Harry Potter and the Cursed Child

Något de flesta säkert inte missat är att det i somras släpptes en ny bok som utspelar sig i Harry Potter-världen. "Harry Potter and the Cursed Child", boken gjord på teaterns manus, tar vid där epilogen i den sista boken slutar - Albus Potter, Harrys son, är påväg till Hogwarts för att gå sitt första år. Det visar sig direkt att han inte direkt följer i sin fars fotspår; han hamnar i Slytherin och blir snabbt vän med Draco Malfoy's son, Scorpius Malfoy. Harry och Albus glider isär mer och mer och Albus trivs inte alls med att vara Den utvaldes son. För att en gång för alla bevisa att han är en egen person drar Albus med Scorpius på ett äventyr som får helt andra konsekvenser än de kunnat ana.

Jag har så mycket tankar om den här boken. Självklart älskade jag att komma tillbaka till Harry Potter-världen, och det måste nog ändå vara det allra bästa. Alla karaktärer och platser man känner igen, all nostalgi. Sedan fanns det saker som var mindre bra också, som jag tänkte komma till lite senare.

Jag hade hört väldigt många missnöjda åsikter om den här boken/teatern. Det gjorde att mina förväntningar inte var så höga, och jag tror det är en stor anledning till varför jag kunde uppskatta den  så mycket som jag gjorde. Mitt största tips till alla som är rädda för att läsa den här boken på grund av allt negativt de hört - läs den utan alltför höga förväntningar, och fokusera på de bästa delarna. 

Nedan följer listor på saker jag gillade mycket och gillade lite mindre med boken. (De innehåller spoilers, så skippa dem om ni inte vill veta för mycket!)

Mindre bra saker

• Voldemorts dotter - hela den delen av berättelsen tyckte jag kändes ganska ologisk. Även om jag tyckte ganska mycket om scenen när de är tillbaka i Godric's Hollow tyckte jag de kunde byggt upp den på något annat sätt och fokuserat mer på andra delar av berättelsen.

• Ron som karaktär förtjänade mer än att bara vara med för att bidra med humor - visst, det är jättebra att ha med en karaktär som är rolig, men Ron kunde definitivt fått ha lite mer djup än så.

• Jag gillade att Scorpius kom till en alternativ framtid där allt var hemskt, men att anledningen skulle vara att Cedric blev så sur av att förlora i The Triwizard Tournament så han blev dödsätare... Det kändes inte heller riktigt rättvist mot hans karaktär. 

• Delar av slutet kändes lite hastigt och passade inte riktigt in på resten av berättelsen.

• Jag hade definitivt hellre läst den som en riktig bok än som ett manus, men när man väl kom in i det var det faktiskt inte så farligt. Det flöt på väldigt snabbt men sjävklart hade man velat ha lite fler beskrivningar.

Väldigt bra saker

• Scorpius Malfoy! Han var definitivt min favoritkaraktär i hela boken. <3

• Scorpius och Albus vänskap - något av det finaste jag läst på länge. Båda karaktärerna och deras relation till varandra är helt klart det bästa med den här boken. Jag vill verkligen läsa mer om dem!

• Att få återse alla karaktärer från Harry Potter-serien - behöver jag säga mer?

• Draco Malfoy växte verkligen som karaktär i den här boken, och det förtjänade han verkligen. Det var väldigt fint att läsa om.

• I en alternativ tid där allt är hemskt står fortfarande Hermione, Ron och Snape på Harrys sida. Snapes karaktär beskrevs väldigt bra i den här boken.

• Den innehåller scener som får en att skratta, som får en att vilja krama om karaktärerna i boken och som får en att behöva lägga den ifrån sig för att samla tankarna ett tag. Alla känslor på samma gång. Det märks att J.K. Rowling har varit inblandad i berättelsen. 

Som en avslutning kan jag säga att de positiva sakerna väger upp de negativa. Den här boken drar med en tillbaka till Harry Potter-världen, och det älskar jag den för. 

Fantastic Beasts and Where to Find Them

Författare: J.K. Rowling
Antal sidor: 88 st
Förlag: Bloomsbury Publishing
Serie: det här är en bok som förekommer i Harry Potter-serien som J.K. Rowling sedan skrev på riktigt.
Utgiven år: 2001
Originalets titel: Fantastic Beasts and Where to Find Them
Genre: fantasy
Språk: engelska

Den här boken, precis som "Quidditch Through the Ages" och "The Tales of Beedle the Bard" är en bok som finns med i Harry Potter-serien som J.K. Rowling sedan skrev för att tjäna pengar till välgörenhet. Pengarna hon tjänade på den här boken gick till Comic Relief.

Det finns verkligen en anledning till att J.K. Rowling enligt mig är en av de absolut bästa författarna någonsin. Den här boken är så otroligt bra skriven och mycket intressantare än alla mina skolböcker sammanlagt. Det känns verkligen som att det är Newt Scamander som skrivit den och man kan se allt hon beskriver tydligt framför sig.

Det som är det kanske allra bästa med boken är Harrys, Rons och Hermiones små anteckningar man kan hitta här och där. Det känns verkligen som att det är de som skrivit i boken och det får verkligen läsaren att längta efter att läsa om Harry Potter-serien ännu en gång.

Den här boken ska komma som film i november 2016 och eftersom J.K. Rowling ska skriva manuset kan det knappt bli något annat än bra. Jag tror de kan göra en riktigt bra film med den här boken som grund, och det ska bli väldigt spännande att se hur de gör!

Jag rekommenderar den här boken till alla som älskar Harry Potter-serien, för den är intressant, rolig och otroligt bra skriven!

The Tales of Beedle the Bard

Författare: J.K. Rowling
Antal sidor: 109 st
Förlag: Bloomsbury Publishing
Serie: - (Men tillhör ju Harry Potter-serien)
Utgiven år: 2008
Originalets titel: The Tales of Beedle The Bard
Genre: Fantasy, sagor

Som nog de flesta vet är det här en bok som finns i Harry Potter-serien - en trollkarlssagobok helt enkelt. Och dessutom en sagobok som är bättre än många andra sagoböcker jag läst.

J.K. Rowling är så otroligt bra på att skriva genomtänkta och trovärdiga berättelser. Den här boken är verkligen skriven som en sagobok som ska passa bra för småbarn, och ändå är den magisk och underbar. Precis som med Harry Potter-serien dras man in en helt underbar värld när man läser den här boken och vill aldrig lämna den. Varje berättelse är speciell och jag gillar allihop även om jag gillar vissa mer  än andra.

Att J.K. Rowling tar med detaljer som att den här versionen är skriven av Hermione gör bara allting mer underbart och får allting att kännas så levande. Att man dessutom får läsa om vad Dumbledore tycker om varje berättelse är nästan för bra för att vara sant! Det gör varje berättelse lite djupare - och roligare.

Min favoritberättelse är helt klart "The Tale of the Three Brothers"! Den är så otroligt bra, fin och genomtänkt att den tar andan ur mig varje gång jag ser den i filmen eller läser den i den här boken. Sättet den hänger ihop med serien är också så otroligt bra.

Framsidan är dessutom något av det vackraste jag sett. Färgen, illustrationen, typsnittet... Allting är så otrolig fint och passar in på stämningen i boken!

Som en sammanfattning på den här recensionen kan jag säga att J.K. Rowling aldrig slutar imponera på mig. <3

But though Death searched for the third brother for many years, he was never able to find him. It was only when he had attained a great age that the youngest brother finally took off the Cloak of Invisibility and gave it to his son. And then he greeted Death as an old friend, and went with him gladly, and, equals, they departed his life.

Harry Potter and the Sorcerer's Stone

Författare: J. K. Rowling
Antal sidor: 309 st
Förlag: Scholastic
Serie: Harry Potter 1
Utgiven år: 1997
Originalets titel: Harry Potter and the Philosopher's Stone
Genre: Fantasy
Språk: Amerikanska

Harry Potter bor tillsammans med sin moster, morbror och kusin på Privet Drive 4. Hans föräldrar är döda, de dog i en bilolycka, och Harrys moster, morbror och kusin är hemska mot honom.
    Men en dag anländer ett mystiskt brev till Harry. Han har aldrig fått något brev förut och han blir väldigt överraskad. Men hans moster och morbror tar brevet ifrån honom, och han får inte veta vad som stod i det. Men på något konstigt vis verkar den mystiska avsändaren veta att Harry inte har läst sitt brev, och det kommer bara fler och fler.
    Till slut går Harrys morbror så långt att han flyttar allihop till ett fallfärdigt hus på en ö ute i havet för att det inte ska komma några fler brev. Harry blir bara mer och mer nyfiken på vad det kan vara som hans morbror och moster håller hemligt för honom.
    Plötsligt slår en jätte in dörren till det fallfärdiga huset och förändrar hela Harrys liv. Jätten berättar för Harry att han är en trollkarl och att han ska börja på Hogwarts, en skola för häxor och trollkarlar, där man lär sig allt om magi. Han berättar också att hans föräldrar inte alls dog i någon bilolycka - det var mycket värre än så.
    Men på Hogwarts får han inte bara lära sig om trolldom - han hittar också en hemlighet som skolans personal försöker dölja. Vad kan den ha med honom att göra..?
___________________________________________________________________

Bästa. Boken. Någonsin. Jag älskar verkligen Harry Potter-serien och kan inte beskriva den med ord. Det är den serien jag har mest minnen av, skrattat mest åt, blivit mest ledsen av, läst flest gånger... Jag älskar den helt enkelt!

Detta är ju då första boken i serien, och kanske den jag kan mest utantill (om man inte räknar med kapitlet om silverhinden i sjuan som jag har läst om och om igen hur många gånger som helst). Det är lite kul att börja läsa en bok som man inte har läst på det språket innan och veta exakt vad som ska stå. :) Särskilt första kapitlet kan jag utantill: att morbror Vernon inte har någon hals men Petunias är jättelång, en spräcklig katt med märken efter glasögon som läser en karta, alla märkliga händelser, beskrivningarna av Dumbledore och Hagrid... En väldigt bra början på en bok, den fångar en verkligen från första meningen!

Som sagt älskar jag verkligen den här serien. Varför? Den har allt. Humor, död och sorg, kärlek och massvis med spänning. Jag har läst den hur många gånger som helst och kommer aldrig tröttna. Dessutom kan alla tycka om den, oavsett ålder. Alla i min familj älskar de böckerna till exempel - min sjuåriga lillasyster, min tioåriga lillebror, jag och mina föräldrar. De har verkligen något för alla och är lätta att förstå trots att de verkligen har ett djup och är fantastiska!

Lite mer om just den här boken då och inte bara om serien! Man får verkligen lära känna karaktärerna på ett bra sätt, och jag älskar verkligen J. K. Rowlings karaktärer. (Just det, bara ettan var det ju...) Fred och George, och även Ron, är otroligt roliga (skicka Harry en toalettsits, till exempel). Det är de bokkaraktärer jag skrattat mest åt i hela mitt liv. Och Hermione, jag känner igen mig läskigt mycket i henne (fast jag brukar inte berätta riktigt så mycket om det jag läst om och vet...). Åh, de är så härliga!

Sedan till lite andra saker, då. J. K. Rowling har lyckats otroligt bra med att berätta om trollkarlsvärlden så man förstår när man läser boken för första gången. En av alla de miljoner saker som gör den här serien så otroligt superfantastisk är nog att hela världen är så genomtänkt - det finns ingenting som inte går ihop sig eller något annat, och det gör boken trovärdig (fast det gör de fantastiska miljö och personbeskrivningarna och författarens fantastiska språk och skrivsätt också). Handlingen är ju som sagt väldigt spännande, till och med så där 10:e gången man läser boken. Den blir aldrig långtråkigt och man känner verkligen att man måste läsa fortsättningen NU (trots att man som sagt vet exakt hur allt kommer sluta)!

Detta var alltså första gången jag läste den här boken på engelska (jag har bara hört den på ljudbok innan) och jag tycker faktiskt den var ungefär lika bra som på svenska. Alltså har de svenska översättarna gjort ett väldigt bra jobb. (Nu läste jag ju den på amerikanska och inte på engelska, men antar att det inte är så mycket skillnad.) :)

Omslaget... Det är coolt men inte jättesnyggt, det svenska är otroligt mycket snyggare. Jag älskar också de mörka omslagen, så till just den här boken då det svarta med en röd sten på!

Bästa serien någonsin alltså, helt obeskrivbar. Läs den direkt om du inte har gjort det än!

Minnesvärt citat:

""Blimey", said the other twin. "Are you - ?"

"He is", said the first twin. "Aren't you?" he added to Harry.

"What?" said Harry.

"Harry Potter", chorused the twins.

"Oh, him", said Harry. "I mean, yes, I am.""

""Now, you two - this year, you behave yourselves. If I get one more owl telling me you've - you've blown up a toilet or -"

"Blown up a toilet? We've never blown up a toilet."

"Great idea though, thanks, mum."

"But from that moment on, Hermione Granger become their friend. There are some things you can't share without ending up liking each other, and knocking out a twelve-foot mountain troll is one of them."

Bokens första mening:

Mr. and Mrs. Dursley, of number four, Privet Drive, were proud to say that they were perfectly normal, thank you very much.

Saker från boken som inspirerar mig:

Allting!

• Karaktärerna.

• Handlingen.

• Själva boken.

• Allting.