söndag 11 november 2012

Jane Eyre

Författare: Charlotte Brontë
Antal sidor: 546 st
Förlag: Bonnier Pocket
Serie: -
Utgiven år: 1847
Originalets titel: Jane Eyre
Genre: Kärlek, livsöde, klassiker

När boken börjar är Jane Eyre ungefär tio år gammal. Hon är föräldralös och bor på Gateshead med sin moster och sina tre kusiner. Hennes morbror är död sedan några år.
    Jane är verkligen inte omtyckt. Hennes moster visar tydligt att hon inte hör till familjen, hennes fyra år äldre kusin John misshandlar henne ständigt och hennes andra två kusiner tycker inte heller om henne. En dag får hon nog - hon blir rasande och attackerar John när han försöker ta ifrån henne boken hon läser, blir då instängd i det rum där hennes morbror dog (där ingen vill vara) och inte långt därefter bestäms det att Jane ska skickas till en internatskola.
    Skolan heter Lowood och drivs av pastorn mr. Brocklehurst. Trots att maten är dålig, det är kallt och alla lärare inte är snälla är det också det första stället där Jane får känna vänskap.
    Efter åtta år på Lowood, sex år som elev och två år som lärare, vill Jane göra något annat med sitt liv. Hon skriver en annons och berättar om sig själv, och får svar från någon som är intresserad av att ha henne som guvernant.
    Jane kommer då till Thornfield Hall. Där träffar hon den vänliga Mrs. Fairfax, lilla Adéle som hon ska undervisa och hennes husbonde, mr. Rochester. Jane tycker han verkar vara sur och vresig, men efter ett tag ändras hennes uppfattning av honom helt...
____________________________________________________________________________

Det här är absolut den bästa klassikern jag någonsin läst. Den var aldrig seg, trots att den är lång och har liten text, man vill veta vad som händer och det går snabbt att läsa. Den är väldigt romantisk, men på ett otroligt fint sätt. Språket är alldeles fantastiskt - gammaldags och så härligt att läsa!

Som sagt, den gick snabbt att läsa. Jag började på den i måndags men hade ingen tid att läsa på i princip hela veckan, läste väl hundra sidor från måndag till fredag tror jag, och sträckläste resten igår - för jag kunde verkligen inte släppa den. Den var så sjukt spännande, man ville verkligen veta hur det skulle gå! Men jag måste säga att jag irriterade mig på den ibland, allt detta "jag måste göra så annars lyder jag inte Gud"... Haha jag tyckte Jane skulle följa sitt hjärta istället ;) Men det gjorde inget att man irriterade sig på den, för det gjorde att man ville läsa vidare och veta om det skulle kunna sluta lyckligt till slut.

Jag älskar verkligen karaktärerna! Jane var så snäll, stark, stod för det hon tyckte, var ärlig... En otroligt stark kvinnokaraktär! Och jag gillar Mrs. Fairfax, Adéle och mr. Rochester väldigt mycket också. De är så färgstarka och man får verkligen lära känna dem! Och det är enkelt att se dem framför sig - samma sak med miljöerna. De älskar jag också, alla gammaldags miljöer (och kläder)! En till sak om karaktärerna - de är så himla bra beskrivna, en del tycker man om (eller snarare älskar - de är så underbara) och vissa är riktigt obehagliga. Ni som läst boken vet nog vad jag menar.

Jag hade ingen aning om vad som skulle hända. Jag visste inte alls hur vissa saker hängde ihop, men när det förklarades var det helt självklart. När man läser glömmer man verkligen att boken är över 100 år gammal, för den är mycket bättre än otroligt många böcker som är skrivna på 2000-talet! Det enda som var förutsägbart var att jag visste att mr. Rochester skulle få en stor roll redan när Jane hjälpte honom upp när hans häst halkade på en isfläck. Men det gjorde inget, för då blev man otroligt nyfiken på hur författaren gjort för att få honom och Jane att lära känna varandra!

Det är verkligen coolt att boken skrevs 1847 men ändå är så modern. Den skrevs ju också under pseudonym, Currer Bell. Man trodde därför att en kille hade skrivit boken. Den fick väldigt dålig kritik när den kom ut, men om man hade vetat att det var en tjej som skrivit den skulle det varit ännu värre ;) Det är hemskt tycker jag, alla tjejer borde istället läst den och lärt sig av Janes självständighet!

Jag älskar alltså den här boken, och tycker alla ska läsa den. Att man inte gillar klassiker eller gammeldags böcker är ingen ursäkt - den här boken känns otroligt modern, är inte seg någonstans och är enkel att förstå och ryckas med i. Lätt något av det bästa jag läst!

Minnesvärt citat:
"Även trädgården lyste av blommor. Stockrosor sköt upp höga som träd, liljor slog ut, tulpaner och rosor blommade. Kanterna av de små rabatterna lyste glatt av rosa trift och röda tusenskönor, och nyponblommen sände ut sin kryddiga äppeldoft morgon och kväll. Men alla dessa doftande rikedomar tjänade ingenting till för de flesta av Lowoods invånare, utöver att då och då erbjuda ett knippe blommor och grönt att lägga i en kista."

Bokens första mening:
Det var omöjligt att gå någon promenad den dagen.

Favoritkaraktär/er:
Jane Eyre, Adéle, mrs. Fairfax och mr. Rochester

Saker från boken som inspirerar mig:
• Att den skrevs för så länge sedan men är så populär och aktuell fortfarande.
• Språket, karaktärerna, miljöerna och allt annat fint beskrivet (och gammeldags)!
• Att Jane var en sådan självständig person trots att det inte var vanligt att kvinnor var sådana på hennes tid.
• Att den är omöjlig att sluta läsa i...

2 kommentarer:

  1. Åh, jag älskar de gamla engelska klassikerna :)

    SvaraRadera
  2. Den verkar så fin... borde nog läsa den!:)

    SvaraRadera

Hej! Kul att du vill lämna en kommentar ☺