Två böcker utlästa!

Nu har jag läst om både tvåan och trean i "Systrar i Jeans"-serien, recensioner på dem hittar man här och här. Så nu är det alltså dags att läsa fyran, den enda av dem som jag inte har läst än (om man inte räknar med den nya "extra"boken)! Jag är riktigt nervös måste jag säga, de första tre böckerna har fått 9 av 10 i betyg så tänk om den sista inte är lika bra..? Tänk om det inte slutar som jag vill att det ska sluta..? Usch, jag vill börja läsa den, men vill ändå inte... Fast jag måste, för jag vill så himla gärna veta hur det går.

Ska gå och läsa nu, skriver mer någon gång när jag inte är helt inne i en bokserie!

Glad? Nej, ÖVERLYCKLIG!

Idag har jag fått 2,1 kilo böcker - nämligen mina första recensionsexemplar någonsin! De är från bokförlaget Semic, tusen tack :D

Dessa fina böcker har jag fått, de verkar superbra! (Äntligen ska jag få läsa "Monstrets dotter" :D)

Systrar i jeans

Författare: Ann Brashares
Antal sidor: 378 st
Förlag: Bonnier Carlsen
Serie: Systrar i jeans 1
Utgiven år: 2001
Originalets titel: The Sisterhood of the Travelling Pants
Genre: Kärlek, vänskap

Det var en gång ett par jeans. Ett par helt vanliga blå jeans. Men dessa byxor kom att utföra stordåd. Det här är berättelsen om tjejerna som gjorde det möjligt.

Det är sommar och Carmen, Lena, Tibby och Bridget ska för första gången inte tillbringa den med varandra. De bästa vännerna ska för första gången vara ifrån varandra en hel sommar, och de har ingen aning om hur de ska överleva. Tills de hittar De Flygande Jeansen i Carmens garderob.

    Carmen hade tänkt slänga Jeansen, men när alla fyra provar dem upptäcker de något magiskt - de passar dem alla fyra, trots att de ser helt olika ut. Och de inta bara passar alla fyra - de verkligen passar alla fyra.

    De bestämmer sig för att skicka runt Jeansen under hela sommaren och turas om med att ha dem. Och när de träffas allihop ska de ha något intressant att skriva ner på De Flygande Jeansen.

Carmen ska spendera sommaren tillsammans med sin pappa som hon nästan aldrig träffar sedan han skilde sig från hennes mamma. Hon har sett fram emot en sommar i sin pappas stökiga lilla lägenhet och äta ute varje kväll, eftersom det är sådan hennes pappa är - men när hon kommer till sin pappa får hon en stor chock.

    Lena ska åka till Grekland och bo hos sin farmor och farfar under lovet. Väl där försöker hennes farmor tussa ihop henne med en kille, och det gillar inte Lena alls...

    Bridget åker iväg på fotbollsläger och där möter hon Eric som är tre år äldre och dessutom coach, men hon vill ha honom. Och är man Bridget så gör man allt man kan för att lyckas.

    Tibby ska vara hemma hela lovet, urtrist tycker hon. Hon börjar jobba på en livsmedelsaffär - kul om man jämför med Grekland till exempel! Men en dag möter hon Bailey, en tolvårig tjej med cancer, och hela sommaren tar en ny vändning.

_________________________________________________________________________

Detta är andra gången jag läser den här boken, och den var faktiskt mycket bättre den här gången! 

Trots att jag först tyckte boken lät rätt ytlig är den verkligen tvärtom. Den är väldigt tänkvärd samtidigt som den är spännande, omöjlig att släppa, rolig och sorglig (särskilt i slutet D':).

 Man får läsa ur alla fyra vännernas perspektiv och jag gillar verkligen allihop! Trots att många av dem gör många otroligt dumma och hemska saker. Men ingen är ju snäll jämt, liksom. Och att de har sina negativa sidor gör dem mer trovärdiga, hade de bara varit felfria och fantastiska hade jag nog inte velat fortsätta läsa, för karaktärerna gör det mesta av boken.

Författaren har verkligen lyckats med att göra boken otroligt spännande, för jag kunde knappt sluta läsa. Hon avslöjar kapitlen och styckena när det är som mest spännande, och det är både jobbigt och bra! Jag ville inte att boken skulle ta slut, och det var väldigt skönt att kunna börja i tvåan direkt! :)

En sak jag verkligen gillar är att det innan varje kapitel kommer ett citat, och jag älskar verkligen citat så det är ett stort plus! :) 

Språket i boken är lättläst, både till typsnittet och storleken samt till själva sättet boken är skriven på. Det gör att trots att boken är rätt tjock läser man ut den fort, på några timmar ungefär om man inte skulle ta en paus emellan skulle jag gissa!

Alltså: en fantastiskt bra, spännande tänkvärd, sorglig och rolig bok som har nästan allt en bra bok behöver - förtjänar absolut en 9:a i betyg!

Minnesvärt citat:

"I drömmen var hon i ett litet hus med vitkalkade knogar som klängde sig fast på en klippavsats som stupade rakt ner i havet. Hon visste att hon måste hålla i sig hårt för att inte tappa taget. Samtidigt längtade hon efter att släppa det krampaktiga greppet och falla, men insåg också att man inte kunde falla bara för att det var spännande."

Bokens första mening:

Det var en gång ett par byxor.

Saker från boken som inspirerar mig:

• Vänskapen mellan de fyra tjejerna - den är så otroligt fantastisk att jag blir avundsjuk, men den är ändå trovärdig!

• Sommarkänslan, älskar som sagt böcker med sommarkänsla...

• Karaktärerna, de är så härliga!

• Att det är fyra som är huvudpersoner, men det blir ändå inte rörigt.

Min lista kan bli oändlig... ;)

A year without Autumn

Författare: Liz Kessler
Antal sidor: 246 st
Förlag: Orion Children's Books
Serie: -
Utgiven år: 2011
Originalets titel: A year without Autumn
Genre: Vänskap, fantasy
Språk: Engelska

If you could see into the future - 

would you look?

Tolvåriga Jenni och Autumn är bästisar nu och för alltid, säger de.
    En dag när Jenni är på väg för att hälsa på Autumn när de är på ett slags semester händer något väldigt märkligt - hon flyttas ett år fram i tiden.
    I framtiden ligger Autumn's lillebror Mikey i koma och har gjort det i ett år, sedan han var med om en olycka. Hela Autumn's familj är förkrossad, och det är även Jenni's.
    Går det att ändra på framtiden, göra något åt det som hänt? Går det över huvud taget att komma tillbaka till sitt rätta år? Vad var det som gjorde så att Jenni förflyttades ett år fram i tiden? Och, viktigast av allt: kommer det någonsin bli sig likt mellan Autumn och Jenni igen?
____________________________________________________________________________

Den här boken är spännande, speciell och finurlig. Den känns genomtänkt från början till slut, och spänningen hålls uppe från första sidan. Karaktärerna är intressanta och man får veta mer om dem ju mer man läser.

Idén med att Jenni åker framåt i tiden är verkligen bra, och hon reagerar som jag skulle ha reagerat ungefär - hon tar det alltså inte med överdrivet lugn eller något åt det hållet. Sättet hon åker framåt i tiden på är också himla bra!

Språket i boken är lättläst och jag läste boken på en dag trots att jag inte läser särskilt snabbt på engelska. Handlingen är lätt att hänga med i men den är inte fånig eller något utan väldigt tänkvärd.

Sedan måste jag få säga att framsidan är väldigt snygg, och designen i boken likaså :) Och namnet på boken är verkligen fyndigt!

Detta är en väldigt bra och tänkvärd bok som jag rekommenderar, jag kan inte komma på något jag tyckte var dåligt på något sätt. Den får en 7:a i betyg!

Minnesvärt citat:

Jag hittade inget...

Bokens första mening:

"'Stop the car!'"

Saker från boken som inspirerar mig: 

• Att den är väldigt realistisk.

• Att en känns så genomtänkt.

• Vänskapen mellan Jenni och Autumn, den känns realistisk och... Bra på något sätt!

• Idén med att Jenni åker framåt i tiden och sättet hon gör det på.

Oksa Pollock - Det sista hoppet

Författare: Anne Plichota & Cendrine Wolf
Antal sidor: 543 st
Förlag: Rabén & Sjögren
Serie: Oksa Pollock 1
Utgiven år: 2010
Originalets titel: Oksa Pollock - L'Inespérée
Genre: Fantasy

Trettonåriga Oksa Pollock flyttar från Paris till London tillsammans med sin mamma, sin pappa, sin farmor samt hennes bästa vän Gus och hans familj för att Oksas föräldrar ska starta en fransk restaurang där tillsammans med Gus föräldrar. Först ville Oksa inte alls flytta, men när hon fick reda på att alla hon älskar skulle med gick hon med på det.

De flyttar in i ett hus på Bigtoe Square och Oksa tror att hon kan trivas där när hon bott där ett tag. Hon och Gus börjar på en skola för fransktalande barn och det mesta där är bra. Oksa och Gus får nya vänner, Merlin och Zelda. Det mesta är som det var i Frankrike, om man bortser från alla saker som är så typiskt London - som dubbeldäckare och annat. Men som sagt, det mesta är bra - men inte allt. Till exempel finns en lärare, magister McGraw. Han är verkligen hemsk - han gör sitt bästa för att göra eleverna till åtlöje och är riktigt elak mot dem. En annan hemsk person är "Vandalen" (som Oksa kallar honom) som är elak mot Oksa men hon har ingen aning om varför.

En dag hittar Oksa ett konstigt stjärnformat blåmärke runt sin navel. När Oksa visar det för sin farmor avslöjar hon den stora hemligheten: Oksa kommer från det hemliga landet Edefia, ett gömt land i en annan verklighet. Hennes familj har flytt därifrån för många år sedan och nu är Oksa landets sista hopp - den enda som kan öppna portalen till Edefia och kämpa mot de mörka och ondskefulla krafterna som gjorde så de behövde fly.
___________________________________________________________________________

Jag tyckte att den här boken lät väldigt bra - en flicka som plötsligt får veta att hon är från ett land som ligger i en annan verklighet. Men jag blev rätt besviken. Jag hade inte så höga förväntningar, men ändå.

Boken var väldigt seg och jag ville många gånger sluta läsa den, trots att det var många hemligheter som inte hade avslöjats och så. Det som gjorde den mest seg var att det var massvis med långa berättelser och förklaringar som verkligen var väldigt sega. Många av dem förde inte berättelsen framåt det minsta, de kunde författarna ha strukit. De var flera kapitel långa varje gång och många av dem var inte så intressanta som karaktärerna tyckte. Det stod typ "Oksa blev helt förbluffad över det hennes farmor just berättat" fast hon just avslöjat något inte så värst intressant. Och sedan var det en massa hemligheter hela tiden som jag redan hade listat ut men som huvudpersonen blev alldeles förbluffad över att höra. Liksom - först är Oksa verkligen onaturligt smart och sedan är hon dummare än en Trögmåns (karaktär i boken) (eller nej, kanske inte riktigt så trög). Hon bytte liksom personlighet fram och tillbaka och det var lite svårt att få grepp om henne. Och ja, det där med hemligheter som jag redan hade listat ut - en annan sak som gjorde boken seg var att den var så förutsägbar, den var liksom inte finurlig i slutet eller så. Och allt hemlighetsmakeri hela tiden - det fanns ingen orsak till att hålla saker hemliga, det var bara dumt. Jag antar att det skulle göra boken spännande, men jag tyckte det var rätt irriterande.

Och sedan lite saker jag stör mig på med författarnas skrivsätt: när någon säger något står det typ ropar, vrålar, skriker, tjuter, utropar eller något annat efteråt. Typ - blablabla, skriker Oksa. Fast många av de sakerna som de skriker eller vrålar ska hållas hemliga och får definitivt inte höras - det går liksom inte ihop sig (och de borde vara döva efter allt skrikande och vrålande)! Och författarna gillar verkligen utropstecken, de används lite för mycket tycker jag...

Författarna har använt sig av - när någon pratar, men jag tycker mest om " ", men det är ju vad man tycker mest om själv så det är inte direkt något att klaga på. Men något att klaga på är att någon som nyss gått iväg plötsligt sitter där och pratar eller att någon med grå ögon plötsligt får blå... Hmm.

Språket är väldigt formellt, och visst, det är fint, men hur många trettonåringar pratar så? Det är liksom inte bara Oksa eller någon som pratar så formellt utan alla hennes kompisar i samma ålder, och det blir lite konstigt samtidigt som det är fint. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det.

Något jag gillar är alla varelser som kommer från Edefia. De är gulliga (eller i några fall: elaka) och roliga att läsa om. Jag gillar också relationerna mellan Oksa och hennes familj och vänner, det är mest på grund av dem jag vill läsa fortsättningarna i serien. Så det bästa med boken är relationerna och varelserna från Edefia, och de sämsta sakerna är de sega samtalen, hemlighetsmakeriet, att försöken att göra boken spännande blir irriterande, alla saker som inte går ihop sig och att boken är väldigt förutsägbar och saknar det lilla extra som jag tycker böcker ska ha.

Så, för att sammanfatta hela recensionen: det blev en väldigt negativ recension, men så dålig var inte boken. Den var helt enkelt sådär, men ändå bra på något sätt. Idén till boken är riktigt bra och relationerna mellan personerna samt de roliga varelserna gör att man vill fortsätta läsa. Den får en 4,5: a i betyg, för den var inte super-duper-dålig men rätt seg! Jag kommer nog läsa fortsättningarna men det är inte så att jag känner att jag måste-läsa-dem-nu-annars-går-jag-sönder, om ni förstår vad jag menar.

Minnesvärt citat:

"- ... Du är långt ifrån så stark som du tror, du når inte ens upp till fotknölarna till min pappa. Han skulle kunna göra mos av dig och hela din familj!

- Jaså, det säger du? svarade Oksa, fast besluten att inte låta sig imponeras. Är din pappa en bulldozer kanske?"

Bokens första mening:

Ett gossebarn skulle ha uteslutit varje möjlighet.

Saker från boken som inspirerar mig:

• Relationerna mellan personerna.

• Alla varelser från Edefia!

• Idén med att Oksa och hennes familj kommer från ett land som finns någonstans på jorden fast ändå i en annan verklighet. 

Ny bok!

Äntligen ska jag få läsa den här boken! Tusen tack pappa :D

Lånat böcker

Var på biblioteket en sväng idag:

Fortsättningarna på den fantastiska "Ful" :D

 En bok jag läste för länge sedan och gillade då :D

Och äntligen ska jag få läsa hela denna fantastiska serie samtidigt! :D

Sedan måste jag få säga att jag väntar på en väldigt rolig grej (Mimsan vet, skvallra inte ;D) som ni får se snart! :D

Törst

Författare: Richelle Mead
Antal sidor: 335 st
Förlag: Bonnier Carlsen
Serie: Vampire Academy 1
Utgiven år: 2008
Originalets titel: Vampire Academy
Genre: Fantasy

Rose (halvvampyr, dhampir) och Lissa (vampyr, moroi) har varit på rymmen från sin internatskola i två år för att bevara Lissas hemlighet. Vampyrvärlden har letat efter dem sedan dess, men Rose, Lissas bästa vän, måste skydda Lissa så att ingen får reda på hennes hemlighet.
    Men den här gången hinner Rose och Lissa inte undan. Skolans spårare hittar dem och för dem tillbaka till internat S:t Vladimir.
    Lugna och eftertänksamma Lissa är en vampyrprinsessa och kaxiga Rose är hennes beskyddare. Rose måste skydda Lissa från strigoi, farliga och blodtörstiga vampyrer. Men kan Rose lyckas? Och vad händer om andra får reda på Lissas hemlighet?
_____________________________________________________________________

Att läsa den här efter "Sex veckor" var som att börja med att vara på Liseberg och åka Ponnykarusellen och fortsätta med Balder. Lite skillnad, alltså.

Ni som har läst min recension på sex veckor förstår nog att om den här ska vara som en motsats måste den vara bra. Och det är faktiskt en underdrift - den är fantastisk! Jag fastnade vid första sidan och kunde absolut inte släppa den (fast jag var tvungen ibland...).

Det bästa med boken är nog att den är så mystisk. Den innehåller många hemligheter, och man måste läsa vidare för att få reda på dem. Så himla smart skrivet, och boken blev verkligen spännande på grund av alla hemligheter!

En annan bra sak är att trots att boken inte låter så verklig kändes den väldigt verklighetstrogen, särskilt alla relationer. Ni som har läst den vet vad jag menar, ni som inte har läst den - läs den!

Trots att Rose är elak tycker jag om henne, för det är svårt att låta bli. Hon är ändå en människa (eller halvvampyr då) med känslor, det märks på hur mycket hon bryr sig om Lissa. Men en del saker hon gör är verkligen elaka och ändå tycker jag om henne... Skickligt, Richelle Mead, att få en läsare som oftast avskyr våldsamma karaktärer att älska en! Lissa är verkligen snäll, och man får veta mycket om henne på ett väldigt speciellt sätt även om Rose är "jag"-et i boken. Det sättet älskar jag verkligen!

Det finns knappt något att klaga på, men jag skulle vilja ha lite mer beskrivningar. Vissa händelser kunde ha varit lite bättre beskrivna och vissa platser likaså, men det gör inte så mycket! Personerna är verkligen bra beskrivna på alla sätt.

Så en sammanfattning av hela recensionen: fantastisk bok - jag behöver fortsättningarna NU!

Minnesvärt citat:

Ärligt talat så hann jag inte tänka på citat, jag var alldeles för inne i boken...

Bokens första mening:

Jag kände hennes skräck redan innan jag hörde hennes skrik.

Saker från boken som inspirerar mig:

• De färgstarka karaktärerna.

• Den bra idén om hur man får veta vad Lissa gör och känner.

Sex veckor

Författare: Kate Cann
Antal sidor: 300 st
Förlag: Tiden
Serie: -
Utgiven år: 2007
Originalets titel: Sea change
Genre: Kärlek, vänskap

Davinia börjar i Chloe's klass och Chloe blir genast avundsjuk på henne. Davinia är rik, bortskämd, har ett fantastiskt självförtroende och är väldigt snygg - precis sådan skulle Chloe också vilja vara!
    När Davinia börjar prata med Chloe blir hon överlycklig, och när Davinia vill att Chloe ska följa med henne och hennes familj på en sex veckor lång semester på en paradisö tycker Chloe att livet inte kunde vara bättre. Men är Davinia riktigt så underbar som Chloe tror? Och varför kan inte Chloe sluta tänka på Alex, trots att han varit så elak mot henne?
___________________________________________________________________________

Till att börja med: vad har Chloe för problem? Hur kan hon vilja vara som Davinia? Davinia är elak, hon snor saker och gör en massa annat hemskt. Och trots detta vill Chloe följa med Davinia på semester. Liksom... Öh? Författaren fick inte direkt mig att tycka om Chloe, trots att hon blir bättre i slutet så tycker jag aldrig synd om henne när hon är ledsen eller något - jag tycker hon är dum och fånig.
 
Davinia är liksom överdrivet elak och bortskämd, hon, precis som de flesta andra, blir aldrig någon trovärdig karaktär. Det finns överdrivet snälla karaktärer och överdrivet elaka, inga normala människor. Alla är antingen änglar eller djävular typ.

I mitten blir boken faktiskt helt okej, men i slutet blir allting så "bra" att det blir förfärligt långtråkigt. Det enda lilla problemet som uppstår löser sig på två sekunder ungefär, och sådant irriterar jag mig på!
Först är allt så dåligt, men sedan blir det så bra så att det blir långtråkigt... Och (markera på egen risk, spoilervarning) kärleken som uppstår mellan Alex och Chloe är pinsam. Först bråkar de och sedan blir de plötsligt tillsammans, jag hängde inte ens med... Usch!Inte särskilt lyckat, Kate Cann.

Nja... Det fanns inget särskilt bra med den här boken. Jag måste få klaga lite på att de blir fulla hela tiden och föräldrarna verkar inte ens bry sig om det. Nej, den här boken får bara en 3,5:a i betyg, för den var inte det minsta bra!

Minnesvärt citat:

"Jag visste inte vad jag skulle göra med tanken. Så jag lät den falla, som om den kunde sköljas bort av vågorna."

Bokens första mening:

När Davinia Morgan-Harwood först visades in i gymnasisternas uppehållsrum och presenterades av Lockjaw, vår klassföreståndare, blev det tyst i hela rummet.

Saker från boken som inspirerar mig:

Nästan ingenting...

• Att någon inte är som man tror. Fast mer än det var med Davinia, jag hade listat ut hur hon var innan de ens åkte på semester.

En förklaring

Nu har jag inte bloggat på några dagar FAST jag har läst ut två böcker, och det är för att jag inte kunnat ladda upp några bilder (och recensioner och andra inlägg är rätt trista utan bilder). Mitt Picasaweb-album (dit bilderna man laddar upp på bloggen kommer av någon anledning) var fullt, och om man inte raderade några bilder där fick man köpa nytt utrymme. Nu har jag raderat några bilder, så det finns inte kvar så många bilder i "Bilder"-inläggen, utan kanske bara en, för om man raderar en bild på Picasa blir den bara en svart ruta med ett utropstecken på på bloggen, snyggt va?

Recensioner på "Sex veckor" och "Törst" kommer snart, men just nu vill jag bara vara ute och njuta av det fantastiska vädret :D

Mycket mer än så

Författare: Sarah Dessen
Antal sidor: 413 st
Förlag: Rabén & Sjögren
Serie: -
Utgiven år: 2009
Originalets titel: Along for the ride
Genre: Kärlek, vänskap

Auden är en sådan som pluggar inför alla prov och alltid har brytt sig mer om skolan än att skaffa kompisar eller festa. När hon var liten pluggade hon och var duktig för att få uppmärksamhet från sina föräldrar, men när hon märkte att det enda hon kunde göra för att sno uppmärksamheten från sin storebror var att vara vild och misslyckas ordentligt med skolarbetet ville hon inte misslyckas, hon hade helt enkelt lyckats för mycket för att stå ut med att inte göra det. Hon hann aldrig riktigt med att vara barn, gjorde inte det som de flesta barn gör - som att leka och busa, utan var alldeles för upptagen med att vara duktig.

När Auden's föräldrar började bråka om kvällarna när de trodde Auden sov gjorde Auden det till en vana att inte somna om kvällarna för att de inte skulle bråka. Men när bråken ledde till en skilsmässa kunde Auden inte längre sova om nätterna. Hon gjorde det till en vana att vara uppe och nu är hon en riktig nattmänniska.
 
Auden's storebror Hollis är ute och reser runt i världen, och Auden bestämmer sig för att hon inte kan stanna hemma med sin mamma och bara förbereda sig inför college hela sommaren. Det är dags att det händer något i hennes liv. Hon åker till sin pappa och hans nya familj i en liten stad vid kusten.

Där får Auden jobb i hennes pappas nya frus klädaffär och där träffar hon tjejer i sin egen ålder. Hon får lära sig hur det är att inte bara sitta inne och plugga hela tiden. Och så möter hon Eli, som inte heller kan sova om nätterna, och tillsammans ger de sig ut på ett sökande - hon för att göra det hon aldrig gjorde som barn och han för att komma över skuldkänslorna han har sedan hans bästa vän dog.
__________________________________________________________________________

Jag hade rätt höga förväntningar när jag började läsa den här boken, eftersom jag hört så mycket positivt om Sarah Dessen's böcker, och "Mycket mer än så" överträffade verkligen mina förväntningar!

Känslan jag har enda sedan jag läste första kapitlet är att boken är väldigt, väldigt somrig. Sommarkänslan höll i sig genom hela boken och nu längtar jag väldigt, väldigt (kan fortsätta i tre år till men då kommer ingen vilja läsa klart den här recensionen) mycket till sommarlovet ;-) Nej men det känns som en typisk ligga-och-läsa-i-solen-bok. Jag ser fram emot att läsa mer av författaren, kanske i sommar?

Jag älskar karaktärerna väldigt mycket! det finns ingen som jag ogillar, utan det finns något jag gillar hos alla. Jag gillar särskilt Auden, Eli, Audens bror, Audens vänner, Audens pappas nya fru och fler. Alla karaktärer känns levande och jag skulle vilja träffa allihop.

Boken är väldigt snabbläst, språket är enkelt, fint och flyter på, och den är lätt att fastna i. Den är spännande från första sidan och när jag var tvungen att sluta läsa i går kväll hade jag verkligen ingen lust med det. När jag läst ut boken ville jag helst läsa den en gång till. Ibland ville jag bara krama om den. Jag hoppades att den aldrig skulle ta slut samtidigt som jag ville veta hur den slutade. Om inte det säger något om boken så vet jag inte vad jag ska skriva... ;D

En del detaljer i boken är så himla bra att jag inte ens kan förklara dem. Jag vill inte skriva ner dem eftersom de avslöjar för mycket OCH de är alldeles för många för att skrivas ner, men det är liksom enkla saker i början som blir viktiga i slutet bland annat.

Jag gillade verkligen att saker inte gick för fort fram i boken, utan vänskap och kärlek kom naturligt snabbt/långsamt. Det var inte bara jag-såg-en-kille-och-jag-känner-inte-honom-men-jag-vill-ändå-gifta-mig-med-honom-stil på boken, för då blir det lätt svårt att få boken trovärdig, utan alla relationer växte fram i naturlig fart eller vad man ska säga. Det var verkligen fint att läsa om hur alla relationer byggdes upp, fantastiskt bra Sarah Dessen!

Får du chansen att läsa den här boken: ta den. Av mig får den en åtta av tio i betyg, för den verkar ytlig men är "Mycket mer än så"! (Förresten, jag älskar titeln, för den passar verkligen in på boken. Och framsidan gillar jag också väldigt mycket!)

Minnesvärt citat:

"...men som Eli hade sagt: ett slut är alltid ett slut. Oavsett hur många sidor av meningar och stycken som ledde fram till det så skulle det alltid vara sista ordet."

Bokens första mening:

Alla mejlen började likadant.

Saker från boken som inspirerar mig:

• Sommarkänslan. Blir avundsjuk på folk som kan skriva så somrigt!

• Karaktärerna, de är fantastiska (jag överdriver inte).

• Handlingen som är så mycket mer än den verkar vara. Den har verkligen ett djup, och det ska en bra bok ha tycker jag!

Den andre Will Grayson

Författare: John Green & David Levithan
Antal sidor: 315 st
Förlag: Rabén & Sjögren
Serie: -
Utgiven år: 2010
Originalets titel: Will Grayson, Will Grayson
Genre: Vänskap, kärlek

Will Grayson's bästa vän Tiny Cooper har skrivit en musikal som han ska sätta upp på skolan. Will känner sig utanför och undrar om Tiny verkligen tycker om honom egentligen, eller bara är med honom för att det alltid har varit så. När Will ska gå på en konsert tillsammans med Tiny och några andra har den som gjort Will's falska pass skrivit fel, så Will kommer inte in. Ändå går de andra in på konserten och lämnar honom ensam utanför.

Will Grayson har träffat en kille på internet, men det blir inte riktigt som det ska när de ska träffas i verkligheten. Will blir helt förkrossad och väldigt förbannad.

Just då, på den kvällen, möts de båda sextonåriga killarna med samma namn. Den ena Will Grayson är ledsen över att hans internetdejt blev så misslyckad, den andre Will Grayson känner sig övergiven och osäker på kärleken. När de träffats blir ingenting som förr.
____________________________________________________________________________

Jag tycker verkligen om den här boken. Den är annorlunda, rolig och tänkvärd. Åt vissa saker skrattade jag medan vissa saker var väldigt "allvarliga". Författarna har gjort ett väldigt bra jobb med att få till en stämning i boken tycker jag!

John Green och David Levithan har skrivit vartannat kapitel. Den ena Will Grayson's kapitel innehåller inga stora bokstäver, inte efter en punkt och i början av namn. Jag tyckte det var jobbigt i början, men kom in i det efter ett tag. (Ibland används det stora bokstäver, men då typ om någon skriker eller något.) Jag gillade att läsa ur bådas synvinkel, jag längtade inte förbi någons kapitel för att få läsa om den andra och det var bra!

Jag älskar karaktärerna i boken. De är så färgstarka, levande och realistiska. Det är väldigt svårt att förklara dem, men jag gillar dem väldigt mycket i alla fall. Både huvudpersonerna och de som inte är med riktigt lika mycket. Alla karaktärer kändes genomtänkta och det fanns inte med någon "onödig" eller vad man ska säga. Till och med de som var väldigt irriterande och jobbiga fyllde en funktion, det var inte så att man önskade att de inte hade varit med över huvud taget när boken var slut. Karaktärerna tar verkligen berättelsen till nya höjder!

Måste få skriva att jag ÄLSKAR slutet! Jag hade ingen aning om hur det skulle sluta i början på det sista kapitlet, men när jag läst ut boken kunde jag inte tänka mig ett bättre sätt att avsluta boken på. Jag har läst om det flera gånger för det är så finurligt och det passar verkligen in med boken! Boken får en 8:a i betyg, för jag gillar den verkligen!

Minnesvärt citat:

Jag hade kunnat skriva ner en massa bra citat, men det skulle avslöja för mycket. Och dessutom hittade jag inte så många kortare citat, utan jag gillade många delar i boken och de kan jag inte skriva ner för det skulle ta väldigt lång tid...

Bokens första mening:

När jag var liten brukade pappa säga: "Will, du kan peta dina vänner från din kompislista, och du kan peta dig själv i näsan. Men peta aldrig dina vänner i näsan."

Saker från boken som inspirerar mig:

• De fantastiska karaktärerna!

• Stämningen i boken.

• Slutet - det är så himla, himla bra!

Genrer & Författare

Om de har sett konstigt ut på bloggen ett tag är det för att jag har delat upp alla recensioner i författare och genrer. Nu ser det lite bättre ut igen hoppas jag ;)  Man kan hitta "molnen" med genrer och författare längst ner!

Anders Björkelid (1) Angie Sage (6) Ann Brashares (2) Anna Gavalda (1) Anne Cassidy (3) Anne Plichota (1) Annika Luther (1) Becca Fitzpatrick (1) Beth Fantaskey (1) Bitte Havstad (1) Camilla Lagerqvist (1) Catherine MacPhail (1) Charles Benoit (1) Christina Wahldén (1)Coleen Murtagh Paratore (2) Cornelia Funke (1) Cynthia Voigt (1) David Levithan (2)Eiko Kadono (1) Emma Granholm (1) Ester Roxberg (1) Gabi Adam (1) Gayle Forman (1)Henning Mankell (3) Ingelin Angerborn (1) Inger Frimansson (1) Isabelle Halvarsson (1) Jandy Nelson (1) Jaqueline Wilson (1) Jenny Han (2) Jessica Schiefauer (1) Johan Harstad (1) Johanna Lindbäck (2) Johanna Nilsson (1) Jonas Karlsson (1) Katarina von Bredow (3) Khaled Hosseini (1) Kristin Cashore (1) Laura Trenter (1) Lauren Oliver (2) Lene Kaaberbøl (1) Li Widmark (1) Lian Hearn (1) Linzi Glass (1) Maggie Stiefvater (1) Margareta Nordqvist (1) Mats Strandberg (2) Melissa Marr (1) Oscar Danielson (1) Per Nilsson (1) Rachel Cohn (3) Rien Poortvliet (1) Ritta Jacobsson (1) Ros Asquith (2) Sanne Näsling (1) Sara Bergmark Elfgren(2) Scott Westerfeld (1) Selma Lagerlöf (1) Sonya Sones (1) Stefan Casta (1) Stefan Einhorn (1)Susanna Tamaro (1) Susanne MacFie (1) Suzanne Collins (3) Tamara Bach (1) Tessa Krailing(1) Tom Becker (1) Ulrika Lidbo (1) Åsa Anderberg Strollo (2)


Barnböcker (1) Brevroman (1) Deckare (2) Faktaböcker (1) Familjeproblem (1) Fantasy(25) Förr i tiden (2) Hästar (1) Klassiker (1) Kärlek (34) Livsöde (17) Noveller(1) Science fiction (6) Skräck (3) Thriller (3) Verklighetsbaserad roman (4)Vänskap (33) Ätstörningar (1) Äventyr (7)

DARLAH - 172 timmar på månen

Författare: Johan Harstad
Antal sidor: 440 st
Förlag: Bonnier Carlsen
Serie: -
Utgiven år: 2008
Originalets titel: DARLAH - 172 timer på månen
Genre: Fantasy, äventyr

Ingen har åkt till månen på över fyrtio år. Varför?
    På de senaste månfärderna upptäckte man att det fanns något där som inte borde vara där. Något farligt. Sedan dess har ingen vågat åka dit, men forskare har försökt att hitta en förklaring sedan dess.
    Nu vill NASA att hotet de misstänker finns på månen ska utforskas. För att ha råd med en ny resa till månen behöver de något som folk vill se. De bestämmer sig för att låta tre oerfarna ungdomar  åka med till månen. Den som vill får anmäla sig, sedan lottar de ut tre lyckliga vinnare. De ska bo på månbasen DARLAH 2, som hittills varit okänd för de som inte jobbat med den. Ingen har någonsin varit där inne, och de ska bo där i en vecka.

Mia från Norge vill verkligen inte till månen, men hennes föräldrar vill att hon ska dit och anmäler henne i smyg. När Mia vinner en av platserna blir hon jättearg, men när medlemmarna i hennes band förklarar att hon blir känd genom att åka till månen och att det kan vara vägen till att deras band kan bli kända bestämmer hon sig för att åka ändå.

Midori från Japan vill bort från sitt land och sin stad, helst till New York. Men månen får väl också gå bra. Om hon åker till månen blir hon säkert rik när hon kommer hem, och då kan hon ju åka till New York. Hon blir överlycklig när hon vinner, och bestämmer sig för att aldrig mer komma tillbaka till Japan.

Antonie från Frankrike har blivit dumpad av sin flickvän och vill komma så långt bort som möjligt från henne och minnena. Och månen är ju så långt bort man kan komma, eller hur? När han vinner ser han det som en chans att komma över henne.

Resan till månen blir inte särskilt lyckad, och det är helt klart något som inte står rätt till där uppe...


Jag tyckte att den här boken lät fantastisk. En förklaring till varför ingen åkt till månen på så länge: superbra idé ju! Men jag blev besviken.

Handlingen var liksom "hoppig". Först var det lite segt, men plötsligt gick allt i ett rasande tempo. Man fick till exempel inte läsa om när de tränade inför rymdresan, det skulle jag velat läsa om. Helt plötsligt hade de fått veta att de skulle få åka till rymden och nästa sekund satt de i raketen kändes det som. Jag hade sett fram emot att få läsa om hur man tränar för att få åka till rymden, så jag blev rätt besviken när det inte var med något alls om det. Det kändes som att författaren var väldigt nöjd med slutet och ville komma till det fort.

Berättelsen höll inte riktigt hela vägen. Hotet som fanns på månen var lite för övernaturligt tycker jag, saker som är övernaturliga ska ju kännas verkliga när man läser, men det gjorde inte riktigt hotet på månen, jag hade väntat mig något mer. Allting blir väldigt överdramatiskt i slutet, jag vill inte berätta vad som händer men jag tyckte det var... Jag kan inte förklara det. Det var bra, men jag tyckte att det var liiite fånigt. Eller fånigt är kanske inte riktigt rätt ord... Typ svårt att tro på, kanske?

Nu har jag bara skrivit en massa negativa saker hela tiden, jag ska berätta om det jag gillar också! Trots att slutet var lite fånigt var det ändå rätt läskigt. Vissa saker i slutet gillade jag verkligen, de var spännande och läskiga.

En sak som händer Midori, flickan från Japan, i början älskar jag:

 En toalett på Midoris skola var avstängd för länge sedan, och det gick ett rykte om att någon satt där inne. Hon hette Hanako-san och var död men bodde inne på toaletten. Om man knackade på dörren och sa Hanako-san? två gånger skulle personen där inne svara ja och sedan fråga om man ville leka med henne. Sedan skulle hon komma ut...
    Det var bara ett rykte men det gick så långt att ingen ville gå på toa där längre. Till slut fick rektorn bevilja pengar till att renovera toaletterna och personligen ta bort skylten där det stod att toaletten var trasig. Toaletten var så klart tom.
    Midori kommer och tänka på den händelsen när hon står vid ett låst toalettbås på flygplatsen när hon ska åka för att träna inför rymdresan. Hon hör att någon andas där inne, så hon prövar att säga Hanako-san? två gånger och då svarar personen där inne ja. 

Den delen gillar jag verkligen! Sedan är det en sak som hänger ihop i slutet, saker som hänt alla tre ungdomarna som inte var en slump som de trodde. Det gillar jag också, båda de sakerna är spännande och läskiga.

Den här boken var okej, men inte så bra som jag trodde. Den får en 6:a - 7:a i betyg, för att idén var bra och vissa delar var riktigt läskiga!

Minnesvärt citat:

    "Ibland finns det ingenting att säga.

    Ibland är det för sent redan innan du öppnar munnen. 

    Och du kan leta dig igenom alla böckerna på universitetet, du kan lyssna på alla sånger som någonsin spelats in utan att hitta ett enda ord som kan vrida tillbaka tiden så att allt blir som det var."

"I rymden kan ingen höra dig skrika."

Bokens första mening:

Mina herrar. 

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att den innehåller en förklaring till något som hänt i verkligheten, som förklaringen till varför ingen varit på månen på så länge.

• Att det finns något farligt i världsrymden, och att några känt till det men inte alla.

Vad mina vänner inte vet

Författare: Sonya Sones
Antal sidor: 265 st
Förlag: Bonnier Carlsen
Serie: Del ett i serien om Sophie och Robin
Utgiven år: 2001
Originalets titel: What my mother doesn't know
Genre: Kärlek

Sophie känner sig väldigt ensam. Det är vinterlov och båda hennes bästa vänner är bortresta med sina familjer. Men så träffar Sophie skolans töntigaste person, Murphy, på en bänk på ett konstmuseum, och han börjar prata med henne. Det visar sig att de har väldigt mycket gemensamt och plötsligt ses de varje dag. De åker skridskor, tecknar och klär granen ihop. Men Sophie är inte kär. Det kan hon inte vara. Murphy, eller Robin som han heter i förnamn, är ju en tönt. Hans efternamn har till och med blivit en synonym till "idiot" på skolan. Vad skulle Sophies vänner säga om de kom hem från sina semestrar och fick veta att Sophie var tillsammans med skolans största tönt?


Jag har varit nyfiken på Sonya Sones böcker länge, inte så mycket på grund av handlingen utan på grund av sättet hon skriver på. Men jag blev väldigt positivt överraskad. Trots att handlingen inte är så originell känns boken unik, först och främst på grund av dikterna men även på grund av karaktärerna.

Boken är skriven i diktform. Först trodde jag att det skulle vara svårt att hänga med i handlingen när det bara var korta dikter på varje sida, men det var väldigt lätt att hänga med, lättare än i många andra böcker. Jag trodde inte jag skulle gilla handlingen så mycket - cool tjej blir kär i töntig kille, ska hon våga visa det - jag tyckte inte det lät så originellt. Men det var det faktiskt, jag gillade handlingen mycket mer än jag trodde.

Språket är verkligen vackert, det var fantastiskt kul att läsa en bok i diktform. Språket är snabbläst, tänkvärt och fint. Vartenda ord förde boken framåt, man fick lära känna Sophie på ett väldigt skickligt sätt, hennes historia vävdes ihop med det som hände just då i boken.

Jag sträckläste boken på mindre än en timme och kunde inte sluta läsa, först och främst på grund av språket men också för att jag ville veta vad som skulle hända. Fortsättningen, "Vad min flickvän inte vet", måste definitivt läsas väldigt snart...

Minnesvärt citat:

"Jag ser honom där uppe, 

en silhuett på telefontråden.

Ensam mot bakgrund av

den sidenblå himlen

sjunger han med liv och lust

sångerna han lånat

av alla andra fåglar.

Han prövar

den ena rösten efter den andra,

med en kort paus

mellan varje

för att se om han kan locka till sig

sina drömmars

fågelflicka,

och då och då

dansar han upp i luften,

fladdrar i en loop

som visar upp de vita fläckarna som han har präntade

på sina vingar, 

innan han landar på sin tråd igen

och börjar på en annan sång.

När jag betraktar honom

känner jag mig ungefär som han,

som en befjädrad varelse

som balanserar på en tråd

och prövar en massa olika röster

för att se vilken

som kan tänkas funka bäst,

och då och då

gör en liten piruett

ute på dansgolvet,

i hopp om att mina drömmars fågelpojke

ska flyga förbi och upptäcka mig,

fladdra ner förbi mig

och bjuda upp till dans."

(Detta var bara ett smakprov på det vackra språket...)

Bokens första mening:

Jag står

nära barnen,

ser dem klättra omkring

i djungelgymmet

och minns lite vagt

hur det var att vara sex.

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att den är skriven i diktform.

• Att handlingen känns så realistisk och trovärdig.

Jag glömde visst att jag har olästa böcker.

Historien om min dag: Egentligen var det meningen att jag skulle vara på biblioteket efter tre konserter jag medverkat på idag innan mamma skulle hämta mig, men så var jag med en kompis istället och vi gick på stan och lite annat. Men när jag skulle möta mamma på biblioteket efteråt hade hon inte kommit än, så jag hann vara på biblioteket i fem minuter medan jag väntade. Vad hann jag plocka med mig då?

Mycket mer än så av Sara Dessen - eftersom många gillar hennes böcker och jag inte har läst något av henne än.

Den andre Will Grayson av John Green och David Levithan - eftersom att jag älskar David Levithans böcker och jag är nyfiken på John Green's.

Vad mina vänner inte vet av Sonya Sones - eftersom jag bara har hört positiva saker om den och är nyfiken på sättet den är skriven på.

Oksa Pollock det sista hoppet av Anne Plichota och Cendrine Wolf - eftersom jag har hört mycket om den, både positivt och negativt, och vill skaffa mig en egen uppfattning.

Törst av Richelle Mead - eftersom jag inte har läst Vampire Academy än (...).

Sex veckor av Kate Cann - eftersom min en av mina kompisar sa att den var bra och vi brukar gilla samma böcker.

A year without Autumn av Liz Kessler - eftersom jag måste läsa mer på engelska, framsidan och ryggen är väldigt snygg och jag älskar titeln - Autumn är ett namn i boken, så det blir på svenska "Ett år utan Autumn", men det hade ju lika gärna kunnat vara "Ett år utan höst" - så bra så jag önskar jag hade hittat på det.

Ja... Så blev det med att inte låna fler böcker på ett tag ja... Det löftet som jag lovade mig själv i onsdags höll jag i  fem dagar. Duktiga jag... -.-