Bara de allra första sekunderna, när man får se stjärnhimlen och sedan Hazel, är fantastiska. Och sedan fortsätter det vara lika bra hela tiden. Allting från boken var ju självklart inte med, men allt det viktigaste och det som behövde vara med för att filmen skulle hänga ihop var helt perfekt gjort och precis lika bra som i boken.
Skådespelarna var helt perfekta - trots att de inte såg ut som jag hade tänkt mig dem skulle jag inte vilja ändra en enda. Inga kunde ha spelat Hazel och Gus lika bra som Shailene Woodley och Ansel Elgort gjorde. Även alla de andra skådespelarna var otroligt duktiga och det var helt omöjligt att inte älska karaktärerna till och med mer när man såg filmen.
Humorn var helt underbar och det var till och med mer sorgligt än man kunnat tänka sig. Eftersom det var en förhandsvisning hade de flesta som var där läst boken och hela biosalongen skrattade och grät på rätt ställen (förutom några som skrattade åt de sorgliga delarna, vilket var otroligt irriterande). Jag skulle kunna skriva en hel bok om hur perfekt varenda scen i den här filmen är - men se den så förstår ni.
Slutet var så otroligt sorgligt att det inte ens går att förklara (man satt nästan och hoppades att de skulle avsluta filmen på ett annat sätt än boken) och trots att det sista citatet inte var samma som i boken kunde det inte passat bättre in på filmen. Det här är verkligen en film jag vill se om hur många gånger som helst (precis som jag vill läsa om boken om och om igen, trots att den är lika sorglig varje gång).
Självklart slår inte filmen boken - men när vi bokälskare säger att vi vill att våra favoritböcker ska bli filmer är det det här vi menar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej! Kul att du vill lämna en kommentar ☺