Cinder

Författare: Marissa Meyer
Antal sidor: 397 st
Förlag: Mix förlag
Serie: The Lunar Chronicles #1
Utgiven år: 2012
Originalets titel: Cinder
Genre: Dystopi, science fiction, fairytale retelling, kärlek

Cinder är den bästa mekanikern i staden - och en cyborg, en blandning mellan en robot och en människa, i hemlighet. En dag ber prinsen henne att laga hans android, och när Cinder och hennes syster Peony letar efter nya delar drabbas Peony av pesten. Trots att Cinder inte visar några tecken på att själv ha drabbats av sjukdomen skyller hennes styvmamma allting på henne och anmäler Cinder som försöksperson till att försöka hitta ett botemedel mot pesten.
    Samtidigt är hela Jorden hotad av något ovanifrån - lunarerna, månfolket, bara väntar på att hitta en anledning till att starta krig mot Jorden. Men vad har Cinder med det att göra?
__________________________________________________________________________

Jag hade egentligen inte så höga förväntningar på den här boken, utan ville läsa den för att jag hört ganska mycket bra om den inte läst många fairytale retellings innan. Jag blev verkligen positivt överraskad, för när man väl börjat läsa kunde man inte sluta och berättelsen var mycket bättre än jag kunnat hoppas.

Som de flesta antagligen gissat är det här en retelling av Askungen, och jag gillar verkligen hur författaren skrivit om sagan på sitt eget sätt. Kopplingarna till originalberättelsen var smart och bra skrivna. "Cinder" följer inte Askungen tillräckligt mycket för att man ska bli uttråkad för att man redan vet vad som ska hända, utan snarare tillräckligt mycket för att man vill veta hur författaren skrivit just den delen av sagan.

Jag tycker mycket om karaktärerna - både Cinder och Kai är originella och roliga att läsa om. Jag gillar Cinder för att hon känns väldigt trovärdig och man kan relatera till hennes tankar och jag ser fram emot att läsa mer om Kai, eftersom han är en väldigt intressant karaktär. Alla karaktärer är väldigt bra beskrivna, och man gillar vissa av dem och ogillar vissa av dem väldigt starkt. Författaren har också lyckats bra med att beskriva miljöerna, för trots att det var ett tag sedan jag läste den här boken nu kan jag fortfarande se allting väldigt bra framför mig.

Själva dystopivärlden är originell och ganska trovärdig. Det enda som kändes lite konstigt var månfolket, men jag antar att man får läsa mer om dem i kommande böcker - kanske känns de lite mer trovärdiga då.

Jag skulle nog inte säga att det här är en av de bästa böckerna jag läst, men jag var fast från första sidan och ville inte sluta läsa, trots att man kunde gissa ganska bra vad som skulle hända - både det som har med Askungen-sagan att göra och det som författaren kommit på själv. Jag ser fram emot att läsa de fortsättande delarna!

Minnesvärt citat:

Jag hittade inget speciellt.

Bokens första mening:

Skruven i Cinders fotled hade rostat och krysset var inte mer än ett ojämnt hål.

Favoritkaraktär/er:

Cinder och Kai

Nyckeln

Författare: Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Antal sidor: 813 st
Förlag: Rabén och Sjögren (tack för boken!)
Serie: Engelsforstrilogin 3
Utgiven år: 2013
Originalets titel: Nyckeln
Genre: Fantasy, kärlek, vänskap

(Spoilervarning för de som inte läst Cirkeln och Eld!)

Minoo, Vanessa, Linnea och Anna-Karin är de enda som återstår av Cirkeln, och nu är apokalypsen närmare än någonsin. Det har knappt gått en månad sedan händelsen i skolans gympasal men de Utvalda får ingen tid att vila. Dessutom har de mer saker än apokalypsen - kärleksproblem uppstår, frågor besvaras, hemligheter avslöjas och lojalitet prövas. Minoo, Vanessa, Linnea och Anna-Karin måste bestämma vilken sida de ska stå på. Men först och främst - de utvalda måste stoppa demonerna från att ta över genom att stänga portalen, men hur? 
__________________________________________________________________________

Det här är absolut den bok jag haft högst förväntningar på hittills i år (inte för att jag läst så många än, men ändå) eftersom "Cirkeln" och "Eld" är några av de bästa och mest spännande böckerna jag någonsin läst. Som tur var fastnade jag även i den här boken direkt när jag börjat läsa och kunde inte sluta. Som tur var var jag tillräckligt sjuk för att vara hemma från skolan men inte tillräckligt sjuk för att inte orka läsa, så jag hade ingen anledning att lägga boken ifrån mig - jag läste den på ungefär två dagar trots att den är nästan 1000 sidor lång.

Jag älskar verkligen karaktärerna i den här serien. Alla är otroligt bra beskrivna och alla har sina egna berättarröster, man blandar aldrig ihop vem det är man läser om. Man lär känna karaktärerna ännu bättre än innan och när man läst klart boken känns det verkligen som att man känner dem på riktigt.  Det är sällan karaktärer är så bra beskrivna och verklighetstrogna som de är i den här boken. Jag tycker verkligen om De utvalda - man har lärt känna dem så bra och läst om deras svagheter och starkheter så är det nästan helt omöjligt att inte gilla dem. Jag gillar även Viktor, Clara och Felix, trots att jag inte är helt säker på varför.

Slutet passar perfekt in på resten av serien och det är verkligen väldigt sorgligt, vilket bara gör boken ännu mer minnesvärd och bra. Jag hade nästan gissat att det skulle sluta så och trots att det var så sorgligt hade det inte kunnat sluta bättre.

När man läser boken får man verkligen fundera över vad som är rätt och fel. De utvalda har olika åsikter när det gäller en väldigt viktig del av berättelsen, och man vet inte riktigt vilka man håller med. När man läser om Minoo står man på hennes sida och när man läser om Linnea står man på hennes. Man är inte riktigt säker på vilka som faktiskt har rätt, och det gör att man inte kan sluta läsa förrän boken är slut.

Om det finns någon som inte läst den här serien än rekommenderar jag den verkligen. Den liknar ingen annan fantasyserie jag någonsin läst och den är otroligt spännande och intressant. Läs den!

Minnesvärt citat:

Var så inne i boken att jag inte hann tänka på citat...

Bokens första mening:

Den bländande vitheten mättas av.

Favoritkaraktär/er:

Minoo, Anna-Karin, Vanessa, Linnea, Ida, Elias, Viktor, Clara, Felix

Olästa böcker

För ett tag sedan ställde jag mina olästa böcker på en annan hylla då min bokhylla börjar svämma över. Just nu har jag hela 32 olästa böcker men är i alla fall sugen på att läsa de flesta av dem! Mest sugen är jag nog på de böckerna jag har i "The Mortal Instruments"-serien, "The Body Finder"-serien, "The Moon and More" och "Throne of Glass". Får se vilken av dem jag läser först :)

62 dagar

Författare: Cilla Naumann
Antal sidor: 143 st
Förlag: Alfabeta
Serie: Det finns fler böcker om samma karaktärer
Utgiven år: 2011
Genre: Livsöde, vänskap

När skolan slutade kändes det som om 62 dagar skulle bli en evighet, men det visade sig bli det värsta sommarlovet någonsin. Det regnar och är grått hela tiden och Tom och de andra vet inte vad de ska göra, så de försöker imponera på varandra med olika busstreck. En dag går allt för långt och utan att Tom riktigt fattat vad som hänt har de gjort något som kanske kommer gå till rättegång - och plötsligt är hela sommaren förstörd.
___________________________________________________________________________

Det är inte särskilt ofta man läser böcker som man verkligen inte intresseras av alls, som man verkligen skulle kunna sluta läsa i mitt i och sedan aldrig undra vad som hände sedan - men det här är en sådan bok. Handlingen intresserade mig verkligen inte över huvud taget. Det var aldrig spännande och inte ens när det hände något sorgligt kunde jag känna något annat än tristess. Tyvärr, men det är sant. Det känns som om handlingen aldrig kommer igång, som om det aldrig händer något riktigt spännande.

Karaktärerna är inte heller intressanta. Jag irriterar mig på att de flesta är så elaka eller helt enkelt tråkiga, och det gör ju inte direkt boken bättre utan tvärtom. Det är något med huvudpersonen som gör att han inte känns verklighetstrogen - han är lite för överdriven.

Författaren har verkligen lyckats med att beskriva ångest i boken - men det är också den enda känslan som verkligen är bra beskriven, vilket gör att det blir alldeles för mycket. En bok fylld med bara ångest, överdrivna karaktärer och en uttråkande handling är bara jobbig att läsa.

Jag skulle verkligen inte rekommendera den här boken - kanske är jag inte i helt rätt ålder för den och är inte heller van vid böcker som är skrivna för att vara lättlästa, men ändå. Man kan skriva bra lättlästa böcker men intressanta karaktärer och spännande handling - men den här boken är inte en sådan bok.

Minnesvärt citat:

Språket var inte heller någon höjdare, så hittade inget!

Bokens första mening:

"Här kan den inte ligga."

Favoritkaraktär/er:

Som sagt gillade jag inga karaktärer, men kanske Söderlund?

Allegiant

Författare: Veronica Roth
Antal sidor: 526 st
Förlag: Katherine Tegen Books
Serie: Divergent 3
Utgiven år: 2013
Originalets titel: Allegiant
Genre: Dystopi, science fiction, kärlek

(Spoilervarning om man inte läst de första delarna i serien!)

Tris värld har fallit i spillror - staden hon levt i i hela sitt liv har bara varit ett experiment och utanför murarna finns en helt ny verklighet. Människorna har delats upp i två grupper - de som vill leva i ett falanglöst samhälle och inte bryr sig om omvärlden och Allegiant, de som vill veta vad som finns där ute. Tris och Tobias ansluter sig till Allegiant - kanske kan de starta ett nytt liv utanför murarna, ett liv utan alla smärtsamma minnen.
    Men allting blir svårare än de kunnat tänka sig - deras världar vänds uppochner ännu en gång och de måste ta svårare beslut än någonsin förr.
___________________________________________________________________________

Eftersom mina förväntningar på "Insurgent var skyhöga kan ni ju gissa hur höga förväntningar jag hade på den här boken. Och ja, Veronica Roth är antagligen en av de bästa författarna någonsin eftersom boken lyckades överträffa dem, men jag kommer aldrig förlåta henne.

Jag älskar att man fick läsa ur både Tris och Tobias perspektiv. Eftersom en så stor del av boken handlar om vad som är rätt och fel och vilken sida man ska stå på behövdes det - man behöver kunna se saker ur två perspektiv för att kunna bestämma sig för vad som är rätt. Man höll med och irriterade sig på både Tobias och Tris, men jag tycker fortfarande lika mycket om dem efter att ha läst den här boken - om inte mer. Man fick även läsa ganska mycket om Uriah och Christina, som är mina andra två favoritkaraktärer. Karaktärerna i den här serien är verkligen otroligt bra beskrivna och det känns så himla sorgligt att det är slut, att det inte kommer någon mer bok där man kan få läsa om dem.

Boken är kanske inte den mest spännande i serien men absolut den mest intressanta. Allting man fick veta om det dystopiska samhället var verkligen otroligt smart uttänkt - kanske en av de smartaste idéerna jag läst om. Hade verkligen aldrig trott att det var så allt hängde ihop, men när man läste om det kändes väldigt troligt. Man fick svar på alla frågor från de första böckerna och det finns ingenting författaren missade att skriva om.

(Jättestor spoilervarning! Läs verkligen inte det här om du inte läst boken!) Tris... Dog!? Trodde verkligen aldrig att det skulle hända och kunde nog inte ha blivit mer överraskad - eller förkrossad. Förnekade det hela tiden och trodde att det bara var något slags missförstånd tills man fick läsa om två och ett halvt år senare och hon fortfarande var död. Tris fick ju inte dö! Och Uriah, gillade honom nästan lika mycket som jag gillar Tobias... Det finns inte ord för hur mycket det där slutet överraskade och krossade mig. Så sorgligt att det inte finns ord för det. (Slut på spoiler.)

Trots det jag skrev där uppe passar slutet in på serien och författaren har verkligen lyckats med att överraska läsaren. Epilogen är otroligt fint skriven och otroligt sorglig, och man kan nog säga att jag känner någon slags hat-kärlek till slutet.

Som de flesta antagligen redan vet är det här en av de bästa serierna jag någonsin läst. Jag rekommenderar den verkligen till alla, men hoppa över slutet - eller skriv ett eget där alla överlever. För ert eget bästa.

Minnesvärt citat:

“I fell in love with him. But I don't just stay with him by default as if there's no one else available to me. I stay with him because I choose to, every day that I wake up, every day that we fight or lie to each other or disappoint each other. I choose him over and over again, and he chooses me.” 

“I wonder if fears ever really go away, or if they just lose their power over us.” 

“There are so many ways to be brave in this world. Sometimes bravery involves laying down your life for something bigger than yourself, or for someone else. Sometimes it involves giving up everything you have ever known, or everyone you have ever loved, for the sake of something greater.

But sometimes it doesn't.

Sometimes it is nothing more than gritting your teeth through pain, and the work of every day, the slow walk toward a better life. 

That is the sort of bravery I must have now.”

Bokens första mening: 

I pace in our cell in Eurudite headquarters, her words echoing in my mind: my name will be Edith Prior, and there is much I am happy to forget.

Favoritkaraktär/er:

Tris, Tobias, Uriah och Christina

Ge mig arsenik

Författare: Klara Krantz
Antal sidor: 200 st
Förlag: Alfabeta
Serie: -
Utgiven år: 2013
Originalets titel: Ge mig arsenik
Genre: Kärlek, vänskap, livsöde

En dag i maj hittar Elisabeth, femton år, panterboken och hennes liv får en helt ny vändning. Hon blir Elsa Jansson, ett missförstått geni, och i panterboken ska hon skriva romanen med stort R.
    Sedan tillbringar dagar då hon egentligen borde vara i skolan i sackosäcken med Håkan Hellströms första skiva på hög volym. Att skriva debutboken om hur det är att växa upp som ett missförstått geni blir viktigare än allting annat.
    Men det finns så många saker som tränger sig på - en magister med fladderlugg, en före detta tvillingsjäl som övergett Elsa för det coolare gänget och så himla mycket Förut.
__________________________________________________________________________

Man brukar ju prata om att köpa böcker bara för omslagets skull, men anledningen till att jag ville läsa den här boken var helt och hållet titeln, som kommer från en av mina favoritlåtar. Jag hade därför inte så jättehöga förväntningar när jag började läsa, och den här boken visade sig vara mycket bättre än jag trodde.

Språket är jättefint - poetiskt och alldeles rätt. Författaren lyckas beskriva Elsas tankar och känslor väldigt bra och det känns som om man verkligen känner henne när man läser. Elsas tankar är liksom inte skrivna rakt ut men man förstår verkligen hur hon känner sig ändå, och eftersom det ofta är så tankar fungerar känns det väldigt äkta.

Berättelsen är väldigt djup och innehåller mycket mer än jag trodde den skulle. Den blir djupare och intressantare för varje sida och man vill inte sluta läsa. Trots att boken bara är tvåhundra sidor lång känns den inte för kort, utan slutar precis där den borde sluta. Slutet är ganska öppet, men inte så man blir irriterad på det utan helt enkelt öppet på ett bra sätt.

Den här boken är originell och liknar verkligen inte vilken ungdomsbok som helst. "Ge mig arsenik" är helt enkelt en bok man inte glömmer i första taget. Jag rekommenderar den verkligen!

Minnesvärt citat:

Hela boken är väldigt fint skriven så jag kan inte riktigt välja ett enda citat...

Bokens första mening:

Det är världens finaste bok.

Favoritkaraktär/er:

Elsa och Maria

Månadssammanfattning: januari 2014

Lästa böcker:

• Cinder - Marissa Meyer
• Jag är ju så jävla easy going - Jenny Jägerfeld
• Nyckeln - Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
• Bridge to Terabithia - Katherine Paterson
• Kodnamn Verity - Elizabeth Wein

Antal böcker: 5 st
Böcker på svenska: 4 st
Böcker på engelska: 1 st

Bästa bok: "Nyckeln", helt klart! En av de bästa böckerna jag någonsin läst. Tyckte otroligt mycket om "Kodnamn Verity" också och även "Cinder" var väldigt bra.
Sämsta bok: "Bridge to Terabithia" är en otroligt bra berättelse jag ville läsa just för att filmen är så bra, men jag tror jag borde läst boken innan jag såg filmen så boken kändes liksom lite kort. Varken den eller "Jag är ju så jävla easy going" är dåliga men de andra tre är bättre!

Kommentar: Har inte läst så många böcker den här månaden, både på grund av skolan och på grund av annat. Har heller inte haft någon jätteläslust, tyvärr. Hoppas den kommer tillbaka nu i februari! Har i alla fall läst tre riktigt bra böcker så är väl rätt nöjd ändå. (Anledningen till att jag inte recenserat någon än är att jag fortfarande recenserar böcker jag läste i december. Ska verkligen försöka komma ikapp med recensionerna snart!)

Vad som eventuellt händer i februari: Ska nog läsa lite nya böcker, och sedan fortsätta med några olästa och kanske någon omläsning. Har inte planerat så mycket än :)