Katherine Paterson-böcker

En författare jag tycker många fler borde läsa något av är Katherine Paterson. Jag har nu läst fyra böcker av henne och rekommenderar dem allihop verkligen! Här kommer recensioner av två av dem (en av dem har jag redan recenserat och en annan läste jag innan jag hade startat bloggen).

 Bridge to Terabithia

Boken handlar om Jesse Aarons som tillsammans med sin nya granne Leslie Burke skapar den magiska fantasivärlden Terabithia i skogen bakom deras hus. Jag läste den här boken efter att jag sett filmen - ska jag vara ärlig visste jag inte att den var baserad på en bok första gången jag såg filmen. Jag tycker verkligen mycket om filmen och hade därför ganska höga förväntningar på boken, förhoppningsvis skulle den vara till och med bättre.

Antagligen skulle jag läst boken först, vilket man nästan alltid ska, för boken var bra men jag tycker ändå filmen är bättre. Författaren är verkligen skicklig på att sätta sig in i barn som huvudpersoner, den berör verkligen och känns väldigt verklighetstrogen - men den kändes alldeles för kort. Allting gick för snabbt fram och det kändes som om filmen fick med mer än boken. De hade fått med personligheter, känslor och miljöer mycket bättre i filmen, och det är nog anledningen till att jag faktiskt föredrar filmen. Jag var förberedd på att slutet skulle vara otroligt sorgligt men det skulle kunna vara så mycket mer känslosamt och filmen gjorde det seriöst mycket bättre.

Så ja, det här är en väldigt bra bok, men filmen är faktiskt ännu bättre. Hade boken varit lite längre hade den varit ännu bättre - men missförstå mig inte, den är verkligen bra!

Min lysande plan

Den här boken handlar om Robbie. Han har en handikappad bror som han skyddar från folk som vill honom illa och hans pappa är präst. Året är 1899 och det sägs att jorden ska gå under vid sekelskiftet - så Robbie bestämmer sig för att sluta tro och leva så mycket som möjligt innan dess. I skogen träffar han en flicka med ett liv som skiljer sig väldigt mycket från hans och plötsligt förändras hela hans sommar.

Trots att jag var nästan helt säker på att jag skulle gilla den här boken lyckades den överraska mig. Den var mycket mer känslosam än jag trodde och det är svårt att en såpass kort bok kan innehålla så mycket. Som sagt är Katherine Paterson otroligt bra på att sätta sig in i och göra trovärdiga karaktärer, och i den här boken har hon verkligen lyckats göra karaktärer man bryr sig om - Robbie, Elliott, Vile och de andra är svåra att släppa. Den är väldigt sorglig och verkligen en sådan bok som man inte slutar tänka på i första taget. Den här boken slår inte riktigt ”Stjärnkikaren”, som är författarens bästa bok enligt mig, men är väldigt bra!