Författare: Stefan Einhorn
Antal sidor: 174 st
Genre: Livsöde
Hanna kommer till Sverige i en av de vita bussarna, som körde överlevande från koncentrationslägren i slutet av andra världskriget. Hon har överlevt, men hon har förlorat allt.
I Stockholm blir hon anställd som barnflicka åt Marcus och Iris, för att passa deras son Andreas. Hon berättar inte för någon vad hon varit med om, men hennes historia kommer att beröra människor på ett sätt som ingen kunde ana.
Vilken otroligt fin och sorglig bok!
Den tog upp väldigt viktiga ämnen, hur det var under andra världskriget och hur det var att vara överlevande från koncentrationslägren.
Det finns sju huvudpersoner i boken, och de får allihop berätta sin del av historien, man får alltså läsa ur sju styckens olika synvinklar och det var verkligen häftigt. Man förstod inte alls allting i början, utan i slutet fick man gå tillbaka och läsa om vissa stycken och då kunde man förstå dem på ett annat sätt.
Man får också läsa om hur svårt det är att döma människor, för vad är det egentligen som är rätt? Alltså, att döda judar var ju INTE rätt, men om man var jude, hur skulle man göra för att få så många som möjligt att överleva?
Denna boken var väldigt svår att släppa, för man fick liksom inte veta vad det var som hände förrän precis i slutet. Man var tvungen att läsa det ur allas synvinklar först, som sagt.
Karaktärerna var väldigt verklighetstrogna. Jag gillade verkligen Hanna, och blev väldigt berörd av hennes öde. Egentligen gillade jag alla huvudpersonerna väldigt mycket, för det var svårt att döma dem när de väl hade berättat sin historia.
Nej, nu ska jag inte säga mer. Ni får läsa själva, och gör det, för den här boken berör verkligen!
fin blogg tjejen! kolla gärna in på min blogg med och släng gärna in en kommentar om du har lust med det! följa varandra via bloglovin? :)
SvaraRadera