Jellicoe Road

Författare: Melina Marchetta
Antal sidor: 351 st
Förlag: X Publishing
Serie: -
Utgiven år: 2006
Originalets titel: On the Jellicoe Road
Genre: Kärlek, vänskap, livsöde

Taylor var elva år när hon lämnades på 7-Eleven av sin mamma. Hon skulle fått stanna där om det inte var för att Hannah kom för att hämta henne. Hannah som bor vid Jellicoe internatskola, där Taylor bor, och Hannah som blev den som tog hand om Taylor när hennes mamma inte klarade av det.
    Det var sex år sedan nu och Taylor har växt upp på Jellicoe internatskola. Där hålls en maktkamp varje år mellan jellisarna, de från staden, kadetterna, de som bor i skogen och tränar sig att bli militärer och de på internatskolan. De "krigar" om territorium och olika ställen och platser. Ingen vet egentligen varför, det har alltid varit så. Nu blir Taylor utsedd till makthavare, alltså den som sköter förhandlingarna mellan jellisarna och kadetterna och håller ordning.
    Kadetternas ledare blir Jonah Griggs, killen som Taylor tröstat och hållit om på en tågstation som sedan svek henne när hon var så nära sitt mål - när hon var två timmar bort från hennes mamma ringde han skolan och bad dem komma och hämta dem.
   Det kan bli en maktkamp de sent glömmer.
    Samtidigt försvinner Hannah. Hon är bara borta och Taylor har ingen aning om var hon är. Vad händer nu? Vem ska nu ta hand om dem?
    Samtidigt hände en sak för många år sedan. Fem barn träffades genom en hemsk olycka på Jellicoe road och blev vänner för livet. Men hur hänger de ihop med Taylor?
_________________________________________________________________________

Hjälp mig. Jag är kär i den här boken. Jag älskar den vansinnigt mycket. Det finns inget negativt med den - språket är vackert, handlingen är... otrolig (skriver mer om den längre ner), karaktärerna är fantastiska... Hela boken är fantastisk. Världsbäst. Otrolig. Underbar. Vacker. Sorglig.

Det allra bästa med den måste vara handlingen! Jag älskar historien om Taylor och de andra - böcker som utspelar sig på skolor är nästan alltid bra och den här är inget undantag. Kriget mellan de på skolan, jellisarna och kadetterna är alldeles fantastiskt, men att de förstår att man faktiskt kan vara kompis med de som tillhör en "annan sida" är nästan ännu mer fantastiskt. Historien om barnen som utspelade sig för flera år sedan är nästan ännu mer fantastisk! Den är så otroligt sorglig att jag nästan grät och så fin att man bara vill läsa den om och om igen. Det finns inte ord till någon av historierna. Men det allra bästa med dem är nog sättet de sitter ihop på - så finurligt, bra, sorgligt och fantastiskt. Jag sa "åh herregud" på många allmänna platser när jag läste den här boken, för jag blev verkligen häpen när jag förstod hur det satt ihop!

Språket och karaktärerna är också helt otroliga, men det finns inte riktigt så mycket att säga om dem som om handlingen. Jo, karaktärerna är bäst förresten. Eller det har jag kanske redan sagt? Jaja. Jag förstår verkligen varför alla säger att de vill läsa om boken, för nu när man vet hur allt hänger ihop skulle det vara kul att läsa den igen och se om man missat någon detalj. Och så måste jag säga att framsidan är otroligt fin! Verkligen höstig. Hela boken känns höstig, faktiskt. En riktig höstbok.

Jag avslutar recensionen här, för jag måste smälta boken lite innan jag kan tänka klart, men först måste jag bara säga: läs den. Läs den. Läs den. Min recension ger inte boken rättvisa, för den är helt otrolig. Läs den. Läs den. LÄS DEN!

Minnesvärt citat:

""Vi spelade sten, sax och påse", berättade hon en gång. "Jag hade påse och hon hade sten, så jag överlevde och hon dog.""

"Är en människa mer värd ifall hon har någon som sörjer henne?"

Bokens första mening:

Det tog min pappa hundratrettiotvå minuter att dö.

Favoritkaraktär/er:

Taylor, Jonah, Jessa, Raffaela, Santangelo, Webb, Fitz, Narnie, Tate och Jude

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att den innehåller två historier som sitter ihop.

• Karaktärerna som är underbarare än underbarast.

• Handlingen, den är otrolig!