Författare: Maggie Stiefvater
Antal sidor: 332 st
Förlag: B. Wahlströms (tack för boken!)
Serie: -
Utgiven år: 2011
Originalets titel: The Scorpio Races
Genre: Fantasy, kärlek, hästar
Stranden på ön Thisby är aldrig säker, men den är som farligast i november. Det är då
Capaill Uisce, vattenhästar, dras upp mot land.
Vattenhästarna är inte som de vanliga hästarna vi är vana vid - de är blodtörstiga rovdjur med fiskögon och en förvrängd hästkropp.
Trots faran har männen på ön i generationer fångat vattenhästarna och ridit dem i en stor tävling, Scorpioloppet, som verkligen är en tävling på liv och död. Det är alltid någon som dör när de blodtörstiga hästarna slåss eller rymmer till havs.
Sean Kendrick är fyrfaldig vinnare av loppet och ansedd som öns bästa ryttare - och han är också den på hela ön som har bäst hand med de livsfarliga hästarna. Men de segrarna han vunnit innan spelar ingen roll mot den han måste vinna det här året - om han klarar det får han nämligen köpa sin favorithäst, hästen han älskar.
Det här året bestämmer sig också Puck Connolly för att tävla. Hon blir den första tjejen som någonsin rider Scorpioloppet - och det är inte många som är glada över det, då de anser att det är något för män. Men hon måste vinna - hon och hennes bröder håller på att bli utkastade från sitt hus då de inte har några pengar och om hon vinner loppet kanske hon kan få sin äldsta bror att stanna på ön och inte flytta till fastlandet.
Det kan bara finnas en vinnare - och när Sean och Puck blir förälskade vet de inte vad de ska göra.
_________________________________________________________________________
Jag älskade inte riktigt Maggie Stiefvaters Mercy Falls vargar-serie, tyckte absolut väldigt mycket om den men den är ingen favorit, så det gjorde att förväntningarna på denna bok var... Både höga och låga. Jag gillade ju som sagt den serien men den blev aldrig någon absolut favorit, och det kan vara därför den här boken överraskade mig så otroligt mycket.
Jag fastnade efter bara några sidor, författaren har verkligen lyckats med att kasta in läsaren i berättelsen samtidigt som man får reda på saker i lagom takt och i princip aldrig tycker att allting verkar konstigt och inte förstår någonting. Språket är lika fantastiskt som i hennes andra böcker - vackert, beskrivande och det passar verkligen in på boken och dess karaktärer! Jag kan också se ön framför mig hur enkelt som helst och fick nästan läskigt tydliga bilder i huvudet av allting.
Jag
älskar verkligen karaktärerna i den här boken. I författarens andra böcker har jag inte varit så förtjust i tjejkaraktärerna men jag gillar Puck
nästan lika mycket som Sean. Hon är stark, har en trovärdig och fantastisk personlighet, jag kan känna igen mig i hennes sätt att tänka och hon är aldrig självisk eller hjärtlös. Sean är... inte som han verkar vara. Alla tror att det är Scorpioloppet han älskar, men egentligen är det bara "hans" häst, Corr, han tycker om. Bara det gör ju honom till en underbar karaktär - han gillar djur. Vem gillar inte sådana killar? Dessutom behandlar han hästarna fantastiskt, bäst av alla på hela ön, han är lite mystisk och snäll helt enkelt. Båda känns trovärdiga och det är omöjligt att inte tycka om dem. Samma sak med Pucks bror Finn och en del av hästarna.
Jag måste säga att jag verkligen älskar idén med livsfarliga hästar som rids av människor. Det känns otroligt trovärdigt och intressant! Men ändå är det inte själva tävlingen som boken handlar mest om, utan den fokuserar på karaktärerna och deras öden. Det gillar jag verkligen, för trots att själva tävlingen inte tar så mycket plats i boken när den väl hände så är det den som gör att berättelsen förs framåt - även om boken verkligen är karaktärsdriven. Jag skulle gärna velat veta lite mer om tävlingen, mer om varför de egentligen tävlade och så. Men det kanske bara var en tradition? Eller var det för att visa upp sig..?
Kärleken i den här boken är så otroligt fin. Det är inte kärlek vid första ögonkastet utan en sådan där trovärdig kärlek som börjar med vänskap och sedan utvecklas till något mer - sådan kärlek man älskar och inte tvivlar en sekund på. Jag tvivlade faktiskt inte en enda gång på den här boken - direkt när jag började läsa visste jag att jag skulle älska den och det gör jag verkligen! Det är bara en sak jag undrar - utspelar den sig i vår värld med fantasyinslag? Det verkar så, eftersom Amerika är med lite. Men i vilken tid, då? Ingen har till exempel mobiltelefon och det nämns ingen skola, fast boken känns inte direkt som en bok som utspelar sig hundra år tillbaka i tiden. Hmm... Det tål att funderas på.
Och slutet... Det finns inte ord för hur fint det är. Man var ledsen för att det var över men kan ändå inte tänka sig ett bättre sätt att sluta en så underbar bok på.
En bok som alla borde läsa, för den är så fin, fantastisk och så väldigt bra. Den var otroligt mycket bättre än jag trodde den skulle vara, berörande, trovärdig, omöjlig att släppa och jag kommer verkligen inte glömma den i första taget. Behöver jag ens säga att den blivit en ny favorit?
Minnesvärt citat:
"Ingenting är helt ofarligt."
"Varenda man i hela Skarmouth är förälskad i Peg. Pappa sa att det berodde på att de visste att hon skulle kunna skära ut deras hjärtan snyggt och prydligt, och de älskade henne för det."
"Nu skulle jag bara ha tänkt det där med spottet istället för att säga det rakt ut."
"Var det ingen som berättade för honom att det bor smärta här i sanden, djupt nergrävd och vattnad med vårt blod?"
"De har ännu inte upptäckt att det inte är de snabbaste som klarar sig till tävlingsdagen.
Man måste bara vara snabbats av de som är kvar."
"Man kan bara gå vilse om man vet vart man egentligen ska."
""Jag tänker inte bli din svaghet, Sean Kendrick", säger jag.
Nu ser han på mig och säger med väldigt, väldigt mjuk röst: "Det är för sent för det nu, Puck.""
Bokens första mening:
Det är första dagen i november, så i dag kommer någon att dö.
Favoritkaraktär/er:
Sean och Puck
Saker från boken som inspirerar mig:
• Det fantastiska språket!
• Att den är otroligt svår att släppa.
• Att karaktärerna är så fantastiska :)
