestämt sig för att gå ut på äventyr igen, som han gjorde när han var yngre. Han är rastlös, och känner att han inte vill avsluta sitt liv i Fylke, där han bor.
    Så han lämnar sitt hus, sina ägodelar (inklusive ringen) till sin brorson Frodo och ger sig av.
    Men trollkarlen Gandalf berättar för Frodo att den magiska ringen inte är något att leka med. Den onda trollkarlen Sauron är ute efter den, och får han den kan han göra vad som helst. Så ringen måste förstöras, men det är inte lätt - den kan bara förstöras genom att kastas i Domedagsklyftan, i Saurons land Mordor.
    Så ett utvalt sällskap med Frodo i spetsen ger sig av för att förstöra ringen.
________________________________________________________________________

Den här boken har jag läst nu i en månad, en fjärdedel varje vecka. (Okej, jag fuskade en gång och läste lite för mycket... Men det var ju så spännande! ;)) Det var andra gången jag läste boken, och det verkar som att den är som Harry Potter - bättre för varje gång man läser den!

Boken är verkligen spännande, och det var svårt att sluta läsa när man läst så långt man skulle varje vecka. Visst, den är lite seg ibland - men jag gillar de sega delarna med! De hör ihop med boken på något sätt.

Jag älskar karaktärerna i boken, för de har verkligen egna personligheter! Och platserna i boken är verkligen fantastiskt beskrivna - jag kan se dem framför mig hur enkelt som helst. Och det är faktiskt inte svårt alls att tänka sig att boken faktiskt är sann, att det fanns hober, alver, dvärgar och sådant någon gång för länge sedan! Så ett stort plus för författarens sätt att skriva - verklighetstroget och beskrivande.

Jag älskar stämningen i boken. Den är... Magisk. Och verkligen fantasy, om man kan säga så. Jag älskar fantasy, men endel fantasyböcker tycker jag blir lite för mycket, men den här är i klass med Harry Potter och De Utvalda - alldeles perfekt! Precis sådan fantasy som jag gillar, äventyrlig och... Jag kan inte beskriva den, men precis sådan som jag tycker den ska vara i alla fall.

Åh, jag kan inte förklara hur mycket jag älskar den här boken - karaktärerna, stämningen, världen, allt. Jag älskade den första gången jag läste den, och nu älskar jag den ännu mer! Jag tänker fortsätta läsa serien, och jag gillade verkligen att läsa en fjärdedel varje vecka så jag tänker fortsätta med tvåan nu när  Augusti snart börjar och sedan läsa trean i September.

Sammanfattning: En av mina absoluta favoritböcker, läs den om du gillar fantasy och äventyr!

Minnesvärt citat:

Jag tycker själva språket är otroligt vackert, men jag tänkte inte på något speciellt citat när jag läste.

Bokens första mening:

När Hans nåd Bilbo Bagger till Baggershus tillkännagav, att han inom kort ämnade fira sin elftiförsta födelsedag med en fest av alldeles särskild storslagenhet, väckte detta mycket prat och stor uppståndelse i Hobsala by.

Favoritkaraktär/er:

Frodo, Sam, Aragorn och Gandalf

Saker från boken som inspirerar mig:

• Stämningen!

• Karaktärerna.

• Handlingen, haha ;)

• Sättet Tolkien skriver på.

Tja, det mesta...

Bilbo - en hobbits äventyr

Författare: J.R.R. Tolkien
Antal sidor: 229 st
Förlag: Rabén & Sjögren
Serie: Tja... Som en början på Sagan om ringen-serien, fast den inte är med i trilogin.
Utgiven år: Första gången 1937
Originalets titel: The Hobbit or There and Back Again
Genre: Fantasy, äventyr

Boken börjar med att trollkarlen Gandalf bestämmer sig för att Bilbo, en hobbit, ska följa med tretton dvärgar för att hjälpa dem att ta tillbaka en dvärgskatt som för länge sedan stals av en drake vid namn Smaug. Gandalf hade nämligen lovat dvärgarna att välja den fjortonde mannen till deras äventyr, och han valde Bilbo, vilket är lite konstigt. Bilbo är nämligen en hobbit: ungefär tre fot hög och älskar mat och att ta det lugnt.
    Så, väldigt motvilligt, följer Bilbo med dvärgarna på deras resa. Något han kommer ångra många gånger...
____________________________________________________________________

Jag vet att många tycker de här böckerna är sega och alldeles för beskrivande, men jag älskar dem.

Jag älskar själva handlingen - den är spännande och jag blir riktigt avundsjuk på Bilbo som får uppleva sådana äventyr, det vill jag med göra! Jag, till skillnad från många andra, tycker Tolkien beskriver bra - ibland lite mycket kanske men det blir aldrig svårt att se världen boken utspelar sig i framför sig.

Jag gillar alla karaktärer också, eller i alla fall sättet de är beskrivna på. Till och med en drake eller en spindel får en egen personlighet i den här boken. Jag gillar alla olika folk också - alver, dvärgar, hobbitar (eller hober som de med kallas), trollkarlar...

Det jag älskar allra mest med boken är världen den utspelar sig i. Den känns realistisk trots att den är övernaturlig, och just när man läser tvivlade i alla fall jag inte på att den har funnits någon gång, eller kanske till och med finns. Åh, jag skulle så gärna vilja få vara på ett sådant ställe någon gång!

Något jag verkligen rekommenderar är att börja på första boken i "Sagan om ringen"-trilogin direkt efter man läst den här, det gjorde jag och hjälp vad bra det känns att verkligen komma ihåg allt från "Bilbo"! Jag vet inte varför, men jag älskar att sträckläsa serier :) Så nu har jag alltså börjat på "Sagan om ringen", jag är med i en grej här, men jag kanske råkar läsa ut boken lite för snabbt, det gör jag alltid... ;-) Dessutom fastnar jag verkligen i den!

Så: En bok jag verkligen rekommenderar till alla fantasy-älskare! Jag älskar den som sagt, till och med de lite sega delarna.

Minnesvärt citat:

"Det finns inget som går upp mot att leta om man vill hitta något."

Bokens första mening:

I en håla under jorden bodde en hobbit.

Saker från boken som inspirerar mig:

• Världen den utspelar sig i och allt som bor där!

Deckare och dilemman

Författare: Ros Asquith
Antal sidor: 185 st
Förlag: Kabusa böcker
Serie: Författardrömmar 2
Utgiven år: 2007
Originalets titel: Sleuths and Truths
Genre: Vänskap, äventyr

Cordelia, som drömmer om att bli författare, skriver en deckare om Sherlock Holmes lillasyster, Charlotte Holmes, som är mycket smartare än sin bror men inte lika känd.
    Samtidigt dras hon in i ett riktigt mysterium. Hennes kompis Violas pappa sitter i fängelse för ett bankrån, men han säger att han är oskyldig och nu ska Cordelia, hennes bästa vän Callum och Viola försöka bevisa att Violas pappa är oskyldig. Men har de verkligen rätt?

Detta är en snabbläst, enkel och rolig bok! Språket är roligt, Cordelia (eller Ros Asquith egentligen) tänker och pratar väldigt roligt, jag skrattade flera gånger när jag läste.

Egentligen finns det inte mycket mer att säga om boken. Den är lättläst och rolig helt enkelt. Den är kanske riktad till lite yngre personer (eller de som läser lite lättare böcker, man kan ju vara yngre och läsa svårare böcker) men jag gillar den ändå. Den är inte jättebra, men bra! Jag rekommenderar den till den som vill läsa något lätt helt enkelt ;-) Det har kommit en trea också och den verkar med bra! "Spioner och passioner" heter den.

Minnesvärt citat:

Jag hittade inget speciellt...

Bokens första mening:

Jag skriver det här i ett träd.

Saker från boken som inspirerar mig:

• Sättet som den är skriven på: rolig och den blir aldrig tjatig, allting som händer för berättelsen framåt.

• Att boken både innehåller berättelsen om Cordelias liv och det som Cordelia skriver.

Betyg 7 av 10

Bläckhjärta

Författare: Cornelia Funke
Antal sidor: 530 st
Förlag: Opal
Genre: Fantasy, äventyr

Meggie bor i ett hus fyllt av böcker tillsammans med sin pappa. Meggies mamma försvann när Meggie var tre år på en äventyrsresa och kom aldrig tillbaka säger Meggies pappa när man frågar var hon är.
    Trots att både Meggie och hennes pappa älskar att läsa läser Meggies pappa aldrig högt för henne. Istället berättar han fantastiska berättelser.
    En kväll står en främling utanför Meggies hus. När hennes pappa släpper in honom släpper han också in det förflutna och alla hemligheter det för med sig.
    Var är egentligen Meggies mamma? Vem är den mystiska främlingen? Och varför läser egentligen Meggies pappa aldrig högt för henne? Meggie finner svaren i en undangömd bergsby - och i en bok.

Tja, till att börja med undrar jag varför jag låtit den här boken stå oläst så länge - den är fantastisk!
    Jag gillar att boken inte bara är en bok - den handlar också om böcker! Bara det gör boken superbra. Den beskriver böcker helt otroligt bra, känslan av att hålla i dem, stryka över omslaget och hur det känns att öppna en bok man aldrig läst förut.
    Sedan finns det en person jag verkligen gillar - Elinor! Jag har inte nämnt henne i beskrivningen, så jag kan berätta lite kort om henne. Hon är Meggies mammas moster och är en boksamlare. Hon är en riktig enstöring och är riktigt taskig mot Meggie, men när man läst boken förstår man (förhoppningsvis) varför jag gillar henne så mycket. Fast den största anledningen är nog att hon verkligen älskar böcker! Jag skulle så gärna vilja ha så många böcker som hon...
    I den här boken älskar Meggie sin pappa över allt annat och tvärt om. I många ungdomsböcker är föräldrarna på något sätt "dumma", som pinsamma, missbrukare eller något annat. Men i den här boken är det inte så, och det tycker jag är bra!
    Jag gillar de andra personerna med, eller de som man kan tycka om i alla fall. Jag tycker inte om alla, men de som är huvudpersoner förutom Meggie gillar jag verkligen! De är bra beskrivna och verklighetstrogna (det är även de jag inte tycker om) fast inte boken handlar om något särskilt verkligt. Fast i boken är det verkligt, förstås.
    Språket är rätt normalt. Det är en sak jag stör mig på lite, bara: ibland är det kommatecken på fel ställe i en mening. Fast det förstör inte boken, det är bara det att jag stör mig på sådant ;)
    Boken är lättläst tycker jag. Texten är precis lagom stor och handlingen är lätt att hänga med i. Varför tog det så lång tid för mig att läsa den, då? Jo, jag läste åtta andra böcker samtidigt. :P Det var absolut inte för att "Bläckhjärta" var seg eller dålig på något sätt, utan helt enkelt för att... Tja, en del böcker behövde jag läsa och en del böcker ville jag läsa just då!
    Helt enkelt en jättebra och spännande bok som jag verkligen rekommenderar! Jag tänker absolut läsa fortsättningarna "Bläckmagi" och "Bläckdöd".
    (Jag är inte så förtjust i omslaget. Jag har filmomslaget, men det finns ett "riktigt" omslag också och det är verkligen jättesnyggt!)

Minnesvärda citat: 


"Många böcker smakas på,
många slukar man,
men bara några tuggar man
och slukar helt och hållet."

"... Tro mig, böcker är som flugpapper. Minnen fastnar ingenstans så bra som på boksidor."

"Det är inte bara djur och växter som försvinner, böcker gör det också. Tyvärr händer det inte alltför sällan. Man kunde säkert fylla hundra hus som det här med böcker som försvunnit för alltid."

"Att skriva berättelser är också ett slags trolleri."

Betyg: 8 av 10

Message from Venus

Författare: Tessa Krailing
Antal sidor: 154 st
Genre: Äventyr, Livsöde
Språk: Engelska

Trettonåriga Rose bor tillsammans med sin sjuttonåriga syster Aisling och deras mamma. Roses pappa är försvunnen, de har ingen aning om var han är.
    En kväll kör de anden i glaset och anden säger att pappan har försvunnit till Venus. Roses mamma tror på det, men inte Rose, för det skulle väl ändå inte kunna vara möjligt?
    Sedan berättar anden att deras pappa tycker att de ska starta en grupp för de som tror att det finns liv på andra planeter.
    Rose får pappas kompis Pat att komma dit för att hjälpa hennes mamma att förstå att pappan inte kan vara på Venus. Men istället får Pat mamman att tro att han är där för att Roses pappa har skickat dit honom. Han blir den första medlemmen i gruppen. Till Rose säger han att han sa att han var skickad dit av pappan för att vinna mammans förtroende.
    Sedan kommer det en väldigt mystisk kille till Roses familj. Han heter Gabriel och är så snygg att han kan få folk att göra precis vad han säger. Men det kan väl inte vara sant - eller är han verkligen en ailien?

Denna boken var verkligen urusel! Vi skulle läsa en engelsk bok i engelskaläxa, och vår lärare beställde böcker från biblioteket som de i England läser när de är i vår ålder. Jag förstår om de helt tappar läslusten efter att ha läst sådana här böcker...
    Personerna får man i princip inte veta något om. Inte vad de gillar att göra eller någonting. Man får heller knappt veta hur de ser ut.
    Gabriel är verkligen osannolik. Han kan typ hypnotisera folk och beter sig som om han var kungen över världen. Ändå är Rose kär i honom, och han är typ mer än tio år äldre än hon. Liksom... Jaha? Är det bara snygghet som räknas, ska man inte vara lite trevlig också? Tydligen inte. Gabriel är en väldigt osannolik karaktär, i alla fall. Jag fattar inte att de hela tiden går med på det han säger.
    Roses kompisar, eller om man kan kalla dem kompisar, irriterar jag mig väldigt mycket på. De fattar ju att inte allt står rätt till om det är någon (Gabriel) som bestämmer allt, och bland annat säger att hennes bästa vän inte får vara i huset bara för att han "stör" deras arbete, och hennes bästa vän pratar inte med någon om det förrän precis i slutet. Om någon av mina kompisar hade haft det så hade jag direkt försökt att göra något åt det. Men det gör inte Roses kompisar. Och Rose säger, för att Gabriel vill det, att hennes bästa vän måste sluta komma till henne. Liksom... Öh? Men hennes bästa vän fortsätter ändå vara med henne i skolan och så. Det skulle inte jag gjort... Men samtidigt så skulle jag nog försökt hjälpa Rose, i alla fall innan hon körde ut mig ur huset, men det gör inte hennes "kompisar".
    Annars är familjen jättekonstig och helt osannolik.
    Platserna får man inte veta något om heller. Det är det enda jag kan säga om dem.
    Framsidan är verkligen förskräcklig... Såå ful! Den skriker inte ut "läs mig" direkt, snarare "läs mig inte". Detta är ingen bok jag skulle plockat upp på ett bibliotek/i en bokhandel på grund av den snygga framsidan, direkt.
    Boken är inte spännande någon gång, inte ens på de sista sidorna. (Kan tillägga att slutet är lika osannolikt som resten av boken, det är ungefär lika dåligt som "sedan vaknade jag och det var bara en dröm". Fast nu var det ju inte just så, men ni fattar vad jag menar. Det känns som att författaren hade väldigt bråttom i slutet.) Jag hade definitivt slutat läsa i denna boken om det inte var för att den var en läxa. Man vill helst lägga ifrån sig boken och man tänker hela tiden "nej, inte en sida till". Så mitt tips är: Läs inte denna boken, den är urdålig!

Betyg: 1.5 av 10

De fyra elementen

Författare: Susanne MacFie

Här kommer en recension på alla fyra böckerna, eftersom att det är omöjligt att göra en recension på alla utan att avslöja alldeles för mycket om den förra boken. Här kommer handlingen, så bra berättad som möjligt:

För tre år sedan dog Emblas tvillingbror Samuel av ett hjärtfel, bara nio år gammal. Under de tre åren har Embla gråtit oceaner av tårar och längtat och saknat honom otroligt mycket. Nu är Embla tolv år och saknaden har absolut inte gått över.

    Embla ska tillbringa sommaren hos paret Karstén. Det är inte alls kul att vara hos dem när inte Samuel är med, för där finns ingenting att göra där och det får bara Embla att sakna Samuel ännu mer.

    Men i födelsedagspresent får Embla välja vad som helst i en antikaffär om det kostar under femtio kronor av herr Karstén (som Embla kallar honom). Embla blir väldigt sur, för hon hade önskat sig ett par väldigt snygga byxor med stjärnor på, och istället får hon någonting från en antikaffär. Jättekul, tänker Embla och väljer en tivolikarusell med fyra snidade träfigurer på hästar och en tom häst som man kan sitta på, mest för att reta herr Karstén. Eftersom att den kostar femtio kronor, och herr Karstén har lovat, kör de hem med karusellen och ställer den bakom uthuset så den inte ska synas.

    Embla sätter sig på karusellen och ur en låda kommer tre lappar. "Önskar du inträda i spelet?" står det på den första. Sedan kommer det en som det står "Ja" på och en där det står "Nej". Eftersom Embla inte har något att göra svarar hon "Ja".

    Plötsligt är Embla med i ett spel som hon inte ens kunde drömma om att det fanns. Spelet kallas "De fyra elementen", och det går ut på att man ska ta sig igenom fyra sfärer: Sammetsbergen, Vattendeltat, Himlavalvet och Eldsklyftan. I varje sfär ska man klara ett uppdrag, och när man klarat sig igenom alla sfärerna (om man nu gör det) får man träffa den man längtar efter i Lycksalighetens glänta. Det är alltså de som längtar efter någon som kommer med i spelet.

    Alla sfärer har en ledare, och nu har Umber, ledaren i Eldsklyftan, fått för sig att han ska bli härskare över spelet och Lycksalighetens glänta själv. Det gör spelet mycket farligare, för Umber gör nämligen allt för att stoppa alla deltagare att komma till Lycksalighetens glänta...

Antal sidor i bok ett, De Sju Topparnas Rike: 140 st

Antal sidor i bok två, De Fem Flodernas Stad: 239 st

Antal sidor i bok tre, De Tre Stjärnornas Skog: 170 st

Antal sidor i bok fyra, De Två Vulkanernas Stad: 239 st

Genre: Äventyr, Fantasy, Vänskap, Livsöde

När jag var mindre var detta en av mina absoluta favoritserier, jag vet inte hur många gånger jag har läst dem. Men nu var det länge sedan så jag tyckte det var dags för en omläsning av allihop. Visst, jag gillar dem inte riktigt lika mycket längre, men det är något med de här böckerna som gör dem så himla bra. 

    Handlingen gillar jag verkligen. Jag älskar själva idén att det är ett spel som man ska klara sig igenom och att det är uppgifter man ska göra. Det kan vara för att jag alltid skulle vilja göra sådana uppgifter som de gör i boken. ;-) Och sedan att man får träffa den man längtar efter, så bra idé! Tänk om jag hade skrivit dessa böcker, jag fullkomligt älskar handlingen!

    Sedan är det personerna. Alla har verkligen sin egen personlighet och många av dem är det svårt att inte tycka om. Visst, det finns en person som är väldigt överdriven, men jag antar att det är för att man absolut inte ska tycka om honom. Annars så gillar jag många av personerna, i alla fall alla dem som man får lära känna bäst i böckerna. 

    Serien är liiite förutsägbar men den tar ändå andra vändningar så man kan inte veta precis vad som ska hända. Det är det som gör böckerna så otroligt spännande och svåra att sluta läsa i. Men det är något annat som gör dem bra med, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad... 

    Endel saker i böckerna går absolut inte ihop sig, men det är bara små detaljer som antagligen mest jag la märke till för att jag läst böckerna så många gånger. 

    Böckerna är väldigt lättlästa, jag läste dem jättesnabbt. Det är nog både för att texten är rätt stor och för att handlingen är lättsmält. Det betyder inte att den inte är tänkvärd eller så, utan att den är väldigt lätt att förstå. Sedan är det en del saker som är med i alla böckerna, början är rätt lik och det blir lite tråkigt när man läser alla böckerna i princip på i ett svep, men det gör inte så där värst mycket - vissa saker var precis likadana och de kan man bara ögna igenom om man vill. 

    Det är väldigt lätt att se bilder i huvudet när man läser, och det tycker jag är väldigt viktigt med en bok så det är bra. 

    

Här kommer alla framsidorna:

                               

                                       

Jag gillar INTE framsidorna, särskilt inte de två första. De är så... Tråkiga. De två sista är okej, men de två första skulle jag nog inte plocka upp i en affär. I alla fall inte tvåan (den med båten). Jag tycker inte framsidorna ger boken rättvisa ;-)

    Detta är fyra lätta böcker, som jag inte vet vilken ålder de är skrivna till. Huvudpersonen är tolv, men jag läste dem när jag var åtta-nio och gillade dem väldigt mycket då. Så jag antar att det beror vilken läsnivå man är på.

Det är svårt att ge dessa böcker betyg, men det får nog åtta-nio någonting. 

Betyg: 8.5 av 10

 

Kikis expressbud

Författare: Eiko Kadono

Antal sidor: 231 st

Genre: Fantasy, äventyr

Kiki är ingen vanlig person, utan en häxa, precis som sin mamma.

    När häxdottern är 10 år gammal måste hon bestämma sig för om hon vill bli häxa eller bli en vanlig människa. Om hon väljer häxa måste hennes mamma lära henne allt hon kan om häxkonst. När barnet sedan är tretton år ska det ge sig ut i världen, och hitta en stad att bosätta sig i.

    Häxan Kiki är tretton år och ska ge sig ut i världen, och i den här boken får man veta hur det går.

Gillade inte den här boken så mycket. Det var knappt några beskrivningar i den. Det står "Kiki flög dit" om Kiki flög dit liksom, och ingenting mer. Allt händer jättesnabbt liksom, och man har ingen aning om hur personerna ser ut.

    Man fastnade aldrig i boken, och den blev lite tjatig i slutet. Visst, boken är gullig, men den är absolut inte jättebra. Men om man vill läsa en lättläst och gullig bok så rekommenderar jag den (fast om ni har chansen: ta något bättre.)!

     Istället tycker jag att man ska se filmen! Den är så otroligt söt och verkligen jättebra, helt annorlunda än boken. Eftersom filmen är hur söt som helst hade jag rätt höga förväntningar på boken, det skulle jag kanske inte haft...

Här kommer en trailer till filmen i alla fall!

Cirkusflickan

Författare: Camilla Lagerqvist
Antal sidor: 240 st
Genre: Äventyr

Året är 1917.
    Ellen är sex år gammal. Hon och hennes mamma är fattiga men Ellens mamma älskar henne.
    En dag blir Ellen såld till en cirkus. Hennes mamma sålde henne för en varm yllekappa och handskar av skinn! Hur kunde hon!
    Ellen trivs inte på cirkusen. Tillvaron där är kärlekslös, full av tuffa träningspass och sena föreställningar. Ellen längtar hem till sin mamma. Men vill hennes mamma fortfarande ha henne, när hon sålt henne..?

"Cirkusprinsessan" är en fin, sorglig och lättläst bok som jag rekommenderar. Man får följa Ellens liv från liten flicka till hyllad cirkusprinsessa, och det är verkligen intressant och spännande! Jag gillade denna boken för att det hände mycket i den, den var känslosam och annorlunda. Först trodde jag att det skulle sluta på ett visst sätt, men det gjorde det inte... Den verkar mer förutsägbar än den är.

Skogen som gud glömde

Författare: Annika Luther
Genre: Äventyr

Skolan erbjuder en kurs som fjorton elever nappar på: Tillsammans med en lärare och en vildmarksguide drar de ut i storskogen för att lära sig leva i och av naturen.
    Ursula, Johannes, Karhu, Anna och Minka bestämmer sig för att stanna lite extra länge i vildmarken. Vem vill sitta och ha tråkigt i en skolbänk när man kan ligga och slappa på en strand och göra vad man vill?
    Men snart ändrar de sig. Regnet öser ner och det blir storm, och mobilerna kastas i sjön. De bestämmer sig för att det är bättre att ha det tråkigt i skolan än att frysa ihjäl.
    Men när alla fjorton deltagarna och ledarna far iväg åt olika håll när de paddlar in i en fors kommer faktiskt Minka, Anna, Johannes, Ursula och Karhu bort. De vet inte var de är, och de vet inte var de andra är. Vilken sida av gränsen är ungdomarna på egentligen? Minka kan inte sluta att tänka på meningen "Skogen som gud glömde".

Otroligt spännande bok som inte är seg någonstans! Både namnet och framsidan gör så att man vill läsa boken direkt. Har haft den hemma länge, men har läst andra böcker först. Det har varit svårt att vänta! (Det jobbiga är att författaren är från Finland, men boken är skriven på svenska. Det låter ju bra, men det finns endel saker i boken som tår på finska, och de förstår jag inte alls ;) Fast det gör ingenting.)