Själlös - En roman om vampyrer, varulvar och parasoll

Författare: Gail Carriger
Antal sidor: 365 st
Förlag: Styxx fantasy (Ett jättestort tack för boken!)
Serie: Parasollprotektoratet 1
Utgiven år: 2009, på svenska 2012
Originalets titel: Soulless
Genre: Fantasy, kärlek

1800-talets London. Här lever människor, varulvar, vampyrer och i ovanliga fall, övermänskliga tillsammans.
    Det är inte så att övermänskliga bara får leva ihop med de andra ibland, utan de är ovanliga. Alexia Tarabotti är en av de få övermänskliga, eller själlösa som de kallas av vampyrerna, i Storbritannien. Hon kallas själlös därför att hon inte har någon själ. Hon kan förvandla övernaturliga, som varulvar och vampyrer, tillbaka till människor bara genom att röra vid dem, men de förvandlas tillbaka till sin övernaturliga skepnad så fort hon slutar röra vid dem.
    Livet som Alexia Tarabotti är inte lätt. Det är inte bara det att hon inte har någon själ, är 26 år och inte gift, väldigt frispråkig, rejält kurvig och halvitaliensk - hon blir dessutom kär i en varulv och jagad av en konstig vaxmänniska, och allt började när hon dödade en vampyr. Men Alexias problem slutar inte där...
_________________________________________________________________________

Jag är mållös. Jag trodde den här boken skulle vara bra, efter allt positivt jag hört om den, men jag trodde inte den skulle vara fantastisk, otrolig, världsbäst och omöjlig att sluta tänka på, vilket den är.

Jag har verkligen aldrig läst något liknande! Handlingen är udda - en blandning av vampyrer, varulvar, övermänskliga, mat, mode, parasoll och te. Det kan ju inte bli något annat än underbart! Den här boken har allt en bra bok behöver - humor, kärlek, fantasy och otroliga karaktärer.

Ja, karaktärerna är verkligen otroliga. Alexia till exempel. Jag beundrar henne verkligen! Hon vet hur man ska hantera folk, säger vad hon tycker och lyckas alltid ha något bra att säga - till och med till hennes fiender. Och lord Maccon, han är så himla cool! Så arg och sur men kan vara så snäll och kärleksfull. Jag gillar alla karaktärer (utom de som är elaka), de har verkligen självlysande personligheter och känns otroligt verklighetstrogna - de är inte bara änglar utan har negativa sidor också, vilket gör att de känns trovärdiga och gör att man älskar dem ännu mer.

Jag var verkligen fast från första sidan, och boken blir bara bättre och bättre ju mer man läser! "Själlös" är en av de absolut roligaste böckerna jag läst på länge - jag gapskrattade flera gånger och kom på mig själv med att sitta och le i princip hela tiden. Men boken kan vara allvarlig med, och det är en annan av alla saker som gör den så bra.

Detta är en sådan bok jag verkligen inte ville släppa. Jag ville läsa exakt hela tiden, och igår kväll läste jag till klockan sent och sedan var jag tvungen att lägga mig - med bara något kapitel och en epilog kvar. Jag kunde verkligen inte sova efter det, för jag låg bara och tänkte på boken hela tiden - det gör jag faktiskt fortfarande, det är omöjligt att få ut den ur huvudet! Men fast jag ville läsa ut den så fort som möjligt ville jag samtidigt spara slutet, för jag ville inte att boken skulle ta slut. Men det gjorde den idag på morgonen, och jag har panik. Jag måste ha fortsättningen, men den kommer inte på svenska förrän i oktober... Jag skulle ju kunna läsa dem på engelska, men jag föredrar att fortsätta läsa serier på samma språk som jag börjat dem. Men det finns fyra böcker till i serien på engelska, så jag får se hur bra det går med att vänta på dem... Jag har redan ont i magen av allt väntande (trots att jag har väntat i... två timmar :o)

Jag vet inte hur många favoritdelar jag hittade i den här boken, sådana delar man bara vill läsa om och om igen. Jag har redan läst om de flesta av dem, bara för att de är så otroligt bra! Jag hittade massa bra citat i boken också, några av dem kan man läsa under "Minnesvärt citat" här nedanför.

Något jag bara måste nämna är den otroligt snygga framsidan! Jag älskar färgerna och hur otroligt bra den passar ihop med boken. Dessutom gillar jag att den har ett sådant där skyddsomslag eller vad man ska säga, ett sådant där "papper" runt som man kan ta bort. Den är snygg när man har tagit bort det också - helsvart med rosa text på kanterna. Men det allra snyggaste med boken är nog de svarta sidkanterna. Jag älskar dem! Det är nästan så jag vill ställa boken på fel håll i bokhyllan, haha.

Så: En alldeles, alldeles underbar bok! Jag förstår inte hur jag ska kunna läsa någon annan bok nu på typ en månad eller så, för den här boken har flyttat in i mitt huvud och verkar trivas där. Jag rekommenderar den väldigt, väldigt starkt, alla borde läsa den! Den blir inte bara en ny favorit för mig, utan en ny absolut favorit - som Harry Potter, Hungerspelen och De utvalda-serierna. Och det betyder att den här boken verkligen är bra! Läs den!

Minnesvärt citat:

""Jag kanske skulle kunna vara tillsammans med lord Akeldama vid fullmåne?"

Earlen såg mordisk ut.

"Jag är säker på att han skulle vara till stor hjälp om det blev bråk. Han kan överösa era anfallare med obönhörligt smicker tills de ger upp.""

"Hon visste inte riktigt vad det sade om henne att hon tyckte att det kändes väldigt tryggt att se en jättelik varg, med gyllene och grå strimmor i den bruna pälsen, tassa av och an i gränden nedanför hennes sovrum."

""Och jag tycker att felfri skönhet är kolossalt tråkigt. Tycker inte ni det?" han kysste henne på näsan igen.

Alexia kunde inte låta bli. Hon drog sig undan en aning och tittade på honom uppifrån och ner. "Tydligen.""

"Earlen skulle just gripa in, men hejdade sig sedan tvärt och tittade ner på henne. "Är jag det?"

"Är du vad?" Hon kikade frågande upp på honom genom sitt trassliga hår. Hon tänkte minsann inte göra det lätt för honom.

"Din käraste?"

"Tja, du är varulv, skotte, naken och nedsmord med blod, och jag håller dig ändå i handen.""

Bokens första mening:

Miss Alexia Tarabotti hade inte roligt.

Saker från boken som inspirerar mig:

• Karaktärerna, de är så färgstarka och bäst.

• Att den är så otroligt rolig men kan ändå vara allvarlig!

• Att den verkligen har allt en bra bok behöver för att bli just bra.

Allting, om jag ska vara ärlig...