Delirium

Författare: Lauren Oliver
Antal sidor: 441 st (extragrejer ej inräknat)
Förlag: Harper
Serie: Del ett i en trilogi
Utgiven år: 2011
Originalets titel: Delirium
Genre: Science fiction, kärlek, dystopi

They say that the cure for love will make me happy and safe forever.
And I've always belived them.
Until now.
Now everything has changed.
Now, I'd rather be infected with love for the tiniest sliver of a second than live a hundred years smothered by a lie.


Förr i tiden var kärlek det bästa som någonsin kunde hända. Folk ljög för kärlek. Till och med dog för den.
    Men nu har forskare kommit på ett botmedel. Vid arton års ålder opereras man för att sluta älska. Älskar man inte folk kan man inte dö för dem. Man behöver inte få sitt hjärta krossat. Man kan leva ett tryggt och förutsägbart liv.
    Lena har alltid sett fram emot dagen då hon ska bli botad från den hemska sjukdomen som kallas kärlek. Men när det bara är nittiofem dagar kvar till hon ska behandlas händer det som inte får hända: hon blir kär.

Innan jag ens hade börjat läsa den här boken visste jag att jag skulle älska den. Och den överträffade mina förväntningar. Jag ska försöka beskriva boken, men det kommer nog inte gå så bra - den här boken är så fantastisk att jag inte kan förklara den!

Handlingen är fantastisk - idén med att kärlek är en sjukdom är så himla, himla bra! Det är läskigt och väldigt realistiskt. Jag blev helt fast vid boken och den var i princip omöjlig att släppa. Trots att jag inte läser snabbt på engelska flög sidorna fram i slutet. Jag behöver fortsättningen NU! Det är så spännande att man... Tja, jag vet inte! Blir galen om man inte får fortsättningen, kanske!

Karaktärerna älskar jag. Eller i början gillade jag inte Lena så mycket, hon var liksom inte något speciellt då, men hon förändras verkligen. Hon blev bara bättre och bättre ju längre in i boken man kom!
    Alex och Hana, de som är med mest om man inte räknar med Lena, gillar jag också väldigt mycket. De har verkligen en egen personlighet och är väldigt bra beskrivna: man tycker om dem (det gjorde i alla fall jag) och blir nyfiken på dem! (Jag tänker inte berätta mer om dem, man får läsa själv.)
    Karaktärerna känns väldigt verkliga och jag tyckte att det kändes som om jag känner dem i verkligheten.

Språket. Det är så otroligt fantastiskt. Jag älskar verkligen Lauren Oliver's sätt att beskriva, man kan verkligen se sakerna hon skriver om framför sig. Hon använder sig av liknelser jag aldrig tänkt på förut. Det finns hundratals av citat som jag önskar jag hade kommit på...
    Ärligt talat - jag kan inte få nog av språket. Det är liksom roligt men allvarligt på något sätt, jag kan inte förklara det. Ni som har läst boken vet nog vad jag menar ;-) Jag undrar verkligen hur de har lyckats översätta det, jag tvivlar på att det är lika vackert som på engelska, men man kan ju alltid bli överraskad!

Tja, den här recensionen gav inte direkt boken rättvisa. Men för att sammanfatta det hela: Jag. Älskar. Den. Och. Kan. Inte. Sluta. Tänka. På. Den!

Minnesvärt citat:

"The deadliest of all deadly things: It kills you both when you have it and when you don't."

"It will kill me, it will kill me, it will kill me. And I don't care."

"I'd rather die my way than live yours."

"I love you. Remember. They cannot take it."

Detta var bara några av alla fantastiska citat som den här boken innehåller...

Bokens första mening:

It has been sixty-four years since the president and the Consortium identified love as a disease, and fourty-three since the scientists perfected a cure.

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att kärlek är en sjukdom, att något så självklart för oss har blivit farligt i framtiden.

• De verklighetstrogna och intressanta personerna.

• Språket! Det är så otroligt vackert!

• Den läskiga och verklighetstrogna handlingen...

Alltså: Det mesta!

Betyg 9.9 av 10