torsdag 15 mars 2012

Nuet är nu

Författare: Tamara Bach
Antal sidor: 315 st
Genre: Kärlek, vänskap

Det nya året har precis börjat. Men för Fienchen, Zanker, Mono och Bowie känns det redan gammalt.
    Om nio dagar börjar skolan igen. Nu har de nio dagar på sig att hitta... Ja, vad ska de hitta egentligen? Kärleken, lyckan, meningen med livet? Tja, de har nio dagar på sig i alla fall.
    Mono måste passa sin lillasyster Ziska. Först låter det dötrist, men är det verkligen det? Dessutom såg han en fantastisk tjej på en fest, Natalie, som han väldigt gärna vill lära känna. Och så var det ju det där med pianolektionerna...
    Fienchen är väldigt kär i Zanker, och hon har varit det så länge hon kan minnas. Hur gör man för att inte bara vara en kompis i Zankers ögon?
    Bowies pappa börjar gå ut på kvällarna. Han har träffat någon. Bowie är jättearg. Det var ju inte ens ett år sedan... Sedan det hemska hände.
    Zanker. Självupptagna, populäre Zanker. Vem är han egentligen?
 
Det kan hända mycket på nio dagar.
___________________________________________________________________________

Den här  boken är väldigt speciell, på ett positivt sätt. Den hoppar mellan personer, man får läsa ur alla fyra huvudpersonernas perspektiv. Det står inte innan vem det är som berättar, och ibland hoppar det mellan olika personer utan styckeindelning i mellan. Det kanske låter som att boken är krånglig att läsa, men det är den inte. Man förstår direkt.
    Personerna är klockrena. Jag hade nog inte tyckt att det var jättekul om det bara handlade om en av huvudpersonerna, då hade den inte varit så speciell. Men när det nu handlar om fyra så blir det mycket mer spännande att läsa. Det är kul att se hur personernas liv knyts samman.
    Handlingen är speciell, fast ändå inte. Egentligen handlar den om samma saker som ungdomsböcker brukar handla om, fast författaren är otroligt skicklig och har gjort den annorlunda ändå.
    Egentligen vet jag inte hur huvudpersonerna ser ut, förutom att Zanker är blond, Fienchen har långa ögonfransar och Mono är lång och "knotig". Det kanske står mer, men inte vad jag kommer ihåg. Fast det gör inte mycket, för det känns som att man vet hur de ser ut fast man inte gör det. Jag fick tänka efter innan jag kom på att det bara var mina egna bilder i huvudet jag såg.
    En rätt så bra bok som jag rekommenderar!



4 kommentarer:

  1. SV SV: Vad bra! Kanske dags att läsa böckerna då :)

    SvaraRadera
  2. Svar: Började läsa på den men slutade för att jag så gärna ville läsa sista delen ur Nyckelväktarna. Men sen ska jag fortsätta på den, och hittills är den bra! :)

    SvaraRadera

Hej! Kul att du vill lämna en kommentar ☺