Förnuft och känsla

Författare: Jane Austen
Antal sidor: 323 st
Förlag: Natur & Kultur
Serie: -
Utgiven år: 1811
Originalets titel: Sense and Sensibility
Genre: Klassiker, förr i tiden, kärlek

Boken börjar med att en man ligger på dödsbädden. Han har en sista önskan, och det är att hans son, John Dashwood, ska ge sina tre halvsystrar och hans styvmor pengar så de kan klara sig. Men John Dashwood blir övertalad av sin fru att de tre barnen och deras mamma absolut inte behöver några pengar och det gör att de fyra kvinnorna måste flytta.
    Bokens huvudpersoner är de två äldsta systrarna, Elinor och Marianne Dashwood. Elinor är den förnuftigaste av dem, hon är sansad och kan tygla till och med sina allra varmaste känslor medan Marianne står för känslan - hon är impulsiv och döljer inte sina varmaste känslor, även om hon undrar om hon någonsin kommer hitta någon hon verkligen kommer älska.
    Båda systrarna blir snabbt förälskade, men de får båda sina hjärtan krossade lika snabbt. Kommer någon av dem, trots sitt vackra yttre, hitta någon som de kan leva med?
___________________________________________________________________________

Jag var verkligen otroligt sugen på att läsa mer äldre klassiker i den här stilen efter att jag läst, och älskat, Jane Eyre. Det här var den första boken jag läste av Jane Austen och jag blev verkligen inte besviken!

Boken börjar med lite bakgrundsfakta och efter några sidor får man dyka ner i berättelsen och verkligen lära känna karaktärerna och man blir intresserad av deras historia. Jane Austen har ett väldigt annorlunda sätt att beskriva, eller fantastiskt kanske jag borde säga: utan att använda särskilt många beskrivande ord får hon en att se allting framför sig otroligt tydligt! Jag kan i efterhand inte komma ihåg sådär jättemånga beskrivningar, för de... märks liksom inte. De är skickligt inbäddade i berättelsen och... tja, otroligt bra helt enkelt!

Historien fortsätter sedan framåt i ett rätt lugnt tempo, men det blir aldrig segt, för man vill hela tiden fortsätta läsa. Man lär känna Elinor och Marianne mer för varje kapitel. Jag gillar båda två - Elinor, som är smart, lugn och snäll och Marianne som vågar säga vad hon tycker och ställer upp för de hon tycker om. Visst är de lite för perfekta, men jag gillar dem ändå. Det finns också med flera karaktärer jag gillar och många av dem blir man verkligen nyfiken på! Det finns den blyga Edward Ferrars som man inte riktigt vet vad han vill och som visar sig ha en stor hemlighet, överste Brandon som är väldigt mystisk och herr Willoughby som verkar lite för underbar för att vara sann.

När man läst ungefär halva boken blir den så spännande att man inte kan släppa den! Man får reda på att det finns en massa hemligheter och man vill verkligen veta hur allting egentligen hänger ihop. Jag hade verkligen ingen aning om hur det skulle sluta och undrade hur författaren skulle få ihop det - jag har nämligen läst att hennes romaner brukar sluta lyckligt, och ett tag såg det riktigt mörkt ut för systrarna Dashwood.

Jag gillar att det inte bara är förälskelse och sådan sorts kärlek som står i centrum utan också kärleken till sin familj . Elinor och Marianne tycker verkligen om varandra och jag älskar att läsa om deras relation. Den är minst lika fin som alla kärlekshistorier i boken.

Boken känns verkligen inte över tvåhundra år gammal, som den faktiskt är. Jag gillar att läsa språket i den här boken mer än vad jag gillar det vanliga "ungdomliga" språket som är i de flesta böcker som skrivs nuförtiden, jag älskar verkligen att läsa gammal svenska ;) Kärlekshistorien är lika bra och spännande som i vilken nyutgiven bok som helst (och i många fall bättre). Jag gillar den verkligen och rekommenderar den starkt! Vill verkligen läsa mer av Jane Austen! :D

Minnesvärt citat:

"Bokstaven F hade likaledes ständigt förts fram och hade lyckats framkalla så oändligt många skämt, att Elinor för länge sedan fått klart för sig att den var den lustigaste bokstaven i alfabetet."

Bokens första mening:

Familgen Dashwood hade länge varit bosatt i Sussex.

Favoritkaraktär/er:

Marianne och Elinor

Saker från boken som inspirerar mig:

• Författarens sätt att beskriva och hennes språk!

• Att den är spännande och svår att sluta läsa i.