Förlorad ängel

Författare: Becca Fitzpatrick
Antal sidor: 317
Förlag: B. Wahlströms (tack för boken!)
Serie: Hush, hush 2
Utgiven år: 2010
Originalets titel: Cresendo
Genre: Fantasy, kärlek

(Spoilervarning för de som inte läst "Fallen ängel"!)

Noras och Patchs relation håller inte länge, för Nora börjar misstänka att han vill henne illa och drar sig undan. Då börjar Patch dejta Noras största fiende - Marcie Millar, som har varit hennes plågoande sedan länge. Hur kan han? Det är inte direkt så att han inte vet att Nora och Marcie ogillar varandra.
    Och så händer det saker som gör att Nora börjar misstänka att Patch var den som mördade hennes pappa. Kan hon verkligen lita på sin skyddsängel?
_____________________________________________________________________

Vi får se hur den här recensionen blir, för det är svårt att recensera en bok man inte någon aning om vad man tycker om.

Det sämsta med den här boken var helt klart Nora, för hon är så otroligt irriterande. Hon har så lätt att förlåta Patch och är dessutom inte ordentligt arg på honom. När han går ut med hennes värsta fiende kan man ju tänka sig att hon skulle bli lite argare i alla fall. Sedan tycker jag hon är lite allmänt konstig och inte särskilt trovärdig. Ingen favoritkaraktär, direkt. Patch är jag inte heller så förtjust i, han är tyvärr inte så intressant. Och så kan jag inte låta bli att irritera mig på honom också - kunde han inte sagt något till Nora istället för att vara så elak?

Sedan tyckte jag boken hade lite för sega partier. Ibland var det rätt spännande men sedan blev det lite utdraget. Jag skulle velat ha mer spänning och mer intressanta händelser. Själva "grejen" med boken var intressant, men ändå inte på något sätt. Jag kunde liksom sluta läsa och kände aldrig något jättestor lust att fortsätta, även om jag ville veta hur det skulle gå.

Men boken är inte bara dålig. Jag gillar de spännande delarna, särskilt när det blir lite småläskigt. Och sedan finns det något jag gillar med den som jag inte riktigt kan sätta fingret på... För jag läste ut den rätt snabbt och dog inte av tristess när jag läste. Så något har den definitivt. Det är bara lite svårt att sätta fingret på vad. Den är stundvis spännande, ibland lite småläskig och rätt snabbläst. Hade det bara hänt lite mer och hade karaktärerna (särskilt Nora) varit lite lättare att stå ut med hade den varit riktigt bra. Nu skulle jag nog mer säga att den är okej. Inte dålig, ingen favorit men okej helt enkelt.

Nu blev det här en väldigt kort recension, för jag är inte riktigt säker på vad jag tycker om boken. Det blev en 3:a på Goodreads i alla fall, men det kanske snarare är 2,5... Äh, jag vet inte. En okej bok helt enkelt, som jag inte älskar men inte avskyr! :)

Minnesvärt citat:

Jag hittade inget speciellt.

Bokens första mening:

Hagtornsträdets grenar skrapade mot fönsterrutan bakom Harrrison Grey, som inte längre kunde läsa för allt oväsen utan markerade platsen i boken genom att vika ett av sidans hörn.

Favoritkaraktär/er:

Får tyvärr passa den frågan, då karaktärerna inte är bokens starka sida!

Saker från boken som inspirerar mig:

• De spännande delarna, särskilt de som dessutom är lite småläskiga!