För alltid...

Författare: Ingelin Angerborn
Antal sidor: 187 st
Förlag: Tiden
Serie: -
Utgiven år: 2009
Originalets titel: För alltid...
Genre: Skräck

Noras mamma ska ut på Pilgrimsvandring i Spanien i två månader över sommaren, och därför ska Nora vara hos hennes mammas kompis Vanja. Vanja bor mitt ute i ingenstans och Nora tror det kommer bli en väldigt händelselös sommar. Hon kunde inte haft mer fel.

Det börjar med att hon får mystiska sms från ett nummer hon tycker sig känna igen. Vem är det egentligen som skickar dem? Och hur kommer det sig att de alltid verkar passa in så bra på det som Nora tänker, gör eller skriver till någon annan?
    Nora har aldrig trott på det övernaturliga, men nu börjar hon tveka. Hon hör en speldosa spela om natten och sedan är det det där gråa ödehuset som hon tycker sig känna igen, trots att hon aldrig sett det tidigare. Hon vet precis hur det ser ut inuti, och det är som att dess väggar viskar åt henne att minnas...
________________________________________________________________________

Det här är absolut författarens bästa bok. Lånade hem den från biblioteket då jag bara läst den en gång och mindes att jag gillade den, och den här gången tyckte jag till och med mer om den!

Boken är snabbläst och svår att släppa. Språket är väl inte särskilt speciellt men inte dåligt heller. Det allra bästa med boken är att den är lite småläskig och ändå trovärdig. Det är ingen vanlig skräckhistoria utan en alldeles unik berättelse. Jag älskar hur författaren vävt ihop nutid med det förflutna och lyckats göra det på ett riktigt kusligt sätt! Boken är väldigt kort men den känns inte för kort. Visst, hade den varit lite längre hade den kunnat vara ännu bättre, men jag tycker ändå författaren lyckats bra med att få med allt i en lagom takt på endast 187 sidor.

Jag kommer ihåg att jag var irriterad på att allting inte fick sin förklaring första gången jag läste boken. Och nej, allting blir inte förklarat, men nu gillar jag det. Det gör att boken finns kvar i tankarna och det gör den också lite extra läskig. Man funderar fortfarande på hur vissa saker egentligen hände och skulle vilja läsa mer, samtidigt som det är kul att fundera.

Sedan till det som gör att boken inte blir en favorit. Som sagt är den lite för kort, jag skulle gärna sett lite mer beskrivningar och lite mer läskiga händelser. Hade boken varit dubbelt så lång men inte långtråkig hade den nog kunnat bli en favorit. Jag gillar karaktärerna, men de är inga som jag kommer minnas för evigt - inte så speciella, liksom. Bokens starkhet är definitivt att den är så spännande och lite kuslig!

Så - författarens bästa bok som jag verkligen gillar. Dock är den lite för kort för att den ska bli en favorit!

Minnesvärt citat:

"Och Nora var ganska säker på att det var en av anledningarna till att mamma skulle traska omkring i de spanska bergen alldeles själv i två månader. Även om hon påstod att hon skulle leta efter sig själv, sin inre röst eller vad det var. Nora hade inte kunnat låta bli att fråga hur hon kunde vara så säker på att hon hade tappat den just där, i Spanien."

Bokens första mening:

Det finns ingen början.

Favoritkaraktär/er:

Nora

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att den är riktigt kuslig, vill också kunna skriva läskigt!