Edward Tulanes fantastiska resa

Författare: Kate DiCamillo

Antal sidor: 200 st

Förlag: Kabusa böcker
Serie: -
Utgiven år: 2006
Originalets titel: The Miraculous Journey of Edward Tulane
Genre: Livsöde

Edward Tulane är en bortskämd, uttråkad porslinskanin. Han äger fina sidenkostymer, hattar och andra vackra klädesplagg och han är älskad av flickan Abeline som äger honom. Men själv känner han inga känslor - inte glädje, inte sorg och inte kärlek.
    Men när han en dag ramlar av en båt och hamnar på havets botten börjar en resa, en fantastisk resa, som förändrar allt.
_____________________________________________________________________

Jag skojar inte när jag säger att det här är den sorgligaste boken jag någonsin läst. Den slår till och med "Revolt" - och då förstår ni hur sorglig den är. Jag brukar aldrig gråta till böcker, men den här... Den är så otroligt fin, sorglig och tänkvärd att man inte vet var man ska ta vägen.

Man fastnar direkt, både för att språket är så vackert, bilderna är så fina och för att man vill veta hur det ska gå. Sedan kan man inte sluta läsa (jag sträckläste den på en halvtimme) och historien är så hjärtskärande fantastisk så man absolut inte kan sluta tänka på den, även när man läst ut den och börjat på en ny bok.

Jag älskar författarens sätt att berätta en sådan här fin berättelse om känslor och kärlek på - ett sätt som funkar för alla. Just för att det handlar om en  porslinskanin kan små barn läsa den men vuxna och ungdomar kan uppskatta den minst lika mycket. Historien är så fin, och som sagt det sorgligaste jag någonsin läst.

Och slutet... Det är så fint men ändå så hemskt. Trots att boken är så sorglig är ändå slutet hyfsat lyckligt - men helt lyckligt är det inte, och det är det som gör boken så fin. Jag har aldrig läst någon mer fin och trovärdig karaktärsutveckling än den Edward genomgår.

En av de bästa böckerna jag någonsin läst, och absolut den sorgligaste. Ni som läst den vet vad jag menar, och ni som inte gjort det - gör det!

Minnesvärt citat:

Var så inne i boken att jag inte hann tänka på citat :)

Bokens första mening:

I ett hus på Egypt Street bodde en gång en kanin som var gjord nästan helt av porslin.

Favoritkaraktär/er:

Alla i princip, men kanske allra mest Edward

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att den är så otroligt sorglig och fin!

• Personlighetsutvecklingen, den finaste jag någonsin läst.

• Att den är så otroligt bra. <3