måndag 3 juni 2013

Var är Alaska?

Författare: John Green
Antal sidor: 223 st
Förlag: Berghs förlag
Serie: -
Utgiven år: 2005
Originalets titel: Looking for Alaska
Genre: Kärlek, vänskap, livsöde

Den första vännen
Den första kärleken
De sista orden

Miles Halter ger sig iväg för att söka ett Stort Kanske. Han lämnar sina föräldrar, ickeexisterande vänner och high school bakom sig för att börja på internatskolan Culver Creek i Alabama.
    Culver Creek är i och för sig mer läxor än äventyr, men Miles träffar sina första riktiga vänner som lär honom en massa ovanor, och först och främst träffar han Alaska - den smartaste, roligaste, galnaste och snyggaste tjej Miles någonsin träffat. Hon kommer att förändra hans liv mer än han någonsin kunnat ana.
___________________________________________________________________________

Jag hade faktiskt inga förväntningar på den här boken, trots att jag älskat allt annat jag läst av John Green. Kanske var det för att handlingen inte lockade mig så mycket. Men trots allting jag trodde om boken skakade den om mig helt och hållet och nu vet jag inte vad jag ska säga. Den är bara så otroligt bra och fin och sorglig och hemsk och rolig att jag inte vet vad jag ska ta mig till.

Bara själva sättet boken är uppdelad på är ju underbart - det börjar med "etthundratrettiosex dagar före" och sedan fortsätter det att räknas ner. Jag var så otroligt spänd på vad som skulle hända och när det väl hände blev jag helt mållös. Det hade jag verkligen inte väntat mig!

Handlingen är så otroligt bra. Den är så mystisk och så spännande att man inte kan sluta läsa. Jag trodde inte jag skulle gilla den här boken (av någon konstig anledning) men passade på att köpa den då den var otroligt billig på adlibris. Men så fort jag läst de första meningarna visste jag att jag var helt fel ute - nu undrar jag verkligen om John Green kan skriva något som inte är helt underbart.

Karaktärerna - jag vet inte ens var jag ska börja. Visst, de har definitivt sina ovanor, men jag skulle ändå inte säga nej till att umgås med dem. Jag tycker otroligt synd om dem men de lever ändå i ett äventyr hela tiden och de är inte rädda för att busa. Sedan är alla så djupa och så speciella på sitt eget sätt, vilket gör att de känns så otroligt trovärdiga. Miles samlar på sista ord, Översten har en väldigt fin relation till sin mamma och Alaska samlar på böcker till sitt livs bibliotek.

Som sagt blev man verkligen chockad när det som det räknades ner till verkligen hände. Jag hade verkligen inte väntat mig det! Men ändå... Det passar otroligt bra in på berättelsen och det var faktiskt när det hände som jag bestämde mig för att det skulle vara fel att ge den här boken något annat än toppbetyg. Herregud vad bra den är. Och den blir bara bättre för varje gång jag tänker på den.

Jag tycker den här boken beskriver svåra händelser (ni som läst boken förstår vad jag menar) otroligt bra. Det känns så otroligt äkta. Samtidigt som slutet är väldigt sorgligt tycker jag att även det passar in perfekt på boken, och jag älskar hur allt inte riktigt löser sig men ändå gör det på något sätt. Man får inte alltid reda på allt. Vissa saker kommer förbli mysterium för alltid.

Jag kan tänka mig att vissa saker i den här boken låter bättre på engelska - jag har ju läst hur John Green skriver på engelska och måste säga att hans språk blir snäppet finare i original. Jag har också läst många citat från den här boken på sitt originalsråk (älskar man citat så gör man) och a Great Perhaps låter lite finare än ett Stort Kanske - och först och främst passar det bättre in på boken. Samma sak med många andra citat. Men ändå tycker jag väldigt mycket om språket på svenska också! (Har ju inte läst boken på engelska så har ju inget att jämföra med, har bara läst vissa citat och de var finare på originalspråket.)

Så ja, den här boken borde verkligen alla läsa. Den är så vacker, sorglig och unik att man knappt vet hur man ska beskriva den för att ge den rättvisa.

Minnesvärt citat:
"Gud kommer att straffa de skändliga. Och innan Han gör det, kommer vi att göra det."

"Thomas Edisons sista ord var: "Det är mycket vackert där borta." Jag vet inte var därborta är, men jag tror att det är någonstans, och jag hoppas det är vackert."

Bokens första mening:
Veckan innan jag lämnade mina föräldrar och Florida och resten av mitt småttiga liv för att plugga på ett internat i Alabama, ville mamma prompt ställa till med en avskedsfest till mig.

Favoritkaraktär/er:
Miles, Översten och Alaska

Saker från boken som inspirerar mig:
Alla verklighetstrogna och färgstarka karaktärer!
 • Slutet, för det är så fint men ändå så sorgligt.
• Att jag verkligen aldrig läst något liknande förut.
• Att det är omöjligt att sluta läsa i den!


1 kommentar:

  1. Både äger och har läst boken! Hade aldrig kunnat trott att det blev som det blev, men jag älskar boken ändå! Har du fått sommarlov förresten? :)

    SvaraRadera

Hej! Kul att du vill lämna en kommentar ☺