Törst

Författare: Richelle Mead
Antal sidor: 335 st
Förlag: Bonnier Carlsen
Serie: Vampire Academy 1
Utgiven år: 2008
Originalets titel: Vampire Academy
Genre: Fantasy

Rose (halvvampyr, dhampir) och Lissa (vampyr, moroi) har varit på rymmen från sin internatskola i två år för att bevara Lissas hemlighet. Vampyrvärlden har letat efter dem sedan dess, men Rose, Lissas bästa vän, måste skydda Lissa så att ingen får reda på hennes hemlighet.
    Men den här gången hinner Rose och Lissa inte undan. Skolans spårare hittar dem och för dem tillbaka till internat S:t Vladimir.
    Lugna och eftertänksamma Lissa är en vampyrprinsessa och kaxiga Rose är hennes beskyddare. Rose måste skydda Lissa från strigoi, farliga och blodtörstiga vampyrer. Men kan Rose lyckas? Och vad händer om andra får reda på Lissas hemlighet?
_____________________________________________________________________

Att läsa den här efter "Sex veckor" var som att börja med att vara på Liseberg och åka Ponnykarusellen och fortsätta med Balder. Lite skillnad, alltså.

Ni som har läst min recension på sex veckor förstår nog att om den här ska vara som en motsats måste den vara bra. Och det är faktiskt en underdrift - den är fantastisk! Jag fastnade vid första sidan och kunde absolut inte släppa den (fast jag var tvungen ibland...).

Det bästa med boken är nog att den är så mystisk. Den innehåller många hemligheter, och man måste läsa vidare för att få reda på dem. Så himla smart skrivet, och boken blev verkligen spännande på grund av alla hemligheter!

En annan bra sak är att trots att boken inte låter så verklig kändes den väldigt verklighetstrogen, särskilt alla relationer. Ni som har läst den vet vad jag menar, ni som inte har läst den - läs den!

Trots att Rose är elak tycker jag om henne, för det är svårt att låta bli. Hon är ändå en människa (eller halvvampyr då) med känslor, det märks på hur mycket hon bryr sig om Lissa. Men en del saker hon gör är verkligen elaka och ändå tycker jag om henne... Skickligt, Richelle Mead, att få en läsare som oftast avskyr våldsamma karaktärer att älska en! Lissa är verkligen snäll, och man får veta mycket om henne på ett väldigt speciellt sätt även om Rose är "jag"-et i boken. Det sättet älskar jag verkligen!

Det finns knappt något att klaga på, men jag skulle vilja ha lite mer beskrivningar. Vissa händelser kunde ha varit lite bättre beskrivna och vissa platser likaså, men det gör inte så mycket! Personerna är verkligen bra beskrivna på alla sätt.

Så en sammanfattning av hela recensionen: fantastisk bok - jag behöver fortsättningarna NU!

Minnesvärt citat:

Ärligt talat så hann jag inte tänka på citat, jag var alldeles för inne i boken...

Bokens första mening:

Jag kände hennes skräck redan innan jag hörde hennes skrik.

Saker från boken som inspirerar mig:

• De färgstarka karaktärerna.

• Den bra idén om hur man får veta vad Lissa gör och känner.