Wuthering Heights

Författare: Emily Brontë

Antal sidor: 360 st

Förlag: Penguin Classics

Serie: -

Utgiven år: 1847

Originalets titel: Wuthering Heights

Genre: Kärlek, livsöde, klassiker

Språk: Engelska 

Mr. Lockwood kommer till staden Gimmerton för att hyra huset Thrushcross Grange. Han bestämmer sig för att prata med sin hyresvärd, Mr. Heathcliff, som bor på gården Wuthering Heights ungefär en timmes ritt därifrån. Heathcliff har ett hemskt humör och blir inte glad när Lockwood tvingas stanna över natten på grund av ett hemskt snöoväder. 

Lockwood blir nyfiken på Heathcliff, de andra på Wuthering Heights och den mystiska vålnaden Catherine som hemsöker Lockwoods fönster och verkar vilja komma in. När han kommer tillbaka till Thrushcross Grange ber han hushållerskan Nelly berätta om dem, och han får höra om hur Heathcliff kom som adoptivson till Wuthering Heights, hur han och Catherine blev oskiljaktiga och hur deras vänskap sedan växte till en kärlek så stark att den krossade allting runt omkring dem.

________________________________________________________________________

Den här boken är helt enkelt... Väldigt svår att beskriva.

Den är en sådan där typisk klassiker man "ska" ha läst, och även en typisk sådan bok jag alltid velat läsa. Sedan jag totalt älskade "Jane Eyre" av Emily Brontës syster, Charlotte Brontë, blev jag ännu mer sugen på den här boken och klassiker i övrigt. Det är alltid lika spännande att läsa böcker det pratas mycket om för att kunna bilda sig en egen uppfattning.

Jag tycker verkligen mycket om boken, och den liknar ingenting annat jag läst. Karaktärerna är otroligt färgstarka, jag kan se allting lika tydligt framför mig som om jag varit där på riktigt och jag kommer aldrig glömma berättelsen. Jag kan verkligen förstå varför den här boken blivit en klassiker.

Först och främst - karaktärerna. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om dem, men jag älskar att läsa om dem. Författaren har beskrivit allihop så bra och har verkligen lyckats med att till exempel en dotter har fått olika personlighetsdrag från båda sina föräldrar. Alla karaktärer är originella och det känns verkligen som att man känner dem när man läst boken.

Heathcliff är inte direkt en älskvärd karaktär och han beter sig verkligen riktigt hemskt. Men han har några positiva sidor och man kan inte låta bli att känna medlidande för honom, för när man läser boken kan man verkligen förstå varför han är som han är. Han kommer till en helt främmande familj och blir hatad av hälften av den. Den enda som verkligen gillar honom är Catherine - dottern i familjen, som i början är en oskyldig liten flicka men med åldern får lära sig att bete sig som en kvinna. Hon är bestämd och har ett otroligt eldigt humör, och hon och Heathcliff blir oskiljaktiga. Deras kärlek växer, och Catherine säger att den är starkare än allt annat, och att det värsta som skulle kunna hända skulle vara att någon skulle skilja de två åt.

Men så gifter sig Catherine med grannpojken och efter det blir Heathcliff bara kallare och elakare. Den enda han fortfarande älskar är Catherine, trots att hon övergett honom - alla andra som är lyckliga vill han bara se lida.

En annan karaktär som får väldigt mycket uppmärksamhet i boken är Cathy, Catherines dotter. Hon älskar sin pappa mer än allt annat, men under bokens gång får man läsa om hur hon blir mer självständig. Författaren har verkligen beskrivit henne på ett bra sätt - man kan se drag från både hennes mamma och pappa i hennes personlighet.

Det är verkligen helt omöjligt att glömma karaktärerna i den här boken. När man läst om dem känns det som att man känner dem, och deras personligheter är mer trovärdiga och färgstarka än många andra karaktärer jag läst om. Även om jag inte älskar dem som personer är det omöjligt att inte älska dem som karaktärer.

Boken är skriven på gammal engelska vilket gör att den blir ganska svår att läsa, men det gör också att boken får en speciell stämning. Jag älskar språket och det passar så bra in på berättelsen och karaktärerna.

Jag älskar sättet boken är skriven på - en stor del av den är skriven ur hushållerskan Nellys perspektiv när hon berättar för mr. Lockwood om Catherine och Heathcliff eftersom hon kände dem båda. En annan sak jag älskar är slutet - det är helt perfekt och passar så bra in på boken att liksom allting faller på plats när man läst det. Det är svårt att förklara, men bra är det i alla fall.

Berättelsen är verkligen inte förutsägbar, och vet man inte vad som kommer hända är det svårt att sluta läsa och man fortsätter överraskas genom hela boken. Det är en berättelse man verkligen aldrig någonsin kommer glömma - och det är därför den blivit en av mina favoritböcker. Min recension gör verkligen inte boken rättvisa. Jag rekommenderar den till alla som vill läsa något annorlunda som verkligen inte liknar något annat man läst!

Minnesvärt citat:

“If all else perished, and he remained, I should still continue to be; and if all else remained, and he were annihilated, the universe would turn to a mighty stranger.” 

“He's more myself than I am. Whatever our souls are made of, his and mine are the same.” 

“She burned too bright for this world.”

Bokens första mening:

1801 - I have just returned from a visit to my landlord - the solitary neighbour that I shall be troubled with.