Du är aldrig ensam

Författare: Sarah Dessen
Antal sidor: 462 st
Förlag: Rabén & Sjögren (tack för boken!)
Serie: -
Utgiven år: 2008
Originalets titel: Lock and Key
Genre: Familjeproblem, kärlek, vänskap

Ruby Cooper är van vid att klara sig själv. Hon har flyttat runt med sin mamma och hjälpt henne i hela sitt liv trots hennes mammas förkärlek för alkohol och män som behandlat henne som skit. Ruby har inte svikit henne, som hennes storasyster gjorde.
    Men när Rubys mamma en dag bestämmer sig för att försvinna för gott tvingas Ruby flytta in hos sin syster, som numera bor med sin man i ett stort, lyxigt hus i ett stort, lyxigt område. Kommer Ruby aldrig kunna passa in, eller är det äntligen hennes chans att bli lycklig?
_______________________________________________________________________

Sarah Dessen är absolut en av mina favoritförfattare och min åsikt har inte ändrats efter att jag läst den här boken. Den är mörkare än många andra av hennes böcker, och tar upp en annan sorts problem än de oftast gör. Men den har samma otroligt bra karaktärer och är lika omöjlig att lägga ifrån sig.

Jag gillar verkligen att läsa om Ruby, hennes syster Cora och hennes man Jamie samt grannen Nate - de är väldigt intressanta karaktärer som man inte vill lämna när boken är slut. Man får se deras ljusa och mörka stunder vilket gör att det är omöjligt att inte bry sig om dem, och Sarah Dessen har som vanligt använt sig av olika detaljer som gör karaktärerna originella.

Berättelsen är ganska mörk, som sagt - Rubys bakgrund är väldigt sorglig, men även andra karaktärer i boken har hemligheter och problem. Det gör att boken blir ganska allvarlig, men den har fortfarande den där somriga känslan som alla författarens böcker har.

Som jag skrev så använder Sarah Dessen sig av detaljer för att göra karaktärerna originella, och hela boken är full av detaljer som gör den minnesvärd. Till exempel nyckeln, som den engelska titeln skvallrar om, är väldigt viktig för berättelsen och gör att den blir mer djup på något sätt.

Det här kanske inte är den allra bästa Dessen-boken jag läst, men det är inte särskilt långt ifrån. Den är både sorglig och somrig och har karaktärer man inte vill släppa i första taget. Läs den!

Perfect Chemistry

Författare: Simone Elkeles
Antal sidor: 357 st
Förlag: Walker Books
Serie: Perfect Chemistry 1
Utgiven år: 2008
Originalets titel: Perfect Chemistry
Genre: Kärlek, familjeproblem
Språk: Engelska

Brittany Ellis gör vad som helst för att hålla uppe sin perfekta fasad - hon gömmer sig bakom dyra kläder, mycket smink och perfekta lockar för att ingen ska veta hur hon faktiskt har det hemma. Hon känner press från sina föräldrar, är rädda för att de ska skicka iväg hennes utvecklingsstörda syster Shelley någonstans långt bort och hennes pappa jobbar hela tiden.
    Alex Fuentes liv är raka motsatsen - tror dem. Han är med i ett gäng för att hans familj ska klara sig och är en person många i skolan ser upp till - eller fruktar. Så när han slår vad med sina kompisar om att han kan få Brittany in i sitt liv ser han det inte som något annat än en vadslagning.
    Men när Brittany och Alex paras ihop på kemin lär de känna varandra mer och mer och det visar sig att de inte är så olika i alla fall. Är Alex bara intresserad av Brittany på grund av vadslagningen eller finns det något mer..?
______________________________________________________________________

Det här är egentligen inte alls en bok jag skulle plocka upp i vanliga fall, men jag kunde inte låta bli när jag hört så mycket bra om den. Jag gillar den - även om det kanske inte är något av det bästa jag läst.

Jag gillar både Brittany och Alex trots att de kanske inte är några av de bästa karaktärerna någonsin. Författaren har verkligen beskrivit dem bra, det är lätt att förstå dem och man gillar dem mer och mer ju längre in i boken man kommer. Även de andra karaktärerna är bra beskrivna och känns äkta.

Boken är rätt förutsägbar men det är ändå svårt att sluta läsa. Kapitlen är korta och skiftar mellan Alex och Brittanys berättarröster och det gör att man, trots att man intalar sig själv att man bara ska läsa ett kapitel till, har svårt att lägga boken ifrån sig. Jag har läst böcker med bättre handling men för att vara en sådan här sorts bok är handlingen djup och väldigt genomtänkt.

Det som skiljer den här boken från andra är först och främst slutet. Trots att det är sorgligt gör det att man minns boken mer. Själva händelsen kunde varit lite mer beskriven, men den passade in i boken på något sätt.

De andra böckerna i serien handlar om de andra Fuentes-bröderna, och jag kommer kanske inte direkt beställa hem dem vid nästa bokbeställning men skulle inte säga nej till att läsa dem heller. Det här är en helt okej bok jag rekommenderar till dem som vill läsa en ganska förutsägbar kärleksberättelse som ändå inte är som alla andra!

Love Letters to the Dead

Författare: Ava Dellaira
Antal sidor: 323 st
Förlag: Hot Key Books
Serie: -
Utgiven år: 2014
Originalets titel: Love Letters to the Dead
Genre: Familjeproblem, kärlek, vänskap
Språk: Engelska

Det börjar som en uppgift i engelskan: skriv ett brev till en död person. Laurel skriver till Kurt Cobain eftersom hennes syster May älskade honom. Och han dog ung, precis som May.
    Laurel börjar skriva fler brev till personer som dött, men hon lämnar inte in dem till sin engelskalärare. De är alldeles för personliga för att någon annan ska kunna läsa dem. Laurel skriver om sin döda syster, hur det är att börja high school, hennes splittrade familj, första kärleken och nya vänner. Genom breven kan Laurel acceptera vad som hände May - och kanske hitta sig egen väg.

________________________________________________________________________

Först gav jag den här boken fyra stjärnor på goodreads. Sedan tre. Helt ärligt vet jag inte riktigt vad jag tycker om den.

Man kan beskriva den här boken såhär: en person börjar skriva brev till någon för att berätta om hur det är att börja på en ny skola. Någon i deras närhet har precis dött och de har inte riktigt några vänner. Sedan träffar personen plötsligt jättehäftiga kompisar som tar med dem på fester och plötsligt är personen med i ett ”gäng” och inte ensam längre. Den här personen har också råkat ut för något som kommer fram mer och mer ju längre man läser. Ja, den här boken är väldigt tydligt inspirerad av The Perks of Being a Wallflower. Den är verkligen inte lika bra som Perks, men jag gillar den ändå.

Jag hade ingen aning om vad andra tyckte om den här boken - jag köpte den bara för att handlingen lät intressant och omslaget var väldigt snyggt. Jag blev positivt överraskad, för boken var svår att sluta läsa i och jag läste ut den på ungefär en dag. Nu i efterhand ha jag lite blandade känslor för den, men jag är rätt säker på att jag gillar den.

Jag är inte så förtjust i karaktärerna - Laurel är ganska barnslig, man får inte läsa tillräckligt mycket om Sky och kärlekshistorien går alldeles för fort fram. De andra karaktärerna är helt okej, men karaktärerna är inte det jag gillar mest med den här boken. Jag gillar berättelsen om May och Laurel samt deras familjeförhållanden, alla detaljer - som att May och Laurel lekte Pooh Sticks, att Laurel försöker muntra upp sin pappa, att de skulle resa till havet… Språket är vackert och jag älskar idén med att Laurel skriver brev till döda personer. Epilogen var det kanske absolut bästa med boken - den gjorde att boken fick ett perfekt avslut.

Om man ska läsa den här boken och gilla den ska man läsa den utan förväntningar och utan att veta så mycket om den, för jag tror det är då man kan gilla den som mest. Jag gillar den, tror jag. Alla bra detaljer väger upp att kärlekshistorien går för snabbt fram och karaktärerna inte är så jätteintressanta!

Minnesvärt citat:

“And maybe what growing up really means is knowing that you don't have to be just a character, going whichever way the story says. It's knowing you could be the author instead.”

Bokens första mening:

Dear Kurt Cobain,

Mrs. Buster gave us our first assignment in English today, to write a letter to a dead person.

Favoritkaraktär/er:

Laurel och May

Fangirl

Författare: Rainbow Rowell
Antal sidor: 435 st
Förlag: St. Martin's Press
Serie: -
Utgiven år: 2013
Originalets titel: Fangirl
Genre: Familjeproblem, kärlek
Språk: Engelska

Cath är ett Simon Snow-fan. Okej, det är inte direkt något speciellt - hela världen älskar Simon Snow - men för Cath är böckerna hela hennes liv. När Cath var liten var det Simon Snow-böckerna som gjorde att hon och hennes tvillingsyster Wren klarade av att deras mamma lämnade dem. Sedan dess har de läst böckerna hur många gånger som helst, klätt ut sig inför varje filmpremiär, skrivit fanfiction, satt upp posters över hela sitt rum och så vidare.
    Men nu ska de börja på college, och Wren har nästan växt ifrån ”the fandom” - till skillnad från Cath. Cath är ett lika stort Simon Snow-fan som alltid, och hon vill inte släppa taget. När Wren berättar för Cath att hon inte vill att de ska dela rum är Cath plötsligt helt ensam.

    Så Cath hamnar i samma rum som en äldre tjej med en pojkvän som aldrig verkar lämna hennes sida, får en engelskalärare som avskyr fanfiction och börjar i samma klass som en kille som aldrig vill sluta prata om ord och älskar att skriva ihop med Cath. Dessutom oroar sig Cath för sin pappa som aldrig riktigt varit ensam förut.
    Kan Cath klara sig utan Wren och börja leva sitt eget liv, skriva sina egna berättelser?
___________________________________________________________________________

Ååh vad bra den här boken är! Jag tror nästan jag gillar den mer än ”Eleanor & Park”, och det säger mycket. Den här boken är otroligt lätt att känna igen sig i men desto svårare att släppa. jag älskar karaktärerna, beskrivningarna, språket, detaljerna - helt enkelt allt.

Trots att det inte händer sådär jättemycket i boken blir det verkligen aldrig tråkigt. Författaren beskriver Cath’s liv på ett trovärdigt sätt i ett lagom snabbt tempo och det är väldigt svårt att inte känna igen sig i karaktärerna. Jag kan relatera till mycket av det Cath tänker och gör (inte allt, men mycket) och hon är verkligen en väldigt bra huvudperson! Jag älskar verkligen Levi - en av de bästa manliga karaktärerna jag läst om i år, hehe. Att läsa om honom och Cath var absolut bäst men jag gillade verkligen att man också fick läsa om vänskap och familjen - inte bara kärlek, vilket kändes väldigt trovärdigt. Cath’s relation med Wren var väldigt intressant och deras relation med sin pappa är också en av anledningarna till att boken är så bra.

Författaren har verkligen fått med berättelsen om Simon Snow på ett bra sätt. Det känns som att man vet en massa om den serien nu, trots att man bara fått läsa korta delar ur den. Att Cath skriver fanfiction är en väldigt bra detalj även om jag varken läser eller skriver det själv (har verkligen ingenting emot det, föredrar bara ”riktiga” böcker), och jag älskade att läsa om hur mycket hon tycker om Simon Snow-böckerna - det var otroligt lätt att känna igen sig i! Sedan är det något med mig och böcker som handlar om skrivande - jag kan oftast inte låta bli att gilla dem.

Som sagt ville jag aldrig lägga den här boken ifrån mig, och jag sparade lite på de sista sidorna bara för att jag inte ville att boken skulle ta slut. Jag önskar verkligen att det fanns fler böcker om Cath och Levi för de är några av mina absoluta favoritkaraktärer någonsin!

Jag har verkligen inte gett den här boken rättvisa med min recension, men jag rekommenderar den verkligen - läs den!

Minnesvärt citat:

“In new situations, all the trickiest rules are the ones nobody bothers to explain to you. (And the ones you can't Google.)” 

“To really be a nerd, she'd decided, you had to prefer fictional worlds to the real one.” 

“You’re never going to find a guy who’s exactly like you—first of all, because that guy never leaves his dorm room.”

Bokens första mening:

There was a boy in her room.

Favoritkaraktär/er:

Levi och Cath

The Moon and More

Författare: Sarah Dessen
Antal sidor: 435 st
Förlag: Penguin Books
Serie: -
Utgiven år: 2013
Originalets titel: The Moon and More
Genre: Kärlek, familjeproblem
Språk: engelska

Emaline trodde att den här sommaren skulle bli som alla andra - sand, saltvatten, jobb med uthyrning av husen som varit familjens företag sedan hennes morföräldrar köpte det för många år sedan och självklart hennes pojkvän sedan tre år tillbaka, Luke. Trots att det är sista sommaren innan hon börjar på college känner sig Emaline som vanligt.  
    Men så vänds plötsligt hela Emalines värld uppochner. Hennes riktiga pappa kommer till Colby där Emaline bott hela sitt liv med hennes tioåriga bror Benji, hennes pojkvän är otrogen mot henne och Ivy och Theo från New York hyr ett av husen i Colby för att spela in en dokumentärfilm om en känd konstnär. Theo är inte från Colby - men han är passionerad och positiv och allt Emaline inte är van vid. 

    Plötsligt vet inte Emaline vad hon vill längre. Vill hon stanna i Colby där allt är som vanligt eller lämna allt hon betraktat som hemma bakom sig?
__________________________________________________________________________

För det första - Sarah Dessens böcker är så himla fina, både de svenska och alla de olika engelska och amerikanska omslagen. Den här bokens framsida, rygg, baksida och insida är verkligen hur fina som helst.

Sarah Dessens böcker ä verkligen ganska lika varandra - tjej med något slags problem möter kille och hela hennes liv vänds uppochner verkar vara mallen hon skriver efter. Men det är något med författarens böcker som gör att det inte spelar någon roll, varje bok är ändå unik på sitt sätt.

En av anledningarna är att hon är så otroligt bra på att skapa karaktärer. Jag kan verkligen känna igen mig i Emaline och hon känns så himla verklig som huvudperson. Hennes berättarröst känns så äkta på något sätt och när man läser tvivlar man inte en sekund på att hon faktiskt finns på riktigt. Jag gillar verkligen hennes bror Benji - han känns också så äkta, är väldigt bra beskriven och jag älskar att läsa om hans och Emalines syskonförhållande.

Även Theo är en bra karaktär, men… Jag gillar honom faktiskt inte, vilket är väldigt ovanligt när det gäller Sarah Dessens karaktärer. Han tänker inte på att Emaline precis gjort slut med sin kille och verkade inte överväga att hon kanske inte kände likadant, han är väldigt självisk när det gäller Clyde och verkar inte tänka på att man inte kan behandla människor hur som helst. Jag avskyr honom inte, men gillar honom inte direkt heller. Han är verkligen ingenting om man jämför med Eli, Wes eller Dexter, haha. Om jag ska vara helt ärlig tror jag att jag gillade Luke mer än Theo, även om han var otrogen mot Emaline. (Jag kan inte rå för det när författaren skriver saker som dogs and kids like my boyfriend, hehe...)

En annan anledning till att Sarah Dessens böcker aldrig blir för likadana är att alla innehåller så bra detaljer. Exempel från den här boken är Emalines jobb, Daisy och Morris, det som hänt med Emalines riktiga pappa och att hennes nya pappa inte kan låta bli att renovera huset hela tiden. Det finns hela tiden saker man kan känna igen sig i och det är det som gör att boken känns så äkta.

Jag älskar att karaktärer från Sarah Dessens andra böcker dyker upp ibland - de både nämns vid namn och man kan också lista ut att det antagligen är de. Det är kanske den allra bästa detaljen med Sarah Dessens böcker eftersom jag verkligen älskar hennes karaktärer, haha.

Det här är inte Sarah Dessens bästa bok, men jag gillar den verkligen. Slutet är oförutsägbart och det är svårt att sluta läsa. Jag rekommenderar den till alla som gillar Sarah Dessens böcker eller är sugna på att läsa något väldigt somrigt!

Minnesvärt citat:

“The truth was, there was no way everything could be the Best. Sometimes, when it came to events and people, it had to be okay to just be.”

Bokens första mening:

Here they come.

Favoritkaraktär/er:

Emaline och Benji

Torsdagsbarn

Författare: Sonya Hartnett

Antal sidor: 247 st

Förlag: Atrium

Serie: -

Utgiven år: 2000

Originalets titel: Thursday's Child

Genre: Livsöde, familjeproblem

Boken utspelar sig i Australien på 1930-talet. Harper är yngsta systern i en fattig familj som bor i ett ruckel långt från staden. En dag när hon och hennes lillebror Tin går ner till floden försvinner han ner i den och Harper tror att han är död - men han har lyckats gräva sig till ett ställe och överlevt. Det var så Tins grävande började - och när han inte längre är yngsta barnet börjar han gräva tunnlar under familjens hus. Han kommer upp mer och mer sällan och tillslut kan det dröja månader innan familjen ser honom igen…

___________________________________________________________________________

Jag har verkligen inte läst någonting som liknar den här boken förut. Jag tyckte handlingen lät lite konstig innan jag började läsa men när jag väl börjat var jag helst fast. Boken är sorglig, spännande, vackert skriven och väldigt annorlunda.

Det här är en ganska sorglig, vacker och tänkvärd bok. Trots att ett barn som gräver tunnlar och i princip aldrig träffar sin familj inte är så verklighetstroget är boken ganska metaforiskt skriven och det gör att den känns väldigt verklighetstrogen ändå. Den innehåller väldigt mycket och är mycket sorgligare än jag trodde den skulle vara när jag började läsa. Boken har en ganska sorglig stämning och det gör att det är svårt att sluta tänka på den. Det är en sådan där tänkvärd bok man vill läsa om för att verkligen ta in allt.

Karaktärerna i den här boken är väldigt intressanta, färgstarka och verklighetstrogna. Man är inte riktigt säker på om man gillar vissa av dem eller inte men det gör bara boken mer trovärdig. Det känns verkligen som att de är en riktig familj och att man får en inblick av deras liv helt enkelt - inte som att det bara är något författaren kommit på och skrivit ner.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga för att ge den här boken rättvisa. Jag kan verkligen förstå varför Sonya Hartnett är en sådan uppmärksammad författare - sättet hon skriver för barn och ungdomar på ä så vuxet men ändå för barn och vartenda ord i boken är tänkvärt på något sätt. Det här är verkligen en bok många fler borde läsa!

Minnesvärt citat:

Jag skulle kunna skriva ner hela boken här...

Bokens första mening: 

Nu skulle jag vilja berätta för er om min bror, Tin.

Favoritkaraktär/er:

Harper

Fågelbarn

Författare: Christin Ljungqvist
Antal sidor: 284 st
Förlag: Gilla böcker
Serie: Handlar om en av karaktärerna från boken "Kaninhjärta", men ingår inte direkt i någon serie
Utgiven år: 2013
Originalets titel: Fågelbarn
Genre: Livsöde, familjeproblem, thriller

Hanna har kunnat se saker som är osynligt för andra i hela sitt liv. Hon kan se spöken som följer människor, om hon rör vid vissa saker kan de visa henne något och hon kan se saker som inte hänt än. Hon växer upp i en familj som består av henne, en framgångsrik pappa, en religiös mamma och två bröder - Jens och Samuel. Det skiljde bara ett år mellan dem, men de var så olika man kunde bli. Samuel var känslig och försiktig medan Jens var hård och arg. Nu är båda borta, och det är Jens fel. Och kanske Hannas också, för hon visste ju vad som skulle hända och kunde kanske stoppat det. Är det därför Jens kommit tillbaka? För att hämnas?
___________________________________________________________________________

Det här är nog en av de obehagligaste böckerna jag läst. Inte på grund av äckliga beskrivningar eller läskiga händelser, utan på grund av känslan man får när man läser. Man är helt inne i boken och allt känns så verkligt att man nästan tvivlar på att man bara läser en bok, att det faktiskt inte hänt.

För det första - beskrivningarna av de två bröderna. Jens skrämmer mig verkligen - han behöver hjälp och hans föräldrar har aldrig riktigt tagit honom på allvar, och det gör att han utvecklas till en läskig och hemsk människa. Författaren har verkligen lyckats bra med att beskriva honom, hans beteende och varför det blev som det blev. Samuel var min favoritkaraktär i boken - han är snäll och beskyddar Hanna från Jens, hjälper henne och tror på att hon kan se saker. De två är verkligen helt olika.

Och de andra karaktärerna då? Av anledningar som kommer fram ju längre in i boken man kommer kan jag verkligen inte tycka om Hannas föräldrar. De är helt enkelt hemska. Men Hannas kompis Rebecka tycker jag ännu mindre om - det är omöjligt att inte irritera sig på henne och hon är verkligen inte snäll, men Hanna är med henne ändå. Men trots att jag inte gillar särskilt många av karaktärerna är de verkligen bra beskrivna, verklighetstrogna och utan dem skulle inte boken vara som den är - så jag önskar ändå inte att de inte var med, hur hemska de än är.

Språket är otroligt vackert - annorlunda, poetiskt och det passar perfekt på berättelsen. Ibland får man nästan sluta läsa en liten stund bara för att ta in hur vackert skriven den här boken faktiskt är.

I boken får man läsa tillbakablickar om Hannas barndom samtidigt som man får läsa om nutiden, nästan som parallellhandling. Ju mer man läser desto mer får man veta, och ju mer förstår man om allting - början på boken, karaktärerna och nästan allting annat. Trots att det står att Samuel är död på baksidan av boken hoppas man ändå på att han ska klara sig när man får läsa om den i boken. Eftersom man får reda på mer är boken i princip helt omöjlig att släppa och jag ville aldrig sluta läsa.

Och nu till det som gör boken så obehaglig. Författaren beskriver allting så verklighetstroget, och när man läser boken är det lätt att tänka hur det skulle vara om man var Hanna - tänk om det var min bror som dog så ung? Christin Ljungqvist är verkligen otroligt bra på att beskriva - jag kan säga det hur många gånger som helst.

Jag älskar den här boken - den är sorglig och hemsk men den är också spännande, karaktärerna och allting annat är otroligt bra beskrivet och jag kommer verkligen inte glömma den här berättelsen. Min recension har inte gjort boken rättvisa, och jag skulle kunna fortsätta skriva om den hur länge som helst. Jag rekommenderar den här boken till alla - för det här är verkligen en bok alla borde läsa.

Minnesvärt citat:

"När någon dog blev livet lite kortare för de som levde kvar."

Bokens första mening:

Den dagen var hela familjen med, det var pappa, mamma, Jens, Samuel och Hanna.

Favoritkaraktär/er:

Samuel och Hanna

Saker från boken som inspirerar mig:

• Beskrivningarna!

• Det otroligt vackra språket.

Hitta Violet Park

Författare: Jenny Valentine
Antal sidor: 204 st
Förlag: Atrium
Serie: -
Utgiven år: 2007
Originalets titel: Finding Violet Park
Genre: Mysterium, Familjeproblem

Jag träffade Violet efter att hon hade dött, men det hindrade mig inte från att lära känna henne.

Det finns flera anledningar till att Lucas inte skulle varit det minsta intresserad av Violet Park.
    Hon var gammal.
    Hon var död.
Men ändå kunde han inte sluta tänka på henne när han sett henne i urnan på taxikontoret mitt i natten. Vem var hon egentligen?
_____________________________________________________________________

När jag började läsa hade jag ingen aning om att boken skulle handla om allt det som den gjorde. Jag visste att den skulle handla om en död tant, men inte på vilket sätt. Dessutom trodde jag inte att det skulle vara med ett stort familjeproblem som sedan i slutet skulle knytas ihop med den döda tanten på ett alldeles fantastiskt sätt.

Ja, jag gillade den här boken. Den blir faktiskt bättre och bättre för varje gång jag tänker på den. Det jag älskar allra mest med den är slutet - det är fint, lite roligt, sorgligt, fantastiskt och så otroligt bra uttänkt av författaren att jag dör lite bara jag tänker på det! Jag önskar att jag kunde berätta precis hur fantastiskt det är men eftersom det skulle avslöja otroligt mycket så gör jag inte det...

Andra saker jag gillar, då... Handlingen är alldeles fantastiskt bra uttänkt, och dessutom väldigt spännande. Boken är snabbläst och jag läste den väldigt fort, men ändå har författaren fått med en massa känslor i den som gör att den blir sorglig, fin, rolig... Jag kan ösa fina ord över den här boken hur länge som helst! En annan bra sak är att den utspelar sig i London - bästa stället för böcker att utspela sig på om de inte ska utspela sig i något fantasyland eller något. Jag älskar verkligen London, så det är kul att läsa om staden och särskilt när författaren skriver om ställen jag sett! :D (Harry Potter var ju från England, dessutom, hehe...)

Det var något som fattades för att den skulle bli en favorit. Kanske var det att den var rätt kort. Förlåt alla korta böcker där ute, men jag tycker om lite längre böcker eftersom man får lära känna karaktärerna mer och så i dem. Men ändå så har författaren verkligen lyckats med att få med en massa känslor i boken, trots att den bara är 204 sidor lång och har väldigt stor text.

Så - läs den här boken, ni kommer inte ångra er!

Minnesvärt citat:

I slutet finns ett bra citat, men jag kan inte skriva ner det utan att avslöja hur hela boken slutar... Men för er som har läst boken - sista sidan är verkligen magiskt bra!

Bokens första mening:

Taxifirman låg en bit upp på en kullerstensbelagd bakgata med små hyreshus på båda sidor.

Favoritkaraktär/er:

Pappan var lätt intressantast, men jag tyckte inte direkt om honom... Men Lucas då, kanske.

Saker från boken som inspirerar mig:

• Slutet, jag älskar det verkligen!

• Hur mysteriet och familjeproblemet knyts ihop.

• Att den utspelar sig i London!

Som om jag frågat

Författare: Johanna Lindbäck
Antal sidor: 250 st
Förlag: Rabén & Sjögren (tack för boken! :D)
Serie: -
Utgiven år: 2012
Originalets titel: Som om jag frågat
Genre: Familjeproblem

Allting har förändrats när John börjar nian. Hans bästa vänner Lukas och Saga har blivit tillsammans och det känns inte som att han känner dem längre. dessutom har hans föräldrar bestämt sig för att "ta en paus" i sitt förhållande och Johns pappa flyttar till en av sina kompisar. De säger att det är ett tag bara, på prov liksom. Men hur länge är "ett tag"? Hur länge måste man prova för att veta?
    John vill inte göra någonting längre. Fotbollen är inte kul, och Lukas och Saga kan han ju inte prata med. Han känner sig otroligt ensam. Men är han verkligen det?
_______________________________________________________________________

Detta är den fjärde boken jag läser av Johanna Lindbäck och den är minst lika bra som de andra. Hon skriver så otroligt ärligt och det man läser känns så äkta. Jag förstår verkligen varför John känner som han känner, reagerar som han gör och så vidare.

Språket är väldigt ungdomligt och så himla perfekt till stämningen i boken. Jag älskar författarens sätt att skriva - enkelt men ändå så proffsigt, träffande och det gör verkligen så att man fastnar. Det är bara en sak jag undrar - karaktärerna använder ord som ids och far, typ "jag ids inte gå på träningen idag" och "jag far hem". De flesta ungdomar kanske gör så där boken utspelar sig, men där jag bor gör i princip inga det... Men som sagt, jag kan inte klaga på det eftersom jag inte vet om man säger så där boken utspelar sig eller inte ;)

Karaktärerna är jättebra som i alla författarens böcker jag har läst. Det känns som att jag känner dem på något sätt och det är inte svårt att tänka sig att de finns i verkligheten! En annan bra sak med boken är att mitt favoritband U2 nämns :D Ett tips om man vill skriva en bok som jag ska gilla: skriv om bra musik. För allvarligt, att det nämns bra musik en enda gång gör att boken blir jättemycket bättre när man är en musiknörd som jag :D Ännu en bra sak är att "Som om jag frågat" nämns i boken på ett sätt som verkligen får titeln att hänga ihop med handlingen. Kan inte riktigt förklara men författaren har verkligen lyckats med titeln i alla fall!

Så: en jättebra bok som jag verkligen rekommenderar! Det allra bästa med den är att den känns så realistisk - jag förstår verkligen huvudpersonen och man känner verkligen hur han känner på något sätt. Den är dessutom svår att släppa och rätt snabbläst!

Minnesvärt citat:

"Tänkte de på sin son, att han skulle få kajka runt varannan vecka?

Sonen tänkte då på det i alla fall. Ofta."

Bokens första mening:

Hallå, eller hur?

Favoritkaraktär/er:

John (och lite pappan, för han lyssnade på U2)

Saker från boken som inspirerar mig:

• Hur handlingen känns så äkta.

• Språket och karaktärerna, som är jättebra som de brukar vara i författarens böcker!

Tillsammans

Författare: Denise Rudberg
Antal sidor: 215 st
Förlag: Månpocket
Serie: Tillsammans 1
Utgiven år: 2007
Originalets titel: Tillsammans
Genre: Vänskap, kärlek, livsöde

Alexander har det inte så bra som det ser ut - bakom den perfekta fasad hans pappa visar upp är han elak och våldsam.
    Jakob är den sportiga typen med en mamma som jobbar på tv.
    Theresa var väldigt snäll och glad, men när hennes mamma dog i cancer förändrades allt - hon blev arg och våldsam och började skolka. Men trots att hon inte är sådan längre sitter stämpeln kvar. Hon bor med sin pappa i en båt på Djurgården.
     De har helt olika bakgrund och skulle aldrig ha träffats om det inte var för Jakobs mammas matlagningskurs för ungdomar som filmas av tv som de alla tre är med i, och de blir bättre och bättre vänner. Men allting är inte så bra som det borde vara när man just har träffat nya vänner...
________________________________________________________________________

Jag hade inga förväntningar alls när jag började läsa den här boken, och den var bättre än jag trodde den skulle vara.

Visst, det finns en del saker som inte är så bra. Det känns som författaren är rädd för att boken ska vara långtråkig - sakerna händer väldigt fort! Till exempel åker alla tre med Theresas pappa till ett hus i Stockholms skärgård när de bara varit vänner i några dagar. Visst, det verkar ju kul, men för det mesta vill man känna varandra lite bättre innan man gör något sådant. Och en förälskelse som är med i boken (spoilervarning!)- i början av boken nämner en av karaktärerna att det tar lite tid innan man verkligen är kär i någon, men så blir just den karaktären kär i någon på bara några dagar sedan -(slut på spoiler) lite skumt, tycker jag. Och själva händelsen på ön går också lite för fort.

Men annars är boken riktigt bra! Jag gillar verkligen karaktärerna, särskilt Theresa men de andra också. Jag gillar själva stämningen i boken också, det är något med den som gör att man inte vill lägga ifrån sig den. Den är en perfekt som sommarbok - snabbläst  och spännande!

Så: En väldigt bra bok som var snabbläst och spännande och hade många bra karaktärer. Jag vill verkligen läsa de andra två böckerna i serien! :)

Minnesvärt citat:

Jag hittade inget...

Bokens första mening:

Alexander öppnade ögonen och tog försiktigt bort kudden han pressat mot örat.

Saker från boken som inspirerar mig:

• Karaktärerna, särskilt Theresa!

That Summer

Författare: Sarah Dessen
Antal sidor: 230 st
Förlag: Puffin books
Serie: -
Utgiven år: 1996
Originalets titel: That Summer
Genre: Familjeproblem
Språk: Engelska

Haven är femton år och redan längre än de flesta långa killar. Men det är inte hennes största problem.
    Hennes pappa har gift om sig, och hennes syster Ashley planerar sitt eget bröllop. Haven saknar tiden då allt var bra, när hennes föräldrar levde tillsammans och Ashley inte var på väg att flytta.
    Men så dyker ett av alla Ashley's ex upp, den charmiga och roliga Sumner. När han och Ashley var tillsammans var det verkligen bra - Ashley var glad hela tiden och han gjorde till och med Haven's föräldrar glada. Haven kan inte låta bli att undra - har han kommit till henne från det förflutna för att förändra framtiden?
_______________________________________________________________________

Precis som de andra två Dessen-böckerna jag läst var den här väldigt bra och väldigt somrig!

Karaktärerna var verkligen färgstarka. Ashley med alla sina pojkvänner, Haven som var väldigt lång... Det är också lite svårt att veta om man tycker om dem eller inte. Visst, Ashley är otroligt självupptagen, men det är något med henne jag gillar väldigt mycket ändå. Havens pappa... Okej, jag gillar inte direkt honom, men jag avskyr honom inte heller av någon anledning - kanske för att Dessen skriver så bra!

Jag gillar verkligen handlingen också. Den är inte riktigt som de andra Dessen-böckerna jag läst, den handlade inte om kärlek på det sättet riktigt. Det var absolut inte negativt, det är kul att läsa om familjeproblem också. :) Boken var verkligen inte förutsägbar, den slutade absolut inte som jag trodde den skulle sluta, utan bättre! Det gjorde det också mer spännande att läsa.

Jag har inte mycket mer att skriva än att den här boken verkligen var bra, fast det märks kanske lite att det är författarens första bok. Men jag rekommenderar den verkligen till den som vill ha något somrigt och bra att läsa!

Minnesvärt citat:

Jag hittade inget speciellt.

Bokens första mening:

It's funny how one summer can change everything.

Saker från boken som inspirerar mig:

• Sommarkänslan!

• Att den verkligen inte var förutsägbar.

Blod

Författare: Åsa Anderberg Strollo
Antal sidor: 234 st
Genre: Familjeproblem

Anja och Max. Ida och David. Så har det alltid varit.
    Anja är mamman och Max den treåriga lillebrodern. David är pappan och Ida är fjortonåringen. Så är det ju.
    Eller är det det? En dag hittar Ida ett brev som är till hennes mamma från någon Manne. I brevet skriver han att det är han som är Idas pappa. Då vänds hela Idas värld upp och ner.
    Vem ska hon prata med? Anja? David? För något sådant kan man ju inte hålla för sig själv. Eller kan man det?
    Om det inte hade varit för hennes bästa vänner Julia och Nisa samt snyggingen Finn hade nog inte Ida överlevt.

"Blod" är en väldigt berörande bok. Även om jag aldrig har varit i en situation som Ida (inte ens en liknande) så kan jag förstå precis hur hon känner det. Åsa Anderberg Strollo har beskrivit både personerna och platserna bra tycker jag. Det känns så verkligt.
    Jag rekommenderar verkligen "Blod"!