Fangirl

Författare: Rainbow Rowell
Antal sidor: 435 st
Förlag: St. Martin's Press
Serie: -
Utgiven år: 2013
Originalets titel: Fangirl
Genre: Familjeproblem, kärlek
Språk: Engelska

Cath är ett Simon Snow-fan. Okej, det är inte direkt något speciellt - hela världen älskar Simon Snow - men för Cath är böckerna hela hennes liv. När Cath var liten var det Simon Snow-böckerna som gjorde att hon och hennes tvillingsyster Wren klarade av att deras mamma lämnade dem. Sedan dess har de läst böckerna hur många gånger som helst, klätt ut sig inför varje filmpremiär, skrivit fanfiction, satt upp posters över hela sitt rum och så vidare.
    Men nu ska de börja på college, och Wren har nästan växt ifrån ”the fandom” - till skillnad från Cath. Cath är ett lika stort Simon Snow-fan som alltid, och hon vill inte släppa taget. När Wren berättar för Cath att hon inte vill att de ska dela rum är Cath plötsligt helt ensam.

    Så Cath hamnar i samma rum som en äldre tjej med en pojkvän som aldrig verkar lämna hennes sida, får en engelskalärare som avskyr fanfiction och börjar i samma klass som en kille som aldrig vill sluta prata om ord och älskar att skriva ihop med Cath. Dessutom oroar sig Cath för sin pappa som aldrig riktigt varit ensam förut.
    Kan Cath klara sig utan Wren och börja leva sitt eget liv, skriva sina egna berättelser?
___________________________________________________________________________

Ååh vad bra den här boken är! Jag tror nästan jag gillar den mer än ”Eleanor & Park”, och det säger mycket. Den här boken är otroligt lätt att känna igen sig i men desto svårare att släppa. jag älskar karaktärerna, beskrivningarna, språket, detaljerna - helt enkelt allt.

Trots att det inte händer sådär jättemycket i boken blir det verkligen aldrig tråkigt. Författaren beskriver Cath’s liv på ett trovärdigt sätt i ett lagom snabbt tempo och det är väldigt svårt att inte känna igen sig i karaktärerna. Jag kan relatera till mycket av det Cath tänker och gör (inte allt, men mycket) och hon är verkligen en väldigt bra huvudperson! Jag älskar verkligen Levi - en av de bästa manliga karaktärerna jag läst om i år, hehe. Att läsa om honom och Cath var absolut bäst men jag gillade verkligen att man också fick läsa om vänskap och familjen - inte bara kärlek, vilket kändes väldigt trovärdigt. Cath’s relation med Wren var väldigt intressant och deras relation med sin pappa är också en av anledningarna till att boken är så bra.

Författaren har verkligen fått med berättelsen om Simon Snow på ett bra sätt. Det känns som att man vet en massa om den serien nu, trots att man bara fått läsa korta delar ur den. Att Cath skriver fanfiction är en väldigt bra detalj även om jag varken läser eller skriver det själv (har verkligen ingenting emot det, föredrar bara ”riktiga” böcker), och jag älskade att läsa om hur mycket hon tycker om Simon Snow-böckerna - det var otroligt lätt att känna igen sig i! Sedan är det något med mig och böcker som handlar om skrivande - jag kan oftast inte låta bli att gilla dem.

Som sagt ville jag aldrig lägga den här boken ifrån mig, och jag sparade lite på de sista sidorna bara för att jag inte ville att boken skulle ta slut. Jag önskar verkligen att det fanns fler böcker om Cath och Levi för de är några av mina absoluta favoritkaraktärer någonsin!

Jag har verkligen inte gett den här boken rättvisa med min recension, men jag rekommenderar den verkligen - läs den!

Minnesvärt citat:

“In new situations, all the trickiest rules are the ones nobody bothers to explain to you. (And the ones you can't Google.)” 

“To really be a nerd, she'd decided, you had to prefer fictional worlds to the real one.” 

“You’re never going to find a guy who’s exactly like you—first of all, because that guy never leaves his dorm room.”

Bokens första mening:

There was a boy in her room.

Favoritkaraktär/er:

Levi och Cath

Eleanor & Park

Författare: Rainbow Rowell
Antal sidor: 329 st
Förlag: Berghs förlag
Serie: -
Utgiven år: 2013
Originalets titel: Eleanor & Park
Genre: Kärlek, livsöde

Eleanor har flyttat hem till sin mamma och hennes nya man och är ny i staden. Det är första skoldagen och Eleanor känner från sekunden hon kliver på bussen att hon inte hör hemma där. Hon tvingas sätta sig bredvid Park, den tystlåtne asiatiske killen med svarta kläder, hörlurar och näsan i en serietidning. Efter några veckor börjar de läsa Parks serietidningar tillsammans och delar på hans hörlurar påväg till skolan. Efter att Park från början tyckte Eleanor såg dum ut med sitt stora röda hår och konstiga kläder tycker Park att Eleanor är den vackraste som finns och Eleanor vill anförtro Park alla sina mörkaste hemligheter. Men kommer Eleanor kunna fortsätta gå i samma skola som Park eller kommer hennes mammas nya man slänga ut henne som förra gången, eller kanske gå ännu längre?
___________________________________________________________________________

Jag hade ganska höga förväntningar på den här boken eftersom jag hört så mycket gott om den, och trots det lyckades den slå dem. Den var inte riktigt som jag tänkt mig utan mycket, mycket bättre.

Eleanors och Parks relation växer fram väldigt realistiskt och det känns som att man känner dem när man läser om dem. Man märker verkligen hur Park går från att tycka Eleanor är konstig till att tycka att hon är det bästa som hänt honom och allting börjar den där dagen när Eleanor tvingas sitta bredvid Park på bussen. Anledningen till att Eleanor och Park tycker så mycket om varandra är att de båda är ganska osäkra människor men att de lyckas se goda egenskaper hos den andra som den inte själv kan se.

Boken utspelar sig 1986-1987. Det märks verkligen att den inte utspelar sig i nutid och det känns nästan som att man befinner sig i 80-talet när man läser, trots att man inte levde då. Det finns inga datorer eller mobiler, tjejerna beskrivs ha typiska åttiotalsfrisyrer och de lyssnar på musik i bandspelare. Men trots att boken utspelar sig för nästan trettio år sedan känns den lika lätt att leva sig in i och lika berörande som om den hade utspelat sig igår.

Språket är väldigt vackert men inte för poetiskt. Det passar in väldigt bra på berättelsen men är såpass vackert att man tänker på det när man läser - man läser om extra fina citat eller bra stycken. Som sagt är Eleanors och Parks berättarröster olika och de är lätta att hålla isär. Man kan verkligen se alla miljöer och karaktärer tydligt framför sig men boken innehåller inte så mycket beskrivningar att det blir jobbigt eller tjatigt att läsa - de finns där, men de märks knappt.

Det här är en väldigt annorlunda kärlekshistoria. Den är otroligt unik och jag har inte läst något som liknar den här boken innan. Det är också en bok om två väldigt annorlunda livsöden som knyts ihop och det är så vackert och verklighetstroget att läsa om. Jag tror att författaren ville skriva en vacker och annorlunda kärlekshistoria om två väldigt annorlunda personer, och att hon också ville säga att man inte ska döma människor. Parks första intryck av Eleanor var inte särskilt positivt och det var inte heller Eleanors första intryck av Park, men deras bild av varandra förändrades så fort de lärde känna varandra.

Den här boken är verkligen otroligt bra - en av de bästa kärlekshistorier jag någonsin läst. Den är också väldigt sorglig och trots att boken innehåller så många lyckliga stunder har den en slags vemodig känsla över sig. Den känslan tillsammans med språket, berättelserna och karaktärerna gör att boken har en speciell stämning man faller in i så fort man tänker på den. Det är väldigt svårt att sluta läsa och jag ville aldrig lägga boken ifrån mig. ”Eleanor & Park” är unik, verklighetstrogen, vacker och jag tycker alla som vill läsa om kärlek borde läsa den!

Bokens första mening:

Han hade slutat försöka få fram henne igen.

Minnesvärt citat:

Egentligen är hela boken ett enda långt fint citat så det är helt omöjligt att välja bara några få att skriva här.

Favoritkaraktär/er:

Eleanor och Park