The Fault in Our Stars

Författare: John Green
Antal sidor: 318 st
Förlag: Dutton Books
Serie: -
Utgiven år: 2012
Originalets titel: The Fault in Our Stars
Genre: Kärlek, livsöde

Hazel har cancer. Hon är sjutton år och vid liv, men allting kan ta slut när som helst. Hon vet inte om det är om en vecka eller om tre år men hon vet om att hon kommer dö. Hon har i princip inga vänner och går inte i skolan. Det enda hon gör om dagarna är att äta, titta på TV och sova för att sömn bekämpar cancer.
    Men Hazels mamma tycker hon behöver få lite vänner så hon skickar Hazel till en "Cancer Kid Support Group" för att hon ska träffa cancersjuka barn i hennes ålder. Hazel vill absolut inte dit - det kommer ju inte direkt bota henne från cancern. Men en dag kommer Augustus Waters dit. Han spenderar hela tiden de är där med att stirra på Hazel och efteråt frågar han om de ska se en film ihop. Det är början till en kärlekshistoria utöver det vanliga - men är det värt att bli kär när deras evighet ändå kommer ta slut så fort?
____________________________________________________________________________

Jag har nog knappt aldrig haft så höga förväntningar på en bok som jag hade på den här. Alla sa att den var sorglig, rolig, fin, bäst och alldeles fantastisk. Jag skulle kunnat simma emot strömmen och säga att den är urusel. Men det skulle vara att ljuga, för den är alldeles tvärtom.

Först och främst - allting känns så sant. Allting han skriver om cancer och död är så sant och ärligt och går direkt in i hjärtat. Man blir så ledsen för det man läser känns så sant att man vill gråta. John Green beskriver döden precis som den är och skriver som det är - ska man dö så ska man dö, man kan inte överleva. Det är nog det som gör boken som mest sorglig. En annan sak är att man älskar karaktärerna så mycket och vill ge dem ett lyckligt liv - för det är de verkligen, verkligen värda.

Samtidigt som den är så sjukt sorglig finns alltid humorn där någonstans. Hazels berättarröst är väldigt rolig och fin och man vet inte om man ska skratta eller gråta när man läser. Den här boken framkallar verkligen känslor, berörs man inte av den har man inget hjärta.

En annan sak jag älskar med boken är språket. Det är så fint och jag har hittat otroligt många citat som jag skrivit ner i slutet av inlägget. Även om de är långa och många tycker jag alla ska läsa dem, för de är så fina, sorgliga, ärliga och fina och visar verkligen hur fantastisk den här boken är.

Jag förstår alltså varför alla älskar den här boken, och nu kan jag lyckligt ansluta mig till gruppen som gör det. För jag ångrar verkligen inte att jag läste den här boken. Den är otroligt minnesvärd och den fastnar i huvudet, har man väl läst den får man inte ut den därifrån - och det är man glad över, för man vill inte glömma den.

Minnesvärt citat:

"Whenever you read a cancer booklet or website or whatever, they always list depression among the side effects of cancer. But, in fact, depression is not a side effect of cancer. Depression is a side effect of dying. (Cancer is also a side effect of dying.)"

"But it's not a cancer book, because cancer books suck. Like, in cancer books, the cancer person starts a charity that raises money to fight cancer, right?"

""Sometimes people don't understand the promises they're making when they make them", I said."

"No matter how hard you kick, no matter how high you get, you can't go all the way around."

"As he read, I fell in love the way you fall asleep: slowly, and then all at once."

""To be fair to Monica", I said, "what you did to her wasn't very nice either."

"What'd I do to her?", he asked, defensive. 

"You know, going blind and everything."

"But that's not my fault", Isaac said.

"I'm not saying it was your fault. I'm saying it wasn't nice."

"It occurred to me that he was probably thinking he might never see me again, which he probably thought every single morning of his entire weekday life as he left for work, which probably sucked."

""I don't ever want to do that to you", I told him.

"Oh, I wouldn't mind, Hazel Grace. It would be a privilege to have my heart broken by you.""

""I don't think you're dying", I said. "I think you've just got a touch of cancer.""

""Nostalgia is a side effect of cancer", I told him.

"Nah, nostalgia is a side effect of dying", he answered. Above us, the wind blew and the branching shadows rearranged themselves in our skin. Gus squeezed my hand.

"It's a good life, Hazel Grace.""

"Funerals, I had decided, are for the living."

Bokens första mening:

Late in the winter of my seventeenth year, my mother decided I was depressed, presumably because I rarely left the house, spent quite a lot time in bed, read the same book over and over, ate infrequently, and devoted quite a bit of my abundant free time to thinking about death.

Favoritkaraktär/er:

Hazel, Gus och Isaac

Saker från boken som inspirerar mig:

• De fina karaktärerna.

• Att den är så ärlig, sann och fin och går rakt in i hjärtat och stannar där.

• Alla de fina citaten!