The Sky is Everywhere

"The Sky is Everywhere", eller "Himlen börjar här" som är den svenska titeln, har varit en av mina favoritböcker i många år nu. Den här sommaren läste jag den för första gången på engelska, och kolla bara vad fin den här versionen är! Att Lennies dikter finns med som foton vid varje kapitel och de blå sidorna gör att det helt klart var värt att köpa ännu en kopia av den här boken.

Omläsning av "Ibland bara måste man" och "Jellicoe Road"

Då var första skolveckan avklarad... Även om jag var hemma sjuk idag, haha. Har verkligen inte saknat skolan alls. Man hinner ju inte läsa alla böcker man vill! Men snart är det ju Bokmässa i alla fall :D

I början på Augusti bestämde jag mig för att läsa om två av mina absoluta favoritböcker - "Ibland bara måste man" av David Levithan och "Jellicoe Road" av Melina Marchetta. Jag har redan recenserat dem (länkar finns längre ner) men jag bara måste få skriva ner lite tankar om dessa underbara böcker! Om man inte läst böckerna borde man nog sluta läsa nu, för båda styckena kommer innehålla spoilers.

"Ibland bara måste man" av David Levithan

Det här är verkligen en av de finaste och mysigaste böckerna jag läst. Jag fullkomligt ÄLSKAR karaktärerna - särskilt Paul, Noah och Tony - och språket är minst lika bra. Det flyter på och är så fint och roligt på samma gång. Skulle verkligen vilja läsa den på engelska någon gång!

   Visst, handlingen är kanske inte så värst trovärdig. Jag vet inte om man skulle vara så accepterad som homosexuell eller (egentligen manlig) fotbollsspelare i kjol och högklackade skor, tyvärr. Hoppas verkligen att det blir så en dag - är så trött på alla fördomar. 

   Det är något med boken som gör att man verkligen fastnar vid första meningen och sedan inte kan sluta läsa, trots att man vet precis vad som ska hända. Vid många tillfällen sitter man bara och ler eller skrattar för att det är så fint eller bra - vilket kanske ser lite roligt ut när man sitter på ett tåg, men det är definitivt inget man tänker på då - man är helt inne i boken!

    Slutet är så fyndigt, bra och otroligt fint. Paul är så charmig och hur han försöker få Noah att gilla honom igen är så perfekt och en av de största anledningarna till att jag gillar honom så mycket!

    De där tre orden jag använde här ovanför - fyndig, fin, bra - beskriver verkligen den här boken perfekt. 

Recension finns här.

"Jellicoe Road" av Melina Marchetta

Och då kommer vi till den kanske allra bästa fristående bok jag någonsin läst. Den här boken är så unik, fin, sorglig och underbar att jag inte vet hur jag ska kunna skriva om det. Men jag ska försöka i alla fall.

    Jag älskar Taylor och Jonah - särskilt Jonah, hehe - och en av mina favoritscener i hela boken är när Jonah berättar varför han egentligen var på tågstationen den där gången. Herregud. Har nog en lite för stor crush på Jonah. Måste säga att jag älskar Raf och Chaz också! 

    Den här boken är så fin och sorglig så det gör ont. Den kursiva delen, den om Fitz, Narnie, Tate, Webb och Jude är bland det sorgligaste jag någonsin läst. Bara det första kapitlet får mig att gråta, och den delen när Fitz kastar sig ner från trädet gång på gång och man får veta vad som egentligen hände med Webb... Herregud. Så otroligt sorgligt. Som sagt är hela den kursiva delen sorglig, och jag älskar att de ändå har varandra... Och sedan händer allt det sorgliga som får en att gråta gång på gång.

    Jag älskar hur man får veta lite i taget och hur de två berättelserna vävs in i varandra - även andra gången jag läser den här boken. Älskade verkligen att läsa om den och veta hur det hängde ihop, även om jag skulle göra ungefär vad som helst för att få läsa den för första gången igen - som med alla mina favoritböcker.

    Jellicoe Road är verkligen en bok man inte kan sluta tänka på - och inte vill sluta tänka på för den delen. Känslan man får av den boken är verkligen något utöver det vanliga. 

    Det finns så otroligt mycket jag vill säga - vill skriva en roman om hur mycket jag älskar scenen när Taylor träffar Översten och vet vem han är, att Jessa är Fitz dotter och att Taylor får reda på det genom tunneln (och att Jessas och Fitz personligheter liknar varandra - Melina Marchetta är verkligen otroligt skicklig) och kanske först och främst den underbara epilogen som jag inte förstår hur man skulle kunna läsa utan att gråta - den är så otroligt sorglig och perfekt, man skulle verkligen inte kunna avsluta boken på ett bättre sätt. Jag skulle kunna fortsätta för evigt, men slutar med att säga att de skulle bygga ett hus där de alla hörde hemma. Ett hem vid Jellicoe Road.

Recension finns här.

Jokern

Författare: Markus Zusak
Antal sidor: 348 st
Förlag: B. Wahlströms
Serie: -
Utgiven år: 2002
Originalets titel: I am the Messenger
Genre: Livsöde

Ed Kennedy är en nolla utan framtid. Han kör taxi olagligt och är hopplöst kär i sin bästa vän Audrey. Vid sin sida har han sin illaluktande kaffedrickande hund, Portvakten. Hans liv är otroligt långtråkigt tills han av misstag förhindrar ett bankrån. Det är då han hittar det första esset som ska komma att förändra hans liv. På det står tre adresser och tre klockslag nedskrivna. Ed vet inte riktigt vad han ska göra tills han förstår att han måste hjälpa människorna som bor på de olika adresserna.

    Men vem är det egentligen som skickar de mystiska spelkorten..?

____________________________________________________________________________

Jag har nämnt den här boken på bloggen en massa gånger, men faktiskt inte gjort någon riktig recension. Så nu, efter snart två år, är det verkligen dags!

Jag har helt tappat räkningen på hur många gånger jag läst den här boken. Jag fick den i julklapp 2010 och läste den kanske 5-10 gånger de första åren, men nu var det ett tag sedan jag läste den så jag bestämde mig för att läsa om den nu i sommar när jag ändå hade tänkt göra så många omläsningar. Jag hade definitivt inte glömt hur mycket jag älskar den, men jag hade faktiskt glömt exakt hur bra den är.

Man blir fångad av handlingen från första sidan - den är rolig men samtidigt sorglig och det är det som gör den här boken så himla bra. Ed är en underbar huvudperson - en minderårig taxichaufför som känner sig allmänt patetisk och är väldigt missnöjd med sitt liv. Han vill göra något. Och efter att han av misstag råkat hindra ett bankrån dyker det första esset upp. Jag har verkligen aldrig läst något liknande. Ed är en otroligt trovärdig karaktär och så... Underbar. En av mina favoritkaraktärer någonsin. Jag vet inte hur jag ska förklara honom, han är helt enkelt underbar.

Markus Zusak lyckas skriva om så viktiga saker på ett så fyndigt sätt. Han blandar in roliga saker i det sorgliga och tvärt om. Det är först och främst hans sätt att få med så himla många viktiga saker i en inte jättetjock bok men ändå få allting att passa ihop så perfekt och vara så lagom långt som gör den här boken så unik och bra.

Det här är en sådan där typisk bok jag tvingar alla jag känner att läsa - som Hungerspelen eller Harry Potter. För det här är verkligen en bok alla borde läsa - den tar upp viktiga saker på ett så otroligt sätt (har jag sagt det innan? Japp, men det är värt att nämnas minst en gång till). Jag älskar varenda liten del i den, särskilt sista esset och Marvs historia. Den är så fin att man inte vet var man ska ta vägen. 

Det här var verkligen inte sista gången jag läste den här boken, för det är en sådan där bok man aldrig tröttnar på. Som alla borde läsa minst tre gånger. En sådan där bok man inte kan sluta tänka på, och inte vill sluta tänka på heller. LÄS DEN!

Minnesvärt citat:

"Jag vill ha ord på min begravning.

Men jag antar att det innebär att man måste ha liv i sitt liv."

"Armarna känns som om de skulle gå av.

Jag visste inte att ord kunde väga så mycket."

"Ibland är människor vackra.

Inte till det yttre.

Inte i vad de säger.

Helt enkelt bara i vad de är."

Bokens första mening:

Bankrånaren är värdelös.

Favoritkaraktär/er:

Ed, Portvakten och Marv

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att Markus Zusak skriver om så viktiga och sorgliga saker på ett så bra och fyndigt sätt.

• Ed's berättarröst!

• Idén med essen, den är så otroligt bra.

• Allting. ♡

Omläsning av "Will Grayson, Will Grayson"

Då jag verkligen gillade "Den andre Will Grayson" av John Green och David Levithan bestämde jag mig för att läsa om den - på engelska den här gången. Vissa böcker kan vara väldigt bra när de är översatta med, men det är något med John Greens böcker som gör att de blir så himla mycket bättre på originalspråket - de är finare och mycket, mycket roligare. Så kanske var det därför jag tyckte så otroligt mycket mer om den här boken nu än förra gången jag läste den?

Karaktärerna är så underbara att man inte kan beskriva dem och jag älskar att författarna skriver så annorlunda så de får så olika personligheter. Både Will Grayson och Will Grayson har fantastiska berättarröster och jag älskar att läsa ur bådas perspektiv!

Storyn är ju helt underbar - två killar med samma namn träffas under en misslyckad kväll och det förändrar deras liv för alltid. Jag har aldrig läst något liknande (förutom när jag läste samma bok för första gången, då)!

Slutet är något av det bästa som någonsin skrivits. Det är så genialiskt och så himla fint! Har läst det flera gånger och kommer läsa det många gånger till.

Så, som en liten sammanfattning... Den här boken är väldigt rolig, charmig, annorlunda och alldeles underbar. John Green och David Levithan är några av mina favoritförfattare och de skriver otroligt bra ihop!

För att läsa min "riktiga" recension av boken, klicka här.

Omläsningar: "Du glömde säga hej då", "Mycket mer än så" och "Mitt perfekta liv"

Vad härligt det är att läsa om böcker ibland! Det är som att träffa någon man saknat ungefär. Tja, i alla fall om boken man läser om är bra. (Fast varför skulle man annars läsa om den?) Det är i alla fall verkligen Sarah Dessens böcker, och jag hade tänkt skriva lite om vad jag tyckte om de här tre böckerna andra gången jag läste dem!

"Du glömde säga hej då" tyckte jag var den sämsta av de böcker av Sarah Dessen som översatts till svenska - absolut inte dålig, jag älskar den, men jag älskar den inte riktigt så mycket som jag älskar de andra av hennes böcker som jag läst. Jag tycker nog fortfarande minst om den här, antagligen för att den inte är riktigt lika somrig som de andra, men den var definitivt bättre andra gången! Till och med mycket bättre, om jag ska vara ärlig. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag gillade den mer nu, men det gjorde jag i alla fall. 

"Mycket mer än så" var precis lika fantastisk som första gången jag läste den, om inte bättre. Jag älskar Auden och Eli och jag älskar att läsa om deras "äventyr". Sedan tycker jag också väldigt mycket om att läsa om Audens pappas nya familj och hur Audens relation till sin styvmamma utvecklas. Den här boken är så himla fin, så otroligt bra och så somrig att det knappt inte finns ord för det. Älskar den! :D

"Mitt perfekta liv"... Åh, var ska jag börja? Absolut Sarah Dessens bästa och så otroligt underbar. Det allra bästa är helt klart karaktärerna - tystlåtna men fantastiska Wes, roliga och energiska Bert, långsamma Monica som aldrig säger en hel mening, snälla och självsäkra Kristy och så förstås Delia som alltid lyckas skapa något slags kaos. Sedan finns ju också huvudpersonen Macy och henne älskar jag också, hennes utveckling är fantastisk men ändå verklighetstrogen! Samtidigt som den här boken är otroligt bra och rolig är den också väldigt sorglig, och det är därför jag älskar Sarah Dessens böcker - de är alltid så mycket djupare än man tror. 

Som en liten sammanfattning så håller jag fortfarande fast vid det jag alltid sagt om Sarah Dessens böcker: det enda dåliga med dem är att de tar slut.

Sarah Dessen-läsning!

Det ska inte vara så fint väder där jag bor den här veckan, men jag ska få sommarkänslan att infinna sig ändå med hjälp av inte mindre än sex stycken Sarah Dessen-böcker! Som nog många vet vid det här laget är hon en av mina favoritförfattare just på grund av den somriga känslan man får när man läser och att hennes böcker innehåller så mycket mer och är mycket djupare än man tror. Dessutom är karaktärerna nästan alltid helt underbara!

"Mitt perfekta liv", "Du glömde säga hejdå" och "Mycket mer än så" är omläsningar men "Lock and Key", "Blunda och hoppa" samt "Just Listen" har jag inte läst förut. Tänkte börja med "Blunda och hoppa" då vi ska läsa den i bokcirkeln den här månaden, och sedan fortsätta med att läsa om de svenska och ta de engelska sist.

Har längtat efter det här i ett halvår nu, det ska bli så himla kul! :D

Omläsning av Vampire Academy

Nu har jag äntligen fått chansen att läsa om en av mina absoluta favoritserier, Vampire Academy! Dessutom kan jag glatt konstatera att den är minst lika bra och spännande som första gången jag läste den. Jag har verkligen saknat karaktärerna hur mycket som helst - det är inte många huvudpersoner som är lika bra och roliga att läsa om som Rose direkt. Det finns dessutom så många otroligt roliga och bra konversationer och citat i den här serien så att det knappt är sant.

Även om det är kul men sjukt frustrerande att vänta på att böcker ska släppas är det också väldigt härligt att kunna avsluta en del av en serie och plocka upp nästa direkt efter - som om det bara var ett nytt kapitel. För herregud vad spännande den här serien är, även om man vet vad som ska hända! I princip varje kapitel avslutas med någon slags cliffhanger, vissa värre än andra. Det gör att det är omöjligt att sluta läsa, och jag sträckläste i princip hela serien (den enda gången jag verkligen tog en paus var när jag var iväg den här veckan och knappt hade tid till att läsa). Jag beundrar verkligen Richelle Mead för hur otroligt spännande hon skriver!

Som sagt är karaktärerna underbara, och jag älskar dem bara mer och mer för varje sekund som går. Rose, Dimitri och Lissa är mina absoluta favoriter men jag älskar också Adrian, Christian och Jill. Sedan finns det en massa fler, men jag orkar inte skriva ner alla - det skulle ta ett tag.

Jag passade på att läsa Richelle Meads novell i "Foretold" om just Rose och Dimitri när jag väl höll på, och hon kunde verkligen inte skrivit den bättre! Den innehåller så mycket på bara några få sidor. Allvarligt talat var den novellen den enda jag verkligen var sugen på i boken, hehe. ;)

Som sagt är den här serien något av det bästa som någonsin skrivits och den blir dessutom bara bättre och bättre. Kommer definitivt läsa om den flera gånger. Rekommenderas till alla!

Omläsningar sommarlovet 2013 - 6

Håller just nu på med en omläsning av Vampire Academy (började på fjärde boken den här morgonen) och just den här boken, "Yttersta offret", ser jag extra mycket fram emot att läsa om- just för att den är sista boken i serien och för att den innehåller många underbara scener som jag inte hann läsa om innan jag var tvungen att lämna tillbaka boken till biblioteket. Kommer nog läsa den i helgen/början på nästa vecka! :D

Omläsningar sommarlovet 2013 - 4

"Will Grayson, Will Grayson" av John Green och David Levithan! Har redan skrivit att jag ska läsa om den här boken, men jaja. Har bara läst den på svenska innan och då jag älskar författarnas språk vill jag gärna prova att läsa den på originalspråk med! Sedan är den också snabbläst och rolig vilket gör att den är perfekt att läsa under sommarlovet.

En annan anledning till varför jag inte kunde motstå den när jag såg den på biblioteket var att jag precis läst "Var är Alaska?" och det gjorde att jag ville läsa mer av John Green, även om det bara var en omläsning! :)

Omläsningar sommarlovet 2013 - 3

En såhär underbar, fin, sorglig och somrig bok får man leta efter. Då den bara blir bättre och bättre för varje gång man läser den kommer jag definitivt läsa om den i sommar! :D

Omläsningar sommarlovet 2013 - 1

Om en vecka får jag äntligen sommarlov! Därför tänkte jag göra en liten nedräkning - varje dag den här veckan kommer jag skriva om en bok jag hade tänkt läsa om under sommarlovet. Är nämligen himla sugen på att läsa om lite favoriter nu!

Bok 1: Jellicoe Road av Melina Marchetta

Det här är en bok man verkligen måste läsa två gånger. Är så himla sugen på att läsa om den så jag kan lägga märke till nya detaljer och se berättelsen på ett annat sätt nu när jag vet hur allt hänger ihop. Sedan är ju boken helt underbar på alla sätt också, ser verkligen fram emot att läsa om den! :D

Nu är den alltså här

Ja. Årets för mig mest efterlängtade bok landade i min brevlåda i går. Några har kanske redan gissat vilken bok det är, men för de som inte gjort det så är det ingen annan än "Hemligheternas rike" av Kristin Cashore! 

Alltså - ser ni hur fin den är? Det syns kanske inte jättetydligt på bilden men när man vinklar den på ett speciellt sätt ser man att både fram och bak-sidan pryds av olika symboler. Och framsidan - herregud, jag älskar framsidorna till alla böcker i den här trilogin. Bara färgen är ju jättesnygg. Men det allra bästa med den är nog att den är tjock - över 600 sidor, vilket betyder att det finns mycket att läsa!

Jag kan knappt bärga mig tills jag får träffa alla underbara karaktärer igen. Jag vågar knappt börja läsa... 

Eftersom de två första delarna i "De utvalda"-trilogin är några av mina absoluta favoritböcker kunde jag inte låta bli att läsa om dem innan jag börjar på den här. Så jag tänkte bara skriva lite kort om de två böckerna här nedanför eftersom jag redan recenserat dem - lite nya saker jag kom att tänka på när jag läste, till exempel.

"Tankeläsaren" förvånar mig varenda gång jag läser den - och ja, jag har läst den rätt många gånger nu. Den fångar en från första sidan och det är omöjligt att sluta läsa. Karaktärerna är alldeles underbara och världen är verkligen alldeles fantastiskt beskriven. Jag blir nästan rädd när jag tänker på hur otroligt bra jag kan se alla karaktärer och platser i huvudet. Världen är otroligt bra uppbyggd, och jag älskar idén med särlingar!

    Till skillnad från många andra tycker jag otroligt mycket om Katsa. Till exempel: varför startar hon rådet, varför vill hon säga emot sin farbror, varför älskar hon Raffin och varför blir hon kär i Po om hon inte har några känslor? Hmm, har aldrig förstått varför hon beskrivs som känslolös ;) Och Po är ju verkligen underbar, och samma sak med Raffin och Bitterblue. 

    Jag tröttnar verkligen aldrig på den här berättelsen. Den fångar mig varenda gång, och jag skrattar alltid åt alla bra citat och kommentarer trots att jag kan dem utantill. Världen är underbar, beskrivningarna är underbara, språket är underbart och karaktärerna är underbara. Det finns inget annat sätt att beskriva den här boken på än underbar. <3

 När jag läste om "Monstrets dotter" förstod jag hur bra den egentligen är. Första gången jag läste tog jag bara in boken, men den här gången fokuserade jag mer på detaljerna - och det fick mig att tycka ännu mer om den. Idén med monster är lika bra som den med särlingar, och jag blir lika imponerad av karaktärerna, språket och beskrivningarna som i ettan.
    Det som jag upptäckte först den här gången var hur den här boken verkligen lyckas överraska mig - trots att jag läst den förut. Den är verkligen genomtänkt och alla bitar faller på plats i slutet - och innan dess har man suttit på nålar för att få veta hur det ska gå. Man förväntar sig inte att saker ska hända, men när de väl händer förstår man inte hur man kunde tvivla på att det skulle hända förut.
    Jag gillar verkligen Flamma, och hennes relation till sin far är verkligen hur intressant som helst. Andra karaktärer jag tycker om är Brigan, Mila, Musa, Hanna och Lillen förstås.
    Den här boken innehåller inte lika mycket action som den första, men istället innehåller den mer politik och enligt mig är det lika intressant och spännande. Kristin Cashore är verkligen en otrolig författare, kan knappt vänta tills jag får se hur hon väver ihop de här två berättelserna i trean!

Så. Nu ska jag alltså börja läsa "Hemligheternas rike". Jag kan inte låta bli att ha höga förväntningar, tyvärr, och hoppas verkligen att den lever upp till dem!