Scarlet

Författare: A.C. Gaughen
Antal sidor: 287
Förlag: Bloomsbury Publishing
Serie: Scarlet 1, första delen i en trilogi
Utgiven år: 2012
Originalets titel: Scarlet
Genre: Förr i tiden, kärlek, fairytale retelling
Språk: Engelska

No one really knows about me.

I'm Robins secret, I'm his informant, 

I'm his shadow in dark places.

Alla vet ju att Robin Hood är den berömde hjälten som stjäl från de rika och ger till de fattiga. Men något som inte alla vet är att en av hans närmsta män är en flicka.

    Scarlet kanske är tjuven i Robins gäng men hon är också den som kämpar hårdast för att hjälpa de fattiga. Hon kallar sig Will Scarlet och är en mästare på att hantera dolkar, stjäla och på att inte märkas. Hon är så nöjd man kan bli med sin tillvaro med John, Much och Robin, men så börjar John bete sig väldigt vänskapligt mot henne, och Robin verkar nästan svartsjuk över det. Samtidigt kastar sig det förflutna över Scarlet när tjuvfångaren Lord Gisbourne kommer till staden och de måste klara sig undan honom, för han har bestämt sig för att göra slut på Robin Hood, de fattigas hjälte. Men vad har han med Scarlets förflutna att göra? Och vad kan hon göra för Robin, som har makten att få henne ur balans med ett leende, när allting ser ut att gå utför?

___________________________________________________________________________

När jag började läsa den här boken blev jag lite besviken. Mina förväntningar var hur höga som helst, för den här boken verkade så otroligt bra. Men så läste jag och Scarlet var en väldigt jobbig karaktär, och det tyckte jag verkligen de där första fyrtio sidorna. Hon var arg och gnällig, och jag kunde inte riktigt tycka om henne. Jag fastnade inte riktigt i berättelsen och blev helt enkelt ledsen för att boken inte verkade vara så bra som jag trodde.

Men sedan - efter de första fyrtio sidorna ungefär - var jag verkligen fast. Plötsligt började jag verkligen gilla Scarlet - det kan nog bero på att jag förstod varför hon var arg ibland och dessutom fick se hennes mjuka sida. Hon utvecklas verkligen genom boken, och jag gillade henne mer och mer för varje sida. Nu, när jag läst ut boken, är hon en av mina favoritkaraktärer någonsin. Hon är stark, självständig, smart, duktig och... Jag kan förstå henne och tycka synd om henne. Jag kan också känna igen mig i hennes sätt att tänka och reagera - en otrolig karaktär helt enkelt! Jag trodde verkligen inte jag skulle tycka om henne, men så fort man fick se lite andra sidor av henne var det omöjligt att inte tycka om henne. 

Jag gillar även de andra karaktärerna, som Robin, Much och John. De har verkligen egna personligheter och känns verklighetstrogna. Robin är snäll, otroligt snäll, och omtänksam. John är - tja, John, helt enkelt. En riktig tjejtjusare men ändå snäll. Och det är Much förtjänst att jag började tycka om Scarlet, för hon bryr sig om honom som en bror ungefär. Han är också en intressant karaktär som jag gärna vill veta mer om!

Efter de där fyrtio sidorna börjar även berättelsen dra igång och jag fastnade direkt. Boken är rätt snabbläst och jag läste största delen av den nu i helgen. Och den har absolut blivit en ny favorit. Både på grund av de fantastiska karaktärerna och på grund av den fantastiska berättelsen. Jag älskar att boken är sådär härligt spännande och omöjlig att släppa, samtidigt som den inte bara innehåller action utan är väldigt karaktärsdriven. Den är en härlig blandning mellan kärlek, action och spänning - tillsammans blir det perfekt.

Till kärlekshistorien, då. Jag gillar den verkligen och all kärlek i boken känns äkta. Scarlet är först inte säker på sina känslor och just det att läsaren förstår dem före henne är lite intressant. Det går absolut inte för snabbt fram, något som jag verkligen avskyr annars, utan den utvecklas i en trovärdig takt och... Tja, är trovärdig helt enkelt! Jag kan också förstå hur Scarlets förflutna påverkar hennes sätt att se på sig själv och de i sin omgivning - hon tror att hon aldrig kan bli älskad trots att tecken på att hennes kärlek är besvarad finns i hela boken. Till och med det, trots att det kanske låter konstigt, låter trovärdigt. Triangeldramat gjorde också att boken blev spännande för Scarlet vill ju stå på sig men inte såra någon - och trots att jag var rätt säker på hur det skulle sluta gjorde det att man ville läsa vidare för att se hur det skulle gå. En otroligt fin och trovärdig kärlekshistoria som sagt!

Slutet var så spännande så jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag sträckläste det i förmiddags och sidorna flög verkligen fram. Det brukar vara så när jag läser på engelska - i början går det lite halvlångsamt men efter ett tag går det lika snabbt som att läsa på svenska. Men åter till slutet, då. Det slutade verkligen som jag ville att det skulle, och inte riktigt med en cliffhanger fast det gör verkligen inte så man inte vill läsa vidare om Scarlet, Robin, John, Much och alla andra. 

Jag älskar verkligen språket i boken. Egentligen kanske inte författarens sätt att skriva på är så märkvärdigt, men hon skriver på engelska. Och då menar jag på engelska. Boken utspelar sig i England och författaren har skrivit så man kan höra karaktärerna prata. Jag älskar verkligen engelsk dialekt, så jag skulle kunna läsa boken även om jag skulle avsky den (vilket jag verkligen, verkligen inte gör) bara för att kunna höra karaktärerna prata engelska i huvudet. Jag har hört mycket amerikansk engelska nu i ett halvår och det är jag verkligen sur över - jag vill prata lika fint som engelsmän ju! Det är nog den största anledningen till att jag älskar språket. Sedan kan jag inte klaga över författarens sätt att skriva heller, så... Slutsatsen av det är att språket är perfekt. (Förresten, jag tänkte på en sak medan jag skrev handlingen på boken - varför låter allt så mycket finare på engelska? Det låter mycket fånigare på svenska, haha.)

Beskrivningarna i boken är också helt otroliga. Jag kunde se allting otroligt bra framför mig när jag läste - särskilt Sherwoodskogen. Och nu, när jag läst ut boken, förstår jag hur mycket jag kommer sakna Scarlets värld. Jag skulle väldigt gärna vilja stanna där längre. Kommer absolut resa dit igen någon dag.

Jag hade helt missat att detta var en trilogi! Inte ens när jag läst ut boken var jag helt säker på att det var en serie. Man skulle verkligen kunna skriva mer, för slutet var liksom inte riktigt ett fullständigt slut eller vad man ska säga, men berättelsen skulle ändå kunna sluta där (även fast jag verkligen inte hoppades det). Så jag kollade på Goodreads (bokbloggarens bästa vän) och där stod det att det ska bli en trilogi! Det trodde jag verkligen inte när jag började läsa den här boken. Nu måste jag gå och vänta på de två böckerna, för jag vill verkligen, verkligen läsa dem, och helst nu med en gång...

Så, en av de bästa böckerna jag någonsin läst trots mina höga förväntningar. Trodde verkligen inte att "Scarlet" skulle överträffa dem - men det gjorde den verkligen. En otroligt bra bok som alla borde läsa! :D

Minnesvärt citat:

"You want a tithe of a body?"

I looked them over. "If you're offering, then I'll take your hand. Maybe a foot. You have lovely feet sir."

"He meant the corpses, whelp."

"I do what I do because I will always believe that no matter how awful life gets for however many of these people, there is something I can do about it. There is something I will do about it."

I nodded. "That's why you're the hero, Rob, and I'm a thief."

"Because we always have a choice, even when it feels like we don't."

""She chuckled. "You don't see how much he cares about you, but he does. Ran into that fire last night like a fair angel, he did."

"He'd do the same for any of his men, or any of his people. Don't make me special in his eyes." It were shameful, but there were a fair amount of bitter in my voice.

"She leaned her head close to mine so the others wouldn't hear her. "Ah, he has many men, but he only has one woman.""

"You are my whole heart, Scarlet. And this is breaking it."

"My heart cracked open and clear dropped out of me. My mouth opened, and I looked round me and stamped my foot. "Does this look like a good time to tell me that, you damn stupid boy?" I meant to sound mean but my voice wobbled. "Now?"
He gave a little smile. 'My foul-mouthed warrior."

"I’ll keep your heart, Scar," he whispered. "If you keep mine."

Och detta är bara några av dem...

Bokens första mening:

No on really knows 'bout me.

Favoritkaraktär/er:

Robin och Scarlet

Saker från boken som inspirerar mig:

• Karaktärerna, de är helt fantastiska!

• Språket. Både att det är fint och innehåller massa bra citat och för att det är skrivet på riktig engelsk engelska :D

• Att den verkligen är omöjlig att sluta läsa i, och att man saknar den när man läst ut den!