Antal sidor: 243 st
Förlag: Usborne Publishing
Serie: -
Utgiven år: 2007
Originalets titel: Raven Queen/Rabenlady
Genre: Förr i tiden, livsöde, kärlek
Språk: Engelska
I have lived the life of a princess since the day I was born. But it did not bring me what I wanted. I am still trapped.
My beloved Ned speaks of love, freedom, a future. To walk with him in the forest, our raven soaring above us, is my only joy. But my father plans that I shall be betrothed to the King and I am afraid. Queens of England have a habit of dying. I have no desire to take the throne, no wish to find myself in the Tower of London.
Wife, Queen - I fear it will bring me to my knees.
Lady Jane Grey räddar en dödsdömd man från galgen utan att veta vad det ska få för konsekvenser. Han heter Ned och hon börjar ofrivilligt tycka mer och mer om honom. Men hon har inte makten att bestämma över sin framtid - ett hemskt öde väntar henne och det innebär att hon inte kan dela sitt liv med Ned. Men han har också en hemlighet som kan förändra allt mellan dem.
______________________________________________________________________
(Det här är alltså en berättelse om Jane Grey's liv samtidigt som det är en fiktiv kärlekshistoria mellan henne och Ned. Ned fanns aldrig på riktigt, men många av de andra karaktärerna i boken gjorde det. Den engelska delen av handlingen kommer från baksidan.)
Jag var egentligen inte alls sugen på att läsa den här boken. Vi skulle läsa en bok på engelskalektionen för några veckor sedan och jag hade bara med mig en svensk bok (gillar inte att läsa två böcker samtidigt och höll på med en svensk bok just då, hehe) så jag gick till skolbiblioteket. Tyvärr är deras utbud av engelska böcker rätt litet och de lite kända böckerna hade jag läst, så jag tog den här boken bara för att jag gillar meningen på framsidan: It has come at last. My death day... remember me. Så det var tur att jag inte hade några förväntningar på den här boken, för då hade jag nog sågat den rejält. Nu kan jag i alla fall tycka att den är okej.
Det bästa med boken var att det var intressant att få veta lite om Jane Grey's liv. Jag visste inte särskilt mycket om henne innan. Jag gillar också att författaren blandat in lite kärlek och gjort det hela lite mer intressant.
Men tyvärr håller inte det. Allting i boken går nämligen alldeles för fort. Man hinner inte lära känna karaktärerna och helt plötsligt är Jane och Ned förälskade - utan att knappt känna varandra. Och i vissa scener hängde jag inte med alls - och jag tror inte det beror på att boken är på engelska. Jag läste igenom en del stycken flera gånger och fattade inte vad som hände trots att de inte innehöll några särskilt svåra ord eller något. Jag fick aldrig någon favoritkaraktär för jag hann inte lära känna någon av karaktärerna tillräckligt bra för att förstå dem, även om man fick läsa ur både Ned's och Jane's perspektiv. Men det allra sämsta med boken är att den gick alldeles för fort fram. Hade den varit dubbelt eller kanske till och med tre gånger så lång (eller uppdelad i flera delar) hade den kunnat vara så himla bra och det är det som är så synd. För berättelsen är bra och författaren berättar den på ett bra sätt - förutom att det går så himla fort.
Den här boken var helt enkelt okej. Jag skulle inte rekommendera den, men inte heller hindra någon från att läsa den. Okej som sagt!
Minnesvärt citat:
"It has come at last. My death day... remember me."
Bokens första mening:
I am not afraid to die.
Favoritkaraktär/er:
Hittade tyvärr ingen speciell.
Saker från boken som inspirerar mig:
• Att den är baserad på en sann historia och att man lär sig av den samtidigt som fiktiva karaktärer är inblandade och gör allt mer spännande.
Hej! Är The Fault in our Stars värd att läsa? Är den så bra som alla säger? ;)
SvaraRaderaToodeeloo