Knappt lovlig

Författare: Katarina von Bredow
Antal sidor: 230 st
Förlag: Rabén & Sjögren
Serie: -
Utgiven år: 1996
Originalets titel: Knappt lovlig
Genre: Kärlek

När Hannas mamma bestämmer sig för att de ska flytta till landet vet inte Hanna vad hon ska ta sig till. Allting finns ju i stan - kompisarna, skolan och alla roligheter. Det blir svårt att stanna i stan om kvällarna, för det går nästan inga bussar, och Hannas bästa vän Linn avskyr verkligen landet.
    Men så träffar Hanna Arild. Han är den snyggaste kille hon någonsin sett - men han är också äldre, och grisbonde. Men Hanna kan inte låta bli. Hur ska hon få honom att upptäcka en femtonårig tjej från stan? Till Hannas fördel kan ibland hjälp komma från där man minst anar det...
________________________________________________________________________

Jag brukar tycka mycket om Katarina von Bredows böcker just för att de är enkla, snabblästa och svåra att sluta läsa i. Det här var inte hennes bästa, men inte hennes sämsta heller. Det är en av hennes första böcker, och det märks att hon blir bättre och bättre om man jämför med hennes senare böcker. Det jag irriterade mig mest på var att den är lite för kort - den skulle gärna fått vara längre.

Det jag gillar allra mest är författarens sätt att skriva - med mycket annorlunda detaljer som gör att man minns hennes böcker. Det är något med dem som gör dem minnesvärda. Sedan ger hon sina karaktärer lite udda personligheter och även om de är lite "vanliga" finns det något som gör att de sticker ut.

En annan sak jag gillar är att man är fast när man väl börjat läsa. Det är något med författarens sätt att skriva det också, för det är inte otroligt spännande eller något sådant. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men jag beundrar författaren för det!

Hannas bästa vän Linn tyckte jag inte riktigt om, även om det var synd om henne. Jag tyckte mycket mer om Sara. Hanna är en rätt bra karaktär, inte den bästa huvudpersonen någonsin kanske men jag gillar henne. Arild var inte heller jättespeciell men de små detaljerna Hanna la märke till hos honom gjorde honom väldigt levande.

Jag har läst alla Katarina von Bredows ungdomsböcker nu - den här var den enda jag hade kvar. Som sagt märks det att det är en av Katarinas första böcker, men den är ändå bra. Inte alls hennes sämsta, men inte hennes bästa heller. Jag gillar att hennes böcker alltid är svåra att sluta läsa i och perfekta att ta sig ur lässvackor med. De är enkla men inte jätteytliga, utan har djup i sig ändå.

Det jag inte gillade var att den är lite för kort - den skulle gärna fått vara längre. Man läste ut den väldigt fort och jag skulle vilja läsa mer om när Hanna var hos Arild. Annars har jag nog faktiskt ingenting att klaga på :)

Det finns inte så mycket mer att säga om den här boken. Det är helt enkelt en bok som jag rekommenderar till de som vill ha något snabbt, bra och enkelt att läsa! :)

Minnesvärt citat:

Jag tror inte jag hittade något speciellt!

Bokens första mening:

Hanna går tätt, tätt intill spegeln.

Favoritkaraktär/er:

Hanna, Sara och Arild

Saker från boken som inspirerar mig:

• Hur författaren lyckas skriva så det är omöjligt att sluta läsa!

• Att allting känns så levande.