Månfågel

Författare: Ingelin Angerborn
Antal sidor: 211 st
Förlag: Rabén & Sjögren
Serie: -
Utgiven år: 2012
Originalets titel: Månfågel
Genre: Fantasy, kärlek

Vendela skriver ett brev om sin ensamhet då hennes bästa vän flyttat till England och lämnar det mellan två stenar vid Svartån. Där skriver hon att hon skulle vilja ha en vän, någon som kan göra henne glad och lite mindre ensam.
    Hon trodde verkligen inte att någon skulle läsa brevet, hon trodde att det skulle ligga där och bli förstört av regn och snö, men så får hon plötsligt ett svar - ett svar som är skrivet på gammeldags svenska med ett frimärke från 1800-talet. Är det någon som skojar med henne eller är verkligen breven från förr i tiden?
______________________________________________________________________________

Var på biblioteket för några dagar sedan och lånade då hem den här boken och en till av samma författare (den enda förutom "Månfågel" som jag bara läst en gång, "För alltid..."). Jag gillar verkligen Ingelin Angerborns böcker även om de har sina brister, för de är spännande, svåra att släppa och lite småläskiga. Det var det som gjorde att jag verkligen ville läsa den här boken, men jag hade inte för höga förväntningar då jag var rätt säker på att den inte skulle vara perfekt.

Och nej, den är inte perfekt. Den är alldeles för kort för att berättelsen verkligen ska bli riktigt bra, även om idén är riktigt bra. Men det betyder absolut inte att jag ogillar boken, men det skulle jag nog gjort om jag inte läst något om författaren innan. Jag visste ju hela tiden när jag läste att boken är skriven för de som inte läser riktigt lika mycket som jag, och det var det som gjorde att jag kunde uppskatta den så mycket som jag gjorde!

Den här boken är inte alls lika läskig som författarens andra böcker för barn i den här åldern. Den här boken skulle jag mer säga är en kärlekshistoria med tidsresor och rätt stora inslag av sorg, då Vendelas mammas död är viktig i boken. Jag kan tyvärr inte säga att det här är författarens bästa - den här sortens kärlekshistorier behöver vara längre för att bli trovärdiga. Dessutom är Ingelin Angerborn bra på att skriva läskigt - eller snarare obehagligt på ett positivt sätt - så jag hade sett fram emot att få läsa lite sådant i den här, men tyvärr.

Nu har den här recensionen blivit väldigt negativ, vilket inte alls var meningen. Jag gillar verkligen boken även om den inte är författarens bästa - den är svår att släppa, spännande och riktigt bra - även för de som föredrar att läsa tjockare och svårare böcker! Tyvärr är det inte en särskilt minnesvärd bok, ingen sådan man aldrig glömmer. Men bra var den! Och sedan måste jag säga att omslaget är otroligt snyggt :)

Minnesvärt citat:

Jag hittade inget speciellt.

Bokens första mening:

Månen kastade sin ljusa skugga över Svartåns mörka vatten.

Favoritkaraktär/er:

Koltrasten!

Saker från boken som inspirerar mig:

• Den lite annorlunda idén med tidsresor.

• Att titeln och boken passar så otroligt bra ihop!