Day 8: The character you are most like

Hmm… Kanske en blandning av flera karaktärer? Jag skulle göra vad som helst för de jag tycker om, som Katniss, men är inte lika hårdhudad som hon utan då snarare mer snäll som Peeta. Jag gjorde också ett quiz som sa att jag var mest lik Rue, och tja… Jag är ganska tyst och brukar inte direkt briljera med det jag kan men är ändå rätt smart, så det kan nog stämma ganska bra. 

Day 7: A scene that made you cry

Det finns bara en scen i hela serien som får mig att gråta även om alla tre böckerna är väldigt sorgliga, och jag tror nog alla kan gissa vilken scen det är - självklart den när Finnick dör. Första gången jag läste det var jag helt i chock, läste om det flera gånger och trodde först att det var en missuppfattning och att han snart skulle komma tillbaka, men när jag fattade att han inte skulle göra det… Som sagt gråter jag inte ofta till böcker, men det är helt omöjligt att inte gråta när man läser det. Och andra gången jag läste det var det definitivt inte mindre sorgligt. Nej, jag vill inte ens tänka på det. Att scenen utöver att den handlar om när min favoritkaraktär dör dessutom är väldigt välskriven och fin gör inte det hela bättre. 

Reading Habits Tag

Har blivit taggad av bästa Alba att göra den här taggen :D

1. Har du en speciell plats hemma där du brukar läsa?
Jag brukar nog oftast läsa i någon av våra soffor, men jag gillar att läsa i sängen också.

2. Bokmärke eller random pappersbitar?
Jag föredrar bokmärken, men tyvärr blir det oftast random pappersbitar... Har jättemånga fina bokmärken och älskar att få/köpa nya, men tar oftast bara närmsta sak som passar som bokmärke. Kan använda det mesta som bokmärke, men skulle aldrig göra hundöron. 

3. Kan du sluta läsa när som helst eller måste du sluta efter ett kapitel eller efter ett visst antal sidor?
Jag gillar verkligen inte att sluta mitt i, vill helst läsa klart kapitlet eller läsa klart stycket. Kan sluta mitt i, men det är väldigt jobbigt... Och att sluta läsa mitt i en mening är riktigt plågsamt.

4. Äter du eller dricker du någonting när du läser?
Oftast inte, för jag läser mycket oftare än jag äter, men älskar att göra det (äter gärna godis eller dricker varm choklad/te, det är nog det bästa att äta/dricka när man läser enligt mig.)

5. Brukar du lyssna på musik eller ha på TV:n medan du läser?
Jag kan läsa till musik - men eftersom läsa och lyssna på musik är något det bästa jag vet kan det vara lite svårt att göra det samtidigt då jag ofta blir helt inne i en låt och får svårt att koncentrera mig på boken. Men det fungerar ibland, det beror lite på vilket humör man är på. Och om jag ska läsa på något ställe där det låter mycket lyssnar jag gärna på musik samtidigt. Att ha TV:n på är däremot jättesvårt - försöker läsa när mina syskon sitter och tittar på någon film jag inte är så intresserad av, men det slutar nästan alltid med att jag tittar ändå. Jag vill helst höra till exempel familjen prata eller lyssna på musik en liten bit bort eller vad man ska säga, ha lite ljud i bakgrunden, när jag läser.

6. En bok i taget eller flera samtidigt?
En bok i taget! Jag gillar inte att läsa två böcker i taget och gör det bara om jag måste (för att min svenska/engelskalärare blir sur om jag läser på fel språk, hehe). Jag vill ge en bok hela min uppmärksamhet, och om jag börjar på två slutar det ändå bara med att den ena blir liggande tills jag läst ut den andra.

7. Läsa hemma eller överallt?
Helst hemma, men jag kan läsa överallt. Trots det jag skrev där uppe är jag faktiskt ganska bra på att stänga av alla ljud och bara koncentrera mig på boken. De enda ställena jag verkligen inte kan läsa på är i bussen och bilen (vilket är synd, eftersom jag spenderar minst en timme i bussen/bilen varje dag när jag tar mig till skolan, ibland nästan två). Men det är absolut bäst att läsa hemma.

8. Läsa högt eller tyst i huvudet?
Gillar inte att läsa högt så mycket (det går ju så himla långsamt, avskydde när läraren läste högt och man fick hänga med i boken för jag var alltid klar med uppslaget när hon/han läst halva första sidan). Läsa tyst såklart!

9. Hoppar du fram i boken eller hoppar du över stycken?
Det händer väldigt sällan att jag hoppar över stycken - det är bara om boken är riktigt, riktigt usel. Man vill ju inte missa något!

10. Bryta rygg eller inte?
Aldrig i livet! Brukar alltid se jättekonstig ut när jag läser pocketböcker för att jag öppnar dem minimalt så jag får vrida på huvudet för att se vad som står längst in på sidan, haha. Men man kan ju inte bryta sina kompisars ryggar, så varför skulle man göra det på böcker? De finns ju där för en hela tiden, så varför skulle man behandla dem sämre? ;)

11. Skriver du i böcker?
Har aldrig gjort det, och kommer nog aldrig göra det heller. Det känns så fel på något sätt.

12. Vilka taggar du?
Alla som har lust att göra enkäten, för det känns som de flesta redan blivit taggade ;)

Låt vargarna komma

Författare: Carol Rifka Brunt
Antal sidor: 415 st
Förlag: X Publishing
Serie: -
Utgiven år: 2012
Originalets titel: Tell the Wolves I'm Home
Genre: Livsöde, vänskap

Året är 1986. Den enda som förstår fjortonåriga June är hennes morbror Finn, som är konstnär. Men Finn är döende i aids och när han är borta har June ingen och hon känner sig otroligt ensam. Hennes föräldrar jobbar hela tiden och hennes storasyster Greta, som stod väldigt nära June en gång i tiden, glider bara längre och längre bort.
    Men kanske finns det en person som förstår June - Toby. Hennes mamma kallar honom Finns "speciella vän" och hennes syster kallar honom Finns mördare och de vägrar berätta något mer om honom. Men för June blir han en vän, och när hon börjar umgås med honom får hon reda på många hemligheter som får henne att tvivla på allt hon dittills trott varit sanning.
___________________________________________________________________________

Det enda jag visste om den här boken när jag började läsa var att många gillat den och att omslaget är ett av de vackraste jag någonsin sett. Något jag inte visste var att den skulle förstöra mig fullständigt, få mig att både skratta och gråta, vara helt omöjlig att lägga ifrån sig, beröra mig mer än de flesta andra böcker jag läst och vara en av de bästa, finaste och sorgligaste böckerna jag någonsin läst.

Stämningen i boken är verkligen unik. Den är så vemodig, och ändå blir man glad av att läsa den på något sätt. Boken fångar en från första sidan, man blir helt fast av författarens sätt att skriva och hur hon får allting att kännas så verklighetstroget. Enligt mamma (tvingade henne att läsa boken så fort jag själv gjort det så jag skulle ha någon att prata om den med och inte explodera eller något) märks det verkligen att boken utspelar sig på åttiotalet, och det kan ju inte jag säga något om. Något jag däremot kan säga är att språket är helt otroligt. Så sorgligt, vackert, beskrivande och samtidigt enkelt.

Karaktärerna är helt underbara. Jag gillar June, det finns vissa delar av henne man verkligen kan känna igen sig i (vissa kan man kanske inte känna igen sig i alls, men det gör henne bara till en mer intressant karaktär) och att läsa om hur hon hanterar sorgen känns så otroligt äkta att man verkligen måste ha ett hjärta av sten för att inte bli berörd. Även om jag inte kan säga att jag gillar hennes storasyster Greta är hon en väldigt intressant karaktär, och hon är en av alla saker som gör boken så unik. Sedan kan man ju inte direkt säga att det inte är synd om henne. Föräldrarna är jag otroligt arg på - hur kunde de, eller särskilt mamman, göra så! Visst, det är kanske synd om henne också, men det hon gjort är oförlåtligt. Jag kan inte fatta hur June kan vara så förlåtande mot både henne och Greta.

Mina favoritkaraktärer är absolut Finn och Toby, även om jag gillar June väldigt mycket också. De två är så färgstarka, originella och intressanta. Finn dör ju rätt tidigt i boken, men man får lära känna honom genom Toby och June och det får en att sakna honom nästan lika mycket som de gör. Toby är så fint beskriven och man tycker verkligen otroligt synd om honom (och Finn, förstås, men särskilt Toby). De har båda två så starka personligheter - Finn är konstnärlig av sig medan Toby är lite mera klumpig men fingerfärdig, och han känns ganska liten på något sätt. Deras historia är så himla sorglig och det är så hemskt att det drabbat just dem. Åh, de är nog några av mina favoritkaraktärer någonsin. Jag skulle kunna fortsätta skriva om dem hur länge som helst.

Jag älskar att läsa om vänskapen mellan Toby och June. Att läsa om deras vänskap och hur de saknade Finn var nog de bästa delarna i boken. Sakerna de gjorde, alla små detaljer och deras konversationer var så otroligt fina. Hur de båda hade känt Finn och hur det märktes genom vissa saker de gjorde var så otroligt bra och fint skrivet. Att June får reda på en massa saker gör att man bara vill läsa vidare för att se hur allt hänger ihop, och boken blir verkligen bara bättre och bättre ju mer man läser.

Slutet. Herregud. Trots att man kunde lista ut vad som skulle hända ungefär från texten på baksidan hade jag verkligen hoppats, trots att jag visste att det var omöjligt, på att det skulle sluta annorlunda. Jag brukar verkligen inte gråta till böcker, men det här slutet... Det finns inte många böcker som är sorgligare än den här. De finns, men det finns definitivt inte många av dem. Slutet krossade mig helt och hållet, för trots att jag visste vad som skulle hända låtsades jag hela tiden att det inte var så. Det kunde liksom inte vara så. Men när det hände ändå var det som om någon stack en kniv i hjärtat på en. Slutet är så vackert, och så otroligt sorgligt att man inte ens kan beskriva det.

Det här är verkligen en bok som är omöjlig att glömma. När jag läst ut den ville jag bara läsa den igen på en gång, vilket resulterade i att jag inte kunde börja på någon annan bok på en hel vecka. Boken är så himla tänkvärd, vacker, sorglig och kanske det allra bästa jag läst i år. Jag rekommenderar den till alla, för seriöst, den här boken vill man inte missa.

Minnesvärt citat:

"Hon lade armarna i kors över bröstet, såg rakt in i Finns fågelblå ögon och sade att det helt enkelt var svårt att hinna med allt nu för tiden.

"Jo tack, jag vet", sade han.

Det var det som knäckte henne."

"Dessutom är det något vackert med att gå på snö som ingen annan har gått på. Det får en att tro att man är speciell, även om man vet att man inte är det."

"Jag tänkte att om jag höll på att drunkna i havet skulle Finn vara som en stark, polerad träbåt, med segel som alltid fångade vinden. Och Toby? Ja, Toby var mer som en stor gul gummiflotte som skulle kunna gå sönder när som helst. Men han kanske ändå skulle finnas där."

Bokens första mening:

Min syster Greta och jag satt modell för vår morbror Finn den eftermiddagen.

Favoritkaraktär/er:

Finn och Toby

Saker från boken som inspirerar mig:

• Karaktärerna.

• Att den är så otroligt sorglig, fin och berörande.

• Att den verkligen är helt omöjlig att glömma.

• Allting... ♡

Day 6: A scene that made you laugh

“Finnick?" I say, "Maybe some pants?"

He looks down at his legs as if noticing his outfit for the first time. Then he whips off his hospital gown leaving him in just his underwear. "Why? Do you find this" -- he strikes a ridiculously provocative pose -- "distracting?"

Day 5: Your favorite fight/battle scene

Min favoritkrigsscen är när Katniss blir jagad av karriäristerna + Peeta och klättrar upp i ett träd för att få skydd där ingen lyckas få tag på henne. Sedan ser hon Rue, som tipsar henne om målbålgetingboet och Katniss sågar av en gren så boet ramlar ner på karriäristerna nedanför trädet. Både för att den scenen är så spännande, intressant och smart och för att Katniss träffar Rue då. Den scenen är väl inte den mest krigiska i hela boken, men jag gillar den så mycket att jag tar den ändå :)

Sayonara September 2

Författare: Åsa Ekström
Antal sidor: 202 st
Förlag: Kartago
Serie: Sayonara september 2
Utgiven år: 2010
Originalets titel: Sayonara september 2
Genre: Manga, livsöde, vänskap, kärlek

(Spoilervarning om man inte läst den första boken!)

Det verkar som om Alex mår bra - hon trivs med sina vänner och det går bra i skolan. Men det är något från det förflutna som spökar.
    När Janne hittar en serie Alex gjort misstänker han genast att den är baserad på något som hänt på riktigt i Alex liv. Han blir orolig för Alex och bestämmer sig för att ta reda på vad det egentligen är som tynger henne och vad det är hon inte vill berätta för dem.
    När en person från Alex förflutna dyker upp ser Janne sin chans och bestämmer sig för att prata med honom. Men vad kommer hända när han faktiskt får reda på sanningen om Alex?
________________________________________________________________________

Innan jag började läsa den här boken läste jag om ettan för att komma ihåg allting och inte blanda ihop något. Jag älskar verkligen att läsa ut en bok och kunna fortsätta med nästa direkt - och med den här sereien var det verkligen som att läsa nästa kapitel istället för att läsa nästa bok. I den här serien passade det perfekt, för man missade ingenting och drogs in i berättelsen på en gång.

Jag gillar den här boken ganska mycket mer än jag gillade den första. Sayonara september var väldigt bra, spännande och lite mystisk, men tvåan är mycket djupare och det gör den ännu bättre. Alex historia var det absolut bästa i boken och gjorde att man ville läsa mer hela tiden.

Boken är kanske inte den mest originella man läst, men så fort den blir lite djupare får man en helt annan bild av den. Nu vill man bara få veta ännu mer - hur kommer det sluta egentligen? Som tur var var inte cliffhangern den värsta jag varit med om så jag känner inget superstort behov av fortsättningen, även om jag ser fram emot att läsa den.

I den här boken blir också karaktärerna djupare och jag tycker mycket mer om Alex nu än jag gjorde i första boken, även om jag gillade henne då med. Jag gillar fortfarande Janne, Christoffer och Lillian. Miri som man fick läsa om först i den här boken tycker jag också mycket om.

Som sagt gillar jag verkligen den här boken, den är rätt mycket bättre än den första och jag ser fram emot att läsa den sista! Jag rekommenderar den här serien till de som vill läsa något verklighetstroget, sorgligt och spännande.

Minnesvärt citat:

Lite svårt att hitta något i en sådan här bok... XD

Bokens första mening:

Vad jag såg...

Favoritkaraktär/er:

Alex

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att den blivit mycket djupare och att man ser på serien på ett annat sätt efter att ha läst den här boken.

Day 3: A character you hate that everyone loves

De här frågorna var ju några av de svåraste på hela utmaningen. Har ingen aning om vad jag ska svara på den här heller! Det finns ju de som tycker karriäristerna är intressanta, men jag är inte alls förtjust i dem. Fast alla älskar ju inte dem, så har inget riktigt svar på den här frågan.

Day 3: A character you hate that everyone loves

Hmm... Den här var riktigt svår. Jag vet faktiskt inte. Är ju inte jätteförtjust i Gale, som vissa gillar, men alla älskar ju inte honom. Det finns ingen karaktär som jag direkt kan säga att jag hatar av de som de flesta gillar, så har nog tyvärr inte riktigt något svar på den här frågan.

Day 2: Your least favorite character

Det måste nog vara Coin. Det finns fler karaktärer jag inte gillade, men hon var bara så... Hemsk. Jag var misstänksam mot henne redan från början, och hon var så maktgalen och så otroligt elak. Om jag nu, när jag läst alla tre böckerna flera gånger, skulle tänka tillbaka och säga vem som var elakast skulle jag absolut säga Coin.
    Jag gillade heller aldrig president Snow - och att min favoritkaraktär dog när Katniss och de andra skulle försöka döda Snow gör inte det hela bättre.

(Okej, jag ändrar mig. Den jag avskyr mest är mutanten som dödade Finnick. Helt klart.)

Day 1: Your favorite character

Det här måste vara den enklaste frågan på hela utmaningen. Finnick förstås! Han är nog min absoluta favoritkaraktär någonsin om jag ska vara ärlig. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men han har varit min favoritkaraktär sedan han var med i Catching Fire för första gången. Han är så snäll, omtänksam och rolig och en helt annan person när man väl får lära känna honom, och hans historia är så otroligt sorglig. Så ja, Finnick Odair är lätt svaret på den här frågan. <3

27 dagar kvar till Catching Fire

Idag har det verkligen varit en spännande dag. Jag är inte den enda som är ett jättestort Hunger Games-fan i min klass, så när vi förra veckan fick reda på att alla med bioklubben-kort skulle få chansen att boka biljetter till midnattspremiären av Catching Fire den 19:e november blev vi ju såklart jätteglada! Vi ringde till närmsta bio igår och kollade om man skulle kunna boka biljetter över internet (vilket man skulle) och ungefär vilken tid biljetterna skulle släppas (mellan 08.00-09.00). Så idag hade vi ställt in en massa alarm på mobilen den timmen, och var beredda att uppdatera sidan hela tiden.
    Runt kvart över åtta funkade det plötsligt inte att uppdatera sidan, så vi fick ju lite panik kan man säga... Men när vi provade en gång till så såg vi att biljetterna hade släppts! Vi har väntat så otroligt länge på det här att vi blev som galna och min kompis rusade ner till skåpen som ligger i en helt annan del av skolan på bara några sekunder för att hämta sitt bioklubben-kort och sedan råkade vi först boka fem platser istället för sex. Och på den korta tiden min kompis sprang ner till skåpen var redan fyra andra platser bokade... Några andra som var lika galna som vi? ;)
    När vi såg att vi lyckades reservera sex platser (de bästa platserna till och med) blev vi verkligen hur glada som helst. Vi ska se midnattspremiären av Catching Fire! Känns så otroligt sjukt.
    Man var tvungen att hämta ut biljetterna innan fredag, så vi bestämde oss för att cykla till bion på håltimmen - men då var den stängd. Ja, vi var tillräckligt dumma att inte kolla öppettiderna. En bio är ju alltid öppen, liksom? Men min kompis mamma hämtade ut dem när den öppnade igen 17.00 och nu har vi alltså biljetter, trots femtonårsgränsen och att det är skola dagen efter. Kommer bli så underbart!

Hade tänkt börja med 30 days of Hunger Games nu, fick tipset av Saga att göra den 30 dagar innan filmen visas och det är det ju på ett ungefär nu (premiären är ju på olika datum i olika länder). Tack så mycket! :) Här kommer listan (börjar imorgon):

Day 1: Your favorite character:
Day 2: Your least favorite character:
Day 3: A character you hate that everyone loves:
Day 4: A character you love that everyone hates:
Day 5: Your favorite fight/battle scene:
Day 6: A scene that made you laugh:
Day 7: A scene that made you cry:
Day 8: The character you are most like:
Day 9: Your favorite quote:
Day 10: Peeta or Gale:
Day 11: Something you hate about the series:
Day 12: A character you wish hadn’t died:
Day 13: A character you wish had died:
Day 14: Your favorite tribute (aside from Peeta/Katniss):
Day 15: Your least favorite tribute (aside from Peeta/Katniss):
Day 16: A question you wish had been answered in the book:
Day 17: The worst death:
Day 18: A song that reminds you of the series:
Day 19: Your favorite pairing:
Day 20: Your least favorite pairing:
Day 21: A pairing you don’t get:
Day 22: Your favorite book of the three:
Day 23: Your favorite secondary character:
Day 24: Your least favorite secondary character:
Day 25: Your dream cast:
Day 26: Your favorite scene in The Hunger Games:
Day 27: Your favorite scene in Catching Fire:
Day 28: Your favorite scene in Mockingjay:
Day 29: Your favorite thing about the entire series:
Day 30: A book/series that you would rec to fellow fans
BONUS: Day 31: Whatever you want:

Kan dessutom passa på att säga att jag väldigt snart kommer läsa om böckerna. Är så himla sugen på det nu när Catching Fire snart visas på bio, och dessutom gillar jag att läsa om böcker precis innan jag ser dess film för första gången :)

Dessutom... ALLEGIANT HAR SLÄPPTS! Måste verkligen läsa den så snart det bara går, kan inte vänta! :D

Borttappad

Författare: Shaun Tan
Antal sidor: 36 st
Förlag: Kabusa böcker
Serie: -
Utgiven år: 2000
Originalets titel: The Lost Thing
Genre: Livsöde, bilderbok

Den här boken handlar om en kille som hittar en röd varelse på stranden som helt enkelt ser borttappad ut. Han kan inte lämna den där, så han tar med sig den hem i hopp om att hitta ett nytt hem till den - men det är svårt i en värld där alla har viktigare saker för sig.

Shaun Tan är verkligen en av mina absoluta favoritförfattare (och kanske min absoluta favorittecknare) någonsin. Hans tänkvärda texter tillsammans med hans otroligt vackra bilder är helt enkelt fantastiska. Den här boken är lika tänkvärd och fin som alla andra av hans böcker jag läst.

Både känslan och bilderna i boken gör att hela den blir helt magiskt. Trots att den är så kort är man helt inne i världen och det känns direkt när man öppnar den att den verkligen är något speciellt. Som sagt är bilderna helt underbara. Varje sida är så fint gjorda, blandningen mellan bild, text plus den fina bakgrunden gör att man bara kan sitta och titta på samma sida hur länge som helst. Jag tror nog faktiskt att Shaun Tan är min absoluta favorittecknare någonsin.

Den här boken passar nog faktiskt alla - för mindre barn är det en bra och lite spännande berättelse och är man äldre kan man läsa den både för det och för de filosofiska tankarna som finns i bakgrunden hela tiden.

Slutet är sorgligt när man väl tänker på det, de som läst boken förstår vad jag menar. Att man kanske inte ser de här borttappade sakerna bara för att man är upptagen med sitt eget får en verkligen att tänka till.

Nu när jag läst boken vill jag verkligen se den animerade kortfilmen som gjorts till den, här kommer en trailer:

Som sagt så gillar jag verkligen Shaun Tans böcker. På så få sidor lyckas han få med så otroligt mycket och både texten och bilderna är otroligt fina. Jag rekommenderar verkligen hans böcker till alla!

Minnesvärt citat:

"Kanske kommer den från ingenstans. En del saker är bara så där..." Han gjorde en paus för den dramatiska effekten. "...helt enkelt borttappade."

The Lightning Thief

Författare: Rick Riordan
Antal sidor: 375 st
Förlag: Hyperion Books
Serie: Percy Jackson & the Olympians 1
Utgiven år: 2005
Originalets titel: The Lightning Thief
Genre: Fantasy
Språk: Engelska

Percy Jackson har alltid haft problem i skolan - han har dyslexi och har väldigt svårt att koncentrera sig. Det gör att han blivit utkastad från många skolor - och nu håller det på att hända igen. Men när det visar sig att hans mattelärare är ett monster och hans bästa vän inte alls är den Percy trott att han är förstår han att han kanske inte hör hemma på olika tråkiga skolor med hemska lärare och tråkiga klasskompisar.
    För om hans hjärna är inställd på det grekiska alfabetet kanske det inte är så konstigt att han har lässvårigheter. Och om hans pappa faktiskt är en grekisk gud kanske det inte är så konstigt att det hänt honom konstiga saker hela livet.
    Percy är nämligen en demi-god, en halvgud med en mänsklig mamma och en gud till pappa. Och nu visar det sig att Zeus åskvigg blivit stulen - och Percy är anklagad för det. Nu måste han och hans vänner från Camp Half Blood på tio dagar hitta den stulna åskviggen och lämna tillbaka den till sin rättmätige ägare - innan det är för sent.
____________________________________________________________________________

Det här är ännu än av de böcker det känns som om alla läst utom jag. Men jag har inte riktigt varit sugen på Percy Jackson-serien - fråga mig inte varför, men det har bara inte känts som om den skulle passa mig. Men när jag såg den på SF-bokhandeln i Malmö kunde jag inte låta bli att köpa den - och vad tyckte jag då?

Inte riktigt så bra som alla säger, men definitivt bra. Hade nog blivit mer besviken om jag hade haft för höga förväntningar på den, men nu trodde jag ju som sagt inte att jag skulle älska den och då kunde jag ju istället bli positivt överraskad. Och det blev jag, även om serien inte är en ny favorit (än, jag har ju inte läst alla böcker i serien än)!

Jag kan börja med sakerna jag inte blev jätteförtjust i: allting gick alldeles för fort fram. Jag hade velat läsa mycket mer om Camp Half Blood och vad som händer där! Det hade gjort boken mycket mer intressant. Sedan irriterar jag mig också på att Percy inte fick veta något i början. Jag avskyr när det är så! I vissa böcker funkar det, men i den här boken... Nja, inte riktigt. Anledningen till att jag ville läsa vidare var inte att jag ville få reda på vissa saker de inte berättade, för det irriterade mig bara. Vissa beskrivningar tyckte jag också var lite halvbra. Och allvarligt talat, det som hände när Percy kom till Camp Half Blood var nästan lite fånigt. Sedan måste jag säga att en del saker påminde en hel del om Harry Potter... XD

Saker jag gillade då: att det hände saker hela tiden och var aldrig tråkigt. Percy, Grover och Annabeth är bra karaktärer, och trots att Percy och Annabeth verkar rätt mycket äldre än 12 så kan jag köpa det då de faktiskt är halvgudar och inte som alla andra. Den grekiska mytologin är intressant och gör boken originell. Boken var rolig och jag gillade språket (trots att jag inte tycket den var en av de roligaste böckerna jag någonsin läst, vilket många verkar tycke, hehe). Början är väldigt bra och den gör verkligen så man vill läsa vidare!

Som en sammanfattning så gillar jag boken men jag har läst mycket bättre. Den är spännande och rolig men det känns lite som det fattas något. Jag lät kanske väldigt negativ, men jag avskyr inte den här boken alls - på Goodreads gav jag den 3/5 stjärnor, vilket enligt mig betyder bra men inte jättebra. Kommer fortsätta läsa serien, tror att den kan bli bättre när man får veta mer! :)

Minnesvärt citat:

“If my life is going to mean anything, I have to live it myself.” 

“How did you die?"
"We er....drowned in a bathtub."
"All three of you?"
"It was a big bathtub.” 

“The real world is where the monsters are.” 

“Why can't you place a blessing like that on us?" I asked.
"It only works on wild animals."
"So it would only affect Percy," Annabeth reasoned.
"Hey!" I protested.” 

Bokens första mening:

Look, I didn't want to be a half-blood.

Favoritkaraktär/er:

Percy, Annabeth och Grover

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att det händer saker hela tiden och aldrig blir tråkigt.

• Att den handlar om grekisk mytologi, brukar verkligen inte läsa om det så ofta!

Insurgent

Författare: Veronica Roth
Antal sidor: 382 st
Förlag: Modernista
Serie: Divergent 2
Utgiven år: 2012
Originalets titel: Insurgent
Genre: Dystopi, science fiction

För ett tag sedan fick jag "Insurgent" som recensionsex av Modernista, tack så jättemycket! Jag har redan läst och recenserat den engelska utgåvan, så tryck här för att få reda på handling och sådant.

Min första tanke när jag fick den här boken var att det skulle bli så himla kul att få läsa om Tris och de andra igen, men att det när jag läst ut den skulle bli ännu svårare att vänta tills "Allegiant" släpps. Och jag hade verkligen alldeles rätt.

Jag tycker väldigt mycket om översättningen - jag fick ungefär samma känsla när jag började läsa som när jag läste den på originalspråket, och även om den inte slår originalet (har aldrig varit med om att en översättning varit bättre faktiskt) så är den väldigt bra. Jag störde mig inte på något och ibland glömde jag till och med bort vilket språk jag läste på, då berättelsen var så himla fångande.

En annan bra sak med att läsa den på svenska var att man verkligen förstår allt, varenda litet ord, som står i boken. Trots att engelskan inte är krånglig i originalet så känns det ändå som man har lite mer grepp om berättelsen nu. Eller så var det bara för att jag läste om den - jag kanske skulle känt likadant om jag läst om den på engelska med, inte vet jag. Men som sagt gillar jag verkligen den svenska översättningen - det enda jag tänkte på var att "De Tappra" inte lät lika bra som Dauntless, och samma sak med alla andra falangers (factions) namn.

Man drogs in i boken lika mycket som första gången man läste den, och trots att man visste vad som skulle hända var det nästan lika spännande som när man inte hade en aning om vad som skulle hända. Jag håller fast vid att Tris, Tobias, Uriah och fler är några av de bästa karaktärerna någonsin, och jag håller också fast vid att Veronica Roth är en av de bästa författarna någonsin. Det är inte ofta man läser en sådan spännande, fartfylld, häftig och helt fantastisk bok som den här!

Månadssammanfattning: september 2013

Lästa böcker:

• Insurgent - Veronica Roth (omläsning på svenska)
• The Lightning Thief - Rick Riordan
• Lola and the Boy Next Door - Stephanie Perkins
• Borttappad - Shaun Tan
• Sayonara september 1 - Åsa Ekström (omläsning)
• Sayonara September 2 - Åsa Ekström
• Aomanjuskogen 1 - Hisae Iwaoka

Har inte recenserat en enda bok jag läst den här månaden, utan bara fortsatt recensera dem jag läste i augusti. Ska försöka komma ikapp snart!

Antal böcker: 7 st
Böcker på svenska: 5 st
Böcker på engelska: 2 st
Omläsningar: 2 st

Bästa bok:

Så fin, rolig och originell. Mer kommer i recensionen sedan!

Sämsta bok:

Vet faktiskt inte nu heller. Har helt enkelt läst ganska många bra-men-inte-otroliga böcker den här månaden, och ingen jag skulle säga var dålig.

Kommentar: Tja, fyra av sju böcker var manga eller bilderböcker, men jag skyller på skolan. Som vanligt. Bra böcker har det varit i alla fall!

Vad som eventuellt händer i oktober: Bokmässeböcker, födelsedagsböcker och böcker jag köpte i somras. Vad mer behöver jag säga? ;)