Favoritböcker 2016

Även om jag gärna hade haft ännu mer tid åt läsning under året som (snart) har gått har jag ändå hunnit läsa en hel del riktigt bra böcker. Här kommer topp fem böcker jag läst (hittills) under 2016!

5. The Martian - Andy Weir

Då den här boken är skriven av en rymdnörd för rymdnördar passade den mig perfekt. Det känns verkligen som om man läser en bok baserad på en sann historia, både då all fakta känns så logisk men också för att karaktärer och allt känns så verkligt.

4. We Were Liars av E. Lockhart

Det är inte ofta man läser böcker som överraskar en som den här boken gör. Hur förberedd man än tror sig vara på plot twisten i slutet blir man ändå så förvånad så man vill läsa om boken direkt för att förstå allt man missat. Dessutom är alla karaktärer och miljöer otroligt bra beskrivna.

3. More Than This - Patrick Ness

Hade verkligen inga förhoppningar på den här boken när jag började läsa, men den överraskade mig helt. Kommer fortfarande på mig själv med att tänka på berättelsen och karaktärerna ibland, för kan verkligen inte släppa dem. Allt är så otroligt bra beskrivet att det känns som att tänka tillbaka på gamla minnen. Saknar dessutom karaktärerna - det är inte vanligt att de berör så mycket som i den här boken.

2. Björnstad - Fredrik Backman

Wow. Den här boken. När jag började läsa förväntade jag mig en väldigt bra bok men fick så mycket mer än så - man blev helt indragen i världen, karaktärernas öden och hela staden. Det var omöjligt att sluta läsa för en boken tagit slut och när den väl hade gjort det ville man helst börja från början igen. Som hockeyfan gjorde det säkert att jag gillade boken ännu mer. Recension kommer inom kort!

1. The Raven King - Maggie Stiefvater

Avslutningen på en av mina favoritserier - såklart kommer den på första klass. Gansey, Blue, Adam, Ronan och Noah är några av mina favoritkaraktärer någonsin och det verkar inte som om Maggie Stiefvater någonsin gör en besviken. Inte många serier har gett mig en så speciell känsla som The Raven Cycle har. (Dessutom - Maggie Stiefvater håller på att skriva böcker med Ronan som huvudperson, vilket verkligen inte kan bli annat än bra.) 

More Than This

Författare: Patrick Ness
Antal sidor: 480 st
Förlag: Walker Books
Serie: -
Utgiven år: 2013
Originalets titel: More Than This
Genre: Dystopi
Språk: Engelska

Seth dör.
    Vatten fyller hans lungor, han får ingen luft, han känner hur hans huvud slår i klipporna.
    Sedan vaknar han. Blåslagen, törstig och ensam, men vid liv.
    Hur kan han fortfarande leva? Ju mer Seth ser sig om, ju mer får han en känsla av att han varit där förut. Har han hamnat i något skruvat helvete, fast för alltid helt ensam på en plats han definitivt sett förut? Eller finns det mer till livet än det han lämnat bakom sig?
   

När det står ""Just read it" - John Green" på en bok måste man ju självklart plocka upp den, det är nästan lag. Dessutom hade jag inte läst något av Patrick Ness innan, så jag var verkligen intresserad av att läsa den här boken, trots att jag egentligen inte visste vad den handlade om.

Från första sidan kastas man in i berättelsen om Seth och hans annorlunda liv efter detta. Alla beskrivningar är så verkliga att den känns som om man är där med honom och känner precis det han känner. Det finns många böcker som får läsaren att känna så, men den här boken går verkligen ett steg längre - när man ser upp från boksidorna blir man förvånad över att se sitt eget rum, och när man tänker tillbaka på den är det som att tänka tillbaka på riktiga minnen.

Historien går framåt i precis lagom takt och trots att boken är nästan 500 sidor lång går det fort framåt. Man är lika nyfiken som Seth på vad det är som egentligen händer och sidorna bara flyger förbi. Dessutom blandas den intressanta berättelsen upp med fina tillbakablickar av Seths tidigare liv som blir mörare ju längre in i boken man kommer, och man kan inte lägga boken ifrån sig för man vill verkligen veta hur allt knyts ihop och varför Seth egentligen hamnat där han är.

Dessutom får man lära känna fler karaktärer - Tomasz, som man inte kan låta bli att älska, Regine, som skulle göra allt för honom, och Gudmund, som på något sätt startade hela berättelsen. Ingen av karaktärerna liknar någon annan man läst om och stannar kvar långt efter att man läst klart de sista sidorna.

Sedan, långt efter att boken tagit slut och man ställt tillbaka den på hyllan, kommer man fortfarande ihåg detaljer från den. Man kan se miljöer och viktiga foton framför sig,  kommer ihåg de sista fina meningarna och kommer till och med ihåg små ganska oviktiga meningar som karaktärerna sagt. Det är så man märker att boken verkligen gjort intryck på en.

Jag rekommenderar verkligen, verkligen den här boken. Den är otroligt vackert skriven och trots att det gått över en månad sedan jag läste den kan jag fortfarande inte sluta tänka på den. De allra bästa böckerna lämnar alltid kvar något hos en, och den här boken lämnar en känsla, eller snarare en fråga; finns det mer än det här?

Harry Potter and the Cursed Child

Något de flesta säkert inte missat är att det i somras släpptes en ny bok som utspelar sig i Harry Potter-världen. "Harry Potter and the Cursed Child", boken gjord på teaterns manus, tar vid där epilogen i den sista boken slutar - Albus Potter, Harrys son, är påväg till Hogwarts för att gå sitt första år. Det visar sig direkt att han inte direkt följer i sin fars fotspår; han hamnar i Slytherin och blir snabbt vän med Draco Malfoy's son, Scorpius Malfoy. Harry och Albus glider isär mer och mer och Albus trivs inte alls med att vara Den utvaldes son. För att en gång för alla bevisa att han är en egen person drar Albus med Scorpius på ett äventyr som får helt andra konsekvenser än de kunnat ana.

Jag har så mycket tankar om den här boken. Självklart älskade jag att komma tillbaka till Harry Potter-världen, och det måste nog ändå vara det allra bästa. Alla karaktärer och platser man känner igen, all nostalgi. Sedan fanns det saker som var mindre bra också, som jag tänkte komma till lite senare.

Jag hade hört väldigt många missnöjda åsikter om den här boken/teatern. Det gjorde att mina förväntningar inte var så höga, och jag tror det är en stor anledning till varför jag kunde uppskatta den  så mycket som jag gjorde. Mitt största tips till alla som är rädda för att läsa den här boken på grund av allt negativt de hört - läs den utan alltför höga förväntningar, och fokusera på de bästa delarna. 

Nedan följer listor på saker jag gillade mycket och gillade lite mindre med boken. (De innehåller spoilers, så skippa dem om ni inte vill veta för mycket!)

Mindre bra saker

• Voldemorts dotter - hela den delen av berättelsen tyckte jag kändes ganska ologisk. Även om jag tyckte ganska mycket om scenen när de är tillbaka i Godric's Hollow tyckte jag de kunde byggt upp den på något annat sätt och fokuserat mer på andra delar av berättelsen.

• Ron som karaktär förtjänade mer än att bara vara med för att bidra med humor - visst, det är jättebra att ha med en karaktär som är rolig, men Ron kunde definitivt fått ha lite mer djup än så.

• Jag gillade att Scorpius kom till en alternativ framtid där allt var hemskt, men att anledningen skulle vara att Cedric blev så sur av att förlora i The Triwizard Tournament så han blev dödsätare... Det kändes inte heller riktigt rättvist mot hans karaktär. 

• Delar av slutet kändes lite hastigt och passade inte riktigt in på resten av berättelsen.

• Jag hade definitivt hellre läst den som en riktig bok än som ett manus, men när man väl kom in i det var det faktiskt inte så farligt. Det flöt på väldigt snabbt men sjävklart hade man velat ha lite fler beskrivningar.

Väldigt bra saker

• Scorpius Malfoy! Han var definitivt min favoritkaraktär i hela boken. <3

• Scorpius och Albus vänskap - något av det finaste jag läst på länge. Båda karaktärerna och deras relation till varandra är helt klart det bästa med den här boken. Jag vill verkligen läsa mer om dem!

• Att få återse alla karaktärer från Harry Potter-serien - behöver jag säga mer?

• Draco Malfoy växte verkligen som karaktär i den här boken, och det förtjänade han verkligen. Det var väldigt fint att läsa om.

• I en alternativ tid där allt är hemskt står fortfarande Hermione, Ron och Snape på Harrys sida. Snapes karaktär beskrevs väldigt bra i den här boken.

• Den innehåller scener som får en att skratta, som får en att vilja krama om karaktärerna i boken och som får en att behöva lägga den ifrån sig för att samla tankarna ett tag. Alla känslor på samma gång. Det märks att J.K. Rowling har varit inblandad i berättelsen. 

Som en avslutning kan jag säga att de positiva sakerna väger upp de negativa. Den här boken drar med en tillbaka till Harry Potter-världen, och det älskar jag den för. 

The Sky is Everywhere

"The Sky is Everywhere", eller "Himlen börjar här" som är den svenska titeln, har varit en av mina favoritböcker i många år nu. Den här sommaren läste jag den för första gången på engelska, och kolla bara vad fin den här versionen är! Att Lennies dikter finns med som foton vid varje kapitel och de blå sidorna gör att det helt klart var värt att köpa ännu en kopia av den här boken.

The Raven King

Författare: Maggie Stiefvater
Antal sidor: 438 st
Förlag: Scholastic Press
Serie: The Raven Cycle #4
Utgiven år: 2016
Originalets titel: The Raven King
Genre: Fantasy
Språk: Engelska

Richard Gansey III vet att han bara har ett år på sig att hitta Glendower, den sovande kungen. Ett år till att avsluta allt han påbörjat.

    Till sin hjälp har har Ronan, som kan drömma fram vad som helst; Adam, som inte längre styr över sitt eget liv; och Blue, som är helt säker på att hon är den som kommer avsluta Ganseys liv.

    Deras enda chans att rädda Gansey är att hitta Glendower, och de är närmre än de någonsin varit. Men både Artemus och Gwenllian vet mer än de säger, och kanske finns det fler som står i deras väg än vad de kan tro. Gränsen mellan drömmar och verklighet är otydligare än den någonsin varit.

Det var länge sedan jag hade så höga förhoppningar på en bok som jag hade på "The Raven King". Maggie Stiefvater's serie är en av de bästa jag läst och definitivt en av de jag varit mest inne i de senaste åren, så självklart beställde jag den så snabbt jag kunde och läste den direkt. Hela världen Stiefvater byggt upp är både magisk och väldigt trovärdig, och det är inte ofta man bryr sig om karaktärer som man bryr sig om Gansey, Ronan, Adam och Blue. Att få komma tillbaka till världen och karaktärerna kändes bättre än jag kunde hoppats.

Som vanligt gjorde inte Maggie Stiefvater mig beskriven. Det här är en av de bästa böckerna jag läst på väldigt länge, och även en av de bästa avslutningarna på en serie jag läst någonsin. Den magiska känslan som funnits i de tidigare böckerna fanns kvar hela vägen till slutet och när jag läst klart den sista sidan kändes allt så tomt - det var en typisk sådan där bok man sitter och håller i efteråt, utan att riktigt fatta att man läst något så bra,

Gansey, Ronan, Adam och Blue är verkligen några av de bästa karaktärerna jag läst om. Man bryr sig så mycket om deras berättelser och vad som ska hända dem, och deras vänskap och kärlek känns så äkta att det känns som man bryr sig mer om deras liv än sitt eget. De utvecklades verkligen på ett fint sätt genom den här boken, och att sluta läsa kändes verkligen som att säga hejdå till vänner man verkligen, verkligen kommer sakna.

Eftersom jag tyckt så mycket om de tidigare böckerna hade jag mycket förväntningar och önskningar för den sista boken, och Maggie Stiefvater gjorde allt bättre än man någonsin kunnat hoppas. Alla relationer utvecklades på ett otroligt fint sätt och slutet gav verkligen berättelsen rättvisa. Dessutom är slutet perfekt uppbyggt, och precis så vackert och känslosamt som den här serien förtjänar.

The Raven Cycle är verkligen en av de bästa serierna som skrivits, den här boken bevisar bara det ännu mer. Jag rekommenderar den till alla som vill läsa en vacker, magisk berättelse med karaktärer man sent glömmer.

All the Bright Places

Författare: Jennifer Niven
Antal sidor: 378 st
Förlag: Knopf
Serie: -
Utgiven år: 2015
Originalets titel: All the Bright Places
Genre: Kärlek
Språk: Engelska

"Do you think there's such a thing as a perfect day?"

"I don't know."

"Have you ever had one?"

"No."

"I've never had one either, but I'm looking for it."

Theodore Finch träffar Violet Markey möts på kanten av skolans klocktorn, och det är osäkert vem som räddar vem. Finch letar hela tiden efter nya sätt att ta självmord, men lyckas alltid hitta något som får honom att ändra sig. Violet längtar efter att få komma bort från allt, från skolan, från sorgen över hennes systers död. När de tillsammans utforskar statens sevärdheter märker de att det finns mycket mer än naturen att upptäcka - om sig själva, om varandra - och vad som börjar som ett skolprojekt blir mycket mer än så.

_______________________________________________________________________

Åh, den här boken. Jag vet inte ens var jag ska börja.

Jag visste knappt vad "All the Bright Places" handlade om när jag började läsa den, och i början tyckte jag att den var bra, men inte mycket mer än så. Violet var min favorit och jag gillade Finch, och berättelsen var bra men inte så speciell.

Men när jag hade läst några kapitel fattade jag hur otroligt bra den här boken är. Berättelsen växer verkligen och man får se hur Violets och Finch's liv knyts ihop på ett otroligt fint och trovärdigt sätt. Hur de utforskar the natural wonders runt deras hem är verkligen otroligt fint skrivet, och allting blir bara bättre ju längre in i boken man kommer.

Karaktärerna är verkligen några av de bästa jag läst om. Finch växer verkligen genom berättelsen och han är min absoluta favorit i boken, men Violet kommer inte långt efter. Det är verkligen något speciellt med deras berättelse, och jag skulle kunna skriva flera romaner om hur mycket jag gillar deras personligheter.

Okej. Slutet. Man kunde gissa vad som skulle hända, och jag antar att det var det mest rätta slutet på berättelsen, men det gör det verkligen inte mindre sorgligt. Jennifer Niven har verkligen knutit ihop allting otroligt bra och de sista femtio sidorna är så otroligt fina att man knappt tror det är sant. 

Det finns så otroligt mycket jag skulle vilja säga om den här boken och om karaktärerna, men då skulle jag avslöja hela handlingen. Så: det här är en av de bästa, sorgligaste och finaste böckerna jag läst med en berättelse som blir bättre och bättre för varje sida och med ett slut man knappt överlever. Alla borde läsa den.

Drömtjuvarna

Författare: Maggie Stiefvater
Antal sidor: 376 st
Förlag: B Wahlströms
Serie: Kretsen 2
Utgiven år: 2013
Originalets titel: The Dream Thieves
Genre: Fantasy

Spoilervarning om man inte läst första boken i serien!

Leylinjerna har vaknat och det händer mer mystiska saker i Henrietta än någonsin. Medan Gansey fortsätter leta efter Glendower och Blue förstår hur stor skillnaden mellan kärlek och vänskap är börjar Ronans mardrömmar smälta ihop med verkligheten.
    Och samtidigt som Blue, Gansey, Ronan, Adam och Noah försöker klara av sina egna problem och hemligheter är en yrkesmördare ute efter något som kan stjäla drömmar - något som de har i sin ägo.
_______________________________________________________________________

Innan jag läste den här boken, som är del två i serien Kretsen, läste jag om den första delen i serien för att friska upp minnet av karaktärerna och handlingen. Jag skrev i min recension av den att jag tyckte början på den var rörig, men det tyckte absolut inte den här gången. Jag hade inget problem med att hålla isär handlingen eller karaktärerna (som för övrigt är några av de bästa jag någonsin läst om).

Trots att bokens tempo inte är det högsta är det omöjligt att lägga den ifrån sig. Man får läsa ur olika karaktärers perspektiv, och trots att man gillar vissa karaktärer mer än andra vill man läsa om alla. Karaktärerna är nog nästan det jag gillar mest med den här serien - alla är så otroligt bra beskrivna och det känns som att man känner dem när man läser om dem. (Jag läser allra helst om Ronan, Adam och Gansey, men läser väldigt gärna om de andra med. Var inte särskilt förtjust i Mr. Grays perspektiv i början, men han växte lite i slutet.)

Maggie Stiefvater skriver otroligt bra - man kan se allt i boken framför sig och man blandar aldrig ihop perspektiven. Hennes språk är poetiskt och passar in perfekt på berättelsen. Handlingen är spännande från första sidan, både för att själva idén är så bra och för att man vill veta hur det ska gå för alla karaktärerna.

Slutet på den här boken är väldigt sorgligt men passar perfekt in på själva stämningen i resten av boken. Det är också otroligt spännande - jag beställde hem fortsättningen så fort jag läst klart sista sidan.

Stiefvater har verkligen lyckats skapa en värld med händelser och karaktärer man inte vill lämna. Det här är kanske hennes bästa bok hittills enligt mig, ser verkligen fram emot att läsa fortsättningarna!

   

I'll Give You the Sun

Författare: Jandy Nelson
Antal sidor: 371 st
Förlag: Dial Books
Serie: -
Utgiven år: 2014
Originalest titel: I'll Give You the Sun
Genre: Kärlek, livsöde
Språk: Engelska

Jude och Noah är tvillingar. De är tretton år och står varandra väldigt nära. Noah målar hela tiden och håller på att bli kär i pojken i grannhuset som samlar på meteoriter i skogen medan Jude hoppar från klippor, har rött läppstift, korta kjolar och pratar tillräckligt mycket för dem båda två.
    Men så händer det något, och vid sexton års ålder pratar knappt Jude och Noah med varandra. Noah är med i idrottslag, går på fester med kompisar och har inte målat på flera år medan Jude har klippt av allt sitt långa hår, går på konstskola och knappt pratar med någon. Kommer Jude och Noah kunna hitta tillbaka till varandra?
____________________________________________________________________________

Alltså. Den. Här. Boken.

När jag läste "Himlen börjar här" trodde jag knappt att jag någonsin skulle kunna läsa en så bra ensamstående bok igen. Men den här boken är minst lika bra. Jag har nog knappt haft såhär höga förväntningar på en bok sedan jag läste "Mockingjay" eller "Bitterblue", och ändå lyckades "I'll Give You the Sun" slå dem.

Först och främst - Jude och Noah. Några av de bästa karaktärerna jag någonsin läst om. Varannat kapitel är från Noahs synvinkel och varannat från Judes. I Noahs kapitel är de tretton år och man får läsa om när Noah målar allt han ser i huvudet och drömmer om att få komma in på konstskolan CSA. Jude surfar och har tillräckligt med kompisar för dem båda två och Noah känner sig helt utanför - tills han träffar Brian, som aldrig slutar prata om stjärnor och samlar meteoriter med Noah i skogen. I Judes kapitel är de sexton år och Noah och Jude har slutat prata med varandra. Jude är orolig för sin bror men vet inte vad hon ska göra för att hitta tillbaka till honom. Hon pratar med sin döda farmor och det finns en skulptur hon bara måste göra - hon måste önska med händerna. Dessutom träffar hon en kille hon känner igen på något sätt i kyrkan och hon har ingen aning om hur han kommer påverka hennes liv.

Båda karaktärerna är så otroligt bra beskrivna och det känns verkligen som man känner dem i verkligheten. Jag skulle helt ärligt kunna läsa i princip tvåhundra böcker till om Jude och Noah, så bra är de. Sedan finns ju Oscar och Brian också - att det är två "love interests" i den här boken gör det inte lättare, hahah. De är båda två också otroligt bra karaktärer och jag älskar verkligen att läsa om dem. Alla Jandy Nelsons karaktärer är otroligt bra beskrivna - Jude och Noahs föräldrar, deras kompisar...

Man får reda på mer och mer av berättelsen ju mer man läser och det gjorde att den här boken höll mig uppe alldeles för sent. I slutet ser man hur allt hänger ihop och det är verkligen otroligt bra skrivet. Alla detaljer - både hos karaktärerna, miljön och berättelsen - är så otroligt bra uttänkta. Till exempel ser Noah allt som porträtt och döper dem i huvudet medan Jude lever efter olika bibliska ordspråk och det gör att man lär känna dem så bra.

Berättelsen är verkligen väldigt sorglig av många olika anledningar och även om den fortsatte vara sorglig i slutet så var det så otroligt fint. Vissa böcker har verkligen helt perfekta slut och "I'll Give You the Sun" är en av dem. (Förutom att jag gärna hade fortsatt läsa några tusen sidor till, förstås.)

Jag skulle kunna fortsätta att skriva om den här boken hur länge som helst. Det här är absolut en av de bästa böckerna jag någonsin läst, och jag rekommenderar den till alla - bara läs den. Ni kommer förstå varför.

Minnesvärt citat:

“Maybe some people are just meant to be in the same story.”

“I love you,” I say to him, only it comes out, “Hey.”

“So damn much,” he says back, only it comes out, “Dude.”

He still won’t meet my eyes.” 

“Or maybe a person is just made up of a lot of people,” I say. “Maybe we’re accumulating these new selves all the time.” Hauling them in as we make choices, good and bad, as we screw up, step up, lose our minds, find our minds, fall apart, fall in love, as we grieve, grow, retreat from the world, dive into the world, as we make things, as we break things.” 

“I gave up practically the whole world for you,” I tell him, walking through the front door of my own love story. “The sun, stars, ocean, trees, everything, I gave it all up for you.” 

“His soul might be a sun. I’ve never met anyone who had the sun for a soul.” 

“We wish with our hands, that’s what we do as artists.”

Bokens första mening:

This is how it all begins.

Favoritkaraktär/er:

Noah, Jude, Brian och Oscar 

Aristotle and Dante Discover the Secrets of the Universe

Författare: Benjamin Alire Sáenz
Antal sidor: 359 st
Förlag: Simon & Schuster Books for Young Readers
Serie: -
Utgiven år: 2012
Originalets titel: Aristotle and Dante Discover the Secrets of the Universe
Genre: vänskap, livsöde, kärlek
Språk: engelska

Aris liv har alltid varit någon annans idé. Hans familj pratar inte om brodern som sitter i fängelse och hans pappa pratar inte om sina upplevelser i Vietnamkriget. Ari spenderar den mesta av tiden ensam och trivs varken med sig själv eller med andra.
    Men så träffar han Dante vid poolen. Dante är smart, självsäker, klarar inte av att ha hemligheter, pratar hela tiden och ser världen på ett annorlunda sätt. Dante är allt som Ari inte är, och Ari blir förvånad över hur bra de kommer överens. Trots sina olikheter blir de bästa vänner - den där sortens vänskap som ändrar hela ens liv - och tillsammans kan de upptäcka alla universums hemligheter.
_________________________________________________________________________

Jag vet inte ens var jag ska börja. Det här är nog den absolut bästa boken jag läst i år.

För det första - karaktärerna. Jag älskar Ari och Dante. Jag älskar deras personligheter och hur de beskrivs i boken. Helt ärligt är de några av de bästa karaktärerna jag någonsin läst om. Aris berättarröst är så träffande och man kan känna igen sig i många av hans tankar och man känner verkligen för både honom och Dante när man läser. Relationen mellan dem är så fin och så otroligt bra uppbyggd och jag älskar att läsa om dem. Även relationen till deras föräldrar är hur fin som helst och jag älskar att den får ta så mycket plats.

Språket är så otroligt vackert. Det finns så otroligt många citat jag vill skriva ner och komma ihåg för alltid, och vissa meningar är så fina att man inte ens förstår hur någon kan skriva så bra. Språket passar in på Ari och det passar in på berättelsen och tillsammans blir det bara helt perfekt.

Det här är inte en bok som det händer så mycket i på det sättet, utan den drivs mer av karaktärer och språket. Men det händer fortfarande saker hela tiden - bara inte som det gör i en spänningsbok - och jag kunde verkligen inte lägga boken ifrån mig. Jag skriver det i rätt många recensioner men den här gången mena jag det verkligen: jag la inte ifrån mig den många minuter i sträck. Berättelsen är tänkvärd och trovärdig och omöjlig att släppa.

Slutet var verkligen så otroligt fint och passade perfekt in på boken, men jag önskar att boken hade fortsatt minst dubbelt så långt till. Jag älskar att läsa om Ari och Dante och det känns som om jag skulle kunna läsa hur många böcker som helst om dem.

Hela boken är så bra skriven och jag kan inte sluta tänka på den. Språket, handlingen, dialogerna, karaktärerna; allt är helt enkelt hur bra som helst. Jag rekommenderar verkligen den här boken till alla - för den är en av de absolut bästa böckerna jag läst.

Minnesvärt citat:

“I bet you could sometimes find all the mysteries of the universe in someone's hand.” 

“I got to thinking that poems were like people. Some people you got right off the bat. Some people you just didn't get--and never would get.” 

“To be careful with people and with words was a rare and beautiful thing.”

Bokens första mening:

One summer night I fell asleep, hoping the world would be different when I woke.

Favoritkaraktär/er:

Ari och Dante

The Golden Lily

Författare: Richelle Mead
Antal sidor: 418 st
Förlag: Razorbill
Serie: Bloodlines 2
Utgiven år: 2012
Originalets titel: The Golden Lily
Genre: kärlek, vänskap, fantasy
Språk: engelska

(Spoilervarning om man inte läst "Bloodlines"!)

Sydney Sage är en alkemist. Hon ser till att vanliga människor inte får reda på något om damphier, moroi eller strigoi. Sydney har fått massvis med beröm för att hon gör sitt jobb så proffsigt - och samtidigt håller sig på avstånd från vampyrerna.

    Men Sydney är inte riktigt lika lojal som alkemisterna tror. Hon dras närmare och närmare Jill, Eddie och Adrian och bryr sig mer om dem än hon borde. 

    Och när en stor hemlighet håller på att förstöra hela vampyrvärlden - ska Sydney lita på alkemisterna eller sitt hjärta?

___________________________________________________________________________

Jag tyckte verkligen om "Bloodlines" - karaktärerna var lika bra som i Vampire Academy, författaren beskriver allt så bra och det var omöjligt att sluta läsa. Men det kändes ändå som det var något som fattades - men det gör det inte i "The Golden Lily".

Karaktärerna växer mer och mer för varje sida och jag tycker verkligen om Sydney och Adrian. Sedan är jag också väldigt glad över att Dimitri var med så mycket - det gjorde bara boken bättre, haha. Alla karaktärer är så färgstarka och det är helt omöjligt att inte bry sig om dem.

Jag läste den här boken när jag var i England och trots att vi hade så mycket att göra ville jag inte sluta läsa. Det händer saker hela tiden och det är spännande från första sidan. Slutet var hemskt (på ett nästan bra sätt) och jag ser verkligen fram emot att läsa nästa bok!

Den här boken är också väldigt rolig - särskilt dialogerna mellan Sydney och Adrian. Eller Adrian och vem som helst egentligen. Språket är helt perfekt och man sitter och skrattar högt flera gånger nä man läser.

"Bloodlines" är fortfarande inte lika bra som Vampire Academy, men en otroligt bra serie. Richelle Mead är en av mina absoluta favoritförfattare och jag gillar henne mer och mer för varje bok jag läser av henne. Den här boken är rolig, otroligt spännande och jag kommer beställa hem fortsättningen väldigt snart!

Minnesvärt citat:

“I’d mentioned this odd wardrobe choice to Adrian a couple of weeks ago:

“Isn’t Dimitri hot?”

Adrian’s response hadn’t been entirely unexpected:

“Well, yeah, according to most women, at least.” 

“You're in an awfully good mood," he observed. "Was there a sale at Khakis-R-Us?”

Bokens första mening:

Most people would find being led into an underground bunker on a stormy night scary.

Favoritkaraktär/er:

Dimitri, Rose, Adrian och Sydney

Rekviem

Författare: Lauren Oliver
Antal sidor: 398 st
Förlag: Bonnier Carlsen
Serie: Delirium 3
Utgiven år: 2013
Originalets titel: Requiem
Genre: Dystopi

(Spoilervarning om man inte läst de första böckerna!)

Lena och de andra i motståndsrörelsen har räddat Julian och flyr efter det ut i vildmarken. Men plötsligt står hela landet för ett stort uppror - inte ens regimen kan förneka det längre - och Lena är mitt i händelsernas centrum. 

    Samtidigt lever Hana, Lenas före detta bästa vän, ett skyddat liv bakom murarna i Portland. Hon har fullt upp med att planera inför bröllopet med den blivande borgmästaren tills något händer som förändrar allt.

    Lena och Hana lever i helt skilda världar - tills deras vägar korsas igen.

____________________________________________________________________________

När man läser den här boken är det verkligen omöjligt att inte märka hur otroligt duktig Lauren Oliver är på att skriva. Man kan se alla miljöer och karaktärer otroligt tydligt framför sig och det är något med berättelsen som gör att man är fast från första sidan.

Jag har väntat med att läsa den här boken så länge för att jag ville läsa den på engelska - men när jag väl såg den på biblioteket kunde jag inte låta bli att låna den. Det är jag både glad och inte glad över - jag är glad över att ha läst den, men önskar verkligen att jag hade läst den på originalspråk. Språket är vackert, men det är så mycket bättre på engelska - tror jag i alla fall. Antingen har översättaren inte gjort ett jättebra jobb eller så var språket helt enkelt inte lika fint i den här boken som i de två första. Det låter inte alls lika poetiskt och vackert, och det finns saker jag irriterar mig på med översättningen. 

Berättelsen är som sagt väldigt spännande, och även om jag inte är jätteförtjust i triangeldramat så tycker jag det funkade rätt bra i den här boken. Jag gillar både Lenas och Hanas kapitel men Lenas var allra mest spännande. Det är nästan omöjligt att lägga ifrån sig boken, särskilt när man fick läsa ur två karaktärers synvinklar, och när man väl läst klart den är det svårt att sluta tänka på den.

Jag gillar fortfarande karaktärerna: Alex är min absoluta favorit och jag skulle gärna läst mycket mer om honom, jag gillade verkligen att man fick läsa mer om Hana och Lena är lika bra som alltid. Som sagt är författaren otroligt bra på att beskriva karaktärer!

Slutet kändes ganska kort, men jag gillade det. Det var ganska öppet och jag brukar ofta irritera mig på det, men i den här boken var det verkligen perfekt. Dessutom slutade det precis som jag ville, haha. :)

Egentligen är översättningen det enda jag har att klaga på med den här boken, men det är väl mitt eget fel för att jag inte läste den på originalspråk... ;) Lauren Oliver är verkligen en av mina favoritförfattare och jag rekommenderar verkligen den här serien!

Unspoken

Författare: Sarah Rees Brennan
Antal sidor: 370 st
Förlag: Random House Children's Books
Serie: The Lynburn Legacy 1
Utgiven år: 2012
Originalets titel: Unspoken
Genre: Fantasy, mysterium
Språk: Engelska

Kami Glass älskar någon hon aldrig träffat: en pojke hon pratat med i sitt huvud hela sitt liv. Jared har alltid funnits där och han är den enda som verkligen vet allt om Kami - hans närvaro i hennes huvud gör henne trygg.
    När hon var liten berättade hon för andra om Jared, och det gjorde bland annat att hon förlorade sin bästa vän. Nu är hon den konstiga, ensamma tjejen med en låtsaskompis. Men hon har Angela - vackrast i hela skolan men latare än någon annan Kami känner och hatar allting som har med människor och göra - och så har hon Jared, förstås.
    Kami bor i Sorry-in-the-Vale, en liten stad i England, där familjen Lynburn ägt den gamla herrgården - och större delen av staden - så länge alla kan minnas. De har alltid varit skräckinjagande och väldigt mystiska, men nu har herrgården stått tom länge. Alla blir förvånade när familjen Lynburn plötsligt kommer tillbaka från USA där de bott de senaste åren. Men den som blir allra mest förvånad är Kami - för en Lynburn-sönerna är pojken hon pratat med i sitt huvud hela livet.
    Plötsligt är inte Sorry-in-the-Vale den lugna staden den varit...
_____________________________________________________________________________

Jag kunde inte låta bli att låna hem den här boken eftersom jag hört så mycket bra om den och omslaget var så fint. Det enda jag egentligen visste om den var att den handlade om en flicka som pratar med någon i sitt huvud som visar sig finnas på riktigt. Kanske var det för att jag inte visste så mycket om den som jag älskar den så mycket, för herregud vad överraskad jag blev!

Jag älskar karaktärerna - självsäkra Kami som älskar mysterier, vackra Angela som hatar människor men älskar att sova, Holly som kör motorcykel och växte upp några år innan alla andra och Jared som gör precis allt för att skydda Kami men ogillar att prata om sina egna känslor. Tillsammans bestämmer de sig för att lösa mysteriet med vad som egentligen händer i Sorry-in-the-Vale. Jag älskar att läsa om det och författaren skriver allting så bra och trovärdigt.

Humorn är närvarande i hela boken och karaktärerna är verkligen otroligt roliga. Det är otroligt att inte bry sig om dem och jag längtar verkligen efter att läsa nästa bok!

En annan sak jag älskar med den här boken är hur otroligt spännande det är. Handlingen går precis lagom fort framåt och det är i princip omöjligt att sluta läsa. Mysterier, karaktärer, kärlek och fantasy blandas på ett perfekt sätt. Jag har heller inte läst något som liknar den här boken innan - fantasyberättelsen är väldigt originell och det är en stor anledning till att boken är så spännande.

Men det som är kanske allra bäst med boken är att man verkligen känner att den utspelar sig i England. Författaren har beskrivit de väldigt smala vägarna, häckarna, de små städerna, London och allt annat så bra!

Jag ser verkligen fram emot att läsa fortsättningen på den här boken och rekommenderar den till alla som vill läsa något spännande, roligt och originellt. Egentligen rekommenderar jag den till alla - för så bra är den.

Minnesvärt citat:

“You’re crazy,” said her best friend, Angela, as the bell rang to signal five minutes before the first class on the first day back at school.
“They said that about all the great visionaries.”
“You know who else they said it about?” Angela demanded. “All the actual crazy people.” 

“One of the lambs fixed its attention on Jared. “Baa,” it flirted. 
“Boo,” said Jared.
“Oh my God, Jared. Don’t tough-talk the lambs.”
"It was giving me a funny look.” 

“Why are you putting on lip gloss, my daughter?” Dad asked. “Trip to the library? Trip to the nunnery? I hear the nunneries are nice this time of year.”

“Is this true, Kami? Are you going out on a date?” Dad asked tragically. “Wearing that? Wouldn’t you fancy a shapeless cardigan instead? You rock a shapeless cardigan, honey.” 

Bokens första mening:

Every town in England has a story.

Favoritkaraktär/er:

Kami, Jared och Angela

Fangirl

Författare: Rainbow Rowell
Antal sidor: 435 st
Förlag: St. Martin's Press
Serie: -
Utgiven år: 2013
Originalets titel: Fangirl
Genre: Familjeproblem, kärlek
Språk: Engelska

Cath är ett Simon Snow-fan. Okej, det är inte direkt något speciellt - hela världen älskar Simon Snow - men för Cath är böckerna hela hennes liv. När Cath var liten var det Simon Snow-böckerna som gjorde att hon och hennes tvillingsyster Wren klarade av att deras mamma lämnade dem. Sedan dess har de läst böckerna hur många gånger som helst, klätt ut sig inför varje filmpremiär, skrivit fanfiction, satt upp posters över hela sitt rum och så vidare.
    Men nu ska de börja på college, och Wren har nästan växt ifrån ”the fandom” - till skillnad från Cath. Cath är ett lika stort Simon Snow-fan som alltid, och hon vill inte släppa taget. När Wren berättar för Cath att hon inte vill att de ska dela rum är Cath plötsligt helt ensam.

    Så Cath hamnar i samma rum som en äldre tjej med en pojkvän som aldrig verkar lämna hennes sida, får en engelskalärare som avskyr fanfiction och börjar i samma klass som en kille som aldrig vill sluta prata om ord och älskar att skriva ihop med Cath. Dessutom oroar sig Cath för sin pappa som aldrig riktigt varit ensam förut.
    Kan Cath klara sig utan Wren och börja leva sitt eget liv, skriva sina egna berättelser?
___________________________________________________________________________

Ååh vad bra den här boken är! Jag tror nästan jag gillar den mer än ”Eleanor & Park”, och det säger mycket. Den här boken är otroligt lätt att känna igen sig i men desto svårare att släppa. jag älskar karaktärerna, beskrivningarna, språket, detaljerna - helt enkelt allt.

Trots att det inte händer sådär jättemycket i boken blir det verkligen aldrig tråkigt. Författaren beskriver Cath’s liv på ett trovärdigt sätt i ett lagom snabbt tempo och det är väldigt svårt att inte känna igen sig i karaktärerna. Jag kan relatera till mycket av det Cath tänker och gör (inte allt, men mycket) och hon är verkligen en väldigt bra huvudperson! Jag älskar verkligen Levi - en av de bästa manliga karaktärerna jag läst om i år, hehe. Att läsa om honom och Cath var absolut bäst men jag gillade verkligen att man också fick läsa om vänskap och familjen - inte bara kärlek, vilket kändes väldigt trovärdigt. Cath’s relation med Wren var väldigt intressant och deras relation med sin pappa är också en av anledningarna till att boken är så bra.

Författaren har verkligen fått med berättelsen om Simon Snow på ett bra sätt. Det känns som att man vet en massa om den serien nu, trots att man bara fått läsa korta delar ur den. Att Cath skriver fanfiction är en väldigt bra detalj även om jag varken läser eller skriver det själv (har verkligen ingenting emot det, föredrar bara ”riktiga” böcker), och jag älskade att läsa om hur mycket hon tycker om Simon Snow-böckerna - det var otroligt lätt att känna igen sig i! Sedan är det något med mig och böcker som handlar om skrivande - jag kan oftast inte låta bli att gilla dem.

Som sagt ville jag aldrig lägga den här boken ifrån mig, och jag sparade lite på de sista sidorna bara för att jag inte ville att boken skulle ta slut. Jag önskar verkligen att det fanns fler böcker om Cath och Levi för de är några av mina absoluta favoritkaraktärer någonsin!

Jag har verkligen inte gett den här boken rättvisa med min recension, men jag rekommenderar den verkligen - läs den!

Minnesvärt citat:

“In new situations, all the trickiest rules are the ones nobody bothers to explain to you. (And the ones you can't Google.)” 

“To really be a nerd, she'd decided, you had to prefer fictional worlds to the real one.” 

“You’re never going to find a guy who’s exactly like you—first of all, because that guy never leaves his dorm room.”

Bokens första mening:

There was a boy in her room.

Favoritkaraktär/er:

Levi och Cath

City of Glass

Författare: Cassandra Clare
Antal sidor: 508 st
Förlag: Walker Books
Serie: The Mortal Instrument 3
Utgiven år: 2009
Originalets titel: City of Glass
Genre: Fantasy, kärlek, vänskap
Språk: Engelska

(Spoilervarning om man inte läst de första böckerna i serien!)

Clarys mamma har fortfarande inte vaknat och trots att alla tycker det är en dålig idé åker Clary till Idris för att rädda sin mammas liv. Men Simon tvingades följa med familjen Lightwood till Idris där han sattes i fängelse och Jace vill av någon anledning verkligen inte ha Clary där.
    Dessutom måste man hitta den sista av The Mortal Instruments innan Valentine gör det - och kommer Downworlders och Shadowhunters kunna samarbeta för att förinta honom en gång för alla?
__________________________________________________________________________

Vissa böcker är verkligen helt omöjliga att släppa - när man tvingas lägga ifrån sig dem kan man inte sluta tänka på dem. Det här är precis en sådan bok. De första sidorna är spännande och sedan blir det bara bättre och bättre ju mer man läser. Det här är helt klart den mest spännande boken i serien hittills!

Jag älskar verkligen karaktärerna i den här serien och jag gillar att läsa om allihop. En av de största anledningarna till att den här serien är så spännande är just att man vill veta hur det ska gå för karaktärerna. Författaren är verkligen otroligt duktig på att beskriva utseende och personligheter och lägger till detaljer som bara gör att man tycker ännu mer om dem.

Vissa saker i den här serien är inte särskilt originella, men tillsammans liknar de ingen annan serie jag läst. Magi blandas med änglar och demoner och hela världen är väldigt spännande att läsa om och bra uppbyggd - det är lätt att se en helhetsbild av den. 

Jag älskar verkligen slutet, och på ett sätt önskar jag att Cassandra Clare hade avslutat serien där som hon hade tänkt från början. Alla karaktärer har det så bra och det kändes som ett perfekt avslut, helt enkelt. Men samtidigt vill jag ju läsa mer om världen och karaktärerna, så då är det ju bra att serien inte tog slut än. Jag vill bara inte att någon av mina favoritkaraktärer ska dö…

Jag rekommenderar verkligen den här serien. Den har det mesta - fantasy, spänning, jättebra karaktärer, kärlek… Läs den!

Minnesvärt citat:

“Not everything is about you," Clary said furiously.

"Possibly," Jace said, "but you do have to admit that the majority of things are.” 

“Malachi scowled. "I don't remember the Clave inviting you into the Glass City, Magnus Bane."

"They didn't," Magnus said. "Your wards are down."

"Really?" the Consul's voice dripped sarcasm. "I hadn't noticed."

Magnus looked concerned. "That's terrible. Someone should have told you." He glanced at Luke. "Tell him the wards are down.” 

“Is this the part where you say if I hurt her, you'll kill me?"

"No" Simon said, "If you hurt Clary she's quite capable of killing you herself. Possibly with a variety of weapons.” 

“People aren't born good or bad. Maybe they're born with tendencies either way, but its the way you live your life that matters.”

Bokens första mening:

The cold snap of the previous week was over; the sun was shining brightly as Clary hurried across Luke's dusty front yard, the hood of her jacket up to keep her hair from blowing across her face.

Favoritkaraktär/er:

Jace, Clary, Alec och Isabelle

Kampen om järntronen

Författare: George R.R. Martin
Antal sidor: 736 st
Förlag: Månpocket
Serie: Game of Thrones 1
Utgiven år: 1996
Originalets titel: Game of Thrones
Genre: Fantasy

Eddard Stark och Robert Baratheon befriade en gång de sju kungarikena från den galna draklorden Aerys. Efter det drog sig Eddard tillbaka till Vinterhed långt uppe i norr medan Robert besteg Järntronen.
    Men nu har mystiska saker börjat hända vid muren och vintern närmar sig efter den långa sommaren. Kungens hand har dött av en mystisk anledning och när Robert kommer till Vinterhed för att fråga Eddard om han vill ta över efter den förre handen har han inget annat val än att säga ja. Familjen Stark blir indragen i maktspelet mellan de sju kungarikena och kungen blir hotad från flera håll av människor som vill ta över hans plats.
    Men Kung Roberts största hot är inte någon av de arméer som samlats för att störta honom utan draklorden Aerys två barn - de ska med hjälp av hövdingen av Dothrakien och hans 40 000 man se till att någon av Drakens blod återigen ska sitta på Järntronen.
_________________________________________________________________________

När jag började läsa kunde jag inte låta bli att älska handlingen - men kunde verkligen inte hålla reda på alla platser och karaktärer. Boken har flera olika berättare och många av deras berättelser utspelar sig på helt olika ställen vilket gjorde det extra svårt. Men när man läst ungefär hundra sidor blev det mycket enklare att läsa (och ja, jag läste om början efteråt för att riktigt förstå hur bra den var).

Jag har verkligen aldrig läst något liknande. Det finns inte mycket häftigare saker att läsa om än bra och genomtänkta fantasyvärldar, och den här fantasyvärlden är verkligen både bra och genomtänkt. Berättelsen passar så bra in på allting - karaktärerna, språket och världen - och det gör att man inte ens nu i efterhand kan ta in hur bra den här boken faktiskt är. Kanske en av de bästa episka fantasyberättelserna som någonsin skrivits. 

Trots att boken är så lång blev det aldrig tråkigt. Det är inte en actionfylld bok, men den är svår att sluta läsa i just för att man vill veta vad som ska hända. En av anledningarna till att det aldrig blir tråkigt är nog att man får läsa ur många karaktärers synvinklar och alla är lika spännande - man vill aldrig hoppa över någon del för att komma till en annan. 

Språket i den här boken är så otroligt kraftfullt på något sätt, så jag kan bara tänka mig hur bra det måste vara på engelska. Författaren har också lagt till saker man inte kan låta bli att älska - som barnen Starks vargar, alla perfekta miljöbeskrivningar och Daenyrys som påminner sig själv om att hon är av Drakens blod. När man tänker tillbaka på den här boken kan man verkligen inte låta bli att älska den - för den är så otroligt bra skriven.

Det finns inte många böcker som har lika bra och genomtänkta karaktärer som den här. Alla är olika och jag gillar särskilt Eddard, Bran, Arya och Daenerys. Familjen Starks berättelse är den som berör allra mest och är mest spännande, och jag ser verkligen fram emot att få läsa mer om dem allihop!

Jag rekommenderar verkligen den här boken - den är spännande, annorlunda och bättre än man kan tänka sig. Läs den!

Minnesvärt citat:

"Har ni glömt vem som är kung här?"

"Nej, ers höghet", svarade Ned. "Har ni?"

Bokens första mening: 

"Vi borde vända tillbaka", sa Gared enträget då det började bli mörkt runt omkring dem i skogen.

Favoritkaraktär/er:

Eddard, Bran, Arya och Daenerys

Desires of the Dead

Författare: Kimberly Derting
Antal sidor: 355 st
Förlag: Headline
Serie: The Body Finder 2
Utgiven år: 2011
Originalets titel: Desires of the dead
Genre: Fantasy, kärlek, deckare
Språk: engelska

Violet Ambrose är inte som alla andra - hon kan höra ekon från de döda. När hon hör ekot från något inlåst i en container kan hon inte låta bli att ringa polisen. Efter ett tag förstår Violet vilket misstag hon gjort - hon sa att hon hört någon i containern men den lilla pojken polisen hittar där inne har varit död i flera dagar. Violet börjar få samtal från någon Sarah från FBI som märkt att det är något speciellt med henne. Violet blir plötsligt väldigt tveksam - ska hon fortsätta hålla sin speciella gåva hemlig eller ska hon använda den för att hjälpa andra? Samtidigt som Violet måste tänka på det börjar hennes förhållande med sin bästa vän Jay bli mer och mer ostadigt och någon verkar lämna läskiga meddelande till henne…

_______________________________________________________________________

Den här boken är precis som den första boken i serien otroligt spännande. Man vill inte sluta läsa och det gör att boken blir väldigt snabbläst. Även om slutet var mer förutsägbart än i första boken kunde man inte riktigt lista ut hur det egentligen låg till så man ville aldrig sluta läsa. Att författaren blandat mysterium med kärlek gör att boken aldrig blir tråkig utan snarare blir mer spännande - själva spänningen på liv och död blandas med vardagsspänningen och man vill läsa vidare för att se hur det ska gå med båda.

Vissa tjejkaraktärer blir väldigt lätt irriterande men det blir aldrig Violet, huvudpersonen i den här serien. Hon är smart och modig och det är väldigt lätt att relatera till hennes tankar, känslor och hur hon beter sig i vissa situationer. Hon är inte för överdriven och inte heller för tråkig utan känns helt enkelt väldigt trovärdig - kanske en av de mest trovärdigaste huvudpersonerna jag läst om när jag tänker efter.

Jag tycker även mycket om de andra karaktärerna - Jay gör så boken blir lite roligare, Mike och Megan gör så den blir mer intressant, Sarah och Rafe är man inte helt säker på var de står eller vad som kommer hända med dem så de gör också boken intressant och en bra detalj är att Violets familj och morbror är så viktiga. Det gör att boken blir ännu lättare att relatera till.

Jag älskar verkligen omslagen till den här serien. "The Body Finder" är kanske den serie som har snyggast omslag någonsin. När man tänker efter passar de faktiskt in lite på serien och är också otroligt snygga ihop - så även om jag inte skulle gillat den här boken hade jag antagligen fortsatt läsa serien bara för att få köpa hem de andra böckerna och samla på omslagen!

Jag hade verkligen höga förväntningar på den här boken och den nådde absolut upp till dem. Den kanske inte är riktigt lika bra som ettan men fortfarande en av de bästa fortsättningar på böcker jag läst. Jag ser otroligt mycket fram emot att läsa den tredje boken!

Minnesvärt citat:

“He was the last person in the world she wanted to get away from.”

Bokens första mening:

Violet leaned forward on her hands and knees over the frozen landscape.

Favoritkaraktär/er:

Violet och Jay

Eleanor & Park

Författare: Rainbow Rowell
Antal sidor: 329 st
Förlag: Berghs förlag
Serie: -
Utgiven år: 2013
Originalets titel: Eleanor & Park
Genre: Kärlek, livsöde

Eleanor har flyttat hem till sin mamma och hennes nya man och är ny i staden. Det är första skoldagen och Eleanor känner från sekunden hon kliver på bussen att hon inte hör hemma där. Hon tvingas sätta sig bredvid Park, den tystlåtne asiatiske killen med svarta kläder, hörlurar och näsan i en serietidning. Efter några veckor börjar de läsa Parks serietidningar tillsammans och delar på hans hörlurar påväg till skolan. Efter att Park från början tyckte Eleanor såg dum ut med sitt stora röda hår och konstiga kläder tycker Park att Eleanor är den vackraste som finns och Eleanor vill anförtro Park alla sina mörkaste hemligheter. Men kommer Eleanor kunna fortsätta gå i samma skola som Park eller kommer hennes mammas nya man slänga ut henne som förra gången, eller kanske gå ännu längre?
___________________________________________________________________________

Jag hade ganska höga förväntningar på den här boken eftersom jag hört så mycket gott om den, och trots det lyckades den slå dem. Den var inte riktigt som jag tänkt mig utan mycket, mycket bättre.

Eleanors och Parks relation växer fram väldigt realistiskt och det känns som att man känner dem när man läser om dem. Man märker verkligen hur Park går från att tycka Eleanor är konstig till att tycka att hon är det bästa som hänt honom och allting börjar den där dagen när Eleanor tvingas sitta bredvid Park på bussen. Anledningen till att Eleanor och Park tycker så mycket om varandra är att de båda är ganska osäkra människor men att de lyckas se goda egenskaper hos den andra som den inte själv kan se.

Boken utspelar sig 1986-1987. Det märks verkligen att den inte utspelar sig i nutid och det känns nästan som att man befinner sig i 80-talet när man läser, trots att man inte levde då. Det finns inga datorer eller mobiler, tjejerna beskrivs ha typiska åttiotalsfrisyrer och de lyssnar på musik i bandspelare. Men trots att boken utspelar sig för nästan trettio år sedan känns den lika lätt att leva sig in i och lika berörande som om den hade utspelat sig igår.

Språket är väldigt vackert men inte för poetiskt. Det passar in väldigt bra på berättelsen men är såpass vackert att man tänker på det när man läser - man läser om extra fina citat eller bra stycken. Som sagt är Eleanors och Parks berättarröster olika och de är lätta att hålla isär. Man kan verkligen se alla miljöer och karaktärer tydligt framför sig men boken innehåller inte så mycket beskrivningar att det blir jobbigt eller tjatigt att läsa - de finns där, men de märks knappt.

Det här är en väldigt annorlunda kärlekshistoria. Den är otroligt unik och jag har inte läst något som liknar den här boken innan. Det är också en bok om två väldigt annorlunda livsöden som knyts ihop och det är så vackert och verklighetstroget att läsa om. Jag tror att författaren ville skriva en vacker och annorlunda kärlekshistoria om två väldigt annorlunda personer, och att hon också ville säga att man inte ska döma människor. Parks första intryck av Eleanor var inte särskilt positivt och det var inte heller Eleanors första intryck av Park, men deras bild av varandra förändrades så fort de lärde känna varandra.

Den här boken är verkligen otroligt bra - en av de bästa kärlekshistorier jag någonsin läst. Den är också väldigt sorglig och trots att boken innehåller så många lyckliga stunder har den en slags vemodig känsla över sig. Den känslan tillsammans med språket, berättelserna och karaktärerna gör att boken har en speciell stämning man faller in i så fort man tänker på den. Det är väldigt svårt att sluta läsa och jag ville aldrig lägga boken ifrån mig. ”Eleanor & Park” är unik, verklighetstrogen, vacker och jag tycker alla som vill läsa om kärlek borde läsa den!

Bokens första mening:

Han hade slutat försöka få fram henne igen.

Minnesvärt citat:

Egentligen är hela boken ett enda långt fint citat så det är helt omöjligt att välja bara några få att skriva här.

Favoritkaraktär/er:

Eleanor och Park

Throne of Glass

Författare: Sarah J. Maas
Antal sidor: 404 st
Förlag: Bloomsbury
Serie: Throne of Glass #1
Utgiven år: 2012
Originalets titel: Throne of Glass
Genre: Fantasy, kärlek
Språk: Engelska

Celaena Sardothien var en av landets skickligaste lönnmördare trots sin ringa ålder. Men hon gjorde ett misstag - hon åkte fast.
    Nu är hon fast i Endoviers gruvor där hon överlevt som slav i över ett år. Men kronprinsen ger henne ett erbjudande: om hon representerar honom i ett slag på liv och död mot tjugotre andra tävlande för att bli kungens lönnmördare kan hon, efter att ha tjänat kungen i några år, få sin frihet tillbaka.
    Men tävlingen är inte det enda Celaena kan tänka på. Något ondskefullt lurar i slottet - och det verkar vara ute efter de tävlande.
__________________________________________________________________________

Jag hade verkligen inga förväntningar på den här boken när jag började läsa - jag visste knappt vad den handlade om. Men jag kände redan från de första sidorna att den skulle bli bra.

Handlingen är så otroligt spännande. Jag ville aldrig sluta läsa och jag hade heller inte läst något liknande innan. Allting passar så perfekt - tävlingen, den onda i slottet och triangeldramat gör att man inte kan sluta läsa eftersom man vill veta vad som ska hända. Det blir bara mer och mer spännande ju längre in i boken man kommer och man kunde inte riktigt gissa hur det skulle sluta - jag trodde min första idé var för förutsägbar men så visade sig den stämma, vilket var en väldigt annorlunda plot twist. Man blev överraskad på ett helt annat sätt än man hade blivit om det skulle vara den allra snällaste karaktären som visade sig vara den onde.

Triangeldramat, ja. Jag brukar tycka de är lite jobbiga eftersom jag brukar få en favorit direkt men i den här boken irriterade jag mig inte på det alls. Det passade perfekt in på berättelsen och jag har faktiskt inte riktigt bestämt mig för hur jag tycker det ska sluta eftersom jag älskar båda karaktärerna. Dorian är mystisk och en sådan typisk karaktär man vill veta mer om, som antagligen döljer en hel del, medan Chaol är en sådan karaktär man verkligen inte kan låta bli att gilla från första början. Jag tycker otroligt mycket om båda två så har faktiskt inte riktigt bestämt mig vem som är min favorit.

Celaena påminner mig lite om Katniss och Katsa - två av mina favoritkaraktärer någonsin, och jag gillar henne verkligen. Hon är väldigt stark men hon har mjukare sidor som kommer fram mer och mer ju mer man läser. Hon kan vara lite jobbig men att hon älskar att läsa och står upp för sig själv väger definitivt upp det och jag tror faktiskt hon kan vara en ny favoritkaraktär.

Det finns inte ord för hur mycket jag vill läsa fortsättningarna. Jag vill veta mer om karaktärerna, världen, berättelsen och kanske särskilt om Celaenas bakgrund. Om det inte märkts än är det här en av de bästa böckerna jag läst - jag kan inte beskriva hur spännande, bra, intressant och fin den är och jag skulle kunna fortsätta skriva om den i en evighet. Läs den!

Minnesvärt citat:

“You could rattle the stars," she whispered. "You could do anything, if only you dared. And deep down, you know it, too. That’s what scares you most.” 

“We all bear scars... Mine just happen to be more visible than most.”

“No. I can survive well enough on my own— if given the proper reading material.” 

Bokens första mening:

After a year of slavery in the Salt Mines of Endovier, Celaena Sardothien was accustomed to being escorted everywhere in shackles and at sword-point.

Favoritkaraktär/er:

Celaena, Dorian och Chaol

Nyckeln

Författare: Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Antal sidor: 813 st
Förlag: Rabén och Sjögren (tack för boken!)
Serie: Engelsforstrilogin 3
Utgiven år: 2013
Originalets titel: Nyckeln
Genre: Fantasy, kärlek, vänskap

(Spoilervarning för de som inte läst Cirkeln och Eld!)

Minoo, Vanessa, Linnea och Anna-Karin är de enda som återstår av Cirkeln, och nu är apokalypsen närmare än någonsin. Det har knappt gått en månad sedan händelsen i skolans gympasal men de Utvalda får ingen tid att vila. Dessutom har de mer saker än apokalypsen - kärleksproblem uppstår, frågor besvaras, hemligheter avslöjas och lojalitet prövas. Minoo, Vanessa, Linnea och Anna-Karin måste bestämma vilken sida de ska stå på. Men först och främst - de utvalda måste stoppa demonerna från att ta över genom att stänga portalen, men hur? 
__________________________________________________________________________

Det här är absolut den bok jag haft högst förväntningar på hittills i år (inte för att jag läst så många än, men ändå) eftersom "Cirkeln" och "Eld" är några av de bästa och mest spännande böckerna jag någonsin läst. Som tur var fastnade jag även i den här boken direkt när jag börjat läsa och kunde inte sluta. Som tur var var jag tillräckligt sjuk för att vara hemma från skolan men inte tillräckligt sjuk för att inte orka läsa, så jag hade ingen anledning att lägga boken ifrån mig - jag läste den på ungefär två dagar trots att den är nästan 1000 sidor lång.

Jag älskar verkligen karaktärerna i den här serien. Alla är otroligt bra beskrivna och alla har sina egna berättarröster, man blandar aldrig ihop vem det är man läser om. Man lär känna karaktärerna ännu bättre än innan och när man läst klart boken känns det verkligen som att man känner dem på riktigt.  Det är sällan karaktärer är så bra beskrivna och verklighetstrogna som de är i den här boken. Jag tycker verkligen om De utvalda - man har lärt känna dem så bra och läst om deras svagheter och starkheter så är det nästan helt omöjligt att inte gilla dem. Jag gillar även Viktor, Clara och Felix, trots att jag inte är helt säker på varför.

Slutet passar perfekt in på resten av serien och det är verkligen väldigt sorgligt, vilket bara gör boken ännu mer minnesvärd och bra. Jag hade nästan gissat att det skulle sluta så och trots att det var så sorgligt hade det inte kunnat sluta bättre.

När man läser boken får man verkligen fundera över vad som är rätt och fel. De utvalda har olika åsikter när det gäller en väldigt viktig del av berättelsen, och man vet inte riktigt vilka man håller med. När man läser om Minoo står man på hennes sida och när man läser om Linnea står man på hennes. Man är inte riktigt säker på vilka som faktiskt har rätt, och det gör att man inte kan sluta läsa förrän boken är slut.

Om det finns någon som inte läst den här serien än rekommenderar jag den verkligen. Den liknar ingen annan fantasyserie jag någonsin läst och den är otroligt spännande och intressant. Läs den!

Minnesvärt citat:

Var så inne i boken att jag inte hann tänka på citat...

Bokens första mening:

Den bländande vitheten mättas av.

Favoritkaraktär/er:

Minoo, Anna-Karin, Vanessa, Linnea, Ida, Elias, Viktor, Clara, Felix