Fågelbarn

Författare: Christin Ljungqvist
Antal sidor: 284 st
Förlag: Gilla böcker
Serie: Handlar om en av karaktärerna från boken "Kaninhjärta", men ingår inte direkt i någon serie
Utgiven år: 2013
Originalets titel: Fågelbarn
Genre: Livsöde, familjeproblem, thriller

Hanna har kunnat se saker som är osynligt för andra i hela sitt liv. Hon kan se spöken som följer människor, om hon rör vid vissa saker kan de visa henne något och hon kan se saker som inte hänt än. Hon växer upp i en familj som består av henne, en framgångsrik pappa, en religiös mamma och två bröder - Jens och Samuel. Det skiljde bara ett år mellan dem, men de var så olika man kunde bli. Samuel var känslig och försiktig medan Jens var hård och arg. Nu är båda borta, och det är Jens fel. Och kanske Hannas också, för hon visste ju vad som skulle hända och kunde kanske stoppat det. Är det därför Jens kommit tillbaka? För att hämnas?
___________________________________________________________________________

Det här är nog en av de obehagligaste böckerna jag läst. Inte på grund av äckliga beskrivningar eller läskiga händelser, utan på grund av känslan man får när man läser. Man är helt inne i boken och allt känns så verkligt att man nästan tvivlar på att man bara läser en bok, att det faktiskt inte hänt.

För det första - beskrivningarna av de två bröderna. Jens skrämmer mig verkligen - han behöver hjälp och hans föräldrar har aldrig riktigt tagit honom på allvar, och det gör att han utvecklas till en läskig och hemsk människa. Författaren har verkligen lyckats bra med att beskriva honom, hans beteende och varför det blev som det blev. Samuel var min favoritkaraktär i boken - han är snäll och beskyddar Hanna från Jens, hjälper henne och tror på att hon kan se saker. De två är verkligen helt olika.

Och de andra karaktärerna då? Av anledningar som kommer fram ju längre in i boken man kommer kan jag verkligen inte tycka om Hannas föräldrar. De är helt enkelt hemska. Men Hannas kompis Rebecka tycker jag ännu mindre om - det är omöjligt att inte irritera sig på henne och hon är verkligen inte snäll, men Hanna är med henne ändå. Men trots att jag inte gillar särskilt många av karaktärerna är de verkligen bra beskrivna, verklighetstrogna och utan dem skulle inte boken vara som den är - så jag önskar ändå inte att de inte var med, hur hemska de än är.

Språket är otroligt vackert - annorlunda, poetiskt och det passar perfekt på berättelsen. Ibland får man nästan sluta läsa en liten stund bara för att ta in hur vackert skriven den här boken faktiskt är.

I boken får man läsa tillbakablickar om Hannas barndom samtidigt som man får läsa om nutiden, nästan som parallellhandling. Ju mer man läser desto mer får man veta, och ju mer förstår man om allting - början på boken, karaktärerna och nästan allting annat. Trots att det står att Samuel är död på baksidan av boken hoppas man ändå på att han ska klara sig när man får läsa om den i boken. Eftersom man får reda på mer är boken i princip helt omöjlig att släppa och jag ville aldrig sluta läsa.

Och nu till det som gör boken så obehaglig. Författaren beskriver allting så verklighetstroget, och när man läser boken är det lätt att tänka hur det skulle vara om man var Hanna - tänk om det var min bror som dog så ung? Christin Ljungqvist är verkligen otroligt bra på att beskriva - jag kan säga det hur många gånger som helst.

Jag älskar den här boken - den är sorglig och hemsk men den är också spännande, karaktärerna och allting annat är otroligt bra beskrivet och jag kommer verkligen inte glömma den här berättelsen. Min recension har inte gjort boken rättvisa, och jag skulle kunna fortsätta skriva om den hur länge som helst. Jag rekommenderar den här boken till alla - för det här är verkligen en bok alla borde läsa.

Minnesvärt citat:

"När någon dog blev livet lite kortare för de som levde kvar."

Bokens första mening:

Den dagen var hela familjen med, det var pappa, mamma, Jens, Samuel och Hanna.

Favoritkaraktär/er:

Samuel och Hanna

Saker från boken som inspirerar mig:

• Beskrivningarna!

• Det otroligt vackra språket.