Vi måste sluta ses på det här sättet

Författare: Lisa Bjärbo & Johanna Lindbäck
Antal sidor: 335 st
Förlag: Gilla böcker (tack för boken!)
Serie: -
Utgiven år: 2013
Originalets titel: Vi måste sluta ses på det här sättet
Genre: Kärlek

Hanna är arton år och planerar att flytta till Paris med sin bästa vän efter studenten. Jens är tjugofyra, nyskild och bor varannan vecka med sin tvååriga dotter Rut. De träffas på en utekväll och blir nästan osams, men när de senare samma kväll träffas på tunnelbanan skrattar de och börjar prata på riktigt - och Hanna kan tänka sig att ta en omväg förbi Jens hus på väg hem.
    Sedan tror de att de aldrig kommer se varandra igen, men så börjar Jens jobba som personlig assistent åt Hannas rullstolsbundne klasskompis Oskar. Hanna och Jens dras till varandra, men hur blir det om ingen av dem egentligen har tid att bli kär?
___________________________________________________________________________

Den enda anledningen till att jag ville läsa den här boken var att Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo är några av Sveriges bästa ungdomsförfattare. De skriver båda två böcker som är omöjliga att sluta läsa i och jag gillar verkligen deras språk och karaktärer. Men när jag läste på baksidan kändes det ändå som att det inte skulle hända så mycket i boken. Hur kunde man skriva om det på över 300 sidor?

Jag gillar verkligen språket. Eftersom det är två olika författare som skriver är det lätt att hålla isär karaktärerna, men båda skriver ungdomligt och ganska enkelt och språket passar verkligen på berättelsen. Dialogerna är roliga och otroligt bra skrivna. Men när jag tänker tillbaka på boken tänker jag att den är skriven i jag-form, och något jag tänkte på när jag läste var att det kanske faktiskt blivit bättre om den var skriven så. Jag glömde flera gånger att den var skriven i tredje person, och blev nästan lite förvånad när det stod till exempel "sa Hanna" istället för "sa jag".

Karaktärerna är väldigt färgstarka. Hanna drömmer om Paris och Jens dras mellan att vilja stanna kvar med sitt ex bara för att de är familj eller att helt enkelt gå vidare. Man får inte bara läsa om kärlekshistorien, utan också om Hannas vänskapsproblem och Jens dotter och ex. Alla karaktärer är intressanta och verklighetstrogna, och författarna har verkligen lyckats med att beskriva dem bra!

Men jag tycker nog ändå att böckerna författarna skrivit själva är bättre. Jag gillar verkligen den här boken, men ibland kändes det som att det gick lite långsamt framåt - vilket det inte brukar göra i Johanna Lindbäcks och Lisa Bjärbos böcker. Jag ville fortsätta läsa men hade inga problem med att lägga ifrån mig den.

Handlingen verkar kanske inte så originell, men författarnas sätt att skriva gör att den här boken inte är som alla andra ungdomsböcker. Dessutom är den inte så förutsägbar - även om man kanske kan gissa hur den ska sluta kan man inte riktigt vara säker. Så - det här är en bra bok, men jag skulle nog inte säga att den är författarnas bästa!

Minnesvärt citat:

   Jag hittade inget speciellt citat, men jag gillar språket i hela boken!

Bokens första mening:

"Och mer då?" sa Märta otåligt.

Favoritkaraktär/er:

Hanna, Jens och Rut

Saker från boken som inspirerar mig:

• Karaktärerna!

• Språket, särskilt dialogerna.

Välkommen hem

Författare: Johanna Lindbäck
Antal sidor: 345 st
Förlag: Rabén & Sjögren
Serie: -
Utgiven år: 2011
Originalets titel: Välkommen hem
Genre: Kärlek

Sara har kommit tillbaka till Luleå efter ett gymnasieår i London. Hon har kommit tillbaka till vännerna, familjen och kanske först och främst - Mattias. Mattias som hon dumpade precis innan hon åkte. Sara hade hoppats på att allt skulle vara som innan hon reste men det verkar som om Mattias gör sitt bästa för att undvika henne.
    Men sedan finns ju den där retsamma nya grannen också. Adrian. Sara vet inte riktigt vad hon tycker om honom. Men så bestämmer hon sig för att pröva något nytt, nämligen jujutsu, och det visar sig att han också tränar det.
    Även om Sara verkligen börjar gilla Adrian har hon svårt att släppa Mattias - allt med honom är så välbekant. Men när hon väl måste välja är valet inte lika enkelt som hon trott...
_______________________________________________________________________

Den här boken är en rätt typisk Johanna Lindbäck-bok - mysig, rolig och snabbläst. Jag gillar verkligen hennes böcker, de är enkla och perfekta att läsa om läslusten inte är på topp!

Karaktärerna är helt okej - Sara är rolig fast kanske lite småsjälvisk ibland och Adrian är ännu roligare just för att han är så retsam. Det finns väl kanske djupare karaktärer men de är absolut helt okej. Jag älskar språket, det är även det väldigt roligt och passar perfekt in på boken! Ibland är det lite svengelska och det är ungdomligt men ändå fint på något sätt.

Den är väldigt snabbläst och det beror både på att den är enkel, språket är härligt och sedan är den också svår att sluta läsa i - precis som alla författarens böcker. Det är något Johanna Lindbäck verkligen är bra på - skriva roliga berättelser som är svåra att sluta läsa!

Men... Jämför man den här boken med en Sarah Dessen-bok som också handlar mycket om kärlek märker man att det är något som saknas. Medan Sarah Dessens böcker (tog bara dem som ett exempel) är så fina, sorgliga och djupa är den här boken rätt platt. Den saknar djup. Sara går runt och är kär i en kille samtidigt som hon vill bli kompis med sitt ex igen. Tja, det är typ det den handlar om. Så ja, det är en mysig, snabb, rolig och enkel bok som är perfekt att läsa om man inte har någon läslust eller är sugen på något enkelt och mysigt, men så mycket mer än så är den inte. Så som en sammanfattning skulle jag säga att den är helt okej och att jag rekommenderar den, men att den kanske inte är det allra bästa jag någonsin läst!

Minnesvärt citat:

Hittade inget speciellt!

Bokens första mening:

"Visst känner du igen dig gumman?"

Favoritkaraktär/er:

Adrian tror jag!

Saker från boken som inspirerar mig:

• Det roliga språket!

• Att det är svårt att sluta läsa.

Som om jag frågat

Författare: Johanna Lindbäck
Antal sidor: 250 st
Förlag: Rabén & Sjögren (tack för boken! :D)
Serie: -
Utgiven år: 2012
Originalets titel: Som om jag frågat
Genre: Familjeproblem

Allting har förändrats när John börjar nian. Hans bästa vänner Lukas och Saga har blivit tillsammans och det känns inte som att han känner dem längre. dessutom har hans föräldrar bestämt sig för att "ta en paus" i sitt förhållande och Johns pappa flyttar till en av sina kompisar. De säger att det är ett tag bara, på prov liksom. Men hur länge är "ett tag"? Hur länge måste man prova för att veta?
    John vill inte göra någonting längre. Fotbollen är inte kul, och Lukas och Saga kan han ju inte prata med. Han känner sig otroligt ensam. Men är han verkligen det?
_______________________________________________________________________

Detta är den fjärde boken jag läser av Johanna Lindbäck och den är minst lika bra som de andra. Hon skriver så otroligt ärligt och det man läser känns så äkta. Jag förstår verkligen varför John känner som han känner, reagerar som han gör och så vidare.

Språket är väldigt ungdomligt och så himla perfekt till stämningen i boken. Jag älskar författarens sätt att skriva - enkelt men ändå så proffsigt, träffande och det gör verkligen så att man fastnar. Det är bara en sak jag undrar - karaktärerna använder ord som ids och far, typ "jag ids inte gå på träningen idag" och "jag far hem". De flesta ungdomar kanske gör så där boken utspelar sig, men där jag bor gör i princip inga det... Men som sagt, jag kan inte klaga på det eftersom jag inte vet om man säger så där boken utspelar sig eller inte ;)

Karaktärerna är jättebra som i alla författarens böcker jag har läst. Det känns som att jag känner dem på något sätt och det är inte svårt att tänka sig att de finns i verkligheten! En annan bra sak med boken är att mitt favoritband U2 nämns :D Ett tips om man vill skriva en bok som jag ska gilla: skriv om bra musik. För allvarligt, att det nämns bra musik en enda gång gör att boken blir jättemycket bättre när man är en musiknörd som jag :D Ännu en bra sak är att "Som om jag frågat" nämns i boken på ett sätt som verkligen får titeln att hänga ihop med handlingen. Kan inte riktigt förklara men författaren har verkligen lyckats med titeln i alla fall!

Så: en jättebra bok som jag verkligen rekommenderar! Det allra bästa med den är att den känns så realistisk - jag förstår verkligen huvudpersonen och man känner verkligen hur han känner på något sätt. Den är dessutom svår att släppa och rätt snabbläst!

Minnesvärt citat:

"Tänkte de på sin son, att han skulle få kajka runt varannan vecka?

Sonen tänkte då på det i alla fall. Ofta."

Bokens första mening:

Hallå, eller hur?

Favoritkaraktär/er:

John (och lite pappan, för han lyssnade på U2)

Saker från boken som inspirerar mig:

• Hur handlingen känns så äkta.

• Språket och karaktärerna, som är jättebra som de brukar vara i författarens böcker!

Tänk om det där är jag

Författare: Johanna Lindbäck
Antal sidor: 224 st
Genre: Kärlek, vänskap

1. Var normal. Helt vanlig. Alldeles 100 % normal.


2. Ha normala kläder. Ha normalt smink. Ha normal stil. Säg normala saker. Gilla normala saker. Var bara helt normal i precis allt.


3. Var inte speciell och jobbig och överduktig och frånstötande pluggig.


4. Var öppen och utåtriktad och prata med alla. Ha inte förutfattade meningar. Var snäll och trevlig och glad och vanlig. Låtsas vara det i alla fall. Ta kontakt. Oavsett. VAR ÖPPEN!


Agnes och hennes familj flyttar från Stockholm till Umeå, och Agnes bestämmer sig för att börja om på nytt. Det får inte bli som det var förut. Absolut inte. Nu ska hon vara normal. Helt normal.
    Och visst hittar Agnes kompisar. Adam i grannhuset som mamma säger är "mysig". Söta Frida. Rockiga Jakob. Men vad kan man egentligen kalla kompisar? Agnes saknar Lollo och de andra. De som hon kunde vara sig själv med. Och hur vet man om man gillar någon?

Denna boken har jag läst innan, och den var faktiskt bättre denna gången. Man fastnar i den (som man gör i alla Johanna Lindbäcks böcker) och person och plats-beskrivningarna är väldigt realistiska. Det finns inte så mycket mer att säga om boken. Den var bra helt enkelt!

Saker som aldrig händer

Författare: Johanna Lindbäck
Antal sidor: 255 st
Genre: Vänskap, kärlek

Andreas mamma åker till Stockholm för att jobba, så under tiden ska Andreas bo hos sin pappa.
    Andreas är tillsammans med Hanna, och snart ska de fira ettårsjubileum tillsammans. Men innan dess händer något som får hela Andreas värld att vändas uppochner.
    Andreas känner sig helt ensam. Inga vänner kvar. Men grannen då, Erik som är lika gammal? De var ju bästisar när de var små, Erik och Andreas. Nu får de ju köra bil, så det var ju ett tag sedan, men finns det någon gnutta vänskap kvar?

Jag gillade verkligen denna boken! Den var sorglig, rolig och bra. Man fastnade direkt, den var jättesvår att släppa! Man gillade personerna direkt och de kändes väldigt levande. Det enda var att huvudpersonen var lite trög, en viktig sak i boken förstod jag innan han men det gjorde ingenting.
    Det var spännande att läsa ur en normal killes perspektiv, det är inte ofta jag gör det. Harry Potter är ju inte direkt en normal kille man träffar på stan, tyvärr... Men den här boken kändes väldigt verklig på alla sätt! Läs den!