Insurgent

Författare: Veronica Roth
Antal sidor: 525 st
Förlag: Katherine Tegen Books
Serie: Divergent 2
Utgiven år: 2012
Originalets titel: Insurgent
Genre: Dystopi, science fiction
Språk: Engelska

One choice can destroy you

Tris, Four och de andra som överlevt har tagit sin tillflykt till Amity, den fridfulla falangen. Men allting är inte särskilt fridfullt - Erudite-ledaren Jeanine, hennes falang och förrädarna från Dauntless är inte på sitt mest fridfulla humör. Tris och Four kan inte stanna hos Amity - de måste fly någon annanstans.
    Tris får veta att hennes föräldrar dog för att skydda en hemlighet från att hamna i Erudites händer. Men vem kan hon lita på? I krigstider kan vem som helst vara en fiende, till och med de hon minst anar. Och vad ska hon göra för att stoppa människor i hennes närhet från att dö? Och det viktigaste av allt - vilken sida står Tris på när det väl gäller?
__________________________________________________________________________

Det är inte ofta jag har så höga förväntningar på en bok som jag hade på den här boken, och ändå lyckades den överträffa dem.

Man kastades in i handlingen från första sidan och det är spännande hela tiden. Det händer saker på varje sida men handlingen går ändå inte för fort fram. Det var omöjligt att sluta läsa när man väl börjat och jag läste boken på några få dagar fast den är längre än 500 sidor. Handlingen är intressant och hela konflikten mellan falangerna är så genialt skriven av författaren men så himla läskig att läsa om - just för att den är så trovärdig. Boken var aldrig förutsägbar och jag blev väldigt förvånad vid många tillfällen. Dessutom är den så himla sorglig, för det dör folk nästan hela tiden, men till och med alla dödsfall känns trovärdiga. Sedan måste jag också nämna att jag älskar språket och alla otroliga citat!

Jag tycker fortfarande otroligt mycket om Tris som karaktär - hon är alldeles lagom självsäker och står för det hon tycker. Hennes och Tobias relation känns också mer äkta i den här boken när det händer saker som gör det svårare för dem att hålla ihop. Visst, de går bakom ryggen på varandra men jag kan förstå dem lite ändå - och i krig finns verkligen inga regler, det kan få folk att göra vad som helst. Självklart irriterar jag mig på Tris när hon inte pratar med Tobias men jag kan ändå förstå henne med tanke på allt som hänt. Sedan älskar jag att läsa om till exempel Christina och Uriah med! Älskar de karaktärerna!

Dystopivärlden författaren byggt upp är fortfarande lika fantastisk. Jag älskar att läsa om de olika falangerna och är fascinerad av dem även när de ligger i krig med varandra. Själva hemligheten som Tris kommer över gör boken så himla mycket mer intressant och jag kan inte vänta på att få läsa om hur det går i sista boken!

En av alla saker jag älskar med boken är hur titeln vävs in i berättelsen. Bara en sådan liten detalj kan göra att man älskar boken ännu mer. Och hur alla Divergent vävs in - wow! Så himla bra!

Nu undrar jag bara hur jag ska kunna vänta tills nästa bok släpps. Cliffhangern i slutet... Gaah. Sådana cliffhangers borde inte vara lagliga. Jag brukar alltid vara efter med att läsa böcker så jag brukar inte behöva vänta på att fortsättningar ska släppas så särskilt ofta, men så är inte fallet just nu... Hjälp, jag tror inte jag riktigt fattat att tredje boken inte släppts och att jag måste vänta hur länge som helst på att få veta hur det går!

Minnesvärt citat:

“Cruelty does not make a person dishonest, the same way bravery does not make a person kind.” 

“Got that gun?” Peter says to Tobias. “No,” says Tobias, “I figured I would shoot the bullets out of my nostrils, so I left it upstairs.” 

“Sleep,” he says. “I'll fight the bad dreams off if they come to get you.” “With what?” “My bare hands, obviously.” 

“It reminds me why I chose Dauntless in the first place: not because they are perfect, but because they are alive. Because they are free.” 

“No matter how long you train someone to be brave, you never know if they are or not until something real happens.” 

“We're all right, you know,' he says quietly. 'You and me. Okay?' My chest aches, and I nod. 'Nothing else is all right.' His whisper tickles my cheek. 'But we are.” 

“What’s this about flashing underwear?” says Uriah, sidestepping a bunk. “Whatever it is, I’m in.”

Bokens första mening:

I wake with his name in my mouth.

Favoritkaraktär/er:

Tris, Tobias, Christina och Uriah

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att den är spännande från första sidan och omöjlig att sluta läsa i!

• Alla underbara karaktärer.

• Hela framtidsvärlden författaren byggt upp.

• Alla otroliga citat!

• Att boken är så fin, spännande, intressant, sorglig, rolig och bäst på samma gång.

Catching fire teaser trailer!

Jag och mina kompisar har gått och räknat ner tills just det här tillfället länge nu... Så ni kan ju gissa vad det första vi gjorde i morse (och gjorde resten av dagen, haha) var!

Cover Characteristic: Butterflies

Varje söndag anordnas Cover Characteristic hos Sugar and Snark. Det går ut på att man gör en topp fem-lista på omslag inom ett utvalt ämne. Den här veckan är ämnet Butterflies!

På femte plats:

På fjärde plats:

På tredje plats:

 På andra plats:

 På första plats:

Pandemonium

Författare: Lauren Oliver
Antal sidor: 375 st
Förlag: Harper Teen
Serie: Delirium 2
Utgiven år: 2012
Originalets titel: Pandemonium
Genre: Dystopi, science fiction, kärlek
Språk: Engelska

(Spoilervarning om man inte läst "Delirium"!)

The old life is dead.
But the old Lena is dead too.
I buried her.
I left her beyond a fence,
behind a wall of smoke and flame.

Then: Lena har lyckats ta sig över stängslet och ut i vildmarken, men Alex är borta. Död. Hon lägger sig ner på marken för att dö men blir hittad av vildmarkskvinnan Raven som tar med henne till sin grupp av vildmarksmänniskor och räddar henne. Lena får lära sig hur det är att leva (och överleva) i vildmarken.

Now: Lena är tillbaka i staden med en ny identitet för att samla information från DFA och särskilt för att hålla koll på Julian Fineman, grundaren av DFA:s son. Något hon definitivt inte anade var att hon skulle bli tillfångatagen och bli satt i samma cell som ingen annan än Julian - och att han inte alls var den hon trodde han var.

______________________________________________________________________

Varför i hela världen väntade jag så himla länge med att läsa den här boken? Av någon anledning trodde jag tydligen inte att jag skulle tycka så mycket om den och lät bli att beställa hem den nästan ett helt år, men nu har jag alltså äntligen läst den. Och det ångrar jag inte det minsta.

För det första älskar jag sättet den är skriven på. Författaren har verkligen lyckats få en förstå allting fast berättelsen hoppar mellan dåtid och nutid. Vartannat kapitel får man följa Lena när hon precis kommit till vildmarken, och det är så spännande att få läsa om hur det egentligen är där - hur folk lever och sådant. I de andra kapitlen får man läsa om när Lena är tillbaka i staden med en annan identitet, och hur hon träffar och lär känna Julian. Det är minst lika spännande. Jag längtade aldrig efter några speciella kapitel utan älskade båda! Det händer saker hela tiden och det blir aldrig tråkigt att läsa.

Lena har verkligen växt som karaktär. Jag gillade henne redan i första boken men tyckte att hon var lite jobbig, men nu har hon växt något otroligt. Hon känns äkta och det är svårt att inte tycka om henne. Jag gillar Julian väldigt mycket också - och det är verkligen otroligt synd om honom! Men jag tycker väldigt mycket om Alex också - även fast han var så perfekt, haha. Tycker mycket om båda två. Raven tyckte jag också om även om jag irriterade mig på henne ibland. Det var synd om henne också. 

Språket är så himla vackert. Trots att det är väldigt enkelt, kanske den enklaste engelska jag läst i en ungdomsbok till och med, är det så vackert och poetiskt. Det ger boken en lite speciell stämning, och är så fint och beskrivande så man kan se allting perfekt framför sig.

Jag älskar verkligen världen Lauren Oliver byggt upp. "Delirium" var en av de första dystopierna jag läste men även nu, när jag läst rätt många, tycker jag idén med att kärlek är förbjudet och att man opereras för att sluta älska är fantastisk. Och hemsk förstås. Men fantastisk att läsa om. 

Slutet. Herregud. Den sista sidan. Det sista ordet. Så avslutar man verkligen inte en bok! Gaah! Måste läsa fortsättningen snart för att få veta hur det går!

Som ni nog förstått älskar jag verkligen den här boken. Den var snabbläst och man fastnade från första sidan, karaktärerna är otroliga, språket är vackert och hela boken är helt enkelt underbar. Ett jättebra uppföljare som definitivt överträffade alla mina förväntningar!

Minnesvärt citat:

“Sometimes I feel like if you just watch things, just sit still and let the world exist in front of you - sometimes I swear that just for a second time freezes and the world pauses in its tilt. Just for a second. And if you somehow found a way to live in that second, then you would live forever.”

“The flip side of freedom is this: When you're completely free, you're also completely on your own.” 

"Not bad," Sarah says when she turns around to face me again. "You look almost human."

"Thanks."

"I said almost." She giggles again.

"Well, then, almost thanks."

"I guess there are some things you never get used to."

“But...books are so much more. Some of them are webs; you can feel your way along their threads, but just barely, into strange and dark corners. Some of them are balloons bobbing up through the sky: totally self-contained, and unreachable, but beautiful to watch.
And some of them―the best ones―are doors.” 

Bokens första mening:

Alex and I are lying together on a blanket in the backyard of 37 Brooks.

Favoritkaraktär/er:

Lena, Alex och Julian

Saker från boken som inspirerar mig:

• Den otroliga dystopivärlden!

• Karaktärerna!

• Det otroligt vackra språket.

• Slutet! Gaah!

Tagg i hjärtat

Författare: Cannie Möller
Antal sidor: 212 st
Förlag: En bok för alla
Serie: -
Utgiven år: 2000
Originalets titel: Tagg i hjärtat
Genre: Livsöde, vänskap, kärlek

Allting börjar med att Mia blir arg och besviken över att hennes kompis Lisa bestämmer sig för att träffa en äcklig kille istället för att följa med Mia på konsert. Konserten som de längtat efter så länge. Mia rusar iväg och går planlöst omkring tills hon kommer till en nedlagd fabrik där några sitter och spelar och en tjej sjunger med en fantastisk röst.
    Mia börjar skriva en historia om Orfeus som förlorade sin älskade Eurydike till underjorden och försöker sjunga henne tillbaka. En historia som börjar den kvällen och slutar långt senare.


________________________________________________________________________


(Jag läste den här boken i skolan, vi läste den gemensamt i klassen och skulle sedan recensera den. Om recensionen ser lite konstig ut är det för att jag tagit de viktigaste delarna ur den långa recensionen som jag skrivit.)

"Tagg i hjärtat" hade jag redan läst två gånger när vi läste den i skolan, och jag håller fortfarande fast vid samma åsikt jag hade sedan innan - det är en okej bok, historien är bra men själva boken är lite för platt och tunn för att den ska bli riktigt bra.


Mia, bokens huvudperson, är ganska osäker. Hon tvivlar ofta på sig själv, sitt utseende och sin pjäs. Särskilt efter att Lisa, hennes bästa vän, tydligt visat att hennes nya pojkvän är viktigare än Mia. Men så kommer Juan in i bilden - en person som blir mycket viktig för Mia och som gör så att hon får lite mer självförtroende - han får henne att förstå att hon kanske inte är så dålig ändå. Sedan är det Helen som man också får följa. Hon är inte riktigt som alla andra - hon är arg, lite galen, envis och självmordsbenägen. Hon vill inte göra som andra säger åt henne utan vill gå sin egen väg - något som inte riktigt fungerar när man är som hon. Det enda som jag tror gör henne lite gladare är att sjunga. Jag gillar karaktärerna i boken, de är intressanta, men något jag stör mig på är att jag inte har någon aning om hur Mia ser ut! Hennes utseende nämns knappt i boken. Sådant kan jag störa mig otroligt mycket på.


Boken innehåller parallellhandlingar - Mia är bokens jag och det handlar mest om henne, men ibland kommer det kapitel som är skrivna i tredje person och som handlar om någon annan - till exempel Helen eller Ronny. Jag tycker författaren har lyckats väldigt bra med att skilja på berättarrösterna även om de inte är så olika - jag hade i alla fall aldrig några problem med att veta vem det var man läste om.


Språket är rätt fint, för det är ungdomligt men ändå poetiskt på något sätt. Det är också väldigt enkelt men samtidigt annorlunda - och rätt svårt att beskriva. 


Det allra bästa med boken är nog hur författaren knyter ihop handlingen i slutet - hela boken börjar med att Mia bråkar med sin bästa vän Lisa och slutar med att de är vänner igen och bara sitter tillsammans och känner att de har varandra. Jag tycker det är ett otroligt snyggt slut på boken, det passar verkligen in och känns inte förhastat eller fånigt.


Något jag inte riktigt gillar med boken är att den inte är riktigt trovärdig. Vill verkligen så många frivilligt vara med i en pjäs och lägga i princip all sin fritid på den? Skolarbetet då, till exempel? Man måste verkligen hitta rätt personer för att få så många att vilja vara med och medverka och man kan inte ha så värst myket läxor och prov - för något sådant tror jag inte nämns en enda gång.


Jag tycker den här boken är okej. Handlingen är inte tillräckligt intressant och boken känns lite för kort för att den ska bli riktigt bra. Karaktärerna är lite för platta och handingen inte riktigt så fångande som den är i en riktigt bra bok. Men jag tycker inte att den är dålig - den är kanske inte bra heller, utan lite mittemellan. Det är en fin berättelse som jag tycker om men den satte inga jättedjupa spår. En okej bok helt enkelt!

Minnesvärt citat:

Sorgligt nog tänkte jag inte på citat när jag läste... När läsa blir en läxa tänker jag inte riktigt på de saker jag brukar tänka när jag läser en bok jag valt frivilligt.

Bokens första mening:

Jag vägrar att gå med på några förebråelser.

Favoritkaraktär/er:

Helen var den intressantaste men de jag tyckte mest om var nog Mia och Ronny.

Saker från boken som inspirerar mig:

• Hur början och slutet knyts ihop!